Det här kapitlet vänder sig till alla dem utanför myndighetssfären som genom sitt jobb eller under fritiden kommer i kontakt med de arter eller den livsmiljö som programmet handlar om, och som genom sitt agerande kan påverka arter- nas situation och som vill ha vägledning för hur de bör agera för att gynna dem. Avsnittet innehåller generella rekommendationer. Det är viktigt att de avvägs mot eventuella motstridiga intressen eftersom lämpliga generella åt- gärder kan ha lokala undantag.
åtgärder som kan skada eller gynna arterna och livsmiljön
Åtgärder som kan skada och gynna arten finns beskrivna under ”Utbredning och hotsituation” samt ”Åtgärder och rekommendationer” ovan.
Anläggande av vägar på eller i nära anslutning till stäppartade torrängar bör undvikas. Uppläggning av stendepåer från stenröjning på intilliggande åkrar, täktverksamhet, spridning av gödsel samt plockning och uppgrävning måste undvikas på torrängarna.
Fastighetsägare och nyttjanderättsinnehavare kan gynna torrängarna och deras biologiska mångfald. Detta kan ske genom att vid behov röja bort träd och buskar vid kraftig igenväxning, bränna, vårkratta och att upprätthålla en
väl anpassad hävd i form av bete eller slåtter.
Kommuner som har torrängar inom sina gränser bör medverka i åtgärds- programmets olika delar. Kommunala reservat är en skyddsform som kan an- vändas, och kommunerna bör engageras vid restaurering och skötselåtgärder.
Beträffande hävdade torrängar är det viktigt att länsstyrelsernas natur- vårdsenheter samordnar sitt arbete med personal på lantbruksenheterna som upprättar åtagandeplaner så att de har samma mål med områdena. Särskilt viktigt är det att säkerställa att hävdkrav i åtagandeplaner anpassas till hotade arter i naturtypen. Miljöersättningshandläggare, kontrollanter och rådgivare bör också ta del av åtgärdsprogrammet. Vid restaurering och skötsel av objekt och landskapsavsnitt är det viktigt att kommunikation och en god samverkan sker med kulturmiljövården. Kontrollanter och rådgivare bör vara öppna för att acceptera ett tillfälligt svagare bete i stäppartad torräng utan att miljö- ersättningarna minskar.
Vägverket, Banverket, kommunala och privata väghållare som har torrängar belägna i järnvägs- och vägslänter bör medverka aktivt genom samråd om skötsel med intilliggande brukare, röjning, gallring, slåtter etc.
Botaniska, mykologiska och entomologiska föreningar kan bidra genom inventeringar och floraväkteri av torrängarnas hotade arter. Genom exkursio- ner, information till markägare och hembygdsföreningar samt artiklar i dags- pressen kan biologer uppmärksamma de höga naturvärdena som finns i torr- ängarna.
Finansieringshjälp för åtgärder
Miljöersättningar inom landsbygdsprogrammet kan användas i vissa marker. Inom nya landsbygdsprogrammet gäller att miljöersättning utgår då mark- ägare åtar sig att bruka marken i fem år via ett åtagande. När det gäller miljö- ersättning för betesmarker och slåtterängar upprättas från och med 2007 åtagandeplaner för betesmarker och slåtterängar med särskilda värden. Läns- styrelsen ställer särskilda skötselvillkor i åtagandeplanen som bland annat handlar om: • förbud mot tillskottsutfodring av betesdjur, • när på året bete eller slåtter skall ske, • vilka djur som skall användas för bete, • hur vegetationen skall se ut vid vegetationsperioden slut samt • betes- och slåtterfria år under åtagandeperioden
De nya åtagandeplanerna innebär utökade möjligheter att ställa villkor om skötsel för att gynna arterna i åtgärdsprogrammet.
I de fall torrängar utgörs av åkerholmar eller ligger invid åkermark finns möjlighet att få miljöersättning för natur- och kulturmiljöer i odlingsland- skapet. Särskild skötsel av landskapselementens fältskikt kan ersättas inom ersättningsformen utvald miljö. Denna ersättningsform är mest aktuell då arealen torräng understiger 0,1 ha.
