Analys – hur fick entreprenören sin idé?

Idéer dyker upp på ett naturligt sätt som ett centralt element vid diskussioner om

företagsstarter. En idé kan ses som detaljerade och konkreta föreställningar om vad man kan göra (Nyström 1990 s 4). Det är också idéer som skapar värde av tillgångar (Normann 2001 s 132). Idéer kan alltså ses som centrala skaparelement som ger riktning och innehåll till ny verksamhet eller vidareutveckling av befintlig verksamhet.

Dessutom verkar idéer ha en katalyserande effekt i entreprenöriella sammanhang. Idén var i många fall en tydlig startpunkt för en process som lett fram till en företagsetablering. I många fall hade speciella situationer och tillfälligheter stor betydelse för tillkomsten av idén, vilket gjort att händelsen etsat sig fast i minnet (t.ex. 2003G). I andra fall har idén växt fram successivt (t.ex. 2003D) och fick en övergripande karaktär av en företagsidé.

Ibland har idén indikerat en utväg, ett alternativ till arbetslöshet (t.ex. 2003B). I ett fall tog entreprenören över affärsidén av en kompis som senare fick jobb men där entreprenören fortfarande var arbetslös (2004F s 2). Endast i ett tydligt fall, från 1947, har en idé kommit ur det klassiska motivet att etablera ett eget företag för att tjäna stora pengar (2003H). Empirin ger intryck av att tjäna pengar är viktigt men mer utifrån ett självförsörjningsperspektiv än att lägga pengar på hög för att stärka en statusposition.

I många fall har företagande främst varit ett sätt att utvecklas, en väg till självförverkligande, att förverkliga sina idéer och använda sin kompetens. Ofta är det en blandning av både existentiell och ekonomisk motivation bakom motivationen att starta eget företagande. T.ex. 2004B som vill bygga upp en så pass god lönsamhet att båda företagsägarna kan leva gott på ålderns höst (ibid s 8) samtidigt som de har ett stort intresse för att driva sin verksamhet (t.ex. ibid s 6). Företag är ekonomiska enheter som förutsätter ett vinstsyfte för att utvecklas och överleva. Samtidigt krävs det ofta starka existentiella drivkrafter för att skapa ett företag som ger tillräckligt överskott till lön och eventuellt konsolidering av företaget.

Det tydligaste mönster som framträder för mig i det empiriska materialet vad gäller

idésskapandet är mångfalden av sätt som en idé kan genereras . Om det finns andra tydliga mönster i empirin som framträder så kan man säga att bakgrunden, utbildning,

arbetslivserfarenhet, en långvarig hobby eller liknande spelat in på ett avgörande sätt. Ibland har kombinationer av dessa faktorer spelat in och påverkat företagsidén. Ofta genererar erfarenheter och framgång vid utveckling av en verksamhet idéer för utveckling av annan verksamhet (2003F s 10) eller kompletterande verksamhet.

Dessa erfarenheter ligger till grund för ABBA-regeln som vuxit fram i entreprenöriella

sammanhang: hellre en A-person med en B-idé än en B-person med en A-ide. A-personen kan karaktäriseras av en lärande kapacitet som B-personen inte (ännu har) utvecklat och därmed inte förmår att lära sig av de misstag han eller hon begår under den entreprenöriella processen.

Lindholm-Dahlstrand (2004 s 230) menar att ”skapande av en affärsidé är i hög grad beroende av den potentielle entreprenörens tidigare kunskap och erfarenhet, såsom utbildning,

arbetslivserfarenhet, skicklighet och mer allmänt kunnande” och att ”majoriteten av alla nya företag – inte bara i Sverige – etableras i branscher där entreprenören redan sedan tidigare har erfarenheter” (ibid s 231). Det bekräftas också genom annan forskning där ”framgångsrika företagare bygger sin verksamhet med stöd i både formell utbildning och praktisk erfarenhet” (Vesper 1980/90 refererad i Johannisson 2005 s 35). Empirin indikerar att även så är fallet med de entreprenörer jag/vi har studerat.

Man kan också göra skillnad på affärsidé och företagsidé. I ett fall har viljan att starta eget funnits där hela tiden (2004D s 4) och affärsidén kan ses som en naturlig följd av denna vilja. Även i ett par andra fall har företagsidén varit i förgrunden. I 2003D (s 5) hade man en tydlig idé om att starta ett företag för att ”utöva sitt hantverkskunnande utan någon direkt definierad affärsidé”. I det andra fallet valde man att satsa på företagande eftersom bägge hade det i blodet: ”- Det är ett speciellt liv att leva trots allt” (2004J s 5-6). Vissa entreprenörer som t.ex. 2005E (s 9) ville helt enkelt hellre vara egen företagare än anställda.

I 2005C (s 6) kan man säga att entreprenören primärt stod för företagsidén och makan för affärsidén, där entreprenören senare anställde denne för att sköta verksamheten i företaget. I ett tredje fall är organisation som affärsidé (2003J s 5) aktuell där samma verksamhet etablerades i en ny organisationsform. 2003H och 2003I fortsatte med samma arbetsuppgifter som egen företagare som de tidigare gjort som anställda. I 2003G är själva affärsidén en organisationsidé där man ville hjälpa andra att få ordning på sina liv genom att organisera och förenkla. I samtliga fall har idéerna varit en central del av den entreprenöriella processen samtidigt som idéer i många fall innehåller organiserande element i varierande utsträckning. Vad gäller företagsidéer finns det en poäng att göra skillnad på livsstilsföretagande och levebrödsföretagande. I livsstilsföretagande med primär inriktning mot självförverkligande, är sättet att leva det viktigaste. Levebrödsföretagande med primär inriktning på

självförsörjning, är mest fokuserad på att få ihop pengar till bröd på bordet. De flesta företagare har bägge motiven med i utvecklingen av sitt, där vissa har starkare dragning till livsstilsföretagande som t.ex. 2005E medan andra har en starkare dragning till

levebrödsföretagande som t.ex. 2003H. Här kan man dra paralleller till resonemanget om verksamhetslogik (verksamhet för sin egen skull) och kapitallogik (verksamhet som syftar till att generera kapital för att göra något annat) där företagare behöver behärska bägge logikerna (Johannisson & Lindmark 1996 s 187) för att skapa ett uthålligt företagande.

Några slutsatser från denna undersökning med viss avstämning med forskning och entreprenörskapsdiskurser är att:

1. Idén/idéerna har en central betydelse för företagens tillblivelse och vidare utveckling. 2. Grundarnas bakgrund har stor, ofta avgörande betydelse för utvecklingen av idén,

vilket också bekräftas genom annan forskning.

3. Ofta är affärsidén och företagsidén, uttalat eller outtalat, integrerat redan vid konceptionen av idén. En del idéer kanske kan drivas inom ramen för en annan organisation eller som hobby, men outtalat finns ändå att det förutsätter ett företag. 4. När företagsidén finns i förgrunden blir affärsidén ofta en naturlig utveckling av

denna inriktning. Många idéer innehåller i sig organiserande element.