Agamemnon

I analysen av dramerna delas karaktärerna in i olika grupper efter kön och etnicitet. Inom varje grupp analyseras även andra relevanta kriterier som klass, ålder och slav/fri.

4.1 Män på den grekiska sidan

Jag undersöker i detta avsnitt Agamemnon, Menelaos, Odysseus, Akilles, den gamle trotjänaren i Ifigenia i Aulis och Talthybios.

4.1.1 Agamemnon

Agamemnon förekommer i alla tre dramerna. I Ifigenia i Aulis har han en dominerande roll, medan hans närvaro i de två andra dramerna är mindre.

I Ifigenia i Aulis uppvisar Agamemnon en rad negativa egenskaper. För det första är han vankelmodig, för det andra lögnaktig, för det tredje feg, vek och rädd och för det fjärde ärelysten.

När det gäller vankelmodet, så vacklar han mellan olika handlingsalternativ. När han får veta av siaren Kalchas att Ifigenia måste offras till Artemis för att flottan skulle kunna avsegla är hans första reaktion att ge order om att hemförlova hären. Han ”stod inte ut med att ha ihjäl min egen dotter” berättar han för den gamle trotjänaren.¹⁰⁵ Agamemnon ändrar sig dock. Han säger själv att brodern Menelaos framlade tusen skäl för honom till varför han skulle offra Ifigenia, vilket fick honom att inse att det var ofrånkomligt. Vari skälen bestod anger han inte.106 Han skriver ett brev till Klytaimestra där han ger order om att skicka Ifigenia till Aulis.107 Sedan ändrar sig Agamemnon ännu en gång och han skriver ett nytt brev, som han lämnar till den gamle trotjänaren för att han skall ta det till Klytaimestra. Där uppmanar han henne att inte skicka Ifigenia till Aulis.¹⁰⁸ När Menelaos blir varse brevet, anklagar han Agamemnon för att svika honom och Hellas. En dispyt uppstår mellan bröderna, där

Menelaos dock efter ett tag uttrycker förståelse för Agamemnons situation och ber honom att

105 Eur. IA. 89-96.

106 Eur. IA. 97-98.

107 Eur. IA. 99-100.

inte döda Ifigenia.¹⁰⁹ Trots Menelaos ändrade inställning har dennes första ord ändå påverkat Agamemnon. Han ändrar sig ännu en gång och beslutar offra Ifigenia och anger som skäl för sitt nya beslut att han inte kan ändra ödet.110 Efter detta står Agamemnons beslut fast.

Knox menar att det före Euripides var ovanligt att karaktärer på scenen ändrade sig.111 Han anser dock att det faktum att karaktärer ändrar sig, såsom sker i Ifigenia i Aulis, inte skall ses som en avvikelse från ett hjältemässigt uppträdande utan som ett normalt mänskligt

beteende.¹¹² Elliott Sorum instämmer med Knox och anser att det snarare är i obeslutsamheten än i besluten som karaktärens psykologi visar sig.¹¹³

Vad avser Agamemnons lögnaktighet framgår den genom att han inte drar sig för att ljuga när det passar hans syften. Han ljuger ihop Ifigenias äktenskap med Akilles och, utan att involvera honom, påstår han att äktenskapet är ordnat ”Vi lånar Akilles namn, det är allt. Sin brud och vår plan vet han ingenting om … ”.¹¹⁴ Han är noggrann med att Klytaimestra, när hon kommer till Aulis, inte skall få reda på att han tänker offra Ifigenia.¹¹⁵ Agamemnon ljuger för Ifigenia i det längsta, vilket bl.a. framgår av en dialog mellan de båda om ritualer, där Ifigenia tror att ritualerna handlar om det stundande bröllopet, medan Agamemnon talar om ritualerna i samband med offret.

”I: Reser du långt, far, sen, när du har åkt ifrån mig? A: Ja, lika långt som du ska resa själv, min dotter. I: Å! Tänk om det var så att du fick ta mig med dig! A: Du seglar snart du med. Då ska du minnas mig. I: Seglar mor med mig, eller ska jag resa ensam? A: Du måste resa ensam, utan far och mor. I: Då skickar du iväg mig till ett annat hus, far? A: Nej, sluta nu. Sånt där ska inte flickor veta. I: Kom hem från frygerna så snart som du är klar där! A: Jag har nåt offer här som måste göras först. I: Så du får reda på vad gudarna begär.

A: Du med, mitt barn. Din plats blir nära reningsvattnet.”116

109 Eur. IA. 303-412. 110 Eur. IA. 511-512. 111 Knox 1966, 213. 112 Knox 1966, 229. 113 Elliott Sorum 1992, 528. 114 Eur. IA. 99-105, 128-129. 115 Eur. IA. 538-540. 116 Eur. IA. 664-675.

