I analysavsnittet kommer vi att återknyta till de begrepp vi har använt som sökljus i läsningen av texterna och använda dem som rubriker för analysen. För att underlätta för läsaren kommer det att i anslutning till rubrikerna göras en kort rekapitulation av vad de olika begreppen innebär. Dessa begrepp fungerar inte fullt ut som absoluta rubriker för de olika texternas innehåll. På grund av texternas natur kommer med nödvändighet vissa begrepp att kunna kategoriseras under flera rubriker. Exempelvis kan idéer kring lärarens person dyka upp under samtliga rubriker. Syfte går inte heller inte att åtskilja från struktur och form. Detta går att knyta an till Merriams diskussion kring holism – vilket kan ses som utmärkande för en icke-västerländsk kunskapstradition där lärande kan sägas finnas överallt och i allt vi gör.123
Struktur och form
Med struktur och form menas att undervisningen har en ram eller ett upplägg, vanligtvis i form av en lektion.
Ser vi till den struktur som är mest framträdande i texterna är det ett samtal mellan mästare och elev. I fallet med rinzai förekommer även direkta handlingar för att få fram poängen och hjälpa eleven till förståelse. Vidare rör samtalet någon grundläggande tes i läran. I fallet med konfucianismen är det exempelvis mycket fokus på dygder och uppförande (se mer nedan). Strukturen är inte begränsad till en klassisk lektion avgränsad i tid och rum. Dessa samtal kan äga rum överallt där läraren och eleven råkas och lärandet pågår egentligen hela livet (se nedan under tid).
I fallet med de buddhistiska texterna förekommer en del rena predikningar där mästaren talar till eleverna utan att dessa kan komma med inlägg.
The Analects är uppbyggd kring diskussioner mellan mästare och elev. Att frågor-och-svar-sättet att undervisa skulle träda fram är inte överraskande eftersom The Analects är sammanställd av samtal och utläggningar mellan lärare och elev. Verkets titel, Lun yü, betyder på kinesiska just konversationer.124 Lektionerna fortlöper som samtal mellan mästare och elev och det vilket observeras och det som eleverna frågar efter styr lektionens innehåll. Det är emellertid inte fråga om något ifrågasättande av lärarens kommentarer, utan snarare frågor kring vad läraren menar eller ett utforskande efter vad läraren anser. Detta går att jämföra med diskussionen i Merriam vilken rör hur det koreanska utbildningssystemet är uppbyggt idag. Det är till stora delar uppbyggt på konfucianska ideal och där är det inte tal om ett ifrågasättande av läraren.125 Det är viktigt att påpeka att Konfucius grundade sina kunskaper i äldre källor vilka han ansåg följde tingens rätta natur.126 Lärarens svar är därmed väl förankrade i etablerade sanningar vilka har legat till grund för forna tiders gyllene tidsåldrar och inte löst grundade på slumpmässiga responser på det vilket har observerats. I tillägg till det här har läraren ingående rannsakat sig själv och fortsätter att göra så. Kunskapen blir här både ackommodativ, det vill säga att erhållna kunskapskedjor byggs ihop med varandra och bildar en bredare kunskapsbas, och transformativ. 127 Med transformativ menas att individen i sig ändras till följd av lärandet.
123 Merriam 181-186. 124 Watson, sid. 5. 125 Merriam, sid. 169. 126 Watson, sid. 2. 127 Illeris, sid. 12 -14.
35 I de buddhistiska texterna däremot är ett fritt handlande i fokus vilket texterna i rinzai roku visar på. Eleven förväntas frångå sina kognitiva processer i responsen och vid minsta tvekan på detta reagerar läraren. Frågor – och – svar - metoden är framträdande även i rinzai roku men har en något annorlunda funktion jämfört med The Analects. Där är inte poängen med dialogerna att få svar på frågor - och därigenom befästa en existerande kanon – utan bilda sig en transformativ kunskap.
