I analyskapitlet behandlas arbetets resultat och ställs mot teorin. Här följer även diskussioner kring frågor som uppkommit under arbetets gång
Analys av resultatet baserat på simulationer
Digitala simulationer speglar inte verkligheten till fullo. Eftersom inga motsvarande tester kunde göras av fackverkssidorna i just detta arbete får resultaten av simulationerna ses som en hypotes till kommande fysiska tester. Materialet kolfiber anses dock fortfarande vara ett hållbart val baserat på marginalen som simulationerna kunde påvisa.
Analys av målsättningen med att ersätta ekrar
För att undersöka hur ekrarnas funktion kan ersättas i ett navlöst hjul har liknande exempel studerats för att se hur dessa har löst problemet med att hantera dynamisk last. Där går att se att många har siktat på att göra breda hjul, sannolikt för att kompensera för hållbarheten.
Lösningen som mest liknar den som författaren skapat är den av Mopare et al (2018), figur 4:D. Där används fackverk för att hantera lasten som angriper ovanifrån och genom det gör hjulet mer hållbart, förutsatt att konstruktionen fungerar som tänkt.
Diskussion kring navlösa hjul, varför brukar de inte slå igenom?
Vad är det då andra forskare argumenterar är nyttan med dessa hjul? Det är inget fel på ekrar och nav, med tanke på att dessa har använts i tusentals år (Brandt, 1993). Anledningarna till att ha nav-och ekerlöst har av författaren tyckts vara lite svävande. Andra forskare lyfter sina argument lite hastigt för att sedan gå vidare till något annat. Argumenten som funnits är:
• Bättre aerodynamik, snabbare (Mopare, et al., 2018; Lew, 1993) • Lägre vikt (Lew, 1993)
• Noggrannare styrning (Šotola, et al., 2018; Mopare, et al., 2018) • Lägre tyngdpunkt (Šotola, et al., 2018; Lew, 1993),
• Säkrare, eftersom ekrarna är borta (Lew, 1993; Crilly & Morosanu Firth, 2019)
Väldigt få av dessa punkter är noga förklarade. Hur aerodynamiken förbättras kan författaren inte finna förklaring på alls. Argumentet med låg vikt håller om alla komponenter sammantaget väger mindre än vad nav och ekrar skulle ha gjort, men det är inte självklart. I detta arbete blev hjulet tyngre än ett klassiskt hjul. Att styrningen blir mer noggrann går att motivera med den kortare hävarmen som blir mellan styret och vridpunkt. Lägre tyngdpunkt är givet att det finns något i botten på hjulet som lägger tyngdpunkten just där. Säkerheten gällande ekrarna är också tveksam. Nog kan de flesta ha varit med om att en pinne sätter sig i ekrarna och orsakar besvär, men det är inget överhängande problem. Sbarro var den första som fick äran för uppfinningen av det navlösa hjulet, men produkten fick inget genomslag eftersom kullagret ska ha varit för dyrt att tillverka (Šotola, et al., 2018). Šotola, et al (2018) frångår det problemet genom att göra en liknande konstruktion men med standardiserade delar.
Lew tog patent 1993 utan att få sin produkt massproducerad. Många har prövat hjulet och tillverkat prototyper, men den har aldrig fått något genomslag på marknaden. Varför? Kan det vara så att det är onödigt och att ekrade hjul ständigt visar sig vara bättre?
Utmaningen med navlösa hjul är dämpningen som ekrarna annars bidrar med. Dock kan den klassiska utformningen på ekrar ibland vara till nackdel för fordonet som hjulet sitter på, vilket Pearce (Crilly & Morosanu Firth, 2019) uppmärksammar. Pearce löser det med ”loopar”, vilka kan ta upp stora stötar och ge hjulet en jämnare gång. Annars är det tänkt att förspända ekrar ska kunna ta upp dynamisk last och genom det ge hjulet en jämn gång (Brandt, 1993). Med helt navlösa hjul är detta en utmaning som ännu inte har ett bra svar.
37
Diskussion kring metoden
Metoden som företaget använder kan mer liknas vid design thinking än med den generiska metoden. Steget ”Empathize” får här ses som orsaken till att projektet uppstod. Tätt sammanhörande med detta är att till fullo definiera varför sagda problem är ett problem och planera för hur dessa kan lösas. De fyra stegen med mörkblå bakgrund; planering, konceptutveckling, Define och Ideate är alla sammanhörande eftersom de handlar om att definiera problemet och utveckla potentiella lösningar. Detta tillämpades genom många diskussioner med utvecklingsteamet på företaget där samtalen dokumenterades genom anteckningar och skisser. Diskussionerna resulterade med skisserna som underlag i illustrationer som redogjorde för vilken lösning teamet skulle gå vidare med. Denna
process gjordes i detta arbete under ungefär fem iterationer, se den västra fyrkanten streckad med pilar i figur 20, vilka resulterade i tre egna koncept och ytterligare några fler variationer.
