Adjusted R-Square

Skillnaden på den justerade förklaringsgraden (adjusted r-square) och den vanliga förklaringsgraden (r-square) är att den justerade förklaringsgraden tar hänsyn till antalet oberoende variabler som ingår i regressionen och justerar sedan ned siffran något. Har man många oberoende variabler så finns risken att den förklarade variansen överskattas något utav det vanliga

förklaringsgradsmåttet. Genom att använda sig av den justerade förklaringsgraden minskar därmed risken för överskattning.

Den justerade förklaringsgraden gav ett värde på 46,33% (Tabell 4). Detta kan tyckas vara lite väl lågt och innebär att variansen i den beroende variabeln, börsvärdet, förklaras till cirka 54% utav andra variabler än våra utvalda oberoende variabler. Samtidigt är detta inte särskilt konstigt, då börsvärdet givetvis påverkas utav andra faktorer än enbart de vi valt ut. Börsvärdets påverkan är väldigt komplext att mäta, så med tanke på omständigheterna är vi nöjda med en justerad förklaringsgrad på drygt 46%.

5.3.3. Coefficients

Coefficients tabellen (Tabell 5) ger påverkan på den beroende variabeln vid en stegvis ändring i någon av de oberoende variablerna. GILA, som är nedskrivning av goodwill indikerade att en enhets ökning i nedskrivning minskar MVAL med 25 enheter, dock är signifikansvärdet på denna större än 0,05 och därmed är den ej signifikant och kan därför ej anses ha en signifikant påverkan på den beroende variabeln. ECVGW som är bokfört värde på goodwill innan nedskrivning erhöll en signifikans på 0,001 nivån vilket är mindre än 0,05 och är därmed signifikant och har därför en påverkan på MVAL. En enhets ökning ECVGW ökar MVAL med 3,793 enheter. Detta innebär att en nedskrivning av goodwill ej är signifikant, men en förändring i bokfört värde av goodwill är signifikant.

Vi ser även VIF värden för samtliga variabler. VIF står för Variance Inflation Faktor och är ett test för att mäta förekomsten av multikolinjäritet, vilket ofta är ett problem som uppstår vid multipla regressioner. Ett värde över 5 anses vara problematiskt. Vi ser att samtliga variablers VIF-värden ligger relativt nära ett, där det högsta är PTP som har 1,6. Alltså är förekomsten av multikolinjäritet i vår studie låg och anses därför inte vara ett problem.

5.3.4. ANOVA

Som vi ser i tabell 6 så är signifikansen för GILA 0,136 och den är således

>0,05 och därmed ej signifikant. Det innebär att en nedskrivning utav goodwill inte har en signifikant påverkan på börsvärdet. Signifikansnivån för ECVGW är 0,001 vilket är <0,05 och är därmed signifikant, vilket innebär att bokfört värde av goodwill har en signifikant påverkan på börsvärdet.

Sammanfattningsvis kan vi hävda att det inte finns ett starkt samband mellan en nedskrivning av goodwill och ett bolags börsvärde. Dock ser vi att bokfört värde på goodwill och en förändring i detta värde har en stark positiv signifikant påverkan på företagets börsvärde. Detta innebär att om goodwill ökar så ökar börsvärdet. Vi ser därmed att det bokförda värdet på goodwill är värderelevant samt att en förändring i denna är värderelevant. Detta ligger någorlunda i linje med den teori som presenterades i kapitel 2, vilken var att en nedskrivning av goodwill är värderelevant för investerare, och vad är inte en förändring i goodwill om inte en nedskrivning.

Hur kan då en förändring i goodwill vara värderelevant samtidigt som en nedskrivning av goodwill inte är det?

5.4. Diskussion utifrån teoretisk referensram

Kapitalmarknadsforskning (CMR) och marknadsbaserad redovisnings forskning (MBAR) är de empiriska modeller vi utgått ifrån i denna studie och det är utifrån dessa vi kommer tolka våra resultat som presenterades ovan.

