I detta avsnitt analyseras intervjuerna som grundas i videoobservationerna. Förskollärarna fick fritt kommentera sitt agerande i de inspelade situationerna och efteråt ställde vi några följdfrågor. Videoobservationerna visades för förskollärarna i syfte att väcka deras minne om leksituationerna de deltog i samt i realtid tolka sitt agerande. Metoden, video stimulated recall, valdes för att ett delsyfte med studien är att få förståelse för förskollärarnas perspektiv på sitt deltagande i barns lek. Förskollärares uttalanden presenteras nedan och delas in i tre kategorier; 1) hur förskollärarna förklarar vad som händer i leken, 2) hur förskollärarna tolkar och motiverar den rollen de tar i leken och 3) vilka kommunikativa strategier förskollärarna berättar att de använder i de observerade leksituationerna.
6.2.1 Hur förklarar förskollärarna vad som händer i leken?
Helena: Hälsnigensleken och Mössmonstret
Intervjun med Helena börjar med att hon tittar på den första inspelade leksituationen som handlar om hälsningsleken. Barnen sitter i en ring och skickar en hälsning till varandra genom att klämma på varandras händer.
Helena: och där tänkte jag att jag liksom skulle testa hur de gick för vi har jobbat mycket med vänskap (.) och hur det då går liksom om man (.) känsla och vänskap. Och då tänkte jag att vi testar den (.) det är ju liksom med vänskap, kompisrelationer e:: det att våga hålla varandra i handen e:: att man ändå skall kunna samarbeta (.) känna att man får ett litet tryck (.) i handen så
Helena börjar med att motivera val av lek. Hon förklarar att de har jobbat med vänskap och känslor i barngruppen. Därmed tänkte hon att testa leken för att det handlar om att jobba med relationer mellan barnen eftersom leken kräver att de håller varandras hand. Helenas beskrivning av lek kan tolkas som att leken också ses som ett lärande moment då barnen behöver följa instruktioner, koncentrera sig och samarbeta.
Helena: jag är fascinerad av att dom klarade de så mycket. Att trycka (.) sen visste jag ju när vi (.) de visste jag redan innan att Tilda inte hade förstått vad vi skulle göra, att hon inte fatta att Erik kanske inte riktigt fatta heller (.) att de skulle behöva hjälp (.) men de jag blev förvånad över va att Moa inte (.) inte riktigt fatta (.) så de hade jag inte förväntat mig att hon inte kunde och det märkte jag ju inte förens nu när jag tittade på videon
26 Helena berättar att hon blev fascinerade av att barnen klarade leken. Hon nämner två barn, nämligen Tilda och Erik, som inte hade förstått vad de skulle göra och behövde stöd under lekens gång. Helena säger att hon redan innan visste att dessa två barn skulle behöva vuxnas hjälp. Detta kan tolkas som att Helena hade en uppfattning om barnens behov av guidning och stöttning för att kunna delta i leken. Hennes handling och val av lek kan kopplas till guidat deltagande då vuxna guidar barnen i ett aktivt deltagande genom att närvara och delta i gemensamma aktiviteter (Kultti, 2012). Helena guidade Erik och Tilda under lekens gång och på detta sätt skapade hon förutsättningar för barnens aktiva deltagande. Genom att titta på den inspelade leksituationen observerade Helena att Moa inte riktigt hade förstått vad som förväntades av henne i leken. Helena hade inte uppmärksammat detta under leksituationen. Helena fick därefter titta på den andra videoobservationen. Barnen och Helena är ute på gården och leker mössmonsterleken.
Helena: ja asså detta är ju en lek som barnen har hitta på själva. Liksom eller dom e:: som bara blev ute (.) att jag tog en mössa och sprang iväg med den och det liksom (.) den vill dom ju alltid leka nu
Helena berättar att mössmonstret är en lek som barnen själva kommit på och tar initiativ till. Vidare beskriver hon hur hennes aktiva deltagande påverkade lekens utveckling. När hon blir tillfrågad om vad som händer i leken tar hon bara upp att det är en lek som barnen alltid vill leka när de är ute på gården. Vi tolkar detta som att det har skapats en lekfull atmosfär och barnen är medvetna om att Helena gärna är med och leker.
