Analys av scenario 5 – Kombinationer av åtgärder

Akutmottagningens mål är att nå en andel på 80 % patienter som skrivs ut inom fyra timmar. I detta femte scenario genomfördes tre experiment med olika typer av förändringar som samtliga nådde upp till detta mål, utan att sänka något av de andra två effektivitetsmåtten.

Inledningsvis testades läkarassisterad triage. Tidigare experiment med denna typ av förändring hade indikerat att det medförde längre väntetider till att få en första medicinsk bedömning, eftersom läkaren nu var involverad i denna. Valet gjordes därför att addera resurser på det mest effektiva schemat, klockan 00 till 08 på dygnet, i form av en läkare och en sjuksköterska. Denna kompensation visade sig vara tillräcklig för att andelen patienter som får en första medicinsk bedömning inom 30 minuter uppgick till samma mängd som i nuläget. I kombination med detta uppnåddes målet med 80 % utskrivna inom fyra timmar, samt en markant förbättring uppmättes av andelen som fick en första läkarkontakt inom en timme. Dessa resultat pekar på att

läkarassisterad triage medför en större belastning på främst läkare, men även sjuksköterskor, långt fram i systemet. Om denna belastning kan motverkas, exempelvis i form av extra resurser, är läkarassisterad triage en åtgärd som Vrinnevisjukhusets akutmottagning i viss utsträckning kan göra effektivitetsvinster på att implementera. Vid en eventuell implementering bör det även beaktas att processförändringen skulle medföra ett nytt arbetssätt för personalen på

akutmottagningen vilket kan medföra en viss problematik och inledningsvis påverka effektivitetsmåtten.

Införande av CIN i kombination med extra resurser medförde stora förbättringar på samtliga effektivitetsmått och särskilt för andelen patienter som får en första medicinsk bedömning inom 30 minuter. Detta är föga förvånande, då området där patienter träffar en sjuksköterska nu är framflyttat till väntrummet. Ur ett organisatoriskt perspektiv kan införande av CIN vara enklare än införande av läkarassisterad triage. Detta eftersom arbetssättet för personalen inte förändras, med undantag för den sjuksköterska som agerar CIN. Ekonomiskt kan proceduren med CIN medföra större kostnader än för läkarassisterad triage. Detta eftersom det dels krävde en extra resurs i form av en sjuksköterska i jämförelse med läkarassisterad triage för att uppnå 80 % utskrivna patienter inom fyra timmar samt även en sjuksköterska som agerar CIN. Oavsett om sjuksköterskan som ska agera CIN nyanställs eller plockas ur befintlig personalstyrka måste personen utbildas för sin nya arbetsroll, vilket också bidrar till ökade kostnader.

Det var även möjligt att nå 80 % utskrivna patienter inom fyra timmar genom att enbart addera resurser i form av läkare och sjuksköterskor. Målet nås om två läkare och två sjuksköterskor schemaläggs mellan klockan 00 och klockan 08 samt en sjuksköterska mellan 08 och 16. Inga förändringar i processen behöver genomföras vilket ur ett organisationsperspektiv är fördelaktigt. Dock kräver denna typ av förändring nyanställningar av totalt två läkare och tre sjuksköterskor för att genomföra. Detta för med sig icke oväsentliga ekonomiska konsekvenser och bör övervägas noga innan beslut fattas att utöka personalstyrkan.

Värt att notera kring simuleringarna i allmänhet är att ankomststatistik, bemanning och besöksanledningar grundar sig på data från en månad. Dessa indata är inte permanenta under årets gång, exempelvis ökar mängden halkolyckor markant under vintermånaderna på året och då kan mer riktade åtgärder mot behandling av halkolyckor på akutmottagningen bli aktuella för att förbättra genomloppstiden för patienter. Under semestermånaderna på sommaren kan istället fokus ligga på att arbeta med de resurser som är tillgängliga för att ha en så bred kompetens som möjligt disponibel, med begränsade resurser.

Vad som framgår ur analysen av samtliga fem scenarier att det går att åstadkomma förändringar till det positiva med hjälp av nya arbetsprocesser och ökning av tillgängliga resurser på

akutmottagningen, samt även genom att kombinera dem båda. Något som också stöds av tidigare studier inom området som redogörs för i kapitel 3.3.

Att notera kring flaskhalsar i flödet är att det i nuläget varierar något kring var de uppstår. Gällande flödet under natten så verkar resursfrågan vara aktuell. Genom att addera extra läkare och sjuksköterskor under denna tid på dygnet kan markanta förändringar i patientflöde uppmätas. Extra resurser gav dock inte samma effekt under dagstimmar på dygnet, då bemanningen bättre matchade antalet ankomster till akutmottagningen. Under dagstimmarna verkade snarare hanteringen av processerna i systemet vara det område som bromsade flödet av patienter. Med det i åtanke bör en översyn av såväl processer som schemaläggning av personal vara aktuell för att ge störst positiv inverkan på genomflödet av patienter på Vrinnevisjukhusets akutmottagning. Slutligen bör en faktor som kan påverka patientflödet, men som inte har kunnat simuleras i detta arbete, omnämnas. Denna faktor är tillgängligheten på övriga avdelningar på sjukhuset.

Akutmottagningen är en komplex enhet som tar emot fall av märkbart varierande karaktär och därför distribuerar den också patienter till en mängd andra avdelningar. Om det inte finns plats tillgänglig för patienten på den avdelning som läkaren på akuten bedömer att vederbörande ska förflyttas till resulterar det i att patienten blir liggande på akuten i väntan på tillgänglighet. Detta kan skapa en flaskhals som egentligen inte akutmottagningen ensamt kan påverka, utan det kräver ett samarbete över avdelningsgränserna med ett holistiskt fokus.