I resultatet av intervjuerna kom det fram att sju av de tio pedagogerna hade mött ett till tre barn som de visste bodde i hem med alkoholmissbruk. Det var även några som hade misstänkt att barn levde i hem med alkoholmissbruk. Många av de barn som växer upp i hem med alkoholmissbruk uppmärksammas för det mesta inte eftersom hänsyn istället tas till de vuxnas livskvalitet (Statens folkhälsoinstitut, 2008). Även våra resultat visade på det faktum att signaler som nämnts i samband med upptäckter har fokuserats på föräldrarna. Det handlade om föräldrar som luktade eller betedde sig annorlunda. Efter upptäckterna kunde däremot pedagogerna koppla ihop barnens signaler med deras hemsituation. Men de menade att det inte specifikt behövde handla om alkoholmissbruk utan att det kunde handla om barn som far illa på andra sätt. I litteraturen beskriver författarna olika signaler på barnen men de menar att signalerna inte behöver synas alls, och ifall de gör det har missbruket hos de närstående ofta gått väldigt långt. Likheterna mellan de som har mött dessa barn och de som inte har gjort det är att de kan nämna liknande signaler som uppmärksammas när något inte står rätt till.
Eftersom de pedagoger som mött barn som lever i hem med alkoholmissbruk först kopplade ihop signalerna med hemsituationen efter upptäckten visar våra resultat att erfarenheten av att ha mött dessa barn inte har betydelse just när det handlar om signaler.
I resultatet kom det fram att pedagogernas kunskap kring området var liten, vilket kan ha påverkat deras förmåga att upptäcka de barn som lever i hem med alkoholmissbruk. Bristen på kunskap kan ha försvårat för pedagogerna att koppla ihop signalerna de sänt ut med deras hemsituation. Eftersom de pedagoger som inte mött dessa barn ändå hade liknande kunskap om området frågar vi oss om det har betydelse att ha mött de barn som lever i hem med alkoholmissbruk eller inte? De resultat vi har fått fram visar att den skillnad som finns är att de som har mött dessa barn lättare kan upptäcka fler barn som lever i samma situation. De menade vidare att de lättare skulle känna igen signalerna nästa gång och att de trodde sig ha lättare att känna på sig när något” inte stämmer”.
Som vi har skrivit om tidigare i studien antar barn som lever i hem med alkoholmissbruk olika överlevnadsstrategier (Hägertz, 1995, Cohen, 1997, Runqvist, 1998, Christensen, 1993, Hagborg & Ribbing, 2009), men dessa är även något som andra barn kan anta ibland. Det kan också göra det svårt för pedagogerna att upptäcka att det handlar specifikt om de barn som lever i hem med alkoholmissbruk, vilket nämndes av pedagogerna under intervjuerna.
Bergqvist et al. (2000) skriver att förskolan har bra chanser att upptäcka barn som far illa och Hansen A (1995) skriver att en grundläggande kunskap om vilka konsekvenser
alkoholmissbruket ger, ökar chansen till att kunna identifiera problemet och ge barnet den hjälp som det behöver. Pedagogerna vi intervjuat menar att denna kunskap saknas och bör lyftas ute i verksamheterna så rätt verktyg kan tillgodoses för arbetet. Christensen (1993) skriver att personal inom barnomsorgen ofta betonar vikten av detta som ett angeläget problemområde att lyfta, något som också framkom under våra intervjuer. Däremot säger de pedagoger som Christensen skriver om, att de sällan själva har mött barn som lever i hem med alkoholmissbruk. Bakgrunden till detta menar Christensen handlar om de bestämda
25 föreställningar vi har kring hur missbrukande föräldrar ser ut och beter sig. Under sökandet av pedagoger att intervjua och under vissa av intervjuerna framkom det att de hade varit
förskonade på deras förskolor och att det nog berodde på att de befann sig på en liten ort. De menade på att ”sådana här problem” kanske fanns i större städer, eller förorter till större städer. Såväl Hansen A (1995) som Christensen (1993) och Bengtson och Gavelin (2004) skriver om att alkoholmissbruk drabbar människor från alla grupper i samhället, var de än bor och vad de än arbetar eller inte arbetar med. Det kan ha varit så att pedagogerna svarade på detta sätt för att det är en fråga som de aldrig diskuterat kring, vilket gör att de inte är medvetna om hur det verkligen ser ut. Det betonades däremot i vissa av intervjuerna att en alkoholist inte är den a-lagare som ligger på parkbänkar inne i staden utan att det kan vara vem som helst, något som också Hagborg och Ribbing (2009) skriver.