Anna: Sandtårtan
Under intervju med Anna fick hon också titta på en videoobservation. Videosekvensen handlar om leken i sandlådan där hon sitter och leker med Tiffany och Alvar. Anna börjar med att reflektera över situationen hon just tittat på.
Anna: de jag mest tänker också är ju de är ju så tråkigt att det skall behöva vara så (.) jag ser ju att jag tittar på dom två och (.) men samtidigt släpper jag ju hela tiden också för att ha koll på övriga barnen och det är så synd att man skall behöva göra men de är tyvärr är det ju så (.) man har så mycket barn så de hade jag önskat att ibland att man bara kan tänka jag kan strunta i alla andra barn för jag vet att jag har tillräckligt mycket kollegor som tittar på Pelle, Stina och Lisa och Kalle (.) och jag kan bara fokusera på dom här två (.) då hade ju leken blivit ännu bättre tänker jag (.)
Det som fångar Annas uppmärksamhet är hur hon blir distraherad och inte kan lägga allt fokus på leken med barnen. Hon förklarar att eftersom det är lite personal ute på gården, så behöver hon ha uppsikt över flera barn. Här utvärderar hon alltså sig själv och kommer in på förutsättningarna de arbetar under utevistelse där det inte finns tillräckligt med personal. Anna uttrycker en önskan om att kunna rikta all sin uppmärksamhet till leken och de barn som deltar. Anna menar att detta skulle kunna bidra till en “bättre” lek. Samtidigt visar vår analys att Anna stöttar barnen och att barnen verkligen håller fokus och förstår vad leken handlar om. Analysen visar också hur Anna utvecklar leken med sandtårtorna. Därefter kommer Anna in på sin syn om vad som händer och vad hon försöker göra i själva leken.
Anna: jag försöker ju sätta ord på grejer liksom att vi bakar och ingredienser å a: såna eh: ger dom ord och sen också just de här att de här va din kaka så bakar jag en till henne sen hämtar en (.) hon får egna grejer och tar inte hans å de andra barnen där som (.) de vill ju bara rasa deras kakor och liksom också vad som är rätt och fel också att få in de i leken öh: så
27 När Anna förklarar vad som händer i leken, då fokuserar hon både på sina och barnens handlingar. I börjar berättar Anna att hon utvecklar leken genom att sätta ord på vad de gör. Vi tolkar det som att Anna genom att benämna innehåll i leken, använder sig av en kommunikativ strategi för att göra barnen uppmärksamma på vad det är de gör. Därefter agerar hon utifrån barnens handlingar. Hon tolkar flickans beteende som att hon också vill ha en kaka. Anna skyddar pojkens sandtårta och samtidigt uppmärksammar flickans intresse av att delta i leken. Hon skapar förutsättningar för en gemensam lek genom att tillföra material och stötta flickan med att göra en tårta. Vidare säger Anna att genom att inte tillåta de andra barnen att rasa Tiffanys och Alvars sandtårtor får barnen möjlighet att utveckla sin förståelse för vad som är rätt och vad som är fel. Detta kan man säga ligger mycket i linje med hur vi analyserat situationen (se tidigare).
6.2.2 Hur tolkar och motiverar förskollärarna deras roll i leken?
En av studiens frågeställningar handlar om hur förskollärarna tolkar och motiverar sitt deltagande när de aktivt deltar i barns lek. Förskollärarnas motivering presenteras i detta avsnitt. Helena: Hälsnigensleken och Mössmonstret
Hälsningsleken var en ny lek för barnen på avdelningen Månen. Den introducerades för barnen för första gång dagen observationen genomfördes. Hela barngruppen och avdelningens två förskollärare deltog.
Helena: jag tycker det är väldigt roligt att leka med barnen (.) och speciellt när det är någonting nytt och den här förväntan som man ser liksom i ögonen på dom när dom (.) när man säger att nu skall vi göra en liksom man (.) man skall gör de lite spännande
Helena motiverar sitt deltagande i leken utifrån både hennes och barnens perspektiv. Hon tycker att det är roligt att leka med barnen. Samtidigt menar hon att genom att skapa en lekfull atmosfär väcks barnens intresse och vilja att leka. Hon betonar att strategier såsom att skapa förväntan och spänning bidrar till meningsfulla aktiviteter. Detta kan bland annat tänkas ske genom att Helena ändrar tonläge, betonar verbala uttryck eller använder sig av kroppsspråk. Helena motiverar också sitt deltagande i mössmonsterleken. I sitt uttalande lyfter Helena återigen upp både sitt och barnens perspektiv.
