I inledningen introducerades läsaren för några olika strömningar i samhället som styrker ett ökat medborgardeltagande. Jag ställde mig undrandes till om detta framkallar ett antal dilemman i ett planeringssammanhang. För att ta reda vilka dilemman som dagens utgångspunkter eventuellt skapar ställde jag mig följande tre frågor:
• Vad är en medborgardialog och vilka är incitamenten för att ha en medborgardialog?
• Vilka aktörer är aktiva i medborgardialoger (utöver medborgare) och vilka roller har de?
• Behöver lagstiftaren vidta några åtgärder för att möta det behov av medborgardialog som verkar finnas?
Arnsteins stege och SKL:s Delaktighetstrappa kan ses som behjälpliga verktyg när man ska definiera medborgardialog. Enligt dessa verktyg kan dialog innefatta olika nivåer av medborgarinflytande. Den empiriska studien pekade på att begreppet medborgardialog ibland användes i sammanhang då det enbart handlade om informationsdistribuering, vilket uttrycktes framkalla begreppsförvirring. Eftersom det finns många olika nivåer av en dialog (enligt empirin och teorin) blir det extra viktigt att det framgår från början vilka spelregler som gäller för samtliga deltagare. Jag uppfattar att problem uppstår först när sådana saknas. Under intervjuerna och litteraturstudien blev det tydligt att medborgardialog inte har en allmängiltig definition. Detta kunde både lyftas fram som en fördel och en nackdel. Nackdelen var att det fanns utrymme för professionella aktörer att definiera begreppet och dess syfte till sin egen fördel. Stenberg (2013) skriver att medborgardialogers syfte speglas av vem som har makten att definiera det, vilket innebär att syftet kan vara kopplat till aktörens egen agenda. Risken ökar då för att de som utger sig för att föra dialoger varken gynnar social hållbarhet eller en ökad direkt demokrati.
Praktisk konsensus som tas upp i den deliberativa demokratin (Connelly och Richardson, 2004) kan utnyttjas av initierande aktörer som i retoriken hänvisar till idealisk konsensus (detta gjorde till exempel byggherren). Det borde kanske ställas några yttre krav för vad som ska ingå eller uppfyllas för att få använda sig av begreppet medborgardialog?
33 Att dialogen inte har en entydig definition eller syfte som belyses ovan skulle också kunna tolkas som positivt. För att kunna uppnå social hållbarhet är det viktigt att grupper och organisationer kan bestämma egna mål och aktiviteter genom dialoger (Manzi et al, 2010). I dessa fall vill man inte ha för strama ramverk. Fridén och Styffe (2013) drog slutsatsen att varje medborgardialogstillfälle är situationsbaserat och av den anledningen måste medborgardialoger skräddarsys vid varje tillfälle. Detta innebär att det skulle kunna vara begräsande med färdiga definitioner och syften. Under intervjuerna framkom det att det behövs en flexibilitet för att dialoger ska fungera. Deliberativ demokrati och vissa aktörer efterfrågar en tydlighet medan andra förespråkar en flexibilitet. Att det finns både argument för och argument emot att ha tydliga definitioner och syften skapar olika läger vilket kan vara ett dilemma.
I både teorin och empirin blev det tydligt att dagens lagstiftning avseende samråd har en del brister om man ser till de mål och krav som ställs på stadsplaneringen. Jag syftar då på (1) en ökad direkt demokrati, (2) strävan efter socialt hållbara samhällen och (3) att vi lever i ett samhälle som formas alltmer efter den fria marknaden. Det fördes en del kritik mot samråd, vilket skulle kunna uppfattas som ett tecken på att lagen är otillräcklig.
Kanske är det inte lagen som är otillräcklig utan engagemanget, kunskapen och hjälpmedel för att föra dialoger? Många av de intervjuade delade en uppfattning om att det var svårt att attrahera medborgare till samråd och att åsikter som framfördes under mötet inte speglade samhällets olika viljor. Enskilda intressen tog i många fall över de allmänna intressena under samrådet. Jag uppfattade att många på grund av detta vände sig till nya arbetssätt som dialoger, men att det finns väldigt få hjälpmedel. Intervjuerna pekar på att det finns ett engagemang för dialoger, men att det saknas tydlig vägledning.
Det råder också en för stor optimism för teorier som anammar kommunikativ planering.
Detta är dilemman.
