I detta avsnitt diskuteras rätten till skydd som alternativt skyddsbehövande enligt UtlL 4:2 st 1 p 1 led 1 på grund av en risk för kränkningar av den sökandes sociala och ekonomiska rättig- heter. UtlL 4:2 st 1 p 1 led 1 stadgar att den som i hemlandet löper risk att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling är alternativt skyddsbehövande och be- stämmelsen har sin grund i skyddsgrundsdirektivets artikel 15 (b). I praxis har rätten till skydd på denna grund företrädelsevis ansetts föreligga i fall där det finns en risk för kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter.301 Kränkningar av sociala och ekonomiska rättigheter anses ofta handla om humanitära förhållanden, vilka traditionellt sett inte ansetts kunna grunda ett alternativt skyddsbehov; se till exempel det i avsnitt 4.4.4 behandlade rättsfallet MIG 2017:6, där Migrationsöverdomstolen konstaterade att brister för det skyddssökande barnet i fråga om tillgång till utbildning, god hälsa och en i allmän mening trygg levnadsmiljö var att hänföra till sådana humanitära förhållanden som inte kunde grunda ett alternativt skyddsbehov. Alternativt skyddsbehov har inte heller ansetts föreligga i något av de beslut och domar rörande ensam- kommande barn från Marocko som analyserats inom ramen för denna studie.
Rätten till skydd enligt UtlL 4:2 st 1 p 1 led 1 kan tolkas och tillämpas mot bakgrund av skyddet mot kränkningar av artikel 3 i europakonventionen.302 Europadomstolen har i viss
utsträckning erkänt att skäl som relaterar till sociala och ekonomiska rättigheter kan vägas in i
299 MZJ (Re), No. V97-03500 (1999) CRDD No. 118, 31 May 1999. 331, 333.
300 LQ (Age: Immutable Characteristic) Afghanistan v. Secretary of State for the Home Department, [2008] UKAIT 00005, United Kingdom: Asylum and Immigration Tribunal / Immigration Appellate Authority, 15 March 2007.
301 Smyth, European Asylum Law and the Rights of the Child, s. 65. 302 Se avsnitt 3.3.4.
62
bedömningen av om en kränkning av europakonventionens artikel 3 ska anses föreligga. Ett exempel på en sådan typ av bedömning utförs av målet Sufi och Elmi mot Storbritannien, som rörde två personer som utvisats till Somalia och som riskerade hamna ett flyktingläger vid ett återvändande till Somalia.303 Europadomstolen konstaterade att det rådde mycket svåra
humanitära förhållandena i de flyktingläger där de sökande riskerade att hamna, så som brist på mat, vatten och tak över huvudet. Europadomstolen bedömde att vid bedömning av huruvida det finns en risk för kränkning av den sökandes rättigheter enligt artikel 3 så ska hänsyn tas till sökandens möjligheter att tillgodose sina grundläggande behov, sökandens utsatthet för övergrepp och utsikterna för en förbättring av situationen inom rimlig tid ska vägas in i bedömningen. Europadomstolen konstaterade att förhållandena i flyktinglägren var tillräckligt allvarliga för att medföra en verklig risk för behandling i strid med artikel 3.304 I ett annat
avgörande från Europadomstolen, M.S.S mot Belgien och Grekland fann Europadomstolen att ett återsändande av en asylsökande till Grekland enligt Dublinförordningen305 skulle innebära
en kränkning av europakonventionens artikel 3, eftersom att mottagandet av asylsökande i Grekland var så pass dåligt att den sökande skulle tvingas leva under förhållanden av extrem fattigdom, utan att kunna tillfredsställa sina mest grundläggande behov.306 Ett liknande
avgörande har meddelats av EU-domstolen, där det fastslogs att allvarliga farhågor för att det föreligger systembrister i mottagningsvillkor för asylsökande i en medlemsstat kan innebära omänsklig eller förnedrande behandling som gör att en asylsökande inte kan överföras dit.307
För att kränkningar av sociala och ekonomiska rättigheter ska kunna utgöra grund för en kränkning av artikel 3 i europakonventionen har det generellt sett ansetts vara nödvändigt att risken för kränkning på något sätt kan härledas till statens handlande eller underlåtenhet.308 I
ovan nämnda Sufi och Elmi mot Storbritannien samt M.M.S mot Grekland och Belgien ansågs detta krav vara uppfyllt, på grund av att de humanitära missförhållandena kunde härledas till statens agerande. Dock har Europadomstolen erkänt att under exceptionella omständigheter kan en kränkning av artikel 3 anses föreligga även i ärenden där risken för skada beror på något utanför statens kontroll, till exempel där risken grundar sig i en sjukdom.309 I ett antal fall från
303 Europadomstolen, Sufi och Elmi mot Storbritannien.
304Europadomstolen, Sufi och Elmi mot Storbritannien, 28 jun 2011, punkt 291.
305 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vil- ken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedbor- gare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat.
306Europadomstolen, M.S.S mot Belgien och Grekland, 21 jan 2011, se särskilt p 254 och 263. 307EU-domstolen, N.S. & M.E., C-411/10 och C-493/10, 86 & p 94
308Battjes, Subsidiary Protection and Other Forms of Protection, s 546. Europadomstolen, Sufi och Elmi mot Storbritannien, 28 jun 2011, p 282. Europadomstolen, M.S.S mot Belgien och Grekland, 21 jan 2011, p 283. 309 Se t.ex. Europadomstolen i D mot Storbritannien, punkt. 49.
63
Europadomstolen har nämligen en kränkning av artikel 3 ansetts föreligga då en sökande som varit svårt sjuk hotats att utvisas till ett land där tillräcklig sjukvård inte funnits och där en utvisning därmed innebar en risk för att den sökande skulle dö under mycket svåra och smärtsamma omständigheter.310 Risken för skada kan i sådana fall härledas till statens agerande,
i och med att det handlar om statens ansvar att ge vård vid svår sjukdom. Europadomstolen har i dessa ärenden understrukit att det krävs en flexibilitet i tolkningen av europakonventionens artikel 3 när det gäller risk för kränkningar inte direkt eller indirekt hänför sig till handlingar från staten, eller när det gäller flera handlingar som inte sedda var för sig kan nå upp till en kränkning.311
310 Europadomstolen i: D mot Storbritannien, N mot Storbritannien & Paposhvili mot Belgien. 311 Se t.ex. Europadomstolen i; D mot Storbritannien, p 49, N mot Storbritannien, p 44.
64