Ja, (…) Förr så ringde man ju bara men nu kan man smsa också, det är väl det - Berit
Intervjupersonerna fick också berätta om de tycker att kommunikationsmöjligheterna har förändrats när digitaliseringen har ökat. Två intervjupersoner upplever att kommunikationsmöjligheterna för dem själva ser likadana ut. Alla andra anser att kommunikationsmöjligheterna har förändrats till det bättre. Joseph förklarar dock att han inte tycker att människor är lika sociala längre på grund av att alla har sina mobiltelefoner med sociala medier som de är så upptagna med. Vidare förklaras videosamtal som en bra funktion så det går att se varandra vid samtalen och även sms är en funktion som uppskattas.
6. Analys
I det här kapitlet kommer vi att analysera resultatet med teoretiska resonemang och tidigare forskning. De sociologiska teorier och begrepp vi använder är maktbegreppet styrning, inklusion och exklusion samt tillhörighet. Vi har använt tre teman som valts utifrån resultatet, teorierna och begreppen, samhällets digitaliserade styrning, svårigheters exkludering och identifiering och användning i vardagen.
6.1 Samhällets digitaliserade styrning
Foucault (2008) talade om styrning och styrning av föremål som en maktutövning. Samhällets ökade digitalisering i form av implementering av digitala samhällstjänster kan ses som en sorts maktutövning från samhällets sida i form av styrning, en styrning där samhället styr ett föremål som i det här fallet är den digitala tekniken. När tjänster i samhället digitaliseras så styr det människor till att använda digital teknik eftersom det många gånger gör att uppgifter kan utföras snabbare och effektivare och det sparar därmed tid. Människor som använder digital teknik får helt nya möjligheter och erbjuds lättillgängliga tjänster var de än befinner sig vilket gör att de kan känna delaktighet och att de är inkluderade i samhället. Det här bekräftade empirin då de som hade en smartphone använde sig av en eller flera lättillgängliga tjänster som de genom sin smartphone får tillgång till. Annorlunda är det för de människor som knappt eller inte alls använder digital teknik, vilket ofta är äldre människor och framförallt äldre pensionärer, det här kommer förklaras mer ingående i nästa tema.
Rosenberg et al., (2009) framför i sin artikel att det finns en ökning av den digitala teknikens närvaro på offentliga platser och att det i det dagliga livets aktiviteter krävs digital teknik, samt att kunskapen för teknikanvändning hos äldre människor är begränsad. Det här har visat sig stämma överens med resultatet i den här studien. Enligt våra intervjupersoner blir samhället allt mer digitaliserat och numera kan nästan allt utföras digitalt samt att det många gånger krävs en smartphone för att utföra många av de samhällstjänster som blivit digitala. Det är problematiskt för äldre att samhället digitaliseras och styr människor till att använda digital teknik med tanke på att alla inte har samma förutsättningar till användande. Ett digitaliserat samhälle gynnar de människor som kan använda digital teknik och därmed dra nytta av alla möjligheter som erbjuds digitalt men det riskerar dessutom att leda till ett digitalt utanförskap för de som inte behärskar tekniken. En av intervjupersonerna bor på landsbygden och använder ingen digital teknik, hon kan därmed inte vara delaktig i samhället på samma sätt som många andra människor.
Delaktigheten i samhället påverkas således också av i vilken utsträckning du har möjlighet att använda digital teknik.
