Dr. Fredrik Lennmyr, for introducing me to the interesting field of cell signaling when I was still an undergraduate student at Uppsala University.
Professor Arne Holmgren, for coming up with the idea to start to look for thioredoxin-80 in brain and for always believing in the project. Your encouragement and deep knowledge has certainly helped us finalize this project!
Dr Javier Avila-Cariño for advice and interesting discussions about ELISA, thioredoxin-80, research in general and the other important things in life. I have especially appreciated that you are always so positive and encouraging when I ever I talk to you.
All co-authors for interesting discussions and fruitful collaboration, Ingemar Björkhem, Nenad Bogdanovic, Stefano Costa, Melita Crisby, Amilcar Flores-Morales, Alberto Jiménez, Miia Kivipelto, Dionisio Lorenzo-Villegas, Antonio Miranda-Vizuete, Atiqur Rahman, Marianne Schultzberg, Stefan Spulber, and Erik Sundström.
All senior scientists at KI-Alzheimer Research Center and KASPAC for the excellent research climate, for countless seminars and for help and support over the years. I would especially like to thank Lars Tjernberg for not killing me when I thought I had destroyed the vacuum centrifuge and for always answering (reluctantly) all my questions about the biochemical properties of Aβ, Erik Sundström for keeping the debate alive when it comes to PhD student related matters and Helena Karlström for arranging the PhD seminars and for always being positive and a role-model in many ways.
The administrative personnel at NVS for dealing with all paper work in an excellent way. My sincerest gratitude to Maria Roos, Gunilla Johansson and Balbir Kaur, secretaries at the division, for doing a lot more than what is asked of you. Your problem solving attitudes and positivity is very much appreciated.
Special thanks also to Kristina Sinegube-Lundh for all the help with LADOK-related matters when I was preparing the application for dissertation.
Bitti Wiehager, Lena “Hullan” Holmberg, Eva-Britt Samuelsson, and Inga Volkmann for help and support with a number of different things.
All the members in our group: Laura Mateos and Francisco (Patxi) Gil-Bea, for the collaboration that has lead to two papers. There has been so many interesting discussions over the years, about methodology, or the latest news from the lab bench and I feel that I have really learned a lot by our work together.
Monica Perez-Manso, the last contribution to the Spanish mafia. I haven’t had time to get to know you so much, but I appreciate your ever smiling face in the office.
Anna Sandebring, one of the smartest and prettiest people I know. You have
the ability to turn my mind around, whenever I have been angry or sad and make me see the sunny side of life. Hang in there, it is your turn soon!
Nodi Dehvari, we started in the group at approximately the same time so we have really shared everything over the years, from office and lab bench to supervisors! You are a truly generous person and I have really appreciated everything you have helped me with, all support and encouragement and all interesting discussions in the office or lab, about research or life in general.
Camilla Hansson Petersen and Behnosh Fakhri Björk that have become two of my closest friends over the years, both in the lab and outside. I think that I will continue to let you two be a couple of steps ahead of me, to let you do the mistakes that I can learn from! How would I have survived if I wouldn’t have had you to talk with about everything that makes me happy, sad, angry, depressed, or mad. Camilla, also for sharing your extensive knowledge and experience about many different methods, from cell culture to immunoprecipitation.
Erik Hjorth, I feel that I owe you a personal thanks for all the help I have got from you. I have also appreciated the interesting discussions about research or life, in the lab, lunchroom, cell lab or gym.
Mia Emgård, for always being positive and also for good advice about many things in life. I hope that your new life in Göteborg is working out for you in the best of ways, you deserve it.
All present and past PhD students over the years, for always being there when one needs help, support and encouragement, and also for pub evenings, after work and conference trip company.
Anna Lord and Maria Genander, for critical proof-reading of this thesis.
People at the Lipid-lab, Department of Medicine, Huddinge, that I have collaborated with and that have made me realize that there are other things in the body than neurons. Especially Elisabet Nordström for being a good friend with a sound perspective on research and life and for writing an excellent thesis that has inspired me many times, and also to Maria Kaaman for friendship and walks in Sjöstaden during the winter and spring this year, when we were both at home.
Alla de personer som jag kommit i kontakt med i mitt engagemang i Graduate Students’ Association, GSA, och forskarutbildningsstyrelsen på KI. Det har varit både intressant och roligt att se något annat än labbet.
Alla vänner utanför jobbet:
Anna, Catrine, Karin och Maria för efter jobbet-middagar med mindre forskningssnack och mer tjejsnack och tillsammans med Gabriel, Måns, Johan och Martin för pokerkvällar, härliga middagar, nyårsfester, födelsedagar och bröllop!
Kajsa, Johan (även för massor av seglingsrelaterad hjälp), Fredrik och Åsa för alltid lika trevliga middagar och kräftskivor, med Singstar, dubbeltennis eller guitar hero!
Adda, för att du är den enda som jag får bråka med nuförtiden...
Eva-Lena, för allt kul vi hade som singlar i Stockholms-natten, men även för att du fortfarande är min vän, även om vi inte ses så ofta.
Nicke, min nästan-bror, för att du alltid gör mig glad när vi hörs och ses.
Per-Inge och Lotta för att ni håller i hop den del av Akterin-klanen som bor i Stockholm, med alltid lika trevliga och livliga middagar.
Min familj:
Mormor, för att du alltid har trott på mig och uppmuntrat mig till att fortsätta studera. Jag är ledsen för att jag varit så upptagen under hösten att jag har glömt att ringa...
Mamma och Pappa, för all uppmuntran och all hjälp, med fönsterputsning,
“hotellvistelser” i Sanden med goda middagar och för att ni har tagit hand om Anton då och då så att jag har kunnat lägga allt fokus på skrivande.
Anton för att du har gjort den här jobbiga tiden uthärdlig, trots konstant skrivande och stress. Jag blir så glad bara du tittar på mig med dina stora mörka ögon och ler så där härligt som bara du kan! När du någon gång i framtiden läser detta vill jag att du ska komma ihåg att du kan göra vad du vill, bara du bestämmer dig för det!
Erik, för att du är det bästa som har hänt mig! Vi träffades, flyttade ihop, fick en fantastisk son och förlovade oss, allt under den tid som jag varit doktorand. Jag uppskattar verkligen att du aldrig klagat när jag ringt dig med akuta dataproblem, när jag jobbat sena kvällar och allt det tråkiga som du har gjort utan att gnälla under hösten för att jag skulle kunna koncentrera mig helt på avhandlingen. Tack vare våra mysiga stunder, parallellt över var sin laptop, såg Du till att det här till slut blev Den Snyggaste Avhandlingen vilket jag är oerhört tacksam över! Du är den bästa pappa Anton skulle kunna ha och jag älskar dig över allt annat!
Alla stiftelser och fonder som har bidragit med pengar som har gjort denna forskning möjlig : Alzheimerfonden, Anders Otto Swärds Stiftelse, Gun och Bertil Stohnes Stiftelse, Insamlingsstiftelsen för Alzheimer och Demensforskning (SADF), Stiftelsen för Gamla Tjänarinnor och Svenska Läkaresällskapet.