Helena: men just de här att man är med barnen och leker helt enkelt (.) dom älskar ju de (.) vad man än gör (.) och den här leken är ju liksom bara att dom kommer själva. Har man en gång börjat så fortsätter dom ju (.) för dom (.) aa de är bara de att dom tycker de är roligt när vuxna leker (.) tror jag a: samtidigt så blir de ju att (.) som den här leken som vi hade ute här (.) där blir de ju barnen som leder men man är ändå kanske (.) tar över på nått sätt när man väl kommer in i leken (.) för dom (.) här tar ju dom initiativet (.) å så kommer ju jag ju in i leken då och då vill dom att jag skall vara vissa grejer (.) dom vill att jag skall vara mössmonstret då och då får jag ju ta en ledande roll när jag blir mössmonster men de är dom ändå som startar leken
Vuxnas och barns deltagande i gemensamma lekar poängteras i Helenas förklaring. Hon framhåller ännu en gång, att leka med barnen är en meningsfull aktivitet för henne. Helena beskriver hur hon uppfattar att barnen känner när vuxna deltar i deras lek och säger att “dom älskar ju de” och att “dom tycker de är roligt när vuxna leker”. Barnen tar initiativet och startar leken. De bjuder in henne och de börjar en välkänd, för alla, lek. Helena tar en ledande roll men
28 hon betonar att hon tilldelas rollen av barnen. Helenas svar kan tolkas som att hon väljer att delta i leken både för att hon tycker det är roligt och för att hon tar hänsyn till barnens önskan av att leka med henne.
Anna: Sandtårtan
I utdraget nedan motiverar Anna sitt deltagande i leken i sandlådan med Tiffany och Alvar. I utdraget från den observerade situationen kan vi se att Alvar viftar med sin spade för att få Annas uppmärksamhet.
Anna: för det var ju han som bjöd in till den lite å: kom och bad mig att jag skulle göra åt honom (.) så de va ju han som startade de lite grann (.) så de va inte att jag drog igång någonting utan denna gång va de han som satt där och ville ha hjälp (.) han tyckte de va jobbigt att fylla hela hinken (.) de tar ju tid och fylla en sån stor sak för dom här små (.) och just de att vända och få till de (.)
Anna berättar att hennes deltagande blev möjligt då Alvar ber henne om hjälp att fylla hinken med sand. Hon tolkar Alvars handling och menar att det är hans handling som utlöser leken denna gång. Vi kan utifrån den observerade situationen (se excerpt 3a) och Annas uttalande se att hon tolkar Alvars viftande med spaden som ett sätt att be henne om hjälp. Annas agerande tolkar vi som att hon är medveten om att Alvar är liten och inte har utvecklat sitt verbala språk och därför inte förväntar sig ett verbalt yttrande. Anna är närvarande och stöttar pojken genom att fysiskt hjälpa honom att fylla sand i hinken samt vända hinken upp och ned.
6.2.3 Vilka kommunikativa strategier berättar förskollärare att de
använder när de deltar i barns lek?
Under transkriberingsprocessen insåg vi att förskollärarna använde flera olika kommunikativa strategier när de deltog i barnens lek. Fokus på analys av videoobservationerna ligger på interaktion mellan förskollärarna och barnen samt på de kommunikativa strategier som de använder. Vi ansåg att förskollärarnas syn på sina kommunikativa strategier skulle ge oss en helhetsbild av situationerna. Nedan presenteras förskollärarnas svar.
Helena: Hälsnigensleken och Mössmonstret
Helena fick först kommentera sina kommunikativa strategier i hälsningsleken. Hennes svar är kort och koncist. Hon använde bara sin röst och sin fantasi.
