Analys av Brey

Innebörden av att neka Brey tilläggsersättningen blev att han uppehöll sig olagligt i Österrike eftersom han inte hade tillräckliga tillgångar för att finansiera sitt uppehälle. Även i ett tidigare skede, i Tyskland, var Brey beroende av ekonomiskt stöd på grund av sin låga pension men där uppehöll han sig i egenskap av nationell medborgare och inte unionsmedborgare. Att EUD här talar om en viss solidaritet mellan medborgarna i olika medlemsstater gör att unionsmedborgarskapets rättigheter närmar sig det nationella medborgarskapets rättigheter. Brey hade betalat skatt i sin ursprungsstat och skulle därför hävdas ha rätt till socialt bistånd där men inte i Österrike. Dock kommer han som boende i Österrike betala skatter och konsumera varor och således bidra till den österrikiska staten och samhället, visserligen beroende av bistånd från mottagarstaten, men det hade han ju även varit i sin ursprungsstat. Därför kan man argumentera att de ekonomiska effekterna av hans val, att arbeta i en stat och tillbringa sin pension i en annan, jämnas ut ur ett EU-perspektiv. EUD:s resonemang om solidariteten leder således till en övergripande aspekt på unionsmedborgarnas ekonomiska inverkan i medlemsstaterna. Medlemsstaterna resonerar dock i nationella termer, särskilt vad gäller utbetalningar av socialt bistånd då de är direkt hänförligt till

145 Mål C-140/12, Brey punkt 78.

39 nationella skatt- och fördelningsfrågor.

Målet understryker att den avgörande frågan som ska tas ställning till i dessa situationer är om belastning på det sociala biståndssystemet i sin helhet kan rättfärdiga en förlust av uppehållsrätten.¹⁴⁷ Tilläggsersättningen är ett nationellt lagstadgat komplement till låga pensioner. Utbetalningen kan förväntas vara löpande då de sökandens pension inte, likt en arbetsinkomst, kan förväntas öka. För att medlemsstaten skulle kunna fastslå om den enskilda unionsmedborgarens beviljande av tilläggsersättningen utgör en orimlig belastning på hela det sociala biståndssystemet krävs en betydande utredning. Man får i målet anta att Breys ansökan inte kommer innebära droppen som får det sociala biståndssystemet att överbelastas.

Däremot, vilket Domstolen påpekade, kan den registrering hos mottagarstatens myndigheter som tillåts i Direktivet leda till en kartläggning av den till samtliga unionsmedborgare utbetalade ersättningen som kan antyda omfattningen av belastningen de tillsammans utgör som grupp. Även om medlemsstaten kan konstatera att gruppen ekonomiskt icke aktiva utgör en belastning, eller en orimlig belastning på det sociala biståndssystemet, innebär det inte att nya sökandens rättigheter kan avslås på den grunden, eftersom en individuell och proportionerlig bedömning måste göras i varje enskilt fall för att kunna fastställa om just den individens ansökan medför en orimlig belastning för mottagarstatens sociala biståndssystem.

Av det kan slutsatsen dras att EUD genom målet öppnat för extensiv tolkning av uppehållsrätten för de ekonomiskt icke aktiva och att man inte med någon större säkerhet kan fastslå var gränsen går varken för orimlig belastning eller rekvisitet tillräckliga tillgångar i Direktivets artikel 7.1.b. I Trojani ledde EUD:s resonemang till att en prognos över klagandens framtida möjligheter till att försörja sig skulle göras, i Brey kan man knappast hävda att en framtidsprognos fyller något syfte då målet gällde en pensionär som inte kan

147 Se bl.a. Guild, Elspeth Cameron’s Proposals to Limit EU Citizens’ Access to the UK:

40 förväntas återgå i arbete.

Att medlemsstaterna har en ovilja att bekosta andra medlemsstaters medborgares uppehälle genom att bevilja dem socialt bistånd visar att solidariteten inom unionen är svår att genomföra i praktiken.

4.8 Reyes

Rörlighetsdirektivet reglerar, genom artikel 2.2.c, även tredjelandsmedborgares rättigheter som kan kopplas till familjemedlemmar som är unionsmedborgare, vilket här aktualiserades.

I målet¹⁴⁸ hade Migrationsverket avslagit Flora May Reyes, filippinsk medborgare, ansökan om uppehållsrätt i Sverige. Reyes växte upp med sin mormor på Filippinerna. När Reyes var tre år flyttade hennes mor till Tyskland för att försörja sin familj på Filippinerna genom att månatligen skicka dem pengar för studier och försörjning. Modern erhöll sedermera tyskt medborgarskap.