Dessa teoribildningar vilar på grundläggande antaganden gjorde inom den effektiva marknadshypotesen (Deegan & Unerman 2011).

Effektiva marknadshypotesen beskriver tre olika sorters marknadsformer;

stark, semistark och svag. Vår empiriska modell vilar på antaganden om en semistark marknad, vilket innebär att investerare agerar på all publikt tillgänglig information. En stark marknad innebär att investerare agerar på all information, oavsett om den är offentligt känd eller inte (Fama 1970).

Tidigare forskning inom CMR och MBAR har fokuserat på redovisningens olika mått och dess värderelevans för marknadens aktörer. Tidigare studier av AbuGhazaleh et.al (2012), Lapointe-Antunes et.al (2009) samt Collings et.al (1999) har använt sig av en mer sofistikerad form av den modell som utvecklades av Ohlsson, som menar på att börsvärdet är en funktion av balansräkningen (Ohlson 1995). Denna tidigare forskning har fokuserat både på resultat och balansmått för att undersöka de olika måttens värderelevans utifrån antaganden gjorda inom CMR och MBAR som beskrivet av Deegan och Unerman (2011).

Våra resultat visade på att en nedskrivning av goodwill (GILA) hos de 100 största bolagens på OMX Large Cap åren 2016–2018 inte hade en signifikant påverkan på börsvärdet (MVAL) och är därmed inte heller ett värderelevant mått. Detta resultat skiljer sig därmed från tidigare studier på området av AbuGhazaleh et.al (2012), Lapointe-Antunes et.al (2009) samt Collings et.al (1999) som använt sig av samma modell och undersökt samma sak där de fann att GILA var värderelevant för investerare.

Vår studie undersöker en annan marknad som är mindre än de tidigare undersökta marknaderna England (AbuGhazaleh et.al 2012), USA (Collings et. al 1999) och (Li et.al (2011) samt Kanada (Lapointe-Antuntes et.al 2009).

Detta innebär att våra bolag generellt sätt är mindre i storlek. Vi undersökte även ett färre antal bolag under en annan tidsperiod. Rapporterna nämnda ovan fann att återvinningsvärdet på goodwill (ECVGW) hade en signifikant påverkan på MVAL. Detta valideras av vår studie då vi likt tidigare studier av AbuGhazaleh et.al (2012), Lapointe-Antunes et.al (2009) samt Collings et.al (1999) fann ett positivt samband mellan ECVGW och MVAL vilket indikerar att återvinningsvärdet av goodwill är värderelevant.

Att återvinningsvärdet på goodwill är värderelevant betyder att en förändring i goodwill är ett relevant och informationsrikt mått för investerare. Mängden goodwill anses av investerare vara ett bra mått att utgå ifrån när man

bestämmer ett företags marknadsvärde. Utifrån positiv redovisningsteori betyder detta att ECVGW är ett mått som företag borde kommunicera till sin investerare (Deegan & Unerman 2011). Vidare så visar vårt resultat på att en enhets ökning av goodwill ökar MVAL med 3,79 enheter, alltså finns det ett positivt samband. Detta innebär att marknadens aktörer ser en stigande goodwillpost som en värdefull indikator på att bolagets verkliga värde har ökat och utgör ett bra underlag för att bestämma bolagets marknadspris.

Att ECVGW är värderelevant innebär att en rapporterad ökning av goodwillposten föranledde en ökning av marknadsvärde. En förändring i börspris innebär att informationsinnehållet i rapporten var relevant för investerare, samt att denna information inte var känd sen tidigare. Skulle informationen varit känd sen tidigare så hade inte någon förändring i börspriset skett enligt den effektiva marknadshypotesen (Fama 1970).