Mer information om landsbygdsprogrammets miljöersättningar finns hos Jordbruksverket (www.sjv.se) och hos länsstyrelsen.
utsättning av arter i naturen för återintroduktion, populationsförstärkning eller omflyttning
Vid utsättningar gäller att den som vill sätta ut hotade växt- eller djurarter som är fridlysta enligt 4-9 §§ artskyddsförordningen, samt införskaffa grundmate- rial för uppfödning och uppdrivning inklusive förvaring och transport, måste se till att skaffa erforderliga tillstånd. Länsstyrelsen får enligt 14-15 §§ art- skyddsförordningen i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 4-9 §§ som avser länet eller del av länet. När det gäller förvaring och transport av levande exemplar av växt- och djurarter som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har markerats med N eller n, måste undantag från förbudet i 23 § sökas hos Jord- bruksverket.
Vid utsättningar ska också beaktas att åtgärder som inte kräver särskilt till- stånd men som väsentligt kan påverka naturmiljön ska anmälas för samråd till Länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Utsättning av arter i naturen kan vara en sådan åtgärd. Därför bör samråd ske med aktuell länsstyrelse innan åtgärder vidtas för att sätta ut växt- eller djurarter i naturen.
Beslut om utplantering resp. insådd av drakblomma eller fjädergräs tas av berörd länsstyrelse eftersom arterna är fridlysta. För respektive art bör en strategi och projektplan för insådd, markstörning m.m. tas fram av berörd länsstyrelse innan några insatser utförs. All insådd och plantering skall alltid dokumenteras så att åtgärderna och resultaten blir uppföljningsbara. Mogna frön bör samlas in från en närbelägen lokal där arten är någorlunda riklig. En eventuell insådd bör inte ske förrän samråd skett med berörda aktörer, som exempelvis markägare och Naturvårdsverket.
myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning
Den fastighetsägare eller nyttjanderättsinnehavare som brukar mark eller vatten där hotade arter och deras livsmiljö finns bör vara uppmärksam på hur området brukas. En brukare som sätter sig in i naturvärdenas behov av skötsel eller frånvaro av ingrepp och visar hänsyn i sitt brukande är oftast en god garant för att arterna ska kunna bibehållas i området.
Oavsett verksamhetsutövarens kunskap och intresse för att bibehålla natur- värdena kan det finnas krav på verksamhetsutövaren enligt gällande lagar, för- ordningar och föreskrifter. Vilken myndighet som i så fall ska kontaktas avgörs av vilken myndighet som har tillsyn över den verksamhet eller åtgärd det gäller. Länsstyrelsen är den myndighet som oftast är tillsynsmyndighet. För verksamhet som omfattas av skogsvårdslagen är skogsvårdsstyrelsen tillsyns- myndighet. Det går alltid att kontakta länsstyrelsen för att få besked om vilken myndighet som är ansvarig.
Tillsynsmyndigheterna kan ge upplysningar om vilka regelverk som gäller i det aktuella fallet. Det kan finnas krav på tillstånds-, anmälningsplikt eller samråd. Den berörda myndigheten kan ge information om vad en anmälan eller ansökan bör innehålla och i hur god tid den bör lämnas in innan verksam- heten planeras sättas igång.
råd om hantering av kunskap om observationer
Enligt sekretesslagens 10 kap §1 gäller sekretess för uppgift om utrotnings- hotad djur- eller växtart, om det kan antas att strävanden att bevara arten inom landet eller del därav motverkas om uppgiften röjs. Kännedom om före- komster av hotade arter kräver omdöme vid spridning av sådan kunskap då illegal jakt och insamling kan vara ett hot mot arten.
Naturvårdsverkets policy är att informationen så långt möjligt ska spridas till markägare och nyttjanderättshavare så att dessa kan ta hänsyn till arten i sitt brukande av området där arten förekommer permanent eller tillfälligt.
Generellt görs bedömningen att ingen sekretess eller diffusering av före- komsterna behövs vid utlämning eller publicering av förekomstuppgifterna.
De flesta lokalerna och växtplatserna är tillgängliga för allmänheten genom länsstyrelsens publicerade rapporter. Flera av de artrikaste torrängarna är dessutom naturreservat. I framtiden bör dock sjusiffriga koordinater inte publiceras.
I det här åtgärdsprogrammet föreslås utsättning enligt beskrivning under