Platser i lagen
Kvaliteten i arkitektur och stadsbyggnad i en kommun kommer särskilt tydligt till uttryck på allmänna och offentliga platser. Allmänna platser definieras i PBL och utgörs av gator, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och har upplåtits för detta ändamål. Offentliga platser definieras i ordningslagen (1993:1617) och innefattar förutom allmänna platser bland annat även allmänna vägar och andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik. En kommun kan även i lokala ordningsföreskrifter besluta att vissa andra platser ska jämställas med offentlig plats.
Verktyg för utformning
En kommun kan med en detaljplans egenskapsbestämmelser reglera hur en allmän plats ska utformas i detalj, bland annat hur mark och vegetation ska se ut inklusive skydd av kulturvärden. När kommunen är huvudman ska dessa egenskaper anges.
För områden utanför detaljplan gäller andra förutsättningar. Såväl staten som kommunen kan vara huvudman för allmänna vägar och god samver- kan mellan Trafikverket och kommunen är naturligtvis mycket viktig när det gäller utformning av trafikinfrastrukturen i våra tätorter. Trafikverkets planering enligt väglagen (1971:948) och lagen om byggande av järnväg (1995:1649) innefattar även samordning med kommunal planering och länstransportplaner.
Vilka verktyg som kan användas ger även förutsättningar för olika finan- sieringslösningar, till exempel standardhöjning med uttagande av gatu- kostnad enligt 6 kap. 24-25 §§ PBL, miljö- och trafiksäkerhetshöjande in- satser i linje med finansiering genom länstransportplaner och samverkan med Trafikverket eller direkt kommunal skattefinansiering.
Vardagsrum och trädgårdar för alla
Allmänna och offentliga platser är våra gemensamma vardagsrum och trädgårdar. Ofta är det utformningen och förvaltningen av gator, torg och parker som avgör en orts attraktivitet, och då är det inte främst ”finrum- men” utan i stor utsträckning de platser vi använder i vår vardag som räk- nas. Tanken att just de vardagliga miljöerna är värdefulla landskap beto- nas i den europeiska landskapskonventionen45, som lyfter fram påverkan
av och samspel mellan naturliga och mänskliga faktorer. Målet är en ri- kare livsmiljö där alla kan delta i utformningen. I landskapet möts många olika värden och tillgångar – kulturella, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska. I konventionen konstateras att vi ofta måste förhandla om hur landskapets resurser ska nyttjas och utvecklas. Det krävs därför ett nära samarbete mellan myndigheter, organisationer, företag och enskilda för att landskapets mångfald av värden ska kunna hanteras på ett hållbart sätt. Landskapskonventionen innehåller en tydlig demokratisk aspekt. Den lyfter fram landskapets sociala betydelse och understryker vikten av att människor kan delta aktivt i värdering och förvaltning av landskapet. Den europeiska landskapskonventionen kan därför vara ett lämpligt verk- tyg för lokala diskussioner om hur allmänna och offentliga platser ska ut- vecklas i en stadsdel.
Statlig satsning på offentliga miljöer
Utformningen av våra offentliga platser behöver alltid utgå från platsens förutsättningar och ske i en process med flera olika aktörer. I regerings- uppdraget ”Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer” samarbetade Boverket, Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet och ArkDes. De tret- ton projekt som genomfördes hade alla olika projektägarskap, ekono- miska ramar, teknisk komplexitet, medverkande kompetenser och strate- gier för medborgardialoger. http://www.statenskonstrad.se/wp-
content/uploads/2013/12/konsten-att-gestalta-offentliga-miljoer_2013.pdf
Just nu pågår satsningen ”Konst händer” som en del av regeringsuppdra- get ”Äga rum”. Under tre år ska Statens Konstråd, tillsammans med bland annat civilsamhället, producera exempel på offentlig konst med fokus på miljonprogramsområden. http://www.statenskonstrad.se/en/konst/konst- hander
År 2016 fördelade Boverket 200 miljoner kronor till projekt som förbätt- rar utemiljöer i socioekonomiskt utsatta områden. Åtgärderna ska stimu- lera till aktivitet och social gemenskap, samtidigt som bostadsområdets gestaltning bevaras eller utvecklas. För 2017 är 500 miljoner kronor av- satta. http://www.boverket.se/sv/bidrag--garantier/stod-till-utemiljoer/
Trafikstrukturens inverkan
Trafikinfrastrukturen har stor betydelse för arkitekturen i såväl stadsbygd som landsbygd. Tillgänglighet kopplad till upplevelsevärden och rörel- semönster skapas i alla skeden, från planering till investeringar i byg- gande, drift och underhåll. Först och främst är trafikmönster struktur- bildande och dimensionerande även för bebyggelsen. Kollektivtrafikno- der och stomlinjer främjar bebyggelse med högre exploateringstal, som samtidigt bör innehålla större ekonomiska ramar för arkitektur och ge- staltning. Trafikmiljöernas utformning och arkitektur i sig ska ses som en viktig del av vårt gemensamma offentliga rum. Gestaltningen av all- männa och offentliga platser såsom torg, gator samt gång- och cykelstråk är ofta nära kopplad till trafikinfrastrukturen och dess funktioner. Av- trycket i arkitekturen gäller alltså såväl bebyggelsen i sig som attraktivite- ten i platsbildningar där vi uppehåller oss och vår upplevelse av stadsmil- jön eller landskapet i sekvenser medan vi rör oss därigenom. Slutligen är kollektivtrafikknutpunkter som flygplatser, järnvägs- och busstationer och färjeterminaler vardagliga bebyggelsemiljöer och offentliga platser vi ofta rör oss i. När dessa många gånger utvecklas till multifunktionella re- secentra som integrerar hotell, restauranger och butiker i komplexa bygg-
nadsmiljöer blir kvaliteten i arkitekturen än mer väsentlig för god trivsel och orientering.
