De avslutande intervjuerna med FoU-enheternas projektansvariga genomfördes i samband med att det treåriga ekonomiska stödet från SKL upphört. Intervjuernas fokus handlade om spridningen av metoderna (dissemineringen). Antal brukare och antal personalmedlemmar som omfattats av den aktuella metoden samt skattning av framgångsfaktorer och hinder i implementeringsarbetet enl. Fixsen et al, 2005).
Skattningarna gjordes genom att man satt tillsammans i grupp av personal och gjorde en skatt-ning av ett värde från ett till fem på vardera skalan (ovan) med forskaren närvarande. Värdena redovisas som heltal i tabellerna nedan.
RESULTAT
De kvalitativa intervjuerna med de tre FoU-enheternas ansvariga analyserades utifrån Rogers kriterier på vad som bör ingå i uppföljningsmetoder (2002). Här har utfallet vägts samman i en siffra mellan 1-5 där högre värden anger bättre förutsättning för implementering och låga värden innebär mindre bra förutsättningar.
48
Projektansvariga för UIV bedömde att modellen generellt var lätt att sprida och implementera (Tabell 15). Modellen utvecklades på Stadsledningskontoret i Göteborg och var redan implementerad i flera stadsdelar när KtP inleddes 2009. Detta underlättade för andra verksamheter att göra ”pilotundersökningar” och jämföra egna erfarenheter med kollegors genom studiebesök. UIV uppfattades som en förbättring av rådande praxis, då den gav också brukare/klienter möjlighet att utvärdera nyttan med behandlingen man tagit del av. För behandlare erbjöd den en möjlighet att träna bl. a. användning av ett webb-baserat frågeformulär.
Tabell 15. Skattning vid intervju om förutsättning för implementering av UIV: 5 poäng är högst och 1 är lägst.
Rogers faktorer/
Intressenter Klient
Behand-lare Ledning Tillsyn FoU
(forskar-samhället) Marknad
En viss osäkerhet förelåg kring om metodiken överensstämmer med ordinarie arbetssätt i klient-arbetet och attityder till utvärdering/uppföljning som metod i den kommunala missbruks- och beroendevården. Metoden bedömdes enkel att använda, både för brukare i intervjusamtalen men också för behandlare som initialt fått utbildning i användandet av web-programmet och i inter-vjumetodik. Även chefer som utbildades i metoden bedömde UIV som enkel att implementera och använda för verksamhetsledning, speciellt inför sammanställning till årsrapporter o dy. Med hjälp av den handledning som FoU Väst erbjöd under den 3-åriga projektperioden. Man betonade vikten av att behandlarna verkligen använde metoden regelbundet.
Insyn i metodiken var relativt liten för klienter/brukare, men hög för behandlare, ledning, tillsyn, forskarsamhället och marknaden. Projektansvarig för FoU Väst hade själv utvecklat modellen, och förmedlade viktig kunskap om UIV och implementeringen av UIV genom kontinuerliga er-bjudanden om informations- och utbildningstillfällen.
Mångbesökarmodellen bedömdes av dem som arbetade med den som en inte färdig modell för lokal uppföljning (jämfört med de två andra modellerna), utan snarare en typ av revision av rutiner och vårdprocesser under uppbyggnad och där det bedöms hur vårdkedjan fungerar för dem som söker hjälp ofta. Det uppstod tidigt oklarheter kring när den utlovade manualen skulle levereras.
Mångbesökarmodellen som utveckats inom ett annat vårdområde än missbruks- och beroende-vård (Gurner et al, 2010) saknade i praktiken en klar genomförandeplan och en stor del av den inledande projekttiden fick användas till att skapa en gemensam manual för genomförandet. I praktiken innebar modellen att personal genom samtal med klienter och granskning av journal-handlingar skulle genomföra en revision i syfte att undersöka hur vårdinsatser för klienter/brukare hade varit anpassade till brukarens behov och sedan spåra brister i vårdkedjan.
Mångbesökarmodellen var initialt svår att sprida och implementera. Fördelarna mot rådande praxis var den starka betoningen av klient/brukarperspektiv samt för sjukhusledning (beroendecentrum) liksom för tillsynsmyndigheten som utreder hur ev. brister i vårdinsatser för
49
personer med samsjuklighet inverkade. Modellen bedömdes dock ha låg kompatibilitet med arbetssätt och värderingar i behandlingsarbetet. D.v.s. den ansågs svår att integrera med gängse rutiner inom verksamheten.