Båda demokratimodellerna har kritiserats för att inte fungera i praktiken eftersom politisk jämvikt inte existerar i verkligheten. Enligt kommunikativ planering så har de svaga i samhället bättre förutsättningar att komma till tals vid användandet av dialoger (Innes & Boohr, 2005). Detta styrker att dialoger kan bidra till en ökad direkt demokrati och talar för användandet av dialoger. Medborgardialoger kan skapa värden som tillit, vilket lyfts fram av Innes och Boohr (2005) och Olsson (2012). Tillit är ett värde som kopplas till social hållbarhet. Av intervjuerna framkom det att användningen av
34 medborgardialoger i vissa stadsprojekt resulterat i dialogtrötthet, och att medborgare förlorat sin tillit för kommunen. I dessa fall gav dialogen en negativ effekt, som minskade tilliten för institutioner och snarare bidrog negativt än positivt till skapandet av social hållbarhet. Dialoger kan dock skapa bättre relationer mellan invånare (Innes & Boohr, 2005). I detta avseende så bidrar dialogen till ökat socialt kapital, som bidrar till ett mer socialt hållbart samhälle. Medborgardialoger kan från ena perspektivet anses som misslyckade när dialogtrötthet uppstår, men ändå bidra till social hållbarhet om relationen mellan invånarna har förbättrats, vilket är positivt. Detta pekar på ett annat dilemma, det vill säga att från ena perspektivet anses medborgardialogen som misslyckad, medan från det andra perspektivet som positivt. Är det viktigast att prioritera relationen mellan invånarna eller relationen mellan invånarna och den professionella aktören?
6. Slutsats
Det finns ingen direkt definition av medborgardialoger och incitamenten för en dialog varierar beroende på aktörer, tillfälle och mål. SKL:s Delaktighetstrappa kan vara till hjälp både vid formuleringen av medborgardialogers definition och av dess syfte, men används inte av samtliga professionella aktörer. Både privata och offentliga aktörer är aktiva dialoganvändare, men eftersom varje dialog är unik behöver det inte säga så mycket. Jag tycker att empirin pekar på att den offentliga sidan har en annan bild av dialogen än den privata. Min uppfattning är att alla aktörer handskas med medborgardialoger, men i olika utsträckning och med olika bakomliggande syften.
Eftersom dialog är ett så diffust, öppnar det upp för samtliga aktörer att använda sig av begreppet och göra det till sitt eget. Det finns argument både för och emot att lagstiftaren ska vidta åtgärder. Jag uppfattar att det beror till stor del hur aktören vill definiera syftet. Kortfattat så finner jag att dagens situation har lett till ett antal dilemman. Aktörer har i viss aspekt för stora utrymmen att själva bestämma agendan.
Förespråkare för medborgardialoger är för optimistiska när det kommer till implementeringen av olika kommunikativa planeringsideal. Ett annat dilemma är vilken typ av värden som ska främjas i en dialog. Att lagstiftaren inte har hängt med i utvecklingen av dialoger har resulterat i att det inte finns någon övergripande funktion som kan följa upp vad som händer i olika medborgardialoger, heller inga styrande dokument. Jag ser att det krävs att det tas fram processregler där man från början tydliggör vad syftet är, vad som kan behandlas, grad av inflytande, vem som deltar et
35 cetera. Dessa aspekter tar SKL upp, så jag tycker att mycket av deras arbete borde få en större roll bland aktörer som arbetar med medborgardialoger.
36 Referenser
Abrahamsson, (2013), Makt, dialog och viljan att öka människors politiska delaktighet, Från: Danielsson, S & Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s. 112 – 115.
Arnstein, Sherry R. (1969), A Ladder Of Citizen Participation, Journal of the American Institute of Planners vol. 35, nr.4, s. 216-224.
Barton, H. (2000). Sustainable Communities, Earthscan , London, citerad i Manzi, T., Lucas, K., Lloyd-Jones, T. & Allen, J. (2010). Understanding Social Sustainability: Key Concepts and developments in Theory and Parctice (kap 1, s.7) Från: Social
sustainability in urban areas – communities, connectivity and the urban fabric. Manzi, T., Lucas, K., Lloyd-Jones, T. & Allen, J. Eds. (2010). TJ International, Earthscan Ldt, London, Storbritannien.
Boverket, (2010). Socialt hållbar stadsutveckling - en kunskapsöversikt.
Regeringsuppdrag IJ2009/1746/IU. Tillgänglig via: www.boverket.se Datum: 2014- 03-14.
Boverket, (2012).
http://www.boverket.se/Vagledningar/PBL-kunskapsbanken/Detaljplanering/Detaljplaneprocessen/ Granskad: 2012-10-29.
Boverket, (2014). http://www.boverket.se/Planera/Medborgardialog-vid-fysisk-planering/Vad-ar-medborgardialog/En-dialog-som-alla-bjuds-in-till/
Bryman, A. (2012), Social Research Methods, (4:e upplaga), United States: Oxford University Press Inc., New York.