Vidare framkom det under intervjuerna att området är tabubelagt och inte gärna något som det talas öppet om – något som också Hagborg och Ribbing (2009) och Christensen (1993) skriver om. Detta kan ha påverkat det faktum att vissa av pedagogerna inte gick vidare med sina misstankar bland annat eftersom de var rädda att stöta sig med föräldrarna. Sandberg (2009) och Christensen (1993) skriver att det är viktigt att våga prata med föräldrarna om sin oro över barnet eftersom samverkan mellan pedagoger och föräldrar resulterar i barnets bästa.
Detta var också något som informanterna nämnde, att en god samverkan förbättrar chansen till en lyckad åtgärd. Socialstyrelsen (2004) skriver att det visat sig att anmälningarna är få vilket de menar kan bero just på rädsla för vad en anmälan egentligen innebär. Det kan vara så att pedagogerna vi intervjuat inte gjorde anmälan på grund av den rädslan.
I resultatet framkom det att större delen av pedagogerna inte hade vidtagit några åtgärder för barnen på förskolan då de menade att det alkoholmissbruk som fanns i hemmet inte synligt påverkade barnen. Detta stämmer varken överens med de signaler som de efter upptäckt kunde koppla ihop med barnens hemsituation eller med den litteratur som vi läst. Det kan ha varit så att pedagogerna inte satte in några specifika åtgärder eftersom den ena föräldern var frisk. Hansen A (1995) skriver dock om att barnet inte reagerar bara på det alkoholmissbruk som finns i hemmet utan på hela familjesituationen. Det kan till exempel handla om att den nyktre föräldern ständigt verkar frånvarande på grund av skyddandet gentemot den som missbrukar. Rungqvist (1998) skriver att alla som lever nära intill en alkoholist är i behov av kvalificerad hjälp och stöd. Barn ska under de första levnadsåren lära sig tillit, autonomi och att våga ta egna initiativ (Askland & Sataöen, 2009), något som barn som lever i
alkoholmissbruk ofta saknar (Hägertz, 1995). Hagborg och Ribbing (2009) skriver att de barn som lever i hem med alkoholmissbruk behöver andra vettiga vuxna runt omkring som är närvarande, visar att barnet är värdefullt och viktigt, lyssnar och ger av sin egen tillit.