Avseende Agamemnons feghet, vekhet och rädsla beskriver Menelaos honom som en vekling.¹¹⁷ Agamemnon är rädd för Odysseus och tror att han kommer att framtvinga offret av Ifigenia.

Vad avser Agamemnons ärelystnad beskriver Menelaos i dramat hur Agamemnon gjorde allt för att bli befälhavare över trupperna som skulle bege sig till Troja.

”Minns du innan du fick leda trupperna mot Ilion, hur du dolde vad du ville fast du ville det så hett? Du var ödmjukheten själv, du grep varenda hand du såg, och din dörr stod alltid öppen, vem som ville bjöd du in, talade till alla, vare sig de ville eller ej – allt för att försöka köpa folkets röster åt dig själv. Sen när makten väl var vunnen, då förvandlades ditt sätt. Dem som nyss var dina vänner kändes du inte längre vid; dörrn var stängd, du höll dig undan, sällan såg man dig på stan.”118

Agamemnon vill dock inte visa sin ärelystnad utan anger att det är annat som driver honom som omsorg om Hellas. Han säger till Ifigenia, när hon fått reda på att han tänker offra henne: ” … det är för Hellas som jag måste offra dig, sak samma vad jag vill.”¹¹⁹ Menelaos berättar emellertid vad Agamemnon sade när det inte fanns någon förlig vind. ”Vilken utväg finns det kvar för att inte mista makten och förlora all min glans?”120 Han beskriver även hur

Agamemnon fylldes av fröjd, när han fick klart för sig att Artemis skulle ge segelvind om han offrade sin dotters liv och lovade med glädje att göra det.¹²¹ Också Klytaimestra påtalar Agamemnons äregirighet: ”Är spiran och ditt chefskap allt du tänker på?”¹²²

Samtidigt som Agamemnon är vankelmodig, lögnaktig, rädd och ärelysten skildrar Euripides Agamemnon som en god familjefar som älskar sin dotter. Han har svårt att fatta beslutet att offra henne.¹²³ Agamemnons kärlek är besvarad av Ifigenia som när hon anländer till Aulis utbrister: ”Å mor, jag springer före dig, bli inte ond! Jag måste trycka mig intill min faders bröst! Vad jag har längtat efter dig, min far …”¹²⁴ Agamemnon är således en man som balanserar olika intressen. I ena vågskålen har han rollen som individ och familjefar och sin kärlek till dottern. I andra vågskålen har han rollen som krigsherre med allt vad den innebär i form av ansvar för kollektivet och ära för honom själv. Rollen som familjefar får sig en törn

117 Eur. IA. 351-352.

118 Eur. IA. 337-345. Enligt Wasserman 1949, 176, lånar här Euripides Agamemnons attityd och beteende från athenska politikers sätt att kampanja för att erhålla höga ämbeten i Athen.

119 Eur. IA. 1271-1272. 120 Eur. IA. 356-357. 121 Eur. IA. 358-360. 122 Eur. IA. 1195. 123 Eur. IA. 95-96. 124 Eur. IA. 631-632, 635.

genom att publiken ges en inblick i tidigare grymheter som han begått. Klytaimestra berättar om hur Agamemnon dödat hennes förste make, Tantalos, och deras lilla barn genom att slita det från hennes bröst och krossa det levande mot marken, varefter han våldtog henne och tog henne till sin maka.125 Enligt Foley och Hall är det först hos Euripides som denna information ges, vilket tyder på att det är Euripides eget påhitt. Hall menar att Euripides genom detta får Agamemnon att framstå som en krigsherre som har grymheter på sitt samvete redan innan han våndas över Ifigenias öde.¹²⁶ Även Stolpe uppger att detta är det äldsta belägget för att

Agamemnon dödat Klytaimestras tidigare make.¹²⁷ Agamemnons val är ett svårt val, men i slutändan segrar rollen som krigsherre över rollen som familjefar.