Som nämnts ovan så är det alltså genom att på olika sätt implementera digital teknik som samhället styr människor till ett digitalt användande, eftersom de då kan vara mer inkluderade i samhället. Det är dock inte bara samhället som styr människor till att använda digital teknik, människor styr också sig själva och varandra. Människor tvingas inte till att använda digital teknik men styrs och lockas av de fördelar som samhällets digitala tjänster erbjuder. Här kan vi se till distinktionen mellan inklusion och exklusion som Jönhill (2012) talar om, den anger att var och en av oss antingen är inkluderad eller exkluderad och normalt sett vill människor känna sig inkluderade i sociala system (Jönhill 2012:39). Människans vilja att vara inkluderad bidrar till användandet av digital teknik och användandet i sin tur bidrar till att människan känner sig inkluderad i samhället. Varje individs användande styr, kanske omedvetet, andra människor till att också använda digital teknik för att de ska hänga med och uppleva samma inklusion i samhället och inte riskera att bli exkluderade. Samhällets digitalisering och människors användande av digital teknik bidrar till att äldre människor som inte kan använda den digitala tekniken eller endast kan använda den i liten utsträckning riskerar att hamna i ett digitalt utanförskap. Den ökade digitaliseringen kan vara positiv för äldre människor men för att den ska vara det krävs det två saker, det första är att de är medvetna om vilka fördelar de faktiskt kan dra nytta av och det andra innebär att de måste kunna använda den digitala tekniken. Men det är här vi märker att deras kunskap brister, det är inte många som förstår på vilket sätt de kan gynnas av att använda digital teknik samtidigt som deras användande sker i en mycket liten
utsträckning och dessutom skapar svårigheter. De här svårigheterna kan komma att påverka äldre människors inkludering i samhället vilket leder oss in på nästa tema.
6.2 Svårigheters exkludering
Studien visade att det många gånger krävs en smartphone för att kunna ta del av de många samhällstjänster som har blivit digitaliserade. Har du då inte tillgång till en smartphone eller inte vet hur alla funktioner används så är det omöjligt att använda de digitala samhällstjänsterna.
De äldre får därmed inte samma tillgång till alla de möjligheter andra människor erbjuds tack vare digitaliseringen och är inte heller inkluderade i samhället på samma sätt som många andra människor är. De exkluderas från de digitala delarna av samhället. Det finns en distinktion mellan inklusion och exklusion och enligt Jönhill (2012) är denna distinktion helt avgörande för förhållandet mellan det moderna samhället och människan. Han menar att distinktionen handlar om människors icke-tillhörighet och tillhörighet i förhållande till sociala system (Jönhill 2012:39). Äldre människors bekymmer att ta del av digitala tjänster gör att det blir tydligt att äldre människor ofta har en icke-tillhörighet i förhållande till en del av de sociala systemen i det moderna samhället.
Den ökade digitaliseringen upplever intervjupersonerna kan vara både positiv och negativ för samhället men det finns de som menar att den ökade digitaliseringen är negativ för äldre människor. De upplever bland annat att det kan vara svårt att hänga med och att de ofta behöver be om hjälp. De äldre som upplever att den ökade digitaliseringen är positiv och har vissa fördelar är de som är yngre pensionärer, de upplever fördelar som att det är lättare att få tag på information och det går snabbare att utföra en del uppgifter och tjänster. Men det framkommer också att det finns nackdelar med den ökade digitaliseringen och att det utan en smartphone kan vara svårt att hänga med i samhället samt att det finns en viss oro över digitaliseringens framfart.
Här kan vi se en liknelse med det Olsson och Viscovi (2018) framför i sin artikel, nämligen att digitalisering är en ständig förändring och att tekniken kan ha en positiv inverkan på en del av de äldre människorna och att det är hos just de yngre pensionärerna vilket även framkom i den här studien.
Den digitala tekniken har utvecklats i en rasande takt i samhället, det är mycket som har förändrats och det kan vara svårt för äldre människor att hänga med i samhället, speciellt för de som inte har någon smartphone. Det är dock många äldre som kan se digitaliseringens utveckling som positiv för samhället även om det inte alltid är de själva som drar nytta av den.
