Allmän diskussion

I det här avsnittet kommer vi att avsluta vår uppsats med att reflektera över vad vi hade kunnat göra annorlunda med undersökningen och till sist presenteras vad vår uppsats kan bidra med till framtida forskning kring graffitimålare och deras kultur.

8.4.1 Reflexivitet

Innan vi började med uppsatsen hade vi en föreställning att graffiti och klotter är pojkstreck som tillhör tonårsperioden, vilket sedan avtar när målarna blir äldre. Dock visade det sig att denna föreställning bara var en förenkling av ”verkligheten” och egentligen var mer komplex än vad vi trodde. Efter att resultatet var klart hade vi fått en annorlunda bild av graffitin, kulturen och målarna. Numera har vi förståelse för graffitimålarnas behov och mening med deras målande. Vi ser graffitimålandet som en praktik, att de vill känna en social tillhörighet med en unik och speciell identitet som inte är tillgänglig för den ”stora massan”. Men samtidigt som vi har en fått större förståelse för graffitimålarnas handlande kan vi ändå inte acceptera den förstörelse och de ekonomiska skador deras målningar och klotter kostar samhället. Målandets funktion för målarna kan bland annat vara en protest mot samhället, men att vi människor som står utanför graffitikulturen inte kan se vad graffitin och klottret innebär. Detta kan leda till att deras protester blir kontraproduktiv, det vill säga att ”vanliga” människor blir mer emot graffitin ju mer det målas.

Under uppsatsens gång märkte vi att det fanns vissa saker som vi hade velat göra annorlunda, speciellt när vi gjorde våra intervjuer. Vi hade gärna velat intervjua yngre målare för att få ett bredare perspektiv på hur graffitimålare konstruerar sig själva, deras mening med målandet och hur de förhåller sig till det lagliga och olagliga målandet. Våra informanter befann sig i åldrarna 21-36 år, och vi tycker att det skulle vara intressant att höra hur 15- åringa graffitimålare talar om sig själva, sitt målande och om lagligheten och olagligheten

56

med graffitin. Detta var dock en omöjlighet eftersom vi själva inte känner till några yngre graffitimålare eller hade möjlighet att få tag på några. Precis som resultatet visar är graffitimålare inte några personer som skyltar med att de målar olaglig graffiti.

När vi senare analyserade alla våra intervjuer märkte vi att intervjuguiden inte skulle ha så många specifika frågor, utan ha mer öppna frågor där vi skulle kunna får djupare svar och få möjligheten att ställa följdfrågor. Vi upptäckte under analysarbetet att vi som intervjuare påverkade våra respondenters sätt att tala. Bland annat märkte vi att personer som vi kände personligen talade mycket i jag-form, medan informanter som vi inte kände alls talade mycket i man-form. Detta kan vara intervjupersonernas sätt att undvika subjektpositionen som kriminell, speciellt när de talar med okända personer om något olagligt de har gjort. En tydlig subjektplacering som vi påverkade informanterna med var frågan om vad som var skillnaden mellan en traditionell konstnär och en graffitimålare. Där erbjöd vi endast dessa två positioner. Men det var inte bara hur vi kände informanterna som påverkade deras sätt att prata om sig själva, utan vi märkte också att de använde samma ord när vi frågade något. Till exempel när vi frågade om skillnaden mellan graffiti och klotter. En spontan uppfattning kan vara att man inte tror att graffitimålare använder begreppet klotter. Men för informanterna finns det skillnad, precis som att det finns skillnader mellan genrer inom konstvärlden. Men den största tanken som slog oss under hela uppsatsen var om vi som forskare är med och förstärker eller försvagar diskusen om graffiti som konstform eller skadegörelse? Eftersom vi skriver den här uppsatsen reproducerar vi olika former av diskurser kring graffitimålare. Men vårt syfte är inte att typifiera eller stämpla graffitimålare som det här eller det där, utan vårt syfte är att försöka få en större förståelse på hur graffitimålare ser på sig själva.

8.4.2 Förslag till framtida forskningsfrågor

Genom arbetet med uppsatsen väcktes nya frågor om graffitimålare, men som vi själva inte kunde besvara med vårt resultat. Våra nya frågor kan istället användas till framtida forskning om graffitimålare och deras kultur. Framför allt tror vi att mer forskning kring målandets betydelse skulle kunna bidra, inte bara till ökad förståelse för graffitimålarna och kulturen, utan se vilka behov som behövs tillfredsställas och ta hänsyn till när man ska skapar åtgärder mot den olagliga graffitin. En annan fråga som dök upp hos oss var bland annat att det finns luckor i forskningsområdet när det gäller föräldraperspektivet. Hur ser föräldrarna på sina barns olagliga målande och vilka konstruktioner använder de när de framställer sig själva och sina barn? En annan intressant fråga är att graffitin behöver en motdiskurs för att kunna existera. Vad skulle hända om samhället legaliserade graffitin? Hur skulle graffitimålarna ställa sig till ett sådant beslut, eftersom resultatet visar att deras kultur går ut på att måla olagligt?

57