Han ger tre skäl för sitt val. Det ena är ödet ” … ödet har mig fast. Jag kommer inte undan: jag måste genomföra mordet på min dotter.”¹²⁸ Det andra är att rädda Hellas från att

barbarerna skall komma och röva bort fler hustrur.¹²⁹ Det tredje är att hären kommer att tvinga honom att offra Ifigenia. ”Titta på denna flotta, denna stora här, på dessa bronsbepansrade hellenska män! …… Nån sällsam lystnad rasar bland hellenerna att segla till barbarerna så fort som möjligt och stoppa plundrandet av Hellas äkta sängar.”¹³⁰ Vad gäller det första skälet, ödet, så anförs i dramat att Artemis ställt som villkor för att vinden skall bli förlig att Ifigenia offras.¹³¹ Det var alltså inget absolut krav att Ifigenia skulle offras utan endast ett villkor för att flottan skulle kunna segla. Detta framhålls av Foley¹³² och av Siegel¹³³; den sistnämnde påpekar att inget hade hindrat att skeppen roddes.¹³⁴ Vellacott anger att det

normala förfarandet på 400-talet var att ro ett skepp ut ur hamnen och efter någon sjömil sätta segel om det fanns vind. Skepp kunde även ros längre sträckor än så.¹³⁵ Vad gäller det andra skälet, Hellas sak, så har det inträffat att Paris har enleverat Helena och tagit med henne till Troja efter att Afrodite lovat honom Helena. Av Agamemnons egen redogörelse för händelsen förefaller det inte som att det skulle skett mot Helenas vilja.136 Att enleveringen av Helena 125 Eur. IA. 1149-1152. 126 Foley 1985, 74; Hall 2010, 288. 127 Stolpe 2014a, 206. 128 Eur. IA. 511-512. 129 Eur. IA. 1271-1275. 130 Eur. IA. 1259-1262, 1264-1266. 131 Eur. IA. 90-93. 132 Foley 1985, 93. 133 Siegel 1981, 258. 134 Siegel 1981, 263. 135 Vellacott 1975, 43. 136 Eur. IA. 75-77.

skulle följas av ytterligare bortföranden är inte trovärdigt. Vad gäller det tredje skälet, att armén skulle tvinga Agamemnon att offra Ifigenia, så bestod armén av ett antal härer, som leddes av olika kungar, bland vilka Agamemnon, om han haft större mod och beslutskraft, borde ha kunnat finna andra allierade som kunde hjälpt honom mot Odysseus.

Agamemnons beteende och drivkrafter har belysts av en rad författare och olika uppfattningar finns om Agamemnons bevekelsegrunder. Vissa anser att det främst är ärelystnad som driver Agamemnon. Grube menar att om Agamemnon inte hade velat vara befälhavare, så hade han åkt hem och inte offrat dottern och det hade då inte funnits något dilemma.¹³⁷ Dit hör också Conacher, som menar att Agamemnon endast visar känslor för att bedra sitt samvete. Detta speglas i att han med något av lättnad kommer fram till att det är nödvändigt att offra dottern.¹³⁸ Agamemnons till hälften undertryckta ambition att leda grekerna till Troja sporrar honom mer än han inser. Han karaktäriseras av vankelmod, en viss fatalism och personlig ambition. Han inte bara drivs av blandade och oklara motiv utan han kan inte heller se vad det är för motiv som styr honom.¹³⁹ Enligt Burnett ges publiken uppfattningen att Grekland aldrig var i fara och att Ifigenias död tjänar Agamemnons ambitioner.¹⁴⁰

Andra författare är av åsikten att det både är ära och rädsla som driver Agamemnon. Blaiklock kallar Agamemnon för en omoralisk vekling, som, efter att ha blivit varse Kalchas spådom, genast ger efter och beslutar offra dottern. Han tycker dock att Agamemnon aldrig är så mänsklig som när han våndas över att behöva offra Ifigenia, men att ångesten fort går över och han antar rollen som härförare.¹⁴¹ Han menar att Euripides hade för vana att reducera mytiska hjältar till den nivå där vanliga män befinner sig och drar av dramat slutsatsen att Euripides var av uppfattningen att den som kunde förhärda sitt hjärta och begå brottet i Aulis måste ha varit en vekling. Han måste ha haft en personlighet som var inkapabel till

självuppoffring. Han äts inifrån av personlig ambition och rädsla för armén och Odysseus. Hans självbedrägeri övertygar honom om att han är offer för krafter utanför sin kontroll, när han i själva verket drivs av maktbegär.¹⁴² Även Ryzman anser att det finns två faktorer bakom Agamemnons beslut att offra dottern. Den ena är hans feghet gentemot armén och rädslan för 137 Grube 1941, 425-426. 138 Conacher 1967, 249-250. 139 Conacher 1967, 256. 140 Burnett 1971, 24-25. 141 Blaiklock 1952, 97. 142 Blaiklock 1952, 95, 102-103, 115-116.

att den skall kräva att dottern offras. Den andra är hans strävan efter erkännande. Hon finner ingen grund för att tillskriva Agamemnon nobla motiv.¹⁴³

