I kapitlet analys och diskussion kommer vi att analysera det som framkommit i resultatredovisningen under rubrikerna om centrala och perifera sociala representationer för att sedan försöka fastställa vilken form av samverkan som finns samt motivera detta. En kortare diskussion kring området som helhet görs även. Analys och diskussionen kring denna analys, föranleder studiens slutsatser.
Centrala sociala representationer
De centrala sociala representationer som vi har kunnat återfinna är framförallt de svar som redogörs i Tabell 3. Om man gör en komparation mellan yrkesgrupperna finns det vissa punkter som man är överens om.
Frågan om samverkan är en sådan. Båda grupperna anser att det är viktigt med samverkan, och att det är bra för barnen, för inblandade samt för att arbete ska vara av god kvalité. Man medger båda att samverkan mellan lärare och fältassistenter inte sker med lite olika hänvisningar varför. Lärare anser att det är elevhälsans jobb att fokusera på barn i social utsatthet och därmed samverka med
utomstående. Samverkan sker för lärare men det är mot elevhälsan och vårdnadshavare, och i viss mån mot socialtjänsten i och med anmälningsplikten. Fältassistenter anser att det inte finns något utrymme för dem att samverka med lärare och man samverkar istället till viss del med elevhälsan. Men i övrigt ser man sig själv som vadderingen mellan stolarna, så att inga uppgifter som andra aktörer sitter på ska hamna där.
Dessa representationer kring samverkan stämmer bra in på förankringsbegreppet beskrivet av Germundsson (2011), samt begreppen strukturella och kulturella hinder beskrivet av Josefsson
37
(2007). När människor ställs inför en (ny) situation kopplar de tillbaka till den kunskap de redan har och förankrar detta i en gemensam bakgrund. Båda grupperna kopplar tillbaka till sina respektive kunskapsgrunder, den gemensamma nämnaren i en universitetsutbildning. Lärare förankrar sig vid att de i främsta rummet är lärare, och fokuserar därmed på sin undervisning. Fältassistenter förhåller sig holistiskt i frågan om arbetssätt vad gäller socialt utsatta barn men även hur de helst ser en lärare arbeta.
Något båda yrkesgrupperna tycker är att fältassistenter ska vara socialt tillgängliga för barn, även om man kanske inte är överens om vilken arena som är den bästa för att vara det. Lärare hade dock svårt att förklara vad en fältassistent gjorde och vad deras arbete syftar till i övrigt. Fältassistenter verkar lägga fokus på tillgängligheten och anpassningen som lärare ska göra mot barn, som beskrivs i termer av att arbeta salutogent med barnen, vilket lärare i stort hänvisar till elevhälsan för. Detta kopplar återigen tillbaka till förankring (Germundsson, 2011) där lärare är förankrade i sin skolkontext och i stort verkar ha lite svårt att tänka utanför den kontexten. Fältassistenter har sin
socionombakgrund där man anser att alla kan hjälpa till att leta styrkor för att hjälpa en individ, men man visar inte på en allt för stor förståelse för skolans struktur och vad som är möjligt inom den kontexten för lärare. Vi tolkar att många fältassistenter i sina svar gällande lärare indirekt aktualiserar den mentorsrollen (nästan) alla lärare innehar, medan lärarna i större grad talar om sitt ansvar att upptäcka problematik och frånvaro, och sedan arbeta vidare i sitt ämnesläraruppdrag. Lärarna tenderar att starkt lita på den stödstruktur som finns i skolans egen organisation med elevhälsa, och anser att det är en tredje grupp som utför jobbet bättre än dem själva, så de håller sig till undervisning. Detta ligger i linje med Josefssons (2007) beskrivning av strukturella och kulturella hinder som kan vara starkt etablerade inom verksamheter. De strukturella hindren för samverkan i detta fall, är att det är ordnat på så sätt att elevhälsan ska sköta samverkan med utomstående. De kulturella hindren är att lärare inte anser att det är deras sak att samverka, men att undervisa (ibid.).
Båda yrkesgrupper är relativt ense i sina representationer om att samverkan i dagsläget är
personbunden och att den ofta kräver ett band och ett förtroende mellan parter. Respondenter från båda håll påpekar även att korta anställningar och personalomsättning stör det samarbete som tar tid att bygga upp. Visserligen kan detta påstående stämma i de flesta yrkessammanhang, däremot särskiljer sig dessa yrkesgrupper eftersom de arbetar med barn och unga och har på så vis bestämmelser, från flera olika lagrum, som dirigerar dem att samverka. Däri ingår inga ‘om och men’ och dessa riktlinjer bör därav inte endast anses vara rekommendationer utan snarare betvingande faktorer. Relevant i kontexten är Proposition 2002/03:53 som redan för 15 år sedan efterfrågade en lösning på den samverkan som var personbunden. Men ser man istället i SOU 2010:95 som kartlägger vad för samverkan som finns, handlar det mest om vad som kan finnas på olika platser i landet.
38
Perifera sociala representationer
Perifera sociala representationer består av, som tidigare redovisat, de uppfattningar som är skilda mellan individer i samma grupp och som helt enkelt inte kan eller får ta plats på grund av de redan etablerade och rådande representationer som styr i de sociala grupperna. De perifera
representationerna innefattas även av de oprövade idéer som senare kan komma att bli standardiserade (De Sá, 1996).
En perifer åsikt som kommit från en lärare är en önskan att frångå skolans vanliga struktur. Istället önskar läraren att man i större grad kunde arbeta tillsammans, dela på arbetsuppgifter samt “släppa på prestige”. Detta är en något avvikande åsikt men det visar på en reformvilja som läraren säkerligen inte är ensam om att ha. Dessutom tänker vi att anledningen till att läraren aktivt väljer att uttala sig om prestige innebär att en sådan faktiskt existerar, även om andra inte har valt att uttala sig om detta. Något som tyvärr har lyst med sin frånvaro är representationer som behandlar barnets egna önskemål. Dessa representationer har kategoriserats som perifera då de inte förekommer så frekvent. Det finns både lärare och fältassistenter som anser att det är en viktig del av arbetet att fråga barnet vad den själv vill, men den attityden är inte integrerad i de centrala representationerna. Detta må stämma överens med lärarnas tydliga fokus på undervisning, däremot är det förvånande att det lyfts av fältassistenter lika sällan.
Likväl är det förvånande att vissa lärare förväntar sig att fältassistenter ska lägga sitt fokus på att åtgärda barnets frånvaro och förhöja prestationen i skolan genom det relationsskapande arbete som fältassistenter utför.