Analys av intervju

I detta avsnitt kommer vi att presentera analysen av intervjuerna där vi kommer att sammanföra förskollärarnas tankar angående bemötande, kommunikation och strategier av barns konflikter på förskolan.

Konflikt

Samtliga förskollärare beskriver att begreppet konflikt är en situation där en eller flera parter är oense om något. De förklarar att den allmänna konflikten kan uttryckas verbalt men även genom kroppsspråk samt att den kan bli fysisk. Säljö beskriver att de språkliga redskapen inkluderar både det talade språket och kroppsspråket och belyser dessa som det verbala och icke-verbala språket (2013, s. 83-84). Det framkom en viss skillnad gällande förskollärarnas definition av vad en konflikt innebär mellan barn på förskolan. De flesta av förskollärarna beskriver konflikttillfället som en situation där barn oftast klarade av att reda ut konflikten på egen hand. Thornberg (2006a) betonar att förskollärarna bör fokusera på hur de ska hjälpa barnet i situationen så att barnet får känna känslan av att klara ut konflikten själv, vilket främjar det kompetenta barnet. Däremot förklarade annan förskollärare som har arbetat i mer än fem år att en konflikt är en situation som barnen inte klarar av att reda ut på egen hand.

När frågan ställdes till de intervjuade förskollärarna om vad ett bråk innebär svarar samtliga att bråk och konflikter oftast hänger samman, men att definitionen skiljer dem åt.

Vidare beskriver en av förskollärarna som har arbetat i mer än fem år att ett bråk på förskolan är en situation som barnen mestadels klarar av att hantera själva. Hon beskriver att situationen mellan två barn på förskolan oftast börjar som ett bråk och slutar i en konflikt. Vilket kan ställas mot de andra förskollärarnas syn som förklarar att ett bråk är en situation som ofta kan bli fysisk mellan barnen.

När en konfliktsituation uppstår mellan barn och situationen kräver hjälp, kan förskollärarna behöva gå in i konflikten för att hjälpa till med medling. Hakvoot (2010) förklarar att en medlare stödjer och hjälper barnen att finna lösningar i konflikten som i sin tur kan leda till att parterna utvecklar egna strategier till kommande konflikter. Samtliga åtta förskollärare anser att en konflikt är ett tillfälle för lärande där barnen får möjlighet att utveckla sina relationer samt utveckla olika strategier för att kunna hantera kommande konfliktsituationer. Hakvoort och Olsson (2014) poängterar att konflikter är ett lärandetillfälle och bör inte undvikas. Säljö (2013) förklarar att inom det sociokulturella perspektivet sker lärandet i samspel med andra samt att utveckling och lärande ses som ett ömsesidigt samspel (2013, s. 32, 48, 57, 81-82). Även Johnson och Johnson (2009)

29

beskriver att förskollärarna ska betrakta konflikterna som ett lärandetillfälle för både barn och förskollärare.

Alla åtta intervjuade förskollärare förklarar att när en konflikt uppstår på förskolan är de uppmärksamma på vad som händer i konflikten. Förskollärare 7 beskriver situationen så här; ”när man märker att stämningen mellan barnen börjar bli stel och laddad, håller jag mig i närheten för att kunna ingripa om det skulle behövas”. Förskollärarna menar att de avväger situationen för att bedöma om barnen behöver medling eller om barnen själva klarar av att hantera konflikten. Hakvoort (2010) förklarar att barnen ska få möjlighet att lösa konflikten själva, men att förskolläraren bör finnas tillhands om barnen skulle behöva hjälp. De intervjuade förskollärarna är överens om att de flesta konflikter uppstår i samband med rutinövergångar, fri lek eller när barnen är trötta samt när det är många barn på liten yta.

Bemötande

I bemötandet av barns konflikter på förskolan var de flesta förskollärarna överens om att en gemensam barnsyn samt ett gemensamt förhållningssätt var två viktiga faktorer. Det kan ställas i kontrast emot förskollärare 2 som har arbetat i mer än fem år som förklarar att

”förskollärarnas förhållningssätt och vår barnsyn är viktig men det är inte realistiskt att vi tänker och agerar lika, då vi alla är olika i vårt sätt att agera”. Vidare förklarar hon att detta inte reflekteras eller diskuteras inom arbetslaget. Förskollärarnas syn på ett gemensamt förhållningssätt kan kopplas samman med Skolverkets (2011) beskrivningar av

förskollärarnas tre olika förhållningssätt i förskolan, barn är medmänniskor, vuxna vet bättre och barn är irrationella.

När en konflikt uppstår mellan barn på förskolan och förskolläraren anser att barnen behöver medling förklarar samtliga förskollärare att de går ner på barnens nivå, tar kroppskontakt, använder sig av ögonkontakt samt använder rösten på ett lugnande sätt.

Alla de intervjuade förskollärarna förklarar vidare att barnen i konfliktsituationen kan behöva en tröstande kram eller en uppmärksammande hand på sig i situationen.

Förskollärare 8 förklarade att hon ”i en konversation tvingar jag inte barnet att ta ögonkontakt eftersom det kan vara jobbigt och kan bli kränkande för barnet”. Erberth och Rasmusson beskriver att beröring har en positiv effekt på kommunikation samt att ögonkontakten är en del av kroppsspråket som inte alltid uppfattas som något positivt (2008, s. 59-61).

Förskollärarnas syn på när barns konflikter är lösta, varierar mellan respondenterna.