Castell, P. (2013). Stegen och trappan – olika syn på deltagande, Från: Danielsson, S &
Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s. 36 – 40.
Campbell, H. & Marshall, R. (2000). Public involvement in planning: looking beyond the one to the man, International Planning Studies, nr 5, s.321-344.
Connelly, S. & Richardson, T. (2004). Exclusion: The necessary difference between ideal and practical consensus, Journal of Environmental Planning and Management, Vol.47, nr.1, s. 3-17.
37 Corkhill, E. (2013). Stegen och kuben – vad döljer sig bakom medborgardialogen?
Från: Danielsson, S & Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s. 42 – 46.
Corkhill, E., Fridén, A. & Styffe, H. (2013). Democracy is hard to love, Från:
Danielsson, S & Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s. 52 – 57.
Curry, N. (2012). Community Participation in Spatial Planning: Exploring the Relationship Between Professionals and Lay Stakeholders. Countryside and Community Research Institute, University of the West of England, Bristol , UK Publicerad online: 2012 -01- 13. http://dx.doi.org/10.1080/03003930.2011.642948 Dryzek, J. (2000). Deliberative Democracy and Beyond: Liberals, Critics, Contestations (Oxford, Oxford University Press).
Dahlstedt, M. (2006). Viljan att aktivera: Mobilisering av förorten som politisk teknologi. Utbildning & demokrati 2006, Vol 15, nr 3, s. 83 - 106.
Ellis, G. (2004). Discourses of objection: towards an understanding of third-party rights in planning. Environment and Planning A 2004, Vol 36, s. 1549 - 1570.
Forester, J. (1999). The Deliberative Practitioner – Encouraging Participatory Planning Process. The MIT Press: Massachusetts Institute of Technology. Cambridge,
Massachusetts and London, England.
Fridén, A. (2013). Medborgardialogens förutsättningar i praktiken, Från: Danielsson, S
& Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s. 47 – 49.
Fung, A. (2006). Varieties of Participation in Complex Governance, Harvard University, Public Administration Review, Special Issue. 2006.
Gilljam, M. (2006). Demokratisk samhällsplanering klämd mellan sköldar: om avigsidorna med medborgardialog och expertinflytande. Från: G, Blücher, & G, Graninger eds. 2006. Planering med nya förutsättningar: ny lagstiftning – nya värderingar, Stiftelsen Vadstena Forum för samhällsbyggande. s. 25-37.
38 Gustavsson, E. & Elander, I. (2013). Social hållbarhet inte bara ”sustainababble”? Från mångtydig vision till analytiskt redskap vid uppföljning av stadsbyggnadsprojekt.
Centrum för urbana och regionala studier, HUMUS, Örebro, Sverige.
Hajer, M. & Wagenaar, H.(2003). Deliberative Policy Analysis: Understanding Governance in the Network Society, Cambridge University Press.
Henecke, B. & Khan, J. (2002). Medborgardeltagandet i den fysiska planeringen – en demokrati-teoretisk analys av lagstiftning, retorik och praktik. Department of
Technology and Society, Environmental and Energy, System Studies, Lund University.
Innes, J & Booher, D. (2005). Reframing Public Participation: Strategies for the 21st Century, Institute of Urban and Regional Development University of California at Berkeley. Denna artikel publicerades först i: Planning Theory & Practice, Vol. 5, Nr. 4, s. 419–436, December, 2004 Routledge, Taylor & Francis Group, Ltd.
Isaksson, K. (2006). Fernissa eller förändring? Från: G, Blücher, & G, Graninger (eds).
(2006). Planering med nya förutsättningar: ny lagstiftning – nya värderingar, Stiftelsen Vadstena Forum för samhällsbyggande. s. 107-124.
Ivry, R A. Sansbury, J. (2004). ”Is it Worth the Effort?”, Public Administration Review, January/February 2004, Vol. 64, No. 1 s.55-65.
Lloyd-Jones, T & Allen, J. (2010) Neighbourhood Asset Management: Life Cycles and Learning for Social Sustainability (Kap.4 s.65-82) Citerad i: Conclusions and
Observations for Future Practice (kap 12, s.223). Från: Manzi, T., Lucas, K., Lloyd-Jones, T. & Allen, J. Eds. (2010). Social sustainability in urban areas – communities, connectivity and the urban fabric. TJ International, Earthscan Ldt, London, Storbritannien.
Manzi, T., Lucas, K., Lloyd-Jones, T. & Allen, J. (2010). Understanding Social Sustainability: Key Concepts and developments in Theory and Parctice (kap 1) från:
Social sustainability in urban areas – communities, connectivity and the urban fabric.
