Analys

Analysen bestod av flera olika moment och avsnittet delas in i under-rubrikerna filtrering, tungmetaller, kolväten, mikroplaster, totalkväve och totalfosfor, konduktivitet, intervjuer och LCC-analys.

4.2.1 Filtrering

I varsin stor glasbägare vägdes 600,0 g sand upp från vardera prov. De fyra bägarna placerades i ugnen på 105°C över natten, ca 28 timmar. De torkade proven vägdes sedan igen, och filtrerades genom tre silar med maskstorlek 2,8, 1,4 respektive 0,2 mm. Detta gav fyra fraktioner som samlades ihop och vägdes var för sig.

4.2.2 Tungmetaller

Inför metallanalysen togs tre delprov från vartdera osiktat prov för ett mer representativt resultat. Uppslutning av proverna påbörjades med torkning. Tre prover på vardera 15 g, då låga halter av metaller väntades baserat på tidigare studier, togs ur varje provflaska (totalt 12 prover) och lades i syradiskade och vägda glasbägare, täcktes med syradiskade urglas och placerades i ugn med temperatur 105°C i ungefär ett dygn. Bägarvikten noterades för att kunna bestämma TS.

Bägarna togs ut ur ugnen och placerades i exsickator. Efter avsvalning vägdes bägarna med prov för att beräkna TS. Därefter adderades 20 ml 7M salpetersyra till varje bägare, och dessa placerades på värmeplattor och kokades i 60 minuter med urglas. Efter kokning fick proverna svalna i rumstemperatur. Varje prov överfördes sedan till en syradiskad mätkolv på 100 ml med hjälp av en glastratt, bägarna sköljdes rena med avjoniserat vatten för att få med hela provet till mätkolven. Mätkolven fylldes sedan till 100 ml med avjoniserat vatten och placerades i kylen för sedimentering. Se Figur 9.

Figur 9. Färdiga uppslutningar i mätkolvar, uppställda i ordning från OA1 till BG3.

Inför analys av proverna kalibrerades ICP med standarder för metallerna krom, kobolt, koppar, nickel, zink, kadmium och bly, samt en blanklösning innehållandes 2% salpetersyra. För att uppnå samma provmatris i proven späddes också uppslutningslösningarna ut till 2% salpetersyra. Då 20 ml 7M

salpetersyra spätts ut till 100 ml behövde 11,3 g från provet spädas till 50 g med avjoniserat vatten. De utspädda proverna analyserades sedan i Perkin-Elmer Avio 200 ICP-OES. Metallkoncentrationerna som erhölls i mg/l räknades om till mg/kg TS.

4.2.3 Mikroplaster

För analys av mikroplaster valdes att endast ett prov på varje provpunkt skulle göras. Sanden silades genom en maskstorlek på 1 mm för att undvika större stenar och behålla den mindre fraktionen som överensstämmer med mikroplasternas storlek. 0,50 g torkad sand från samtliga prov vägdes upp i varsin 100 ml bägare och 40 ml mättad kalciumkloridlösning tillsattes med en 5 ml pipett. Detta rördes runt i fem minuter och därefter sköljdes sidorna och skeden av med ytterligare 10 ml kalciumklorid, så att mikroplaster som eventuellt fastnat där kunde återföras till lösningen. Provet täcktes med urglas och fick stå i ett dragskåp över natten för att sedimentera.

Med en glaspipett togs det översta lagret som flöt på ytan och lades på ett urglas för att få en överblick under en lupp. Därefter togs lagret från urglaset med pipetten eller en liten metallsked och lades på ett objektglas, täcktes med täckglas över och undersöktes i mikroskop. Det steget upprepades sex gånger för varje prov. Mikroskopet var av modell Sagitta trinokulärt SL-700 vilken kopplades till en dator med kamera från Touptech photonics i modell FMA050. Okularet 4x/0.10 användes för att räkna mikroplasterna, och om någon partikel skulle granskas med större förstoring användes 10x/0.25. En avgränsning gjordes och mikroplaster under storlek 0,1 mm räknades inte. Inför analys med FT-IR siktades sanden genom maskstorlek 1,4 mm, sköljdes med vatten för att få bort finare partiklar och smuts och undersöktes visuellt efter större fragment av plast i sanden. Siktningen med denna maskstorlek gjordes då fragment i storleksordningen 1-2 mm eller större söktes. Analysen utfördes med en Perkin Elmer Frontier FT-IR med ATR. För att jämföra fragmenten med ett vanligt plastmaterial gjordes en referensmätning av polyeten. Prov som inte uppvisade ett typiskt absorbansspektra för vanligt plastmaterial uteslöts ur analysen och är inte inkluderade i resultatet.

4.2.4 Organiska föroreningar

Proven hade stått frysta och de blötaste proverna, prov VG och BG från villagator respektive bussgata, var den 9 april stelfrusna. De flyttades därför till kylskåp över helgen så att dessa skulle kunna beredas den 12 april. Sanden filtrerades i ett nät med maskstorlek 4 mm så att 250 ml sand i fraktionen mindre än 4 mm kunde fyllas i provflaskorna från SGS Analytics. Därefter skickades flaskorna för analys.