De taoistiska texterna i Daodejing har mer av en monolog vilket gör att deras struktur skiljer sig något från The Analects och rinzai roku. Det sätt de taoistiska texterna är upplagda på syftar till att visa att det som vi tror är motsatser egentligen är medverkande och samarbetande fenomen. Detta går att grunda på att den taoistiska undervisningsstrukturen bygger mycket på yin och yang vilket visar på att verkligheten består av samverkande element. Det tydliggörs i symbolen för yin och yang genom att det vågiga svarta och vita fältet inom cirkeln har en del av den andre i sig i form av en prick. Det vill säga det vita fältet har en svart prick i sig och vice versa. Det vill säga att de båda är två sidor av samma mynt. För att få fram denna poäng använder de sig av två traditionellt sett motsatta fenomen för att visa på att de inte bör ses som motsatser och att det ena inte går att uppnå utan det andra. Exempel på detta går att finna bland annat i kapitel två där det står
”[...] To have and to lack generate each other. Difficult and easy give form to each other [...] High and low incline into each other [...] Before and after follow each other [...]”.128
Ett taoistiskt kunskapsideal är uteslutande av transformativ natur och syftar inte till att eleven skall lära sig ett visst innehåll. Hade den varit mer stoffbetonad hade kunskapsidealet kunnat betecknas vara mer ackomodativt som i konfucianismen.
En annan sak som är utmärkande för taoismen som står i kontrast till konfucianismen är att den är auktoritetsfientlig. Bäst åskådliggörs detta av att där det inom konfucianismen är tal om lydandekedjor för att säkra stabiliteten är det istället inom taoismen tal om att detta leder bort
från syftet.129 Det går även att finna många negativa kommentarer om världsligt och
auktoritativt styre i många kapitel i Daodejing.130 Med detta i bakhuvudet går det att tolka fram ett beteende för relationen mellan läraren och eleven. Läraren i en taoistisk kontext är inte en person som har lärt sig en stor stoffmängd utan en person som har förädlat sig själv till den punkt där det inte är fråga om medvetna responser utan om ett intuitivt bemötande. Med den taoistiska självkultivationen kommer ett arbetssätt som förespråkar frihet och spontanitet snarare än planering och fasthållande av regler.
Tid
Tidsaspekten kan vara knuten till exempelvis lektionstid.
Tid är aldrig angivet specifikt i våra källor och fungerar dåligt i betydelsen tidsbegränsad undervisning. Det fungerar dock bättre om vi istället ser tid som avsatt tid till undervisning. Vad som ofta träder fram är bilden av den helt dedikerade läraren, något som kan kopplas till avsaknad av absolut mätande av tid. Läraren är en person som redan har uppnått det som är eftersträvansvärt att uppnå och har inte något egentligt behov för egen del att föra vidare någonting, men väljer ändå att göra så (se vidare syfte). Hela livet ägnas åt lärande.
I Daodejing träder bilden av den helt osjälviske läraren fram vilken undervisar utan att förvänta sig någonting i gengäld just eftersom det är i tingens natur. En lärare undervisar.
128
Daodejing, kap. 2.
129
Daodejing, kap. 18; Daodejing, kap. 38.
130
36 Skall man dra implikationen av de taoistiska tankarna längre måste även tid ses som ett diskriminerande begrepp vilket leder till konsekvensen att antingen ha tid eller att inte ha tid. Har du däremot ingen uppfattning av tiden har du inte heller något att göra istället eller någonting du inte hinner göra vilket i sin tur leder till att du kan ägna dig helhjärtat åt det du gör för stunden.
Konfucius säger att om bara någon vill bli undervisad så har han aldrig nekat att bistå i detta. Detta gäller dock traditionellt sett inte kvinnor (se avsnittet Elevorganisation). För att ha någon möjlighet att bli vis och erhålla kunskap måste man ständigt vara öppen för att lära sig. Även om man lär ut går det att lära av den vilken man lär ut till samt av alla de fenomen som ständigt omger oss. Eleven har emellertid ett ansvar för att lära sig och tar inte eleven vara på lärtillfället upphör lärarens skyldighet.131
Rinzai roku utspelar sig på tempel där all tid är ämnat åt lärande. Zazen, vilket betyder sittande zen (meditation), är en aktivitet som är utmärkande för Zenbuddhism. Tid avsatt till lärande är inte begränsat till zazen utan innefattas av alla aktiviteter. Detta är även tänkt att fungera i ett liv utanför templet. Alla handlingar ska utföras i zen.