Våra resultat stödjer den semistarka formen av EMH och talar emot den starka formen. Hade marknaden präglats av den starka formen så hade investerare redan känt till informationen sedan tidigare och vi hade därmed inte funnit att ECVGW har en signifikant påverkan på börspriset (Fama 1970).

Vår studie fann också att GILA inte hade en signifikant påverkan på börspriset och var därmed inte värderelevant. Detta står i kontrast till tidigare studier gjorda av AbuGhazaleh et.al (2012), Lapointe-Antunes et.al (2009), Li et.al (2011) samt Collings et.al (1999). Utifrån EMH kan detta bero på ett par saker.

Antingen så var inte informationen i detta mått relevant för investerare eller så var informationen känd sen tidigare och därmed redan inprisad i bolagets aktiepris. Eftersom denna rapport tar sitt avstamp i CMR och MBAR så arbetar vi utifrån antagandet om en semistark marknad (Deegan & Unerman 2011) och gör antagandet att informationen inte var känd sen tidigare. Detta innebär att informationsinnehållet i en redovisad nerskrivning inte var av nytta för investerare när de bedömer företagets aktiepris.

Var informationen inte relevant så görs antagandet att investerare har dålig tilltro till ledningens förmåga att göra adekvata bedömningar om goodwillpostens värde. Var informationen känd sedan innan så talar detta emot den semistarka formen och för den starka formen (Fama 1970).

Vidare skriver Deegan och Unerman (2011) att större bolag ofta rapporterar mindre värderelevant information till marknaden, just på grund av deras storlek. Detta har att göra med att stora bolag är de som bevakas hårdast av investerare och analytiker, vilket innebär att det är väldigt lite information som är ny information. Eftersom vi studerade de största bolagen i Sverige så kan det därmed vara så att goodwillnedskrivningarna förutsågs av analytiker och investerare, som därmed redan kalkylerat in detta i sin värdering av företaget.

Därmed kan icke-reaktionen i aktiepris vid en rapporterad nedskrivning förklaras. Detta stödjer vidare antagandet om en stark/semistark marknad där relevant och tillgänglig information redan speglas i aktiepriser (Fama 1970).

Att GILA inte anses vara värderelevant kan även förklaras utifrån konceptet om permanent påverkan utifrån studien av Beaver (1980). Beaver fann att om en positiv eller negativ nyhet för ett bolag inte ansågs vara av permanent karaktär av investerare så skedde det ingen påverkan på bolagets marknadsvärde. Utifrån detta skulle våra resultat kunna indikera att marknadens investerare inte ansåg att de nedskrivningar som gjordes utgjorde en permanent nedgång i bolagets totala intjäningsförmåga över tid, vilket heller inte då ska påverka bolagets marknadsvärde. Samma studie av Beaver tittade även på resultatmått och konkluderade att de var värderelevanta, detta ledde oss till att initialt anta att vår studie skulle finna samma sak då en nedskrivning av goodwill antogs vara värderelevant och eftersom en nedskrivning påverkar resultatet. Våra resultat visar dock att resultatmåttet PTP inte är signifikant och inte heller GILA, vilket gör att vår studie står i motsats till de resultat som presenterades av Beaver (1980).

Studien av Brown (1970) som nämns av Deegan och Unerman undersökte informationsinnehållet i resultatrapporter och jämförde skillnader mellan amerikanska och australiensiska bolag. Brown konkluderade att länder och bolag som präglas av låg bevakning av analytiker och investerare ser betydligt större reaktioner i aktiepris vid publicerandet av en ny rapport jämfört med länder och bolag som är hårt bevakade och därför är det viktigt att ha med sig informationsrikedomen på den marknad man studerar när resultatet tolkas. Vår studie undersökte de största bolagen i Sverige vilket innebär att de är hårt bevakade av investerare och analytiker, och utifrån Browns resultat innebär detta att vi borde förvänta oss små reaktioner och därmed låga signifikanssiffror i vårt test. Sverige är också en marknad som präglas av hög transparens och tillgänglighet vilket ytterligare styrker antagandet om små reaktioner vid publicering av nya data. Detta kan förklara varför vår studie endast såg signifikanta siffror för goodwillposten och ingen av de andra variablerna i vårt test. Att informationstillgången är god styrker också antagandena om en effektiv marknad och att det finns gott om informationskällor som inte styrs av företaget i fråga (Fama 1970).

