Analys av L´Homme Rouges Internationalisering 31!

Datan som erhållits via intervjun påvisar att L’Homme Rouge’s internationaliseringsprocess i stor utsträckning går i takt med både teorierna om Born Globals och Uppsalamodellen. Faktumet att företagets grundare redan innan grundandet tänkte erbjuda sina produkter internationellt och att man använde delar av det första kapitalet till internationell försäljning är precis vad Melén beskriver i sin forskning om Born Global-företag. I motsats till detta, saknade grundaren emellertid erfarenhet av internationell handel, vilket frånskiljer sig från Born Global- forskningen. Det första steget, att inleda internationaliseringsprocessen med sporadisk export, stämmer väl in på företagets första steg ut på den internationella marknaden. Huvudsakligen började man som de två andra företagen med export via sin egen webbshop, vilket snabbt och enkelt möjliggjorde en tidig internationalisering via just sporadisk export.

L’Homme Rouges väg till vidare internationalisering går även i takt med etableringskedjans nästa steg, då företagets nästa aktivitet var att inleda samarbete med agenter. L’Homme Rouge har som inget av andra de två studerade företagen kommit längre i etableringskedjans faser, de vill säga att icke något av företagen har bildat ett försäljningsbolag på någon utländsk marknad, och vidare inte heller lokal tillverkning.

L’Homme Rouge satsade tidigt i uppbyggnaden på försäljning utomlands, både via internet och fysiskt. När L’Homme Rouge’s representanter lämnade utställningen på en modemässa i Berlin, lämnade man med 7-8 nya kunder i Tyskland, vilket knyts till Uppsalamodellens kapitel om nätverk.

Analysmodell av L’Homme Rouges Internationaliseringsprocess

Pre-etableringsfas: Holtback ansåg inte att den svenska marknaden erbjöd en mössa med rätt passform, material och utseende. I det här stadiet började Holtback skissa på vad som komma skulle bli L’Homme Rouge. Redan i pre-etableringsfasen var åtanken att sälja mössorna internationellt, trots att individen (företagets grundare) inte besatt någon erfarenhet av internationell handel eller ett större internationellt nätverk. Företaget grundas: 2010 grundades företaget i Lund och registrerades hos bolagsverket.

Inledande internationaliseringsfas: De första stegen ut på den internationella marknaden för L’Homme Rouge var online-försäljning via webbshopen samt att företaget ställde ut och visade upp sina produkter på en modemässa i Berlin. Här förvärvades värdefull kunskap såväl som kunder och kontakter.

Fortsatt internationaliseringsfas: Detta är stadiet där L’Homme Rouge befinner sig i idag. Eftersom att företaget har anlitat försäljningsagenter har man också tagit nästa steg i den internationella expansionen. Med försäljning och agenter i länder som Japan, Tyskland, Storbritannien samt grannländerna Danmark och Norge är L’Homme Rouge komna en bra bit i processen.

L’Homme Rouge internationaliseringsprocess kan följaktligen beskrivas av analysmodellen av internationaliseringsprocessen i teorin om Born Globals.

Trots att L’Homme Rouge väg till internationell expansion går i samma riktlinjer som den Born Global-forskning som återfinns idag är det viktigt att ha i åtanke att L’Homme Rouge´s empiri även kan knytas till, samt stämmer väl in på väsentliga delar av Uppsalamodellen. Sett till etableringskedjan, så framhävs spår av

Uppsalamodellen. De facto att L’Homme Rouge inledde internationaliseringen med sporadisk export, för att vidare anskaffa försäljningsagenter faller väl i linje med etableringskedjans två första steg.

Då kunskap främst förvärvats via ”learning by doing” har en kunskapsutveckling skett i takt med Uppsalamodellen och kan på så sätt vara en av anledningarna till att man i nuläget befinner sig i andra steget i etableringskedjan. Även kapitlet om nätverk är väl applicerbart på L’Homme Rouge, då viktiga kontakter och nya kunder knöts då företaget ställde ut på modemässan i Berlin.

Som ovan nämnt uppfyller L’Homme Rouge forskningens två mest framhållna kriterier för ett Born Global-företag, alltså att inleda internationell export senast tre år efter företagets grundande samt att minst 25 procent av den totala försäljningen utgörs av internationell försäljning. Internationaliseringsprocessen kan beskrivas som en kombination av både Born Global-forskningen samt av Johanson och Vahlnes Uppsalamodell.

En generell upptäckt i studien grundar sig i Madsen och Servais argument gällande de kopplingar som faktiskt existerar mellan Uppsalamodellen och Born Global- forskningen.

”However, the manifestations of the stages model (internationalization like ”rings in the water” with regard to product, geographical markets and entry mode) is not an adequate framework for modelling the manifest routes to internationalization of Born Globals. For the latter reason one should reject the manifest original models which many "Born Global authors" do, but for the former reason the conceptualizations behind the original models may be kept in mind when trying to understand why Born Globals take the route which has been empirically evidenced.”

– Madsen & Servais. S. 547. 1997.

Emellertid har studiens resultat påvisat att etableringskedjan har varit en användbar del av Uppsalamodellens teori då sporadisk export varit det primära första steget för de responderande företagen i studien. Dock är etableringskedjans två sista steg inte

något som framgår av de företag som använts i studien, detta kan tänkas vara på grund av företagens unga ålder.

Givet, om Born Global-forskningen träffar rätt på många punkter i ett svenskt mikroföretags internationaliseringsprocess är det viktigt att inte ignorera Johanson och Vahlnes Uppsalamodell. L’Homme Rouges verklighet speglar exempelvis etableringskedjans två första steg nästintill exakt som Johanson och Vahlne har författat teorin.

Precis som Madsen och Servais menar, är det återigen viktigt att inte helt ignorera Uppsalamodellen trots att den forskning som idag återfinns om Born Globals är övergripande mer preciserad. Både L’Homme Rouge och Sprezzas empiri framlägger bevis för detta.