De åtgärdsspecifika konsekvenserna rör sig i huvudsak om kostnaderna för att vidta olika åtgärder i syfte att uppfylla kvalitetskravet. Vad som beskrivs i detta kapitel är därför arbetsgången för att genomföra en kostnadseffektivitetsanalys, det vill säga en analys som syftar till att identifiera vilken kombination av åtgärder som uppfyller kvalitetskravet till lägsta möjliga kostnad. Se exempelvis Queb (2006) för ett exempel på hur kostnadseffektivitetsanalys kan gå till.
Kostnadseffektivitetsanalysen består av följande steg: A) Identifiera möjliga åtgärder.
B) Beskriv hur identifierade åtgärder kan bidra till att uppfylla kvalitetskravet. C) Bedöm vilka åtgärder som kan anses vara lämpliga och realistiska.
D) Samla in information om kostnaderna för de åtgärder som anses vara lämpliga och realistiska.
E) Samla in information om miljöeffekterna av dessa åtgärder.
F) Rangordna åtgärderna efter marginalkostnad eller totalkostnad per miljöeffekt. G) Dra preliminär slutsats om vilken åtgärd eller vilken kombination av åtgärder
som är kostnadseffektiv, det vill säga uppfyller kvalitetskravet till lägsta möjliga kostnad.
H) Gör känslighetsanalys.
I) Gör slutlig bedömning om vilket åtgärdsprogram som är kostnadseffektivt och analysera fördelningseffekter.
Vart och ett av dessa steg beskrivs närmare nedan. Observera att steg A och B kan ses som ett sätt att åstadkomma en bruttolista på åtgärder som kan användas för inledande diskussioner om vilka åtgärder som är lämpliga. Utifrån resultatet av dessa diskussioner kan sedan en nedbantad nettolista identifieras som steg C. För åtgärderna som finns med på denna nettolista går arbetet vidare med steg D-G, så att ett detaljerat underlag för bedömning av kostnadseffektiva åtgärder kan tas fram för åtgärderna i nettolistan.
4.1 Steg A. Identifiera möjliga åtgärder
I det här steget gäller det att göra en identifiering av vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att uppfylla kvalitetskravet. Den här identifieringen bör vara så bred som möjligt och innefatta såväl reaktiva som proaktiva åtgärder. Med andra ord upprättas en "bruttolista" på möjliga åtgärder.
Med åtgärder menas inte nödvändigtvis nya typer av åtgärder än de som har vidtagits tidigare, utan det kan även handla om att göra mer av samma sak som har gjorts tidigare eller att på olika sätt förbättra befintliga åtgärder.
Några exempel på åtgärdstyper för att förbättra vattenkvalitet är följande: • Åtgärder som minskar vattenkonsumenters (enskilda, jordbruk, industri)
vattenförbrukning.
• Åtgärder som minskar direkta utsläpp av oönskade ämnen till vatten från enskilda, jordbruk, och industrier.
• Åtgärder som minskar utsläpp från aktörer som indirekt orsakar utsläpp till vatten (t.ex. trafik, jordbruk mm.).
• Landskapsinriktade åtgärder som påverkar utsläppskällans effekt på recipienten, t.ex. anläggande av våtmarker, buffertzoner, osv.
För att få åtgärderna genomförda i praktiken finns olika styrmedel tillgängliga. Valet av styrmedel görs dock först när önskvärda åtgärder har identifierats, se kapitel 7.
4.2 Steg B. Beskriv hur identifierade åtgärder
kan bidra till att uppfylla kvalitetskravet
För åtgärderna på bruttolistan beskrivs allmänt vilka effekter åtgärderna får, så att det går att bedöma i vilken mån åtgärderna kan bidra till att uppfyllakvalitetskravet.
4.3 Steg C. Bedöm vilka åtgärder som kan
anses vara lämpliga och realistiska
I detta steg ska bruttolistan omvandlas till en nettolista på åtgärder genom en bedömning av vilka åtgärder som i princip är lämpliga och realistiska. För att göra denna bedömning när det gäller åtgärder för att nå ett vattenkvalitetskrav kan till exempel följande information behövas (exempel på fler punkter finns iNaturvårdsverket, 1999.):
• Uppgifter om referensscenario, t ex total utsläppsmängd såsom de framgår av resultaten av prognoserna i karaktäriseringen av avrinningsdistrikten.
• Vilken effekt medför åtgärden sett i olika skalor, exempelvis: o Lokalt
o Regionalt o Nationellt
o Internationellt
• Påverkar åtgärden utsläppen av flera ämnen? • I vilken grad kan åtgärden genomföras?
• Vid vilken tidpunkt kan åtgärden införas och när får den effekt? • Har åtgärden någon effekt på andra åtgärder som föreslås? • Vilka åtgärder går inte att kombinera med varandra?
• Får man ökad reningsgrad om ytterligare investeringar görs i samma åtgärd?
• Vem åligger det att genomföra åtgärden?
• Vilka åtgärder kan förväntas vara föremål för teknisk utveckling?
För att lyckas med bedömningen är det sannolikt viktigt med intressentmedverkan, det vill säga att ha kontakt med de aktörer som ska genomföra åtgärder i praktiken. Om någon aktör anser någon åtgärd vara orimlig och har fog för denna åsikt kan en implementering av åtgärden bli problematisk.
Box 1. Exempel från studien av Mälardalens avrinningsområde. Fyra potentiella typer av åtgärder studerades i studien:
a) Utökad kväverening i reningsverk. b) Minskad användning av handelsgödsel. c) Odling av fånggrödor.
d) Anläggning av våtmarker.
Fler tänkbara åtgärder finns, t.ex. minskningar av luftutsläpp av kväveoxider och att ansluta enskilda avlopp till det kommunala VA-nätet. Sådana åtgärder togs dock inte med i analysen, bland annat eftersom de fyra åtgärderna ovan på förhand bedömdes vara tillräckliga för att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå de önskade minskningarna av kvävetillförseln till havet. De bedömdes även vara realistiska på så sätt att de redan ingår som miljö- och jordbrukspolitiska åtgärder. Dessutom var kostnaderna för dessa åtgärder relativt låga i förhållande till kostnaderna för åtgärder som kan minska utsläpp från trafiken och enskilda avlopp.