Vi har nu studerat olika former av ledarskapsteorier och studerat biskopsämbetets framväxt i Sverige med fokus på de senaste fem biskopsvalen i Sverige. Vi har sett att det finns många aspekter på biskopen som ledare dock kan det konstateras att detta är implicit. Vid några enstaka tillfällen framträder tydliga tankar om chefs- och ledarskapkrav eller förmågor
34
explicit i dokument eller vid utfrågningar. För att sammanväva empirin och teoribildningen och se vilket chefs eller ledarskap som döljer sig i biskopsämbetet inom Svenska kyrkan idag har jag valt att använda mig av de fyra perspektiv som Bolman och Deal presenterar men lägger till ytterligare ett perspektiv som jag grundar på Müllern och Elofssons teorier kring den karismatiske chefen. Detta femte perspektiv kallar jag för det karismatiska perspektivet. Dessa fem perspektiv utgör grunden för min analys.
Strukturellt perspektiv
Biskopsämbetets framväxt handlar i mångt och mycket om det strukturella perspektivet där biskopen har uppsikt eller tillsyn ett perspektiv som är dominerande ända in på det förra seklet. Biskopen får sin legitimitet utifrån hierarkin. Där biskopen skall svara för läran och kyrkans enhet. Under de framväxande stiftsorganisationernas tid så låg stor vikt vid biskopens roll som arkitekt av den nya organisationen. Det fanns också periodvis ”biskopslassen” som strukturellt reproducerade sig själv, familj snarare än egenskaper var viktigt. Den världsliga makten var också stark hos biskopen under långa perioder och något som till och med blev viktigare än den kyrkliga sfären. En märklig struktur som fanns var den som Imberg kallade ”4:e gången gillt” som gjorde att fjärde gången lanserades så valdes denne till biskop. En strukturellt viktig aspekt är om kandidaten har en starkt ställning inom stiftet eller rikskyrkan. Detta framträder i kravprofilerna som att kandidaten skall ha en strakt kyrklig förankring eller ha erfarenhet och insikt om den nationella nivån och dess påverkan på stiftets uppdrag. I tillsynen av församlingslivet kan också ett tydligt strukturellt perspektiv skönjas. Biskopens roll som ordförande i såväl domkapitel som stiftstyrelse kan också härledas till det strukturella perspektivet. En tydlig tendens som går att skönja är att det strukturella perspektivet tycks vara allt mindre aktuellt under senare tid.
Politiskt perspektiv
Om det strukturella perspektivet tycks minska i betydelse så skymtar det politiska
perspektivet allt mer fram. Under den tid som biskoparna verkade som ledare med världslig makt kan man också tänka sig att det rörde sig om ett politiskt perspektiv. Ett genomgående tema som framträder i samband med kravprofiler och utfrågningar är fokusering på
konfliktlösning. Stiften vill gärna se att biskopen besitter förmågan att hantera konflikter, likaså är meriten att ha varit eller vara ”församlingsdoktor” något som återkommer hos
kandidaterna som en viktig merit. Ett av biskopens uppdrag är att utöva tillsyn, i detta begrepp går också att se ett politiskt perspektiv särskilt med tanke på att det är biskopen som utfärdar, dvs. skriver under, församlingsintruktionerna som på sätt och vis kan ses som församlingarnas
35
policy avseende det pastorala livet. Under perioder har också vissa frågor kommit att underbygga ett politiskt perspektiv hos biskoparna. Frågan om biskopens inställning till att viga kvinnor till prästämbetet präglade på sin tid, i vår tid är det frågor som rör exempelvis diakonatets ställning, konflikter mellan olika personalgrupper inom kyrkan eller frågan om att viga samkönade par.