4.2.5 Kväve och fosfor

För att kunna utföra analyserna behövde kvävet och fosforn extraheras i avjoniserat vatten. Analysen utfördes dels på torkad sand, dels på torkad sand som siktats genom en sil med maskstorlek 1,4 mm. Fraktionen under 1,4 mm avskildes och fraktionen över 1,4 mm användes för att jämföra proverna, som har olika mängd fin fraktion.

10 g torkad sopsand från samtliga provplatser, samt 10 g av torkad och siktad sand vägdes upp i varsin bägare och 40 ml avjoniserat vatten tillsattes. Detta rördes sedan om i en minut med en glasstav och sidorna av bägaren sköljdes av med 10 ml avjoniserat vatten. Bägarna stod täckta i två timmar innan de rördes om igen i 30 sekunder. Därefter filtrerades sand- och vatten-blandningen genom ett Munktell filterpapper 1F till ett 50 ml provrör av plast. Provrören sattes in i frysen för att förhindra tillväxt.

Inför mätningarna av kväve och fosfor togs provrören fram i rumstemperatur så de kunde tina under drygt en timme. Därefter utfördes mätningarna enligt instruktioner för Hach Langes kit.

4.2.6 Konduktivitet

Provlösningarna för test av konduktivitetsmätningen var desamma som användes till kväve och fosfor. Konduktivitet mättes direkt efter extraktionen på den klara vätskan, detta med konduktivitetsmätaren JENWAY modell 4510 som kalibrerats med standardlösningar. Mätaren sköljdes med avjoniserat vatten mellan samtliga mätningar.

4.2.7 Intervjuer

Ett antal kommuner och företag med erfarenheter av olika varianter av sopsandsåtervinning kontaktades via mejl. Frågorna som ställdes handlade om kostnader, metoder, tekniska och praktiska förutsättningar samt reningsgrad för tvättningen i regelbunden användning.

Både Ragn-Sells och Svevia AB har mobila jordtvättar, Ragn-Sells uttalat lämpad för sopsand medan Svevia framför allt informerar om marksanering på sin hemsida [75]. Målet med att ställa frågor till dessa företag var att få veta om sopsanden kunnat tvättas i deras anläggningar och i så fall till vilken kostnad.

Biocare Svenska AB säljer enligt information på sin hemsida [76] färdiga maskiner för tvättsiktning och annan behandling av stenmaterial. Målet med att kontakta företaget var att få information om vad deras maskin kostar, vilka förutsättningar som krävs och vilka tjänster som ingår, för att bedöma om detta är ett intressant alternativ för Växjö kommun.

Procma AB är likt Biocare utvecklare och återförsäljare av materialtvättar. Enligt Procmas hemsida [77] har de anpassad tvätt av bland annat filtersand, sopsand och liknande material. Procma har en målsättning att ersätta den lösning som levererades till Ragn-Sells 2007 för att användaren enkelt ska kunna anpassa processen mot det material som ska bearbetas. Målet med att kontakta Procma är att få kostnadsuppgifter till en potentiell tvättanläggning samt uppgifter om hur tvättningen går till.

Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning bedrev under början av 2000-talet ett pilotprojekt för återanvändning av sopsand tillsammans med företaget SoilTech AB (vilket nu är under avveckling). Dock har ingen information hittats om verksamheten fortfarande pågår idag eller av vilken anledning det avslutades om så har skett. Att få klarhet i detta samt diskutera andra erfarenheter förvaltningen har av projektet var målet med att kontakta dem. Även SoilTech kontaktades i syfte att få en uppfattning om pris vid inköp av maskiner.

Umeå kommun som i samarbete med Luleå kommun tvättar och återanvänder sopsand kontaktades för att undersöka hur andra kommuner har gjort för att kunna gå med ekonomisk och miljömässig vinst. Sundsvall, Örebro och Gävle kommuner kontaktades också då dessa kommuner har alternativa användningsområden för återanvändning av sopsand. Frågor ställdes för att undersöka på vilket sätt de hanterar och förbehandlar sin sopsand inför asfalttillverkning och användning som fyllmedel etcetera.

För att undersöka alternativa användningsområden för sopsanden söktes också uppgifter från NCC Industry AB och NCC Roads AB om deras försök med sopsand som ersättning för grusmaterial i asfalttillverkning. Norditek AB kontaktades också för information och kostnadsuppgifter vid inköp eller hyra av torrsikt.

4.2.8 LCC-analys

Från Växjö kommun efterfrågades data avseende deras åtgång av makadam, sand och salt, inköpskostnad, deponikostnad och uppsopade mängder för de senaste 3-5 åren. Detta gav en bild av vad hanteringen av sanden kostar i dagsläget. Uppgifter om kostnader för inköp, drift, underhåll samt livslängd och restvärde för maskiner söktes från företag med kunskap om detta. Kalkylräntan erhölls av Växjö kommun och sattes till 2,5%. Excel användes för att upprätta en beräkningsmall för varje scenario där olika faktorer kunde varieras.