Rum
Rummet som undervisningen är förlagd till behöver inte nödvändigtvis vara ett klassrum även om det i vår kulturella kontext och definition av undervisning oftast är det. Oavsett så begränsar rummet vad som kan göras i undervisningen.
Rummet skiftar i de olika källorna, men rummet avgör och begränsar vad som kan gestaltas i en undervisningssituation. Konfucius rör sig mycket i det officiella rummet och mycket av det som det undervisas om rör just uppförande och relationer som kan knytas an till observationer gjorda av elev och lärare i samhället.
Undervisningsrummet i rinzai roku är en klostermiljö. Klostermiljön gör att undervisningen kan anta vissa former vilka vore omöjliga att praktisera i en mer sekulär miljö. Klostret är ett avgränsat rum och det möjliggör att vissa specifika praktiker kan utformas och praktiseras. Eftersom tillvaron helt kretsar kring syftet med undervisningen kan alla aktiviteter effektivt kopplas samman. Eleven måste själv praktisera och öva. Det går att dra paralleller mellan västliga läroinstitut och klosterliv men med skillnaden att den senare inte är begränsad i timmar eller minuter utan sträcker sig så länge man vistas på klostret och även bortom. I Daodejing nämns ingen specifik plats eller rum. Med tanke på att taoismen vänder sig mot formaliserade situationer är det inte långsökt att tänka sig att lärande utgår från en plats och en situation vilken inte är bestämd och planerad. Rummet och forumet för lärande blir därmed den plats och situation som uppstår spontant.
Syfte
Syftet med undervisningen är vad som konstituerar innehållet.
Syftet med undervisningen är det som tydligast framträder i läsningen av texterna. Samtliga texter är religiösa/filosofiska texter vilka är skrivna med ett klart syfte. Även om det specifika syftet skiftar mellan de olika traditionerna har samtliga ett tydligt formulerat och grundläggande mål och utgår inte från rådande vetenskaplig och politisk agenda. Syftet är därmed inte knutet till en kort tidsrymd som ibland är fallet med mer politiskt bundna syften om lärande. Individen skall lära för livet och läran gäller hela livet. Vidare är det var och ens ansvar att fortsätta lära sig. Samtliga utgår från en självtransformation vilken gör en individ
131
37 lärd. Kunskap är därför inte starkt knutet till inlärd stoffmängd utan snarare till självkännedom. Det är elevens ansvar att lära sig. Läraren kan bara visa vägen. Vidare är den kunskap som förmedlas inte avsedd att stanna vid individen utan syftar till hela samhället. Individen är emellertid medlet att kunna omvandla samhället. Man lär sig inte till ett yrke utan man lär sig för att bli människa.
Konfucianismen strävar efter ett stabilt samhälle och undervisningen är medlet för att nå målet. Som tidigare nämnts säkras samhällsstabiliteten om ett antal förhållningsregler och beteenden premieras. Inom konfuciansimen föregår de övre i lydandehierarkin med gott exempel och genom att se till att män av god vandel får tillträde till höga positioner kan deras goda exempel inspirera människor av lägre rang. Anledningen till att vi skriver män och inte människor är att den kontext i vilken konfucianismen uppstod var präglad av ett hierarkiskt system med männen i topp. Uttolkare av texter är emellertid bundna av sin(a) samhälleliga kontext(er) (jämför med diskussionen om tolkningsgemenskap och tolkningskompetens) varför det faktum att texten ursprungligen var skriven för män inte behöver vara avgörande för ett anammande av andra delar av filosofin. (Se vidare i slutet av analysavsnittet under pedagogiska teorier). De som har kunskap måste arbeta på att lära de som ännu inte har det samtidigt som de som ännu inte har kunskap måste arbeta på att tillägna sig denna, främst genom att lära från det goda exempel de som besitter kunskap utgör.