Helena: man använder rösten man använder fantasin man använder (.) ja vad kan man använda mer e:: ja de handlar ju om rösten man kanske viskar (.) ja röst och fantasi helt enkelt
Vid mössmonsterleken anser Helena att hon inte strategiskt använder några kommunikativa strategier.
Helena: det är ju (.) det är väl en (.) en lek som är lite spännande vad som händer tror jag (.) å:: ta av mössan när det är kallt och man skall ha mössa på sig (.) bara det är ju en grej då och sen är de ju (.) a: det är roligt helt enkelt att busa. Så någon större strategi har jag inte där utan de är bara att man är med och leker och dom liksom fyller ju i vad man gör ibland så (.)det är ju hela kroppsspråket man gör. Man gör det spännande och man gör (.) liksom när man väl börjar komma in i leken då kan man ju inte sluta själv heller (.) a som pedagog måste du ha fantasi och våga bjuda på dig själv (.) det är inte fel
29 I det ovanstående citatet säger Helena först att hon inte har någon medveten strategi än att vara med i leken och busa tillsammans med barnen. Hon poängterar att det är själva leken som är rolig och hennes handlingar grundas i lekens väsen. Barnens handlingar tas upp och Helenas uttryck om att de “fyller ju i vad man gör ibland” kan tolkas som att hennes sätt att agera och kommunicera under lekens gång påverkas av barnen. Därefter berättar hon att hon använder kroppsspråk och fantasi för att skapa spänning. Helena betonar vikten av att pedagoger vågar bjuda på sig själva.
Anna: Sandtårtan
Nedan beskriver Anna de kommunikativa strategier hon använder under lekens gång i sandlådan.
Anna: jo men jag försöker ju liksom (.) vara väldigt glad å positiv å prata för de handlar ju mycket om att dom är små (.) även inspirera dom i hur man leker och inspirerar dom till nya saker och visar hur man kan leka med sand (.) dom har ju inte språket än (.) eh: så mycket verbalt (.) och jag försöker liksom bekräfta dom också så flickan här i fallet hon vill ju ha väldigt stort utrymme (.) och försöka liksom ”men nu får du vänta” och försöka ge honom utrymme också så att han vill vara med (.) annars så hade ju han tröttnat och gått därifrån om jag bara hade pratat med henne (.) å:: vara tydlig och försöka gestikulera för att förtydliga ännu mer när jag pratar å så där å i leken också försöka leka grejer som man tror att barnen kan ha varit med om (.) å ha en förståelse för (.) här känner jag att han är ju inte lika mycket me som hon är så honom får jag ju stötta ännu mer
Anna betonar att barnen är små och ännu inte har utvecklat det verbala språket, vilket gör att hon förtydligar det hon säger verbalt genom att gestikulera och använda gester. Hon lyfter också upp att barnen är små och inte har utvecklat sina lekkompetenser och därför stöttar hon dem genom att visa hur de kan leka med vissa saker, i detta fall med sand. Anna säger att hon försöker vara glad och positiv i situationen samt nämner hon att hon vill leka saker hon tror att barnen tidigare varit med om. Detta tolkar vi som att Anna vill bygga vidare på barnens tidigare erfarenheter. Annas medvetna val av lek kan tolkas som att hon utgår från Vygotskijs syn av begreppet den närmaste proximala utvecklingszonen (Säljö, 2014) och är införstådd med att det krävs vissa förkunskaper för att kunna lära sig något nytt. Här kan Anna ses som den mer kompetenta individen som stöttar barnen i leken. Flickan vill ha Annas fulla uppmärksamhet men Anna berättar att Alvar behöver mer stöd på grund av hans ålder. Av den anledningen behöver hon anpassa sina strategier och fokusera mer på honom. Vilket visar på att Anna har en tanke av att stödet hon ger barnen är individanpassat.
30
7 Diskussion
Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare deltar i barns lek samt på vilket sätt de försöker stötta (eller inte) barns deltagande i gemensam lek. Ett andra delsyfte är att få förståelse för hur förskollärare motiverar sitt deltagande och de strategier de använder när de deltar i barns lek. I detta avsnitt kommer studiens viktigaste resultat sammanfattas och diskuteras i relation till teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning. Därefter diskuteras studiens resultat i relation till förskollärares yrkesutövning. Slutligen ges förslag på vidare forskning.