Englundh (2009) skriver att de som arbetar i förskolan ofta inte ser på situationer ur ett barnperspektiv, vilket gör att det kan vara svårt att uppträda som det Hagborg & Ribbing (2009) kallar för en vettig vuxen. Det är ett barns rättighet att få bli respekterad och lyssnad på (Utrikesdepartementet, 2006, Bergqvist et al., 2000, Arnér & Tellgren, 2006, Hagborg &
Ribbing, 2009) och även om vuxna runt omkring inte tror att det påverkar barnen så menar Cohen (1997) på att fyra till fem personer runt omkring missbrukaren påverkas. I våra resultat framkom det att pedagogerna till stor del ändå intog ett barnperspektiv men inte barnens
26 perspektiv. När de vuxna inte intar vare sig ett barnperspektiv eller barnens perspektiv kan det handla om pedagogernas rädsla av att få veta för mycket om ett barns familjesituation, vilket stoppar dem från att vidta tillräckliga åtgärder (Socialstyrelsen, 2004). Hagborg och Ribbing (2009) citerar en flicka som säger följande:
Vuxna måste strunta i sina egna fördomar och hålla käften. Var tyst och lyssna bara! Inte tänka ”åh, herregud nu berättar hon det här och det är ett rop på hjälp”. Det kanske inte alls är så, utan bara ”lyssna på mig”, det behöver jag så att jag kan få styrka att leva vidare! (Hagborg & Ribbing, s.67)
Drugli (2003) samt Hagborg och Ribbing (2009) skriver om att det är viktigt med ett närmare och mer anpassat bemötande gentemot de barn som lever i hem med alkoholmissbruk. De pedagoger vi intervjuade menade på att deras bemötande gentemot barnen förändrades till en viss del efter att de fått veta att de levde i hem med alkoholmissbruk. Däremot betonade de att de barn som lever i hem med alkoholmissbruk inte borde bemötas annorlunda än andra barn som också kan vara i behov av stöd under vissa perioder. Bergqvist et al. (2000) skriver de barn som lever i hem med alkoholmissbruk ingår i begreppet Barn i behov av särskilt stöd.
Han skriver vidare att alla blir påverkade av sina känslor i mötet med dessa barn. Det kan till exempel handla om att bli mer kärleksfull mot det barn som verkar sakna detta från andra.
Englundh (2009) skriver att pedagoger måste reflektera hur de tänker om barnet, både utifrån sin egen personlighet men också utifrån sin profession som pedagog för att kunna bemöta alla barn på ett bra sätt. Några av de intervjuade pedagogerna beskrev att deras bemötande
förändrades gentemot barnet på grund av att de tyckte synd om det när de fick veta att det levde i hem med alkoholmissbruk. Även de pedagoger som inte hade mött barn som lever i hem med alkoholmissbruk trodde att de skulle bli mer kärleksfulla, ge barnet mer närhet och vara mer vaksam över det, om de fick veta att de levde i sådana hemförhållanden. Många av de intervjuade pedagogerna nämner dock vikten av att se alla barns behov, inte bara de som lever i hem med alkoholmissbruk. Alla barn ska ha rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda skriver Utrikesdepartementet (2006) när det handlar om barns rättigheter.
Skolverket (2011) skriver också i läroplanen för förskolan att de barn som varaktigt eller tillfälligt behöver mer stöd ska få det. En av de intervjuade pedagogerna beskriver samma sak i citatet nedan:
Jag tycker ju att vad än orsaken är till att ett barn har det jobbigt så ska vi hitta det bästa arbetssättet ändå... för det är ju inte alltid vi får veta orsaken...vi kan grubbla...det blir ofta väldigt mycket prat på en förskola om vad saker beror på... fast det kanske inte spelar så stor roll...det är liksom det barnet vi har...vi har det här barnet hur det än är och vad det än har för bakgrund... så vi måste lära känna det här barnet på förskolan, vad det har för behov å hitta rätt resurser för att möta det barnet oberoende av vad orsaken är...sen kan det ju vara så att man vill konstatera att det inte är nån utvecklingsstörning eller nån genetisk problematik som är medfött...det måste man ju utesluta...men för övrigt så äre ju..det barnet vi har det ska vi hantera vare sig det har bra eller dåliga föräldrar eller lyckade hemmiljöer eller mindre..ah och så vidare...
27
7. Slutsatser och diskussion
Vårt syfte med denna studie var att få mer inblick i och bidra till en ökad kunskap kring de barn i förskolan som lever i hem med alkoholmissbruk. Statistiskt sett lever ca. 400.000 barn i hem med alkoholmissbruk (Hagborg & Ribbing, 2009, Christensen, 1993, Statens
folkhälsoinstitut, 2008), något som gör att vi som framtida förskollärare kommer att möta dem i vårt arbete förr eller senare. Därför kändes det viktigt och relevant att studera området.