Taoismen vill bryta människors tendens att diskriminera i motsatser och skapa tvångströjor bestående av pålagda beteenden men har inget konkret innehåll att knyta an till. En taoistisk mästare lyder inte under vardagens tvång och sociala konventioner. Inlärda mönster och särskiljande språkbruk (uppdelandet av världen i motsatspar) ses som grunden till människors olycka. Syftet med undervisningen blir därmed att komma bort ifrån en dualistisk verklighetssyn. En huvudkonsekvens av detta jämfört med en konfuciansk modell är att det inom en taoistisk kontext blir ogörbart att utgå från fasta värden. Om världen inte kan benämnas med ord och kunskap inte kan nås genom att förlita sig på ord måste undervisningen läggas på ett sätt som kan förmedla detta. Meningarna blir svårtydda och användandet av metaforer och negativa beskrivningar blir betydande.
Syftet med buddhismen är att människor skall komma till klarhet i hur verkligheten är beskaffad och undslippa lidande. För att nå dit måste man genomgå en självtransformation. I slutändan är det inte frågan om att lära sig något, utan att bli något – eller att bli ingenting i egentlig bemärkelse.
Elevorganisation
Elevorganisation avser om det är grupp, klass eller enskilda elever som undervisningen riktar sig till.
Det är växelvis en enstaka elev och växelvis flera. Övergripande är det dock, vilket framgår av redovisningen i undervisningens syfte, samhället i stort som undervisningen riktar sig till. Det är emellertid inte möjligt att tala direkt till samhället varför undervisningen måste rikta sig till ett antal individer vilka senare för vidare innehållet i undervisningen. Det krav som ställs på eleverna är inte begränsat till stoffinnehåll. Snarare är det så att inga av de genomgångna texterna fäster så stort fokus på faktakunskap. Det faktum att det inte finns något utöver syftet som kan vara värt att lära sig gör att det blir svårt att tala om ett innehåll som konstitueras av syftet.
Konfucianismen är den tradition som fäster störst vikt vid en kanon bestående av fem klassiker (Book of Poetry, Book of Rites, Spring and Autumn Annals, Book of History och Book of Changes) samt ett klart specificerat innehåll bestående av ett antal dygder och klara förhållningsregler mellan olika delar av samhället. Dessa klara förhållningsregler innefattar klara lydandekedjor där exempelvis kvinnan förväntas lyda mannen, sonen lyda fadern och
38 fadern lyda överordnanden.132 Den samhälleliga kontext i vilken konfucianismen uppstod var starkt hierarkisk med mannen i topp. Vidare är filosofin av starkt konservativ natur och med anledning därav har det traditionellt varit så att det i de länder där utbildningen varit präglad av en konfuciansk idégrund har det varit män förbehållet att studera och få tillgång till högre positioner i samhället. Detta konfucianska arv lever kvar i många delar av Asien och detta går att spåra till åtminstone tre doktriner; arv går från fadern, de ovan nämnda lydandekedjorna och slutligen att utbildning traditionellt sett är avsedd för män.133
I de zenbuddhistiska och taoistiska källorna nämns inte att läran riktar sig till något specifikt kön eller att män och kvinnor har någon specifik rangordning. Med yin och yang används ibland kvinnligt och manligt som ett sätt att exemplifiera olika egenskaper. Taoismen anser att båda egenskaperna är lika viktiga och kompletterar varandra på ett hierarkiskt och icke-dualistiskt sätt. Därmed kan taoismen sägas göra skillnad på kön ur ett annat perspektiv än det rent biologiska, men samtidigt också jämställa dessa icke-biologiska egenskaper med varandra.