Tabell 16. Skattning vid intervjuer av förutsättning för implementering av mångbesökarmodellen.
Rogers faktorer/
Intressenter Klient Behandlare Ledning Tillsyn FoU
(forskarsamh) Marknad
Mångbesökarmodellen bygger på journalhandlingar och intervjuer med brukare med multipla vårdbehov och bedömdes vara svår att genomföra, främst på grund av tidsbrist, men samtidigt enkel att använda och förstå rent principiellt. Användarna skattade lågt på möjligheten att pröva modellen, eftersom den var alltför ny för att verkligen kunna observeras i funktion. Problem med urval, bortfall och tillstånd att använda data från olika delar av vårdkedjan var vanliga. I den be-fintliga utformningen var den svår att administrera och krävde stora personalinsatser.
LOKE bedömdes av informanterna som lätt att sprida och förstå i de delar som handlade om verksamhetsbeskrivning och verksamhetside. Däremot uppkom stora svårigheter för verksam-heterna själva i att utveckla en webbaserad modell för klientdata och resultatanalys.
Tabell 17. Skattning vid intervju av förutsättning för implementering av LOKE.
Rogers fem faktorer/
Intressenter Klient Behandlare Ledning Tillsyn FoU
forskarsamh Marknad
Modellen uppfattades ha fördelar gentemot befintlig praxis, t.ex. fördelar med att personalen del-tog i sin egen verksamhetsutveckling varvid verksamhetens uppdrag och de egna resurserna tyd-liggjordes. Men det uttrycktes också farhågor för att implementering av LOKE skulle skapa svårigheter i hanteringen av persondata. Ytterligare en farhåga var att när det redan tidigare fanns journalföring, så ökade risken för dubbelarbete för personalen.
Halvtidsanalysen av enkätsvar från FoU-enheter i de län som deltog Östergötland, Värmland, Jönköping, Örebro, Västernorrland, Västmanland, Dalarna, Norrbotten och Västerbotten. Frå-gorna i enkäten berörde framgångsfaktorer och hinder i implementeringsarbetet.
50
Framgångsfaktorer i implementeringsarbetet som beskrivs av flertalet deltagande län:
Att verksamheters ledning var engagerad och stödjande redan tidigt i implementerings-processen var en förutsättning. Ledningen som ger kontinuerligt stöd och efterfrågar resultat från metodens utfall, uppfattas som stödjande och motiverande. Erfarenheten gäller samtliga tre metoder, och tycks vara den enskilt viktigaste faktorn.
Positivt bemötande och gott stöd i form av utbildning och handledning från projekt-ansvariga. Erfarenheterna gällde samtliga tre metoder.
Metoden är lätt att förstå och kan användas i olika typer av verksamheter i en mindre kommun (LOKE).
Personalen känner att de ”behärskar” metoden. Checklista, manual eller ”lathund”
uppfattades som ett stöd. Erfarenheten gäller samtliga tre metoder.
Metoden ”lyfter fram” brukarnas perspektiv. Gällde främst Mångbesökarmodellen och UIV. Vissa verksamheter hade detta som ett angeläget fokus.
Metoden används av samtlig personal, som kan stödja varandra (UIV) Hinder i implementeringsarbetet som beskrivits:
Brist på stöd och styrning, ledningen har ibland överlåtit ansvaret åt personalgruppen.
Personalbyten som ledde till informationsbrist
Tidsbrist, svårt att engagera sig i något utöver dagliga rutiner
Omorganisationer som leder till splittrade personalgrupper och förändrade uppdrag
Andra interventioner som ska implementeras samtidigt
Avsaknad av kunskap och erfarenhet av systematisk uppföljning, istället har
personalgruppen ofta hög kompetens vad gäller behandlingsarbete, bemötande och terapeutiska metoder.
Datastöd saknades i LOKE vilket gjorde att det blev svårare att fullfölja modellen För de län som avbröt
Man var nöjda med redan använda och implementerade metoder för kartläggning och uppföljning (t.ex. DOK eller ASI)
Tidsbrist, som skapade prioriteringsutrymme.
Upplevelse av den nya metoden som ”komplicerad”