De slutsatser vi kan dra utifrån våra resultat är att det är svårt för pedagoger att avgöra om barnens signaler beror på att de lever i hem med alkoholmissbruk eller inte. Det kan bland annat bero på att barn intar olika roller i olika situationer och att det inte specifikt behöver handla om ett alkoholmissbruk i hemmet. Vi håller själva med om att det kan vara ett problem men att det känns viktigt att känna till signaler som barn till alkoholister kan fastna i, detta för att lättare kunna förstå varför barnen beter sig eller agerar på olika sätt i olika situationer.
Studien har visat att föräldrarnas signaler har uppmärksammats före barnens. Dessa handlade bland andra om de föräldrar som luktat alkohol vid hämtning eller lämning. Trots att många av informanterna nämner att de jobbar för barnens skull så ser vi det som ett problem att samtliga av de som har mött dessa barn har fokuserat på barnens signaler först efter att de märkt något på föräldrarna. Det kan göra att mörkertalet av de barn som lever i hem med alkoholmissbruk aldrig uppmärksammas.
Resultatet tyder på att pedagogerna tror att barnen i förskolan inte alltid blir påverkade av det alkoholmissbruk som finns i hemmet då de är så pass små än, något som i sin tur kan påverka pedagogernas vidare åtgärder. Av det vi har lärt oss genom detta arbete så blir alla runt omkring alkoholisten påverkade på ett eller annat sätt. Vi tror att denna slutsats kan ha att göra med de olika roller som barnen antar. De barn som visat tydliga signaler utåt är de barn som pedagogerna sett varit påverkade av det alkoholmissbruk som pågått i hemmen. De barn som inte visat tydliga signaler utåt har inte heller verkat påverkade av alkoholmissbruket enligt pedagogerna. Därför menar vi återigen på att kunskap om barn som lever i hem med alkoholmissbruk är viktig.
I resultatet framkom det att pedagogerna menade att deras bemötande inte borde vara annorlunda gentemot de barn som lever i hem med alkoholmissbruk till skillnad mot andra barn. Vi menar att den teoretiska kunskapen om att bemöta barn som kommer från hem med alkoholmissbruk hos pedagogerna är för liten. Pedagogerna själva nämner i intervjuerna att de inte fått utbildning om detta område vare sig under sin tid i skolan eller i yrkeslivet. Många av dem nämner att det är viktigt med denna kunskap och vi tror att bristen på utbildning i
området kan bero på att det är tabubelagt hos många. Vidare har studien visat att pedagogerna inte intar barnens perspektiv, något som strider mot barns rättigheter, de som innefattar en del av pedagogernas uppdrag i förskolan. Pedagogerna intar istället ett barnperspektiv som kan göra att barnens problem hamnar i skymundan för pedagogens rädsla över att hantera jobbiga saker. Denna slutsats bekräftas också av det faktum att området fortsätter vara tabubelagt så länge som pedagogerna inte får den kompetensutveckling som krävs för att kunna hantera dessa saker. Först när pedagogerna börjar prata om området kan ”elefanten i vardagsrummet”
28 synliggöras menar vi. En god samverkan mellan föräldrar och förskola ger de bästa
förutsättningarna till lyckade åtgärder för dessa barn är också en slutsats vi dragit. Trots att detta nämndes under intervjuerna så tolkar vi ändå att få av informanterna faktiskt samtalade med föräldrarna i första hand utan istället gick via förskolechefen när åtgärder skulle vidtas. I böcker vi har läst under arbetets gång står det att förskolechefen är ytterst ansvarig inför de eventuella åtgärder som vidtas men vi menar på att pedagoger också måste ta sitt eget ansvar av att våga prata med föräldrar redan vid misstanke om att något inte står rätt till.
Resultatet tyder på att det alkoholmissbruk som påverkar barnen i hemmen inte blir
uppmärksammade av pedagogerna förrän det blivit en ”kris” på förskolan, till exempel då en onykter förälder kommit för att hämta sitt barn. Det kan göra att det inte finns några särskilda handlingsplaner inom området ”barn som lever i hem med alkoholmissbruk” tror vi. De som inte har varit med om det kanske tror att de är förskonade, ända till den dagen det blir en
”kris”. De krisplaner för specifikt missbruk som funnits på de förskolor vi har besökt har uppkommit efter just ”kriser” som en onykter förälder vid hämtning eller lämning etc.