Det förekommer även flertalet bolag i studien som minskat sin andel goodwill med stora belopp från år till år, utan att ha gjort några nedskrivningar. Detta framgick när vi samlade in vår data. Dessa negativa förändringar i bokfört värde på goodwill beror på avyttringar eller avknoppningar av affärsverksamheter och bolag. Denna del goodwill skrivs därmed inte ned utan förs helt enkelt ut ur balansräkningen genom en försäljning av den underliggande tillgången, exempelvis ett dotterbolag. Skulle dessa minskningar av goodwill tagits upp som nedskrivningar vågar vi göra antagandet att resultatet av vår studie sett annorlunda ut.

Vi kan också konstatera att eftersom en nedskrivning av goodwill inte är värderelevant så kan en nedskrivning av goodwill inte heller anses vara en prognosrelevant åtgärd. Nedskrivningen bör alltså inte påverka marknadens

aktörer att köpa mer eller mindre aktier i ett bolag som skrivit ned goodwill jämfört med innan nedskrivningen.

Man kan också undra varför det görs så få nedskrivningar bland de svenska bolagen? Kanske beror det delvis på den forskning som bland annat Detzen och Zülch (2012) bedrivit, vilket visar på att företagsledare med hög rörlig ersättning, baserad på hur aktiekursen går, skriver ned goodwill i mindre grad jämfört med nytillträdda företagsledare. I sådana fall skulle företagsledare som suttit i många år medvetet utnyttja den möjlighet till att subjektivt påverka diskonteringsräntan i syfte att se till så att nedskrivningar inte utförs när så eventuellt borde vara fallet. Är det för att företagsledare känner till att goodwillposten är värderelevant och därmed påverka företagets aktiekurs när den ändras? Eller är det bara en slump, då nedskrivningar enligt vårt resultat samtidigt inte är värderelevant för aktiekursen.

Vårt resultat ger dock en fingervisning om att en nedskrivning inte nödvändigtvis påverkar aktiekursen negativt och därmed ledningens ersättning. Därmed borde företagsledningen känna sig bekväma med att skriva ned goodwill om nedskrivningsbehov föreligger. Samtidigt ser vi i vårt resultat att en ökning av bokfört värde av goodwill har en positiv påverkan på aktiekursen, vilket kan ge företagsledningen incitament att öka goodwillposten genom nya förvärv.

Tidigare forskning av Detzen och Zülch (2012) indikerar alltså att företagsledare med rörlig ersättning inte skriver ned goodwill i samma utsträckning som tidigare av rädsla för att en nedskrivning ska påverka kursen negativt och därmed deras ersättning. Vår empiriska modell bygger på EMH-teorin som i sin tur gör antagandet om rationalitet hos marknadens aktörer (Fama 1970). Mot bakgrund i att tidigare studier på området av AbuGhazaleh et.al (2012), Lapointe-Antunes et.al (2009) samt Collings et.al (1999) funnit att en nedskrivning av goodwill påverkar börsvärdet negativt kan vi konkludera att ett sådant agerande är rationellt och nyttomaximerande ur en

företagsledares synvinkel. Detta skulle stödja teorin om Economic man, där människan anses vara just rationell och nyttomaximerande (Persky 1995).