Kommunernas egen trafikplanering, hantering av parkeringsnormer och markparkering av fordon, påverkar starkt gestaltningen av allmänna plat- ser. Detta är frågor som i vissa fall hanteras under PBL men i många fall hanteras som en gatuhållningsfråga.
Samverkan mellan kommun och stat
Investeringar i trafikinfrastruktur är ofta föremål för samverkan mellan kommun och stat, även i de fall där kommunen är huvudman. Samverkan rör både planering och finansiering. Genom länstransportplanerna förde- las statlig medfinansiering till regionala och kommunala transportinfra- strukturinvesteringar med upp till 50 % av kostnaden. Den statliga med- finansieringen går bland annat till åtgärder för förbättrad miljö- och tra- fiksäkerhet på det kommunala vägnätet samt kollektivtrafikanläggningar. Några områden som prioriteras är oskyddade trafikanter samt barns situ- ation i trafiken, åtgärder som ger ökad skol- och arbetspendling med cy- kel och kollektivtrafik. Medfinansiering kan även sökas för åtgärder som förbättrar miljön längs kommunala gator. Prioritet ges ofta till åtgärder som syftar till att minska antalet bullerutsatta personer. Andra exempel är trafiksäkerhetshöjande åtgärder i tätortsgenomfarter och trafikkorsningar. Ansökningar lämnas årligen till Trafikverket och det sker årliga förhand- lingar mellan kommunerna, kollektivtrafikmyndigheten och Trafikverket. I lagstiftningen för den fysiska planeringen regleras förhållandena mellan kommunal och statlig planering så att god samverkan ska åstadkommas. I grunden prövas alla behov som rör trafik utifrån en fyrstegsprincip om att först överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av transportsätt, i andra hand genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen, i tredje hand vid behov göra begränsade ombyggnationer, och först om övriga steg visar sig otillräckliga i fjärde hand att göra större ombyggnader eller nyinvesteringar.
Den fundamentala inverkan som statlig och kommunal trafikplanering har på arkitekturen i våra tätorter och landskap – såväl gestaltningen av allmänna och offentliga platser som av bebyggelse – bör behandlas arki- tektoniskt mycket medvetet.
Kommunernas undre värld
Kulvertar och ledningar för vatten, avlopp, sopsugning, fjärrvärme, gas, el, telefoni och data löper ofta under allmänna och offentliga platser. De
har på flera sätt betydelse för platsernas gestaltning och underhåll. Ett tekniskt arbete kan föranleda uppgrävningar och ge praktisk anledning till förnyelse av platsen. Samordning av tekniska åtgärder kan förhindra onö- diga omgrävningar. Tekniska faciliteterna kan nyttjas på flera sätt, till ex- empel kan fjärrvärmeledningar användas för att hålla gångbanor snö- och isfria.
Infrastruktur för ekosystemtjänster
Hur kommunen väljer att hantera dagvatten och andra klimatrelaterade utformningsfrågor har stor betydelse för de allmänna platsernas arkitektur och gestaltning. Grönstrukturen har alltmer kommit att planeras i sam- manhängande stråk för att främja exempelvis artspridning, ventilation och lokal temperatursänkning. Det kan förväntas att antalet ekosystemtjänster utvecklas och omfattar allt större landområden, inte minst i gränssnittet mellan stad och landsbygd med exempelvis vattenbehandlingsområden, energiparker och stadsjordbruk. Hur dessa ska utformas blir en stads- byggnadsfråga med många möjligheter till gestaltning av arkitektoniska element.
Väggaskolan i Karlshamn. Arkitekt Erik Gunnar Asplund. Foto: Emina Kovacic