Reyes utbildade sig till vårdbiträde i Filippinerna och sedan hennes mor flyttat till Sverige och blivit sambo kom även Reyes till Sverige och ansökte om uppehållstillstånd. Reyes mor gifte sig kort efter det. Reyes uppgav att hon, liksom sin mor, var ekonomiskt beroende av moderns make. Moderns make hade regelbundet skickat pengar till Reyes och makans familj i Filippinerna. Migrationsverket ansåg det ej vara styrkt att Reyes hade varit beroende av sin mor och hennes make (dåvarande sambo) för sin försörjning i Filippinerna. Ej heller ansågs hon ha försökt stanna i Filippinerna med hjälp av landets socialförsäkrings– och trygghetssystem. Migrationsverket konstaterade att hon i sitt hemland hade varit beroende av sin mormor och att hon också där genomfört utbildning samt praktik men aldrig haft ett arbete och inte heller varit beroende av socialt bistånd från myndigheterna i Filippinerna. Migrationsverket menade att Reyes hade varit ekonomiskt beroende av sin

148 Mål C-423/12, Flora May Reyes mot Migrationsverket, dom av den 16 januari 2014, ännu ej publicerad.

41 mormor.

Således ansågs inte det beroendeförhållande föreligga mellan Reyes och hennes mor och make som skulle grunda uppehållsrätt i Sverige. Migrationsdomstolen ansåg inte, i linje med Migrationsverkets resonemang, att Reyes var beroende av sin mor och dennes make utan beaktade istället att hon var ung, hade släkt i Filippinerna och var högskoleutbildad.

Reyes anförde att arbetslösheten i hemlandet gjorde att hon inte kunde finna arbete samt att modern och moderns sambo inte hade fört över den månatliga summan om det inte hade varit nödvändigt för familjens överlevnad i Filippinerna.

Migrationsöverdomstolen begärde klarhet i rörlighetsdirektivets artikel 2.2.c som lyder: ”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges: 1. unionsmedborgare: varje person som är medborgare i en medlemsstat. 2. familjemedlem: /…/ c) släktingar i rakt nedstigande led som är under 21 år eller är beroende för sin försörjning, även till maken eller makan /…/.”

”1) Kan artikel 2.2 c i /…/ direktiv 2004/38 tolkas på så sätt att en medlemsstat, under vissa omständigheter, får kräva att en släkting i rakt nedstigande led som är 21 år eller äldre – för att anses vara beroende för sin försörjning och därmed falla in under definitionen av familjemedlem /…/ – ska ha försökt att få ett arbete, få hjälp för sin försörjning från ursprungslandets myndigheter och/eller på annat sätt klara sin försörjning men att detta inte har varit möjligt?

2) Vilken betydelse har det vid tolkningen av rekvisitet ’beroende för sin försörjning’ i artikel 2.2 c i /…/ direktiv 2004/38, att en släkting – på grund av personliga omständigheter såsom ålder, utbildning och hälsa – bedöms ha goda förutsättningar för att få ett arbete och dessutom har för avsikt att börja arbeta i medlemsstaten, vilket skulle innebära att förutsättningarna för att anses som en sådan anhörig som är beroende för sin försörjning enligt bestämmelsen inte längre föreligger?”149

EUD konstaterade att svaret på den första frågan var att det måste vara styrkt

149 Mål C-423/12, Reyes punkt 18. Se också Guild, Elspeth, Peers, Steve, Tomkin, Jonathan,

42 att det föreligger en faktisk beroendeställning samt att detta beroendeförhållande är orsakat av en faktisk situation som innebär att familjemedlemmens materiella bistånd säkras av en unionsmedborgare som använt sig av sin rätt till fri rörlighet eller av dennes partner.

Vid utrönandet av huruvida en beroendeställning föreligger ska mottagarlandet avgöra om personen är kapabel att sörja för sina grundläggande behov baserat på dennes ekonomiska och sociala situation. Detta behov måste ha funnits i personens hemland eller i det land personen kom från då ansökan gjordes att få ansluta sig till unionsmedborgaren. Skälen till att beroendeförhållandet föreligger är dock ej relevanta vilket enligt Domstolen ”[f]öljer särskilt av principen om att bestämmelser /…/ om den fria rörligheten för unionsmedborgare, en av unionens grundprinciper, ska tolkas extensivt /…/.”150

Vidare yttrade Domstolen att eftersom en unionsmedborgare i mottagarlandet under en längre tid och regelbundet överfört pengar till släktingen i rakt nedstigande led för dennes försörjning av grundläggande behov föreligger ett faktiskt beroendeförhållande dem emellan. Därför, påpekade Domstolen, skulle ytterligare bevisning, såsom att klaganden i målet försökt finna ett arbete eller uppbära socialt bistånd i sitt ursprungsland, medföra att artiklarna 2.2. c och 7 i rörlighetsdirektivet miste sin ändamålsenliga verkan.

Svaret på första frågan var således att en medlemsstat inte får kräva att en släkting i rakt nedstigande led som är 21 år eller äldre för att anses vara beroende för sin försörjning ska ha försökt få ett arbete, hjälp med sin försörjning från hemlandet eller på annat sätt klara sin försörjning men utan framgång.

Den andra frågan besvarade Domstolen genom att anföra att beroendeförhållandet måste föreligga vid tidpunkten för ansökan om anslutning till unionsmedborgaren. Därför får innebörden av att en släkting bedöms ha möjlighet att finna arbete och att avsikt därtill föreligger inte någon betydelse