Läraren
Det ställs stora krav på lärarens person och lärarens egenskaper i samtliga texter. Kunskap kan inte sägas vara löskopplat från uppförande utan de två samverkar. Läraren har ett visst
beteende vilket hör samman med dennes uppnådda kunskap. Oavsett om beteendet är kopplat till dygder som i konfucianismen eller om det är kopplat till avsaknad av fastlagda normer som i fallet med taoismen. Texterna är i mångt och mycket moralläror. Det är en stark växelverkan mellan det utlärda och det lärda vilket gör att moralen anses komma inifrån eleven och utlöses med hjälp av läraren. Det är med andra ord både samhälleliga processer såväl som inom- och mellanmänskliga faktorer som konstituerar lärande. Ju mer lärd man blir desto mer moralisk blir man. Moral kommer inifrån. Det livslånga lärandet byts ut till ett livslångt utlärande genom att den person som har nått längre föregår med gott exempel genom sitt sätt att vara.
Inom konfucianismen blir en person som har nått längre än en annan person per automatik dennes lärare. Trots det måste den som kommit längre fortfarande vara tillräckligt ödmjuk och observant för att fortsätta lära sig genom att dels observera beteendet hos dem som har
kommit kortare dels genom att observera beteendet hos dem som kommit längre.
Inom mahayana finns bodhisattvaidealet. Detta innebär att den som blivit upplyst istället för att ingå i nirvana stannar kvar tills alla andra varelser nått upplysning. Konsekvensen av detta blir att läraren inom en zenbuddhistisk riktning osjälviskt och outtröttligt ägnar all sin tid åt att förmedla läran.
Vilka pedagogiska slutsatser kan man dra av dessa traditioner? Skiljer de sig åt? Finns det förenande drag?
Det går inte att tala om lärande och undervisning på något enkelt sätt i någon av de undersökta traditionerna samtidigt som det inte går att göra ett slags handböcker av det som har presenterats i denna undersökning. Det krävs mer ingående studier i samtliga traditioner innan det går att bygga någon pedagogisk modell. Det vi har hoppats att uppnå med detta arbete är att nyfikenheten och kunskapen om en annan typ av undervisning har väckts hos läsaren och den framtida läraren. En nyfikenhet och en kunskap som förhoppningsvis kommer att vara till hjälp i en framtida yrkesutövning. Nedan följer en mycket grov skiss för vad som kan vara möjligt att ta med sig.
132
Merriam, sid. 167.
133
39 Den konfucianska pedagogiken är den som är mest bunden till vad som kan liknas vid en kanon. Det är bestämda kunskaper som skall förmedlas. Med detta sagt är det emellertid så att det inte är tal om enbart utantillinlärning, utan kunskapen måste förankras hos- och inom - eleven. Det räcker inte med att veta hur man skall handla i en viss situation, utan man måste renodla ett visst sinnestillstånd vilket tillåter en att handla korrekt. Ett korrekt handlande är bara en tom handling utan rätt insikt i handlandets avsikt/syfte. Syftet är ett stabilt samhälle och den rätta kunskapen är baserad på en ackumulerad kunskap från tidigare stabila system. Eleven skall inse detta för att säkra samhällets fortlevnad och fortsatta stabilitet. Eleven lärs till ett korrekt handlande för att kunna deltaga korrekt i samhället. Detta uppnås genom att utbildning - lika mycket som den handlar om faktiska ting - även berör själsliga. För att detta skall kunna utföras på bästa sätt är det klara lydandekedjor som gäller. Läraren skall åtnjuta respekt för att han är lärare och eleven skall göra sitt bästa för att lära sig så mycket han kan och vara uppmärksam. Studerande av kanon, observation av omkringvarande människors beteenden - i kombination med introspektion och samtal med läraren - är en stor och avgörande pusselbit i ett lärande.
En taoistisk pedagogik blir en vilken inte lyder under några regler och blir därmed också svår att skriva något om. Som vi har sett löper principen om ickedualism, icke-handlande och yin och yang genom kapitlen i Daodejing och det blir följaktligen med utgång i dessa som pedagogiken måste utvecklas. Inom taoismen finns det inga etablerade sanningar vilka leder till ett visst mål utan dessa måste upptäckas under vägs gång. Den naturliga utgångspunkten