Andra återigen anser att det är rädsla som främst styr Agamemnon. Detta är fallet enligt Siegel, som menar att Agamemnon i första hand drivs av rädsla och fruktan för Odysseus.144

Vidare menar han att Agamemnon har en närmast paranoid inställning, som får honom att genomföra det han fruktar mest, att offra dottern.¹⁴⁵ Elliott Sorum anser att Agamemnon vill frånsäga sig ansvaret för att Ifigenia offras. Detta gör han genom att skylla sitt beslut på Paris och Helena och på armén.¹⁴⁶ Hon skriver att Ifigenias beslut att självmant låta sig offras ytterligare tjänar Agamemnons syfte att frånsäga sig ansvaret.¹⁴⁷

Vissa författare är allmänt fördömande när det gäller Agamemnon utan att gå in på frågan om vad det är som driver honom. Collard anser att Agamemnons misslyckade försök att lura Klytaimestra och Ifigenia får våra sista sympatier för honom att försvinna och att Ifigenias hjältemod ökar vår avsmak för honom.¹⁴⁸ Norwood är av uppfattningen att Agamemnon är oheroisk och att hans beteende måste ha fått den manliga publiken att skruva på sig av obehag över att känna igen sig själv. Agamemnon är en ordinär man som av omständigheterna kastas in i en situation, där statsmannaskap behövs och som försöker styra sin armé genom diplomati och sin familj genom militär disciplin med katastrofalt resultat.¹⁴⁹ Kitto målar en bild av Agamemnon som en listig och obeslutsam man som lyckats ta sig till sin position genom ovärdiga metoder. Hans obeslutsamhet har gjort att han försatts i en situation där han inte har något annat val än att begå ett ohyggligt brott. Hans omdöme är hårt; han menar att

Agamemnon är en slipad obeslutsam karaktär, som inte förtjänar vårt seriösa intresse.¹⁵⁰ Vellacott är av uppfattningen att Euripides gjort klart att Agamemnon hade både makt och skyldighet att inte lyda Kalchas.151 Hall kallar Agamemnon för en egennyttig krigsherre.152

Grube, som enligt vad som anges ovan anser att Agamemnon drivs av ärelystnad, anser ändå

143 Ryzman 1989, 117. 144 Siegel 1981, 259, 263. 145 Siegel 1981, 264. 146 Elliott Sorum 1992, 533. 147 Elliott Sorum 1992, 541. 148 Collard 1981, 6-8. 149 Norwood 1920, 287. 150 Kitto 1939, 368. 151 Vellacott 1975, 222. 152 Hall 2010, 288.

att Agamemnon får en viss värdighet i slutet av dramat, där han, trots att han älskar sitt barn, ändå gör det val han gör för att Hellas skall bevara sin storhet.¹⁵³

Enligt min mening fanns det två skäl bakom Agamemnons offrande av dottern. Det ena var ärelystnaden och strävan efter makt och det andra hans rädsla för Odysseus, hans vekhet och hans brist på pondus gentemot denne. Detta överflyglade hans kärlek till dottern och hans roll som familjefar. Samtidigt är porträttet av honom känsligt målat och det är lätt att känna med honom och förstå hans vånda inför sitt beslut. Euripides ger en djupt mänsklig bild av en man som inte vill fatta beslut om att offra dottern, men som ändå av ärelystnad och rädsla drivs att fatta det beslut som gör mest ont i honom, nämligen att låta offra henne.

I Trojanskorna är inte Agamemnon en rollfigur, men han omnämns vid ett tillfälle. Det är när de tillfångatagna trojanskorna undrar över sitt öde. Hekabe frågar Talthybios om vad som skall hända med dottern Kassandra och får till svar att Agamemnon utnyttjat sitt privilegium som befälhavare och tagit Kassandra som sitt speciella pris för att hon skall bli hans

konkubin.¹⁵⁴ Agamemnon har därvid inte tagit hänsyn till att flickan lovats ett liv utan

äktenskap av Apollon.¹⁵⁵ Hans känslor har tagit överhanden och han har också blivit förälskad i henne, vilket Talthybios uttrycker med: ”Eros pil, du vet.”¹⁵⁶ Kassandra har genom

olyckorna i kriget blivit galen och beter sig som om hon skall fira ett verkligt bröllop med Agamemnon.¹⁵⁷ Talthybios fäller kommentaren om Kassandra att hon är förryckt och att han själv, en fattig sate, aldrig skulle gå i säng med henne.¹⁵⁸ I detta drama framgår således att

Agamemnon låter sina känslor styra över förnuftet trots att han är en vuxen man som borde ha vett och värdighet. Agamemnon brister således i besinning.