Att en nedskrivning av goodwill skulle undvikas på grund av rädsla för en negativ marknadsreaktion och därmed sämre börsvärde hos det aktuella företaget får däremot förkastas då vårt resultat inte visar på en negativ marknadsreaktion vid en nedskrivning. Däremot visar resultatet som vi tidigare nämnt att mängden goodwill i ett företags balansräkning är ett värderelevant mått för investerare. Det kan förklara att goodwill enligt studierna av Gauffin, Thörnsten och Nilsson (2010 & 2020) ökar i de svenska bolagens balansräkningar, då mer redovisad goodwill alltså höjer bolagens börsvärde. Detta stödjer således teorin om Economic man utvecklad av Mill (1836) samt den tidigare forskning som Li et.al (2011) och Detzen och Zülch (2012) presenterat, då mängden goodwill ökar företagets börsvärde, vilket gör att företagsledaren troligen tjänar mer pengar.

I likhet med studierna gjorda av Gauffin & Thörnsten (2010 & 2020) så ser vi att det finns väldigt stora poster med goodwill på svenska börsen, och en ytterst liten del skrivs ned varje år, mellan 1–2% de år vi undersökte. Av dessa 1–2%

stod Telia konsekvent för över hälften, vilket innebär att justerar man för Telias nedskrivningar så är andel nedskrivning ytterst liten. Som vi gick igenom i kapitel 2.2 så ska test för nedskrivningsbehov göras på årlig basis och en nedskrivning blir aktuell om tillgångarna i företaget uppfyller vissa kriterier, men grovt förenklat ska de skrivas ned om det föreligger tecken på att de fördelar man initialt beräknade att tillgodogöra sig vid förvärvet inte längre är lika stora eller har försvunnit helt. Ofta sker nedskrivningar vid ekonomiskt sämre perioder (lågkonjunkturer och börsfall) då avkastningskrav ofta går upp då risken i marknaden ökar samt att avkastningen hos tillgångar ofta går ner. Vi förväntade oss därmed se större nedskrivningar 2018 än vad som faktiskt skedde, på grund av börsfallet under hösten 2018.

6. Slutsats

6.1. Slutsats

Uppsatsens syfte var att undersöka om en nedskrivning av goodwill var värderelevant för svenska börsbolag under åren 2016–2018. Efter genomgång av tidigare forskning, insamling av data och utförande av statistiska tester kan vi säga följande:

Med stöd i vårt test samt i analys och diskussionskapitel kan vi acceptera vår noll-hypotes och finner därmed att en nedskrivning av goodwill ej är värderelevant för svenska börsföretag. Detta innebär att marknaden anser att en nedskrivning inte är en bra indikator för att kunna dra slutsatser kring ett företags marknadsvärde. Dock kan vi hävda att en förändring i bokfört värde på goodwill har ett starkt positivt samband med börsvärde och är därför värderelevant på svenska marknaden. Därför anser marknaden att mängden goodwill är ett bra mått på företagets marknadsvärde.

Detta innebär att en nedskrivning av goodwill ej har en signifikant negativ påverkan på ett företags börsvärde, vilket betyder att företag kan känna sig trygga i att skriva ned goodwill om det föreligger ett sådant behov.

Vårt resultat betyder också att marknaden verkar värdera en ökande goodwillpost positivt, vilket kan förklara varför vi ser så stor andel goodwill på den svenska börsen.

6.2. Implikationer

6.2.1. Teoretiska

Studien ämnade som bekant att undersöka huruvida en nedskrivning av goodwill är värderelevant eller inte på den svenska börsen, alltså om investerare anser att goodwill är ett bra mått på företagets underliggande verkliga värde. Våra resultat visade på att en nedskrivning av goodwill inte anses vara ett bra mått på detta, men att den redovisade posten goodwill är det.

Våra resultat står alltså i strid med den tidigare forskning som gjorts på

området och som presenterats i teorikapitlet, där man på andra nationella marknader har sett att en nedskrivning av goodwill är värderelevant. Våra resultat validerar dock dessa studier som också fann att mängden goodwill i ett företag anses av investerare vara ett bra mått på ett företags värde.