Manzi, T., Lucas, K., Lloyd-Jones, T. & Allen, J. Eds. (2010). TJ International, Earthscan Ldt, London, Storbritannien.
Miljösamverkan Sverige. (2013). Samråd enligt 6 kap miljöbalken Handläggarstöd för länsstyrelsen. Länsstyrelserna.
39 Olsson, S. (2012). Social hållbarhet i ett planeringsperspektiv. Tillgänglig via:
www.socialhallbarhet.se/om-social-hallbarhet/. Datum: 2014-03-14.
Putnam, R. (1996), Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy.
Princeton: Princeton University Press. Svensk översättning (1996), Den fungerande demokratin: medborgarandans rötter i Italien. Stockholm: SNS Förlag, citerad i
Rothstein, B . (2003), s.15. Sociala fällor och tillitens problem, Stockholm: SNS förlag.
Rothstein, B . (2003). Sociala fällor och tillitens problem, Stockholm: SNS förlag.
Rydin, Y. (2003) In Pursuit of Sustainable Development: Rethinking the Planning System, RICS Foundation, London, Citerad i: Understanding Social Sustainability: Key Concepts and Developments in Theory and Practice (kap 1, s.23). Manzi, T., Lucas, K., Lloyd-Jones, T. & Allen, J. Eds. (2010). Social sustainability in urban areas –
communities, connectivity and the urban fabric. TJ International, Earthscan Ldt, London, Storbritannien.
SKL (Sveriges kommuner och landsting). (2013). Folder om Dialog medborgare.
www.skl.se/download/... /skl-dialog-folder-medborgare-2012.pdf. Källa: Webbplatsen 2014-08-25.
Sandkjaer Hanssen, G. & Falleth E, I. (2014). Market-Oriented Urban Planning – Constraining Citizen Participation, Local Government Studies,
http://dx.doi.org/10.1080/03003930.2013.834254.
Sanoff, H. (2000). Community participation – methods in design and planning. John Wiley & Sons, Inc. New York, USA.
Stenberg, J. (2013). Medborgarens roll i planeringen – globalt och lokalt perspektiv, Från: Danielsson, S & Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s. 22 – 26.
Stoker, G. (1998). Governance as theory: five propositions. UNESCO. Blackwell Publishers.
Sweco, (2014). http://www.sweco.se/sv/Sweden/Om-Sweco/Sustainable-engineering-and-design/, Datum: 2014-04-25.
Tahvilzadeh, N. (2013a), Dilaogens politik – demokratiutveckling med förhinder, Från:
Danielsson, S & Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli
40 medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s.32 - 35.
Tahvilzadeh, N. (2013b), Demokrati - dess kritiker och förkämpar, Från: Danielsson, S
& Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s.18-21.
Tahvilzadeh, N. (2013c), Deltagande styrning – hur ska medborgardilaoger utformas för att fördjupa demokratin?, Från: Danielsson, S & Berg, M eds 2013. Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling, Majornas Grafiska AB, Göteborg, Sverige 2013, s.118-120.
Tahvilzadeh, Nazem (forthcoming). Understanding participatory governance
arrangements in urban politic: Idealist and cynical perspectives on the politics of citizen dialogues in Göteborg, Sweden. Urban Research & Practice.
Tewdwr-Jones, M. & Allmendinger, P. (1998) Deconstructing communicative rationality: A critique of Habermasian collaborative planning, Environment and Planning A Vol. 30, nr.11, s. 1975-1989.
Östergren, P.O. (2012). Socialt hållbar utveckling. Från: H. Teleman eds 2012.
Hållbarhetens villkor, Erland Ullstad, processledare Trästad 2012 Sydost, Växjö december 2012, s.22-38.
41 Bilaga 1: Intervjuguide
Nedan följer ett skelett för mina intervjuer. Dessa frågor har jag utgått från, men svaren har ofta utvecklat fler följdfrågor, och de finns inte med i denna guide.
• Berätta lite om dig själv (din bakgrund, t.ex. vad du har studerat, var du arbetat och vad du gör för tillfället).
• Hur kom du i kontakt med medborgardialoger för första gången?
• Vad ryms i begreppet medborgardialog enligt er personliga uppfattning?
• Vad anser du är syftet med att föra dialoger med medborgare?
• Hur ser du på medborgardialogens betydelse för samhället?
• Enligt er erfarenhet (eller uppfattning), vem är det som (oftast) initierar medborgardialoger (politiker eller kommunala tjänstemän/(privata) beställare)?
• Vad säger dina erfarenheter – finns det metoder som fungerar bättre/sämre?
• Är planering en fråga för allmänheten?
• För vems skull har vi medborgardialog? (Är det för medborgarna? Kommunen (beställaren)? )