I Hekabe är Agamemnon en av rollfigurerna. Han förekommer vid två tillfällen i dramat. Den ena är när det i hären är fråga om Polyxena skall offras eller ej. Han är emot detta, men han har, trots att han är ledare över hären, ingen makt över den, utan frågan avgörs genom omröstning inom hären efter det att Odysseus propagerat för att hon skall offras.159 I detta drama, liksom i Ifigenia i Aulis, låter Agamemnon sig styras av Odysseus. Agamemnon saknar en för en ledare viktig förmåga, nämligen den att övertyga. Det andra tillfället är när 153 Grube 1941, 435. 154 Eur. Tro. 249. 155 Eur. Tro. 247-255. 156 Eur. Tro. 255. 157 Eur. Tro. 306-352. 158 Eur. Tro. 415-417. 159 Eur. Hec. 60, (120-140).

Hekabe söker hans stöd för att hämnas på Polymestor. Agamemnon är positiv till att hjälpa Hekabe i princip, men är rädd för vad hären kommer att säga. Han vill inte att den skall få intryck av att han deltar i en hämnd på Polymestor på grund av sin relation med Kassandra. Bakgrunden är att hären anser att Polymestor som thrakier är en bundsförvant till grekerna, medan den döde Polydoros som trojan är en fiende.160 Agamemnon går med på att ge Hekabe passivt stöd, när hon hämnas, d.v.s. han lovar att inte ingripa i vad hon tar sig för. Detta gör han dock endast för att han inte har något bättre för sig, eftersom flottan inte kan avsegla, då lämplig vind saknas.¹⁶¹ Även här framstår Agamemnon som en vek person som inte vill ta strid för vad som är rätt. När Hekabe utfört sin hämnd på Polymestor blir Agamemnon involverad som ett slags domare för att fälla utslag mellan dem. Han kommer då fram till att Polymestor inte dödat Polydoros för Agamemnons eller grekernas skull såsom han påstått utan för att han ville komma åt guldet som Polydoros fört med sig. Hans slutsats blir att Polymestor gjort sig skyldig till ett illdåd och därför skall lida ont.¹⁶² Här står alltså

Agamemnon upp för vad han anser vara rättvisa, trots att han i andra sammanhang mest visar svaghet.

Grube menar att den genuina tillgivenhet som Agamemnon känner för Kassandra är en ny komponent i hans karaktär. Detta förminskar Agamemnons ställning som hjälte, men det gör honom till en människa och Grube anser att Agamemnon i Hekabe är djupt mänsklig.¹⁶³ I tragedierna framstår Agamemnon som en person som inte med avsikt är ondskefull, men som drivs av ärelystnad och som samtidigt är en vekling, som inte kan stå emot omgivningens tryck, vilket leder till att han utför grymma handlingar. Han är den formelle ledaren för

trupperna som ingår i härtåget mot Troja, men han är ändå inte den som bestämmer över hären, utan hären påverkas i hög grad av den man som agerar som informell ledare, Odysseus. Agamemnon är feg och rädd och saknar förmåga att övertyga hären om vad som skall göras. Agamemnons ställning kan sammanfattas på följande sätt. Han är kung över Argos. Han är

kyrios över ett oikos och har legitima barn. Det framgår inte hur gammal han är, men han är

tillräckligt gammal för att inneha en respektabel ålder. Han är grek. Han har rollen av härförare i det trojanska kriget och står formellt sett högst i hierarkin i den grekiska hären. Samtidigt är han som person svag, rädd och feg. Ledartröjan låter han vid åtskilliga tillfällen i de behandlade tragedierna istället Odysseus ta på sig, eftersom han saknar förmågan att leda. I

160 Eur. Hec. 86, (854-859).

161 Eur. Hec. 87, (898-901).

162 Eur. Hec. 102, (1244-1251).

Trojanskorna förlorar han också huvudet, när han förälskar sig i Kassandra. Av de moraliska

kvaliteter som krävs av en grek saknar Agamemnon mod (andreia), besinning (sophrosune) och rättrådighet (dikaiosune).

4.1.2 Menelaos

Menelaos är en rollfigur i Ifigenia i Aulis och i Trojanskorna. I Ifigenia i Aulis är han en karaktär som driver brodern Agamemnon framför sig, när denne är tvehågsen. Menelaos pendlar mellan att vara en aggressiv och en medkännande personlighet. Han drivs i

krigsföretaget av sin hämndlystnad gentemot Paris och Helena.¹⁶⁴ Han är aktiv när det gäller att samla ihop flottan som skall segla till Troja: ”Rasande av åtrå for Menelaos runt i Hellas