Vår studie har därmed bidragit med ett nytt perspektiv inom området, som indikerar att på den svenska marknaden anses en nedskrivning av goodwill på senare år inte vara ett bra mått för ett företags värde och investerare kan därmed inte heller anses ta hänsyn till detta.

6.2.2. Praktiska

Vad kan då dessa resultat få för effekter i praktiken? Vi har sett av tidigare undersökningar att det har samlats väldigt mycket goodwill i de svenska bolagens balansräkningar de senaste åren och en väldigt liten del av denna skrivs ned varje år, vilket bekräftas av vår studie. Tidigare forskning på området indikerar att en nedskrivning av goodwill har en negativ påverkan på börsvärdet. Detta kan vara förklaringen till varför så mycket goodwill har byggts upp, bolagen kan förmodat vara rädda att skriva ned goodwill då de är rädda för att sänka bolagets börsvärde. Samtidigt indikerar också att en ökande mängd goodwill ökar börsvärdet, vilket också förklarar ökningen av goodwill på börsen.

Våra resultat visar dock att börsföretag inte bör vara rädda för att ta en nedskrivning om behov skulle föreligga. Skulle fler företag börja skriva ned goodwill i lite större utsträckning skulle det kunna sänka känsligheten i bolagens balansräkningar.

6.2.3. Samhälleliga

Denna studies resultat visar alltså att en nedskrivning av goodwill inte är värderelevant på den svenska marknaden. Om ett sämre konjunkturellt läge skulle inträffa i världen så skulle de svenska bolagen dock stå med stora mängder goodwill i sina balansräkningar. Eftersom andelen goodwill i

företagens balansräkningar enligt våra undersökningar är värderelevant så finns det ändå risker för samhället.

Vid en långvarig ekonomisk nedgång så kommer det enligt denna studies resultat inte att påverka företagens börsvärde ifall nedskrivningar skulle komma att ske. Men risken finns däremot att de svenska företagen inte längre kommer att investera i nya rörelseförvärv. Då kommer troligen aktiekurserna att påverkas negativt på lite längre sikt, eftersom ny goodwill upphör att ackumuleras i balansräkningarna.

En annan risk för det svenska samhället som denna studie har hjälpt till att påvisa är också om reglerna kring goodwill skulle komma att ändras i framtiden. Vid en återinföring av avskrivningar skulle ett antal olika svenska storbolag som satt i system att redovisa mycket goodwill riskera att tappa i börsvärde, även att en nedskrivning av goodwill inte anses vara värderelevant.

Detta eftersom framtida goodwill då kontinuerligt kommer att minska i balansräkningarna. Det vore negativt, då goodwillposten i balansräkningarna enligt denna studies resultat verkar vara värderelevant på den svenska marknaden. En regeländring skulle ha en negativ påverkan på ett par av de riktigt stora bolagen i Sverige, exempelvis Telia och Securitas vilka är några av Sveriges största privata arbetsgivare. Sverige som land skulle alltså kunna drabbas negativt om bolagens aktiekurser minskade betydligt, med eventuella besparingar som åtgärd vilket i sådana fall troligen skulle leda till varsel med högre arbetslöshet som följd.

I övrigt bör svenska småsparare enligt denna studies resultat inte vara rädda för en goodwillnedskrivning, då den alltså inte anses ha en signifikant negativ påverkan på de största svenska börsbolagens aktiekurser. Denna studie kan därför komma att få fler svenska och utländska personer att börja spara i aktier, då goodwill, vilket kan anses vara en svårbegriplig residual, inte anses vara

I övrigt bör svenska småsparare enligt denna studies resultat inte vara rädda för en goodwillnedskrivning, då den alltså inte anses ha en signifikant negativ påverkan på de största svenska börsbolagens aktiekurser. Denna studie kan därför komma att få fler svenska och utländska personer att börja spara i aktier, då goodwill, vilket kan anses vara en svårbegriplig residual, inte anses vara