Ett företags intressenter är beroende av information för att kunna bedöma och utvärdera bolagets verksamhet. Insynen i företagets verksamhet varierar dock och redovisning uppfyller för många intressentgrupper en väsentlig roll som informationsförmedlare. Agentteorin har sin utgångspunkt i den informationsasymmetri som kan uppstå mellan olika parter och förklarar hur konsekvenser av sådan ojämnt fördelad information kan behandlas och begränsas (Sundgren et al., 2007).
Agentteorin används inom ett flertal ekonomiska områden och dess exakta utformning kan variera beroende på under vilka omständigheter den appliceras. I samtliga fall föreligger ett
kontrakt mellan två parter där den ena parten, den så kallade agenten, agerar på uppdrag åt den andra parten, den så kallade principalen. Vidare så antas informationen vara asymmetriskt fördelad, där agenten innehar ett informationsövertag gentemot principalen (Copeland et al., 2005). Ett exempel på detta är det förhållande som råder mellan en företagsledning och företagets ägare. I mindre bolag, exempelvis enskilda firmor, kan dessa roller sammanfalla, men i större företag är en separation mellan ägare och företagsledning en nödvändighet. Större koncerner har i dagsläget hundratusentals aktieägare och det är således omöjligt för samtliga att vara involverade i företagsledningens arbete. För sådana koncerner medför en separation tydliga fördelar, men resulterar även i minskad insyn i företagets verksamhet (Brealey et al., 2006).
Agentteorin baseras på vissa antaganden om parternas beteende. Båda parter förväntas agera på det sätt som maximerar den egna nyttan samt ta hänsyn till all relevant information som finns tillgänglig, vilket bland annat medför att såväl osäkra faktorer som motpartens förväntade beteende innefattas i besluten. Dessa antaganden medför att agenten enbart förväntas agera utifrån principalens önskningar i den mån de gynnar agentens egna mål (Scott, 2004). En företagsledning strävar inte självmant efter att maximera aktieägarvärdet utan kan ha andra mål som exempelvis lön eller fritid. Agentteorin utgår således från att en målkonflikt föreligger mellan företagsledningen och aktieägarna och att kompensation måste erbjudas för att påverka företagsledningens agerande på önskvärt sätt (Brealey et al., 2006).
På grund av målkonflikten och den asymmetriskt fördelade informationen är det i ägarnas intresse att använda olika tillvägagångssätt för att motivera företagsledningen att agera utifrån de mål som de själva eftersträvar. I de fall företagsledningen agerar på ett sätt som minskar aktieägarvärdet uppstår enligt Brealey et al. (2006) så kallade agentkostnader. Med detta menas den uteblivna ökning av företagets värde som är en följd av att agenten agerar i egenintresse. Det är dock möjligt att begränsa sådana kostnader genom att dels övervaka företagsledningens arbete och dels genom att upprätta incitament för ledningen att maximera aktieägarvärdet.
Övervakning av företagsledningar kan ske genom olika åtgärder och av olika parter. Det är möjligt för ägarna att i viss utsträckning själva övervaka företaget. Då ägarantalet är större är det dock vanligt att sådant ansvar delegeras. Revision fyller i detta avseende en viktig roll som oberoende granskare av huruvida redovisningen är utformad efter existerande regelverk. Vidare så är det vanligt förekommande att kreditgivare utövar viss övervakning och
exempelvis gör banker en utvärdering av företagets vinster och kassaflöden i samband med kreditgivning (Brealey et al., 2006).
Eftersom det inte är möjligt att ständigt övervaka agentens agerande kan upprättandet av olika prestationsbaserade incitament vara en nödvändighet. Vid utformning av sådana incitament är det väsentligt att de är utformade på ett sådant sätt att deras uppfyllelse leder till en ökning av aktieägarvärdet (Brealey et al., 2006). Sådana belöningar kan exempelvis vara baserade på aktiekursutvecklingen eller företagets resultat (Sundgren et al., 2007).
4.5.1 Kreativ redovisning
För att kunna mäta och utvärdera en företagslednings prestationer används i stor utsträckning olika redovisningsmått. Exempelvis är det vanligt förekommande att bonusprogram baseras på diverse avkastningsmått som beräknas utifrån den redovisade vinsten. En potentiell negativ effekt av sådana bonusprogram är att företagsledningen kan försöka använda olika redovisningsmetoder för att påverka måtten i önskvärd riktning. På grund av detta är det även möjligt att företagsledningens försök att maximera egennyttan kan medföra negativa konsekvenser för ägarna. Detta kan exempelvis ta sig uttryck genom att alla uppskattningar i redovisningen är överdrivet positiva för att därmed öka vinsten kortsiktigt (Sundgren et al., 2007). Sådana försök att framställa den finansiella ställningen på ett mer fördelaktigt sätt benämns vanligtvis vinstmanipulering och är en del av vad som kallas för kreativ redovisning. Kreativ redovisning tar sig uttryck på olika sätt och kan definieras som:
• manipulering av redovisning genom att utnyttja den flexibilitet som finns i regelverket vid olika uppskattningar och vid valet av upplysningar för att därmed kunna uppvisa den önskvärda bilden av företaget samt
• strukturering av transaktioner för att uppnå det eftersträvade redovisningsresultatet snarare än att enbart rapportera de reguljära transaktionerna.
(Riahi-Belkaoui, 2003)
Enligt Riahi-Belkaoui (2003) finns det ett flertal orsaker till förekomsten av kreativ redovisning. Förutom företagsledningens önskan att styra resultatet för att erhålla vissa upprättade incitament kan kreativ redovisning exempelvis användas för att dölja dåligt ledarskap eller på grund av att det aktuella redovisningssystemet ger en felaktig bild av företagets ekonomiska ställning. Användning av kreativ redovisning behöver inte bryta mot
de lagar och standarder som finns föreskrivna utan kan vara en följd av att det förekommer en viss valmöjlighet vid deras tillämpning. Genom att utnyttja den flexibilitet som erbjuds kan däremot utfallet komma att motsträva regelverkets egentliga syfte (Riahi-Belkaoui, 2003).
Uppkomsten av kreativ redovisning är en följd av att en viss flexibilitet är tillåtet och således medför ett mer principbaserat regelverk större utrymme för manipulering än ett mer regelbaserat regelverk. Nackdelen med ett regelbaserat regelverk är dock att det begränsar möjligheten att förmedla relevant information om företaget (Sundgren et al., 2007). Enligt Artsberg (2005) finns det förespråkare för att redovisning främst bör utformas med syfte att kontrollera och begränsa företagsledningens möjlighet till manipulation. En sådan ståndpunkt baseras på uppfattningen att redovisningens roll för att bedöma framtida utfall är begränsad.