Analys av insamlat datamaterial

I detta underkapitel beskrivs arbetet med data som sker i tre olika steg. Här görs även en genomgång av regler för hur kvalitativ analys kan genomföras och en fenomenografisk analysmodell i sju steg presenteras.

Arbetet med allt data kan särskiljas i tre steg; insamling av data, analys och tolkning.

Intervjuerna analyseras genom att man läser igenom det transkriberade materialet och genom att fundera över vad man hörde och såg under intervjuns gång. Redan när intervjuerna samlas in sker mer eller mindre automatiskt en del analyser och tolkningar. Det samma sker vid arbetet med utskrifter och anteckningar. (Trost, 2014, s. 147-148.)

Enligt Larsson (2011, s. 31) kräver arbetet läsning och reflektion och det gäller att inte nöja sig med de första resultaten som framkommer. Det lönar sig att kritiskt granska de kategorier man

först formulerat för att eventuellt upptäcka nya dimensioner i svaren som kan kräva helt nya formuleringar och nya kategorier. Det centrala i analysen är jämförelsen mellan olika svar.

Genom att utveckla kategorier kan man fånga upp de studerade erfarenheterna och handlingarna fullt ut (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 242). På det viset fångas de kategorier upp som är relevanta för problemställningen. Kategoriseringen strukturerar upp undersökningens resultatdel och fungerar som utgångspunkter för huvudteman i analysen. Målet med kategoriseringen är således att komma fram till teman som svarar på forskningsfrågorna. (Tjora, 2012, s. 146-147.)

Att analysera data insamlat vid fenomenografisk forskning kan exemplifieras genom Dahlgren och Fallbergs (1991) modell för dataanalys med sju steg menar Fejes och Thornberg (2009, s.

127). I denna avhandling görs analysen utifrån ovan nämnda fenomenografiska analysmodell i sju steg. Genom hela analysproceduren sker ett samspel mellan de olika stegen och analysmodellen är ett av många tillvägagångssätt att använda sig av. Först bekantar man sig med materialet, genom att läsa de transkriberade intervjuerna upprepade gånger. I steg två inleds analysen, det kallas kondensation. Här klipper man ut passager eller stycken i intervjuerna som anses vara signifikanta eller betydelsefulla. Det rekommenderas att arbeta fysiskt med intervjuerna, utskrivna på papper för att underlätta grupperingen och få en överblick av de olika grupperna som framkommer ur datamaterialet. I steg tre jämför man de olika passagerna som man har klippt ut, man söker likheter och skillnader inom materialet.

Fenomenografins målsättning är att finna variation eller skillnader mellan uppfattningar, och för att kunna göra det bör man också söka likheter i datamaterialet. (Fejes & Thornberg, 2009, s. 127-129.)

Inledningsvis lästes de transkriberade intervjuerna genom upprepade gånger, både via datorns skärm och i utskrivna versioner. Detta är enligt Trost (2014) det första steget vid dataanalys. I det andra skedet markerades intressanta passager och stycken i intervjuerna ut. Detta gjordes rent fysiskt genom att passager och stycken markerades på de papper som de fanns utskrivna på. Intressanta meningar och stycken ströks sedan under på papprena med olika färger beroende på vilket tema resultatet sorterades till. Efter det samlades alla de funna påståendena in i olika kategorier beroende på funna variationer av uppfattningar. I det tredje steget jämfördes påståendena och sorterades, likheter och olikheter framträdde i kategorierna.

Det fjärde steget kallas gruppering, man samlar de passager eller stycken man funnit i datamaterialet i olika högar och försöker relatera dem till varandra. Steg fem innebär att

kategorierna, eller grupperna man skapade i fjärde steget, artikuleras. Man fokuserar på essensen, kärnan av likheter i kategorierna. Kritiskt här är att forskaren måste bestämma sig för var gränserna mellan olika uppfattningar ska dras, det betyder att forskaren behöver bestämma hur stor variation det får förekomma inom en kategori utan att man behöver upprätta en ny kategori. I steg sex namnger man kategorierna, där det mest signifikanta i materialet ska framkomma. Det sjunde steget, den kontrastiva fasten, innebär att granska alla passager och se om de skulle platsar i fler än en kategori. Genom att jämföra dem sinsemellan ser man till att kategorierna är exklusiva, alltså uttömmande. I det här skedet brukar kategorier kunna sammanslås, så att mängden kategorier minskar. (Fejes & Thornberg, 2009, s. 129-131.)

Informanternas uttalanden grupperades som fjärde steg och grupper av påståenden fördes sedan samman i olika kategorier. Detta benämner Fejes och Thornberg (2009) som det femte steget.

Kategorierna gavs generella namn för att på ett så tydligt och överblickande sätt som möjligt beskriva innehållet i dem. Den kontrastiva fasen, steg sju, genomfördes inledningsvis här men en pågick även parallellt med att resultatet skrevs fram. På samma vis ändrades och förtydligades kategoriernas namn vartefter resultatet skrevs fram och senare analyserades.

I analysen av det insamlade datamaterialet eftersträvas det med fenomenografin som forskningsansats till att beskriva informanternas olika föreställningar av något, alltså variationen i kvalitativt skilda uppfattningar av ett fenomen. Beskrivningskategorierna som skapas genom analysen är kopplade till det innehåll materialet beskriver och visar skillnaderna av uppfattningar av fenomenet. (Uljens, 1989, s. 23-36.) Inom fenomenografin kallas resultatet för ett utfallsrum. I utfallsrummet av uppfattningar identifieras beskrivningskategorier som bildar kvalitativt olika uppfattningar, alltså kvalitativt skilda sätt att uppleva en och samma företeelse. Det kan dock inte garanteras att alla tänkbara sätt att uppfatta något upptäcks. Individens förståelse av en företeelse och djupet av förståelsen anses bestå av mängden aspekter individen beaktar samt huruvida individen är kapabel att relatera dessa till varandra. Det kan ibland vara möjligt att ordna uppfattningarna i en hierarki där den uppfattning som innehåller mest komplexitet kan anses avspegla den djupaste förståelsen av en företeelse. (Fejes & Thornberg, 2009, s. 122-123,131.)

Relationen av insamlat och analyserat datamaterial och teorin bör begrundas, teorin ska fungera i samklang med empirin och forskaren skall ta hänsyn till sin kunskap och förförståelse när denne utformar intervjuguiden. Teorin bör även ge förklaringar till det utfallsrum som framkommer i analysen. Det går att skriva fram utfallsrummet utan teoretisk analys och sedan

i resultatdiskussionen knyta ihop resultatet med teorin och ge egna analytiska tankar alternativt göra detta i anslutning till de olika kategorierna. (Fejes & Thornberg, 2009, s. 131.)

I analysen av datamaterialet fanns inledningsvis betydligt fler kategorier än de som sedan redovisas som resultat. Det beror på att den kontrastiva fasen upplevdes pågå parallellt med resultatredovisningen och -analysen. Det var möjligt att ordna uppfattningarnas innehåll enligt komplexitet eftersom de fyra kategorierna som redogörs i resultatet samtidigt kan antas utgöra fyra nivåer av uppfattningar av det pedagogiska ledarskapet, där den ena uppfattningen insluter den andra. Resultatet redovisas därför i två steg. I det första steget redogörs de olika uppfattningar i respektive underkapitel. Sen granskas uppfattningarna i det sammanfattande underkapitlet ifall det finns särskilda relationer mellan kategorierna.