HR- perspektiv
Detta perspektiv kan inte sägas vara särskilt representerat innan förra seklet. I de val som jag studerat framträder dock denna aspekt tydligt. I formuleringar i kravprofilen som exempelvis omtanke, vara en god lyssnare, samarbetsvillig, känna omsorg om kyrkans anställda och prestigelös och få andra att växa blir HR-perspektivet viktigt. Delegering, dialog och goda relationer är andra markörer för detta perspektiv. Ett intressant ord som förekommer relativt ofta är ordet folklighet hos biskopen, i detta tycks aspekter som engagemang i människor samt att vara personligt vara viktigt. Ett annat begrepp som betonas är gemenskap, där biskopens roll som skapare av gemenskap är central. När kandidaterna själva beskriver biskopsrollen sägs bl.a. om förebilder i biskopar som har haft omsorg om sina präster och personligt engagerat sig i deras vardag. Vidare är det viktigt att biskopen stöttar och uppmuntrar i sitt ledarskap såväl anställda medarbetare som frivilliga medarbetare. Ledarskap för kandidaterna handlar om att leda i grupp, inspirera där viktiga beslut fattas tillsammans och att
medarbetarnas förmågor tas till vara. Många betonar att de är bra på att återkoppla till sina medarbetare som ett led i sitt ledarskap. I en artikel betonade ett antal präster att vikten av biskopen som prästernas ”präst” med personalvården i fokus.
Symboliskt perspektiv
Under de sista tre decennierna på 1900-talet började ett nytt perspektiv göra sig gällande det symboliska perspektivet. I ett av herdabreven börjar biskopen utifrån biskopsämbetet som plattform att inta en aktiv hållning i aktuella samhällsfrågor. I vigningsritualet framträder en biskops som blir en symbol för kyrkans tro, liv och lära. I kravprofilerna talas om biskopens trovärdighet som troende och nutidsmänniska, en symbol för ett åsiktsmönster. För
biskopsrollen krävs en förmåga att vara en god gudstjänstledare och förkunnare. Biskopen som visionär, som förebild framträder också. Inte bara inom de egna leden utan minst lika viktigt är att biskopen är massmedial och kommunikativ, att biskopen kan nå ut utanför den kyrkliga organisationen. En biskop i vår tid skall vara samhällstillvänd och medveten om viktiga frågor i samhället, en biskop skall vara folklig. Vidare skall en biskop vara sig själv, trygg och äkta. I en av kravprofilerna önskas en kvinna. Genus perspektivet är också en
36
symbolisk markör där det är viktigt att det finns kvinnliga biskopar som förebilder för kvinnor som ledare inom Svenska kyrkan. Förebilds perspektiv är överhuvudtaget viktigt för biskopen där han/hon kan vara en symbol för viktiga frågor. En sådan fråga ur en kravprofil är HBT-frågorna. I samband med utfrågningarna återfinns andra viktiga symbolfrågor som
miljöfrågorna, de ungas perspektiv. Biskopen som teolog är också en viktig aspekt såsom företrädare och symbol för ett åsiktsmönster. Detta avspeglas i frågor som rör gudstro och teologi. Tydligast blir det symboliska perspektivet när det talas om biskopen som andligledare där biskopens andlighet och fromhet blir viktigt som symbolskapande ram.
Karismatiskt perspektiv
Ett femte perspektiv som tonar fram i materialet är det karismatiska perspektivet. Här betonas expert kunskaper som en bas. I materialet har vi sett olika former av denna typ av kunskaper tre exempel är önskan om hög akademisk skolning, långtgående erfarenheter av såväl kyrka som ledarskap samt tydlighet som förkunnare och gudstjänstledare. Vidare önskas av den tillträdande biskopen att denne har karisma, det talas om tydlighet i vision, sympatisk och vinnande personlighet. Vad som egentligen ligger i folklighet är svårt att utifrån mitt material dra några slutsatser kring, men kanske är det en karismatisk person som går hem i de djupa folklagren som önskas. Andra karismatiska drag är att biskopen skall vara massmedial och kommunikativ. Biskopen skall också vara etiskt rätt dvs. biskopens åsikter skall kännas rätta och positiva vilket naturligtvis gör att sakfrågor och biskopskandidatens inställning i dessa blir viktig. Biskopen skall vara strategisk, långsiktig och uthållig i sin vision men samtidigt vara verklighetsförankrad. Detta kan ses som att biskopen är realistisk i sina mål och förhoppningar, för en karismatisk ledare är det viktigt att vara trovärdig, målen och
förhoppningarna skall vara möjliga. I ett karismatiskt ledarskap förutsätts medarbetarna kunna känna tydlig identifikation med sin chef i en växelverkande dialog. Det visar sig också tydligt i sakfrågorna som blir viktiga för att medarbetarna, i biskopsvalet ser jag denna grupp som de röstberättigade, skall kunna identifiera sig med sin biskop.