Förskollärare 2 som har arbetat i mer än fem år förklarar att: ”en konflikt är utredd när barnen har bett varandra om ursäkt”. De andra intervjuade förskollärarna menar att en ursäkt inte är nödvändig för att konflikten ska kunna redas ut. Öhman poängterar att förskollärarna aldrig bör tvinga ett barn att säga förlåt, vilket kan leda till att barnen känner sig kränkta. Det är även viktigt att förskollärarna ser konflikter som ett lärande, då konflikterna utvecklar barns känslomässiga utveckling (2008, s. 26, 230-232). Vidare beskriver samtliga intervjuade förskollärare att barns konflikter är utredda när barnens kroppsspråk mjuknar, de börjar le mot varandra eller när de återgår till leken. Erberth och Rasmusson betonar att barn är tydliga i sitt kroppsspråk och litar mer på kroppsspråket än det verbala språket vilket kan avspeglas i deras konflikthantering (2008, s. 58-59).

Vidare förklarar samtliga förskollärare att de ser sig själva vara ett verktyg för barns konflikthantering. I konfliktsituationer är förskollärarnas gemensamma syn att de

30

observerar barnens konflikter innan de ingriper. Det som utmärkte sig i intervjuerna var att förskollärare 1 och 8 betonade det kompetenta barnet, genom att låta barnen testa olika strategier för att lösa konflikterna. Förskollärare 8 förklarade att: ”när en konflikt uppstår och barnen behöver mitt stöd frågar jag barnen; - ”kan vi försöka på ett annat sätt?” eller –

”hur ska vi göra nu?”. Thornberg betonar vikten av att ge barnet utrymme och möjlighet att reda ut konflikten på egen hand, vilket stärker barnets självkänsla (2006a, 2006b).

Samtliga förskollärare förklarar betydelsen av att agera opartiskt i en konfliktsituation samt att det krävs en medvetenhet gällande sitt egna kroppsspråk. Förskollärare 8 beskriver att

”jag går alltid ned på barnens nivå och är noga med att jag inte vänder något barn ryggen, det gör jag för att vara opartisk i mitt kroppsspråk”. Alla de intervjuade förskollärarna förklarade att alla är olika och utgår därför från det individuella barnets behov. Öhman poängterar att det är nödvändigt att förskolläraren reflekterar över sitt sätt att kommunicera med barnen på förskolan. Det innefattar kroppshållningen, tonen, ansiktsuttrycket, ögonkontakten samt det underliggande budskapet i vad som förmedlas (2008, s. 126, 131-133, 135, 139).

Alla de intervjuade förskollärarna förklarade att dagsformen är en stor faktor som kan påverka hanteringen av barns konflikter. Förskollärarna beskriver att ingen är perfekt och att vi alla har bättre och sämre dagar. De intervjuade poängterar att det är viktigt med ett öppet arbetsklimat för att kunna hjälpas åt vid konflikthantering. Förskollärare 3 och 8 uttrycker att det är viktigt att våga be sina kollegor om hjälp när man känner att sitt tålamod börjar ta slut. Förskollärare 3 hävdar att ”det är viktigt att vi som pedagoger kan be barnen om ursäkt, det ska vara en ömsesidig respekt, även vi vuxna gör misstag”.

Öhman (2008) förklarar även att en förskollärare kan trampa snett, därför är det viktigt att vara medveten om sitt eget agerande och kunna be om ursäkt. Genom att ständigt reflektera över sitt eget agerande utvecklas det potentiella lärandet (2008, s. 8-9).

Strategi

Samtliga förskollärare i intervjuerna beskriver att några av strategierna för att förebygga barns konflikter är att dela in barngruppen i mindre grupper samt att slussa ut några barn i taget vid av- och påklädning. Sheridan m.fl. (2011) poängterar att mindre barngrupper minskar antalet konflikter på förskolan. Även Sigurdardottir och Einarsdottir (2016) hävdar att tydliga strukturer i barngruppen förebygger barns konflikter. En annan strategi förklarades av förskollärare 2; ”i vissa fall när jag ser att det uppstår konflikter kring en viss leksak tar jag bort den”. Förskollärare 6 beskriver att på hennes förskola är en strategi för att förebygga barns konflikter är att se på film tillsammans med barnen och därefter diskutera med barnen om filmens innehåll. Vidare poängterar fem andra förskollärare att de arbetar aktivt med drama och rollspel som strategier för att förebygga barns konflikter på förskolan. Barnen får agera, bearbeta händelser och känslor, utan att ett visst barn blir utpekat. Erberth och Rasmusson betonar att rollspel är ett verktyg som kan användas i förskolan för att belysa konflikter av olika slag. Vilket bidrar till att fler lösningar synliggörs och att barnen får ett annat perspektiv på situationen (2008, s. 150-151).

I intervjuerna med förskollärarna beskriver sex av förskollärarna att de kontinuerligt arbetar med aktuella konflikter och kopplar dessa till Likabehandlingsplanen, vilket är ett verktyg för att förebygga barns konflikter på förskolan. Förskollärarna beskriver att de har utarbetade handlingsplaner eller som en av förskollärarna benämner arbetet:

”kartläggningspunkter”, för att konkretisera hur de ska bemöta och agera i barns konflikter. Skolverket (2016) påvisar att Likabehandlingsplanen ska innehålla dessa tre

31

insatser; främja, förebygga samt åtgärda. Varje verksamhet har sin egen Likabehandlingsplan som ska uppdateras varje år. De övriga två förskollärarna förklarar en annan syn på Likabehandlingsplanen, förskollärare 7 beskriver att hon inte kan avgöra om det finns specifika handlingsplaner för barns konflikter i deras Likahandlingsplan. Den andra synen förklarar förskollärare 2, och kopplar inte konflikthantering till Likabehandlingsplanen. Hon beskriver att de har en utarbetad Likabehandlingsplan med innehållande åtgärder vid kränkande behandling och diskriminering.