Men tekniken kommer fortsätta att utvecklas så det är bara att acceptera och lära sig att leva med den, menar en intervjuperson. Czaja (2007) beskriver i sin artikel att tekniken har integrerats på allt fler sätt i samhället idag. Hon poängterar också vikten av att människor i alla åldrar integreras med viss form av teknik för att kunna integreras med miljön och för att kunna fungera självständigt (Czaja 2007). Empirin visade att det är flera äldre som inte har blivit introducerade för den digitala tekniken och kanske är det också därför de använder den i en så liten utsträckning. Att integreras mer med tekniken kan resultera i ett ökat användande hos äldre människor vilket i sin tur kan leda till flera positiva effekter som ökad upplevelse av tillhörighet och inklusion i samhället samtidigt som de bättre kan integreras med miljön och fungera självständigt.
Digitaliseringens utveckling har bidragit till att kommunikationsmöjligheterna i samhället har utvecklats och det är idag enklare än någonsin att kommunicera och hålla kontakten med andra människor. Äldre människor upplever dock inte att deras sociala nätverk har blivit påverkat av de utvecklade kommunikationsmöjligheterna och en del kommunicerar på samma sätt som de gjort tidigare. Men det finns de som ändå har förändrat sitt sätt att kommunicera och idag inte bara använder mobiltelefonen till att ringa utan också till att skicka sms eller ringa videosamtal.
Just att kommunicera är det äldre människor främst använder den digitala tekniken till men i användandet så stöter de på problem. Olsson och Viscovi (2018) presenterar att problem som kan uppstå är att ta kontakt med myndigheter eller en vårdcentral. De menar att äldre människor saknar kunskap om digital teknik som leder till att de stöter på problem. I artikeln skriver Olsson och Viscovi (2018) att äldre människor tar hjälp av yngre familjemedlemmar som barn och barnbarn när de stöter på problem vilket den här studien också visar. Äldre människor är alltså mer eller mindre beroende av yngre familjemedlemmar i sitt användande eftersom studien visat att alla stöter på någon form av problem som de behöver hjälp med. Men det finns äldre människor som inte har några yngre familjemedlemmar i sin omgivning och det blir då svårt för dem att be om hjälp. De har inte samma förutsättningar som de personerna som har yngre familjemedlemmar i sin omgivning. Vi anser att det här är en faktor som skulle kunna påverka användandet av digital teknik för äldre människor som inte har några yngre familjemedlemmar och att de kanske inte använder några digitala apparater alls. I studien är det en intervjuperson som bor på landsbygden och en bit ifrån sina barn och barnbarn och den här personen har till exempel ingen mobiltelefon och använder inte digital teknik. Det här kan vara ett tecken på att det skulle kunna finnas ett samband mellan äldre människors digitala användande och
tillgången till att kunna få hjälp. Det skulle i så fall betyda att de här personerna lever i ett digitalt utanförskap där de är exkluderade från flera delar av vårt samhälle och därmed har en begränsad inklusion i samhället. En förutsättning för att kunna använda digital teknik i vardagen är att man kan identifiera sig med tekniken vilket också bidrar till att det går att uppleva en känsla av tillhörighet i relation till digital teknik. Den här identifieringen och användandet i vardagen tar oss in på sista temat.
6.3 Identifiering och användande i vardagen
May (2013) beskriver att vi kan känna tillhörighet på olika sätt och till olika saker samt att hon ser tillhörighet som en process för att skapa en identifiering med eller anslutning till exempelvis kulturer, människor, platser och materiella föremål (May 2013:3). I studien blir det tydligt att äldre människor inte identifierar sig med digital teknik i samma utsträckning som andra människor i samhället då de har en mycket begränsad erfarenhet och användning av digital teknik. Det visar sig dock att nästan alla är medvetna om vad digital teknik innebär även om deras erfarenheter och användande är begränsat. Deras mycket begränsade användande är ett tecken på att de inte har kommit speciellt långt i sin process att identifiera sig med digital teknik och därmed inte känner någon större tillhörighet till de apparater som den digitala tekniken består av. Att det inte är alla som har blivit introducerade för tekniken och att de som blivit introducerade blev det sent i livet kan vara en förklaring till att de har svårt att identifiera sig med den. I studien framkom det att det många gånger är en nära familjemedlem som introducerar äldre människor för den digitala tekniken. Det här styrks av Olsson och Viscovi (2018) som i sin artikel kom fram till samma sak och nämner även att äldre människor i det svenska samhället inte är medvetna om den digitala utvecklingen.