När ett koncept var bestämt gick arbetet in i fasen för utveckling på systemnivå. Här användes bara fasen från den generiska metoden, inget steg ur Design thinking tycktes tillämpbart. I figur 20 är denna fas färglagd med både mörkblå och ljusblå, för att symbolisera hur fasen hör samman med både föregående och följande faser. När konstruktionen var färdig inträdde arbetet i fasen för
detaljutveckling, vilken sammanflöt med de två sista stegen i Design thinking. Fackverksväggarna testades flera gånger genom kraftsimulering där resultatet av dessa ledde till justeringar i
konstruktionen. Dessa korta cykler av prototypbygge och testning passar väl in på stegen Prototype och Test i Design thinking, men kan lika väl beskrivas med fas 4 ur den generiska metoden, testning och vidareutveckling. För att illustrera iterationen i detta arbetsmoment är även den markerad med en fyrkant streckad med pilar, den högra delen av figur 20.
Figur 20 Visualisering av hur de två processerna har använts. Den övre raden står för den generiska produktutvecklingsprocessen (G) och den undre för Design thinking (D) (eget arbete, 2021)
Den generiska produktutvecklingsmetoden och Design thinking är, beroende på hur man ser på det, mycket lika och kan ofta kombineras. Fördelen med den sistnämnda är att metoden är agil och bygger mer på en djup förståelse för användaren där designern själv ska placera sig i dennes skor, för att på bästa sätt lösa ett problem. Den generiska metoden bygger mer på dokumentation och flera mindre processer av datainsamling och analys som ska ligga till grund för designbesluten.
Företaget har en välfungerande långsiktig planering, där momenten sträcker sig över flera månader och har övergripande rubriker som täcker in många mindre arbetsmoment. Hur dessa mindre arbetsmoment planeras och utförs finns dock ingen mall för, utan det utförs när föregående steg är färdigt. Detta arbetssätt fungerar när teamet består av tre personer som jobbar tätt tillsammans och har en god kommunikation, men är sannolikt svårt att få att fungera om teamet skulle vara större.
En produktutvecklingsprocess behöver, för att vara effektiv, en översiktlig plan. En realistisk tidsram där varje moment kan utföras med noggrannhet och omsorg för att säkerställa kvalitet. I fallet med
38
elcykeln hade utvecklingen nog kunnat gå snabbare framåt om prototyperna tillverkats i en annan ordning. För att referera mot den generiska metoden kan det sägas att processen under lång tid växlade mellan fas 1 och 2 väldigt länge, till stor del på grund av att fas 0 inte gjorts utförligt nog. Detta är en hypotes om hur processen kunde ha blivit mer effektiv, men inte något som för elcykeln spelar någon större roll. Syftet var inte att utvecklingen skulle gå snabbt, inte heller att det skulle bli perfekt på första försöket. Teamet var från början medvetna om att det är en lärande process som kommer att ta många vändningar innan ett tillfredställande resultat är nått.
Diskussion om kvalitetssäkring
Kvalitetssäkringen består till stor del av att experter inom respektive områden rådfrågats för att fatta rätt beslut. Gällande datainsamlingen hade en del saker kunnat göras bättre. Mycket av datan är insamlad under diskussioner med designteamet och under dessa diskussioner tog författaren
anteckningar i form av stödord. Då det var en konstruktionslösning som diskuterades sammanfattades det alltid med att handledaren ritade upp lösningen i ett illustrationsprogram och delade med teamet, så att alla säkert skulle förstå hur det skulle bli. Ofta var det bara författaren och handledaren som pratade och skissade på papper, vilket sedan resulterade i en illustration och en CAD-modell. Denna metod kunde ha kompletterats genom att spela in samtalen, i stället för att bara ta anteckningar, för att på så sätt säkerställa att ingenting blev bortglömt. Genom att spela in och transkribera samtalen skulle det också ha blivit lättare att protokollföra exakt vilka beslut som tagits när och framför allt, vad som redan har diskuterats och inte. Detta skulle ha kunnat kompletteras med en korrekt planering över när vilka moment ska arbetas med.
39