Vidare visar studien att det är relativt ovanligt att äldre människor äger datorer eller smartphones och det framkom att det är de yngre pensionärerna som kan ha dessa apparater hemma. De äldre pensionärerna äger endast äldre mobiltelefoner där det inte finns tillgång till internet eller så äger de ingen alls. Det är svårt att utveckla den identifieringsprocess som May (2013) talar om, i en omgivning där digital teknik används i en mycket låg utsträckning och därmed är det svårt att utveckla känslan av tillhörighet. Äldre människor som inte är speciellt väl integrerade med digital teknik känner sig bekväma utan den så länge de fortfarande kan använda sig av vad de beskriver som de gamla alternativen, som exempelvis kan bestå av att betala sina räkningar genom att skicka dem med posten. Så länge de alternativen finns kvar så upplever de inget stort behov av att lära sig den digitala tekniken. Som May (2013) beskriver
så känner människor tillhörighet till olika saker, äldre människor känner tillhörighet till de gamla alternativen som de har använt under största delen av sin livstid och klarar sig bra med det. De känner inte samma tillhörighet till digital teknik som andra yngre generationer kan göra.
Äldre människor upplever inte direkt att deras vardag påverkas av den ökade digitaliseringen, det var endast en intervjuperson som ansåg att vardagen hade påverkats positivt. Den här personen är den som har mest kunskap om digital teknik och är också den som har störst användande av våra intervjupersoner. Det här skulle kunna vara ett tecken på att äldre människor som lär sig använda digital teknik faktiskt anser att det kan ha en positiv inverkan på deras vardag och därmed öka deras motivation till användande. Det här leder oss in på artiklarna skrivna av Callari, Ciairano, Re (2012) och Neves et al., (2017) som båda tar upp att motivation till att använda tekniska apparater hos äldre människor är en viktig faktor. De menar att när äldre människor upplever att tekniken är ett hjälpmedel för dem och gör nytta så ökar deras motivation. Empirin visar att flera äldre människor har ett intresse för att lära sig digital teknik och vill utöka sin kunskap. Kan vi öka äldre människors kunskap om digital teknik så kan vi förhoppningsvis få dem att bli medvetna om vilka fördelar den digitala tekniken kan bidra med vilket skulle kunna öka deras motivation till att utöka sitt användande. Om motivationen till användande ökar kan de utveckla och komma längre i den process av identifiering som May (2013) talar om. De kan då utveckla en tillhörighet till den digitala tekniken som tidigare inte fanns. En ökad motivation skulle därmed kunna leda till ett utökat användande som i sin tur kan leda till att äldre kan utnyttja fler digitala samhällstjänster. Då kan de bli mer inkluderade i samhället och risken för ett digitalt utanförskap minskar. De kan också utveckla en tillhörighet till samhället på ett nytt sätt eftersom de kan inkluderas i fler delar av samhället. Ett utökat digitalt användande hos äldre människor kan alltså bidra till både en utökad upplevelse av tillhörighet men också öka deras inklusion i samhället.
Enligt resultatet i studien så är det hälften av de äldre som inte utför några uppgifter eller samhällstjänster digitalt. De som använder digitala tjänster är mestadels de yngre pensionärerna och de anser att det går snabbt, är smidigt och lönsamt, det finns även de som har erfarenhet av sociala medier. De äldre pensionärerna som använder tjänsterna tycker att det upplevs som svårt och de måste ta hjälp av någon familjemedlem från en yngre generation för att klara av det. Vi kan här se att tekniken har en positiv utveckling på en del av de äldre människorna i samhället precis som Olsson och Viscovi (2018) skriver i sin artikel. Den här formen av användning visar
att de yngre pensionärerna känner en viss tillhörighet och identifiering med den digitala tekniken som verkar saknas hos de pensionärerna som är lite äldre.