Slutligen kan vi säga att de barn som upptäcks är få i förhållande till de ca. 400.000 barn som faktiskt lever i hem med alkoholmissbruk i Sverige. Detta tror vi kan påverkas av de slutsatser vi nämnt ovan.
Det som har berört oss djupast är att mörkertalet bland dessa barn är så stort. Efter att ha skrivit detta arbete och fått ta del av verksamma pedagogers berättelser har vi definitivt ökat vår egen kunskap om de barn som lever i hem med alkoholmissbruk. Vi hoppas på att kunna bidra med en ökad kunskap även till andra som läser detta. Vi tror att en ökad kunskap kan synliggöra fler av dessa barn och vi tror att det viktigaste är att våga prata om det i arbetslaget men även att våga prata med de yngsta barnen. Det kanske inte alltid är lätt att inta barnens perspektiv men att ha det i åtanke tror vi kan göra mycket gott.
7.1. Förslag på vidare forskning
Under vårt arbete med denna studie så har vi stött på områden som vi tycker vore intressant att studera mer kring. De handlar exempelvis om hur förskolan prioriterar åtgärderna kring barn som lever i hem med alkoholmissbruk? Vi tycker också att det vore intressant att ta reda på om pedagogerna har den kunskap som krävs för att sätta in tillräckliga åtgärder och vet pedagogerna om att det finns metodböcker att använda sig av? Vidare skulle vi tycka att det vore intressant att ta reda på om förskolorna lyfter detta tabubelagda område och hur de i så fall arbetar med det?
29
30
Litteraturförteckning
Ahrne, G, Svensson, P red. (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber AB.
Alkoholkommittén. (2004). Om barnen i missbrukets skugga - Vad kan du göra i din kommun? Stockholm: Norstedts.
Arnér, E, Tellgren, B. 2006. Barns syn på vuxna: att komma nära barns perspektiv. Lund:
Studentlitteratur.
Askland L, Sataöen, S O. (2009). Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt.
Stockholm: Liber.
Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Bengtsson, A-B, Gavelin, I. (2004). Familjer och missbruk om glömda barn och glömda föräldrar. 3 uppl. Visby: Books-on-Demand.
Bergqvist, S red (2000). Att möta barn i behov av särskilt stöd. 4uppl. Stockholm: Liber AB Christensen, R. (1993). Missbrukarnas barn på daghem och fritidshem, i skolan och vården.
Stockholm: Prisma.
Drugli, M B. (2003). Barn vi bekymrar oss om. Stockholm: Liber AB.
Englundh, E. (2009). Barnets bästa i främsta rummet – en pedagogisk utmaning? Stockholm:
Liber.
Erdis, M. (2010). Juridik för pedagoger. 4 uppl. Ungern: Studentlitteratur.
Hagborg, E, Ribbing, S. (2009). Vara vettig vuxen. Stockholm: Gothia Förlag AB.
Hansen A, F. red. (1995). Barn i familjer med missbruksproblem. Lund: Studentlitteratur.
Hägertz, K. (1995). Barnet i alkoholistfamiljen. Stockholm: Bergs grafiska.
Hägg, K., & Kuoppa, S M. (2007). Professionell vägledning: med samtal som redskap. Lund:
Studentlitteratur.
Imsen, G. (2006). Elevens värld: Introduktion till pedagogisk psykologi. Lund:
Studentlitteratur.
Johansson, B, Svedner, P O. (2010). Examensarbete i lärarutbildningen 5 uppl. Uppsala:
Kunskapsföretaget AB
Juul, J, Jensen, H. (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runa förlag Killén, K. (1999). Svikna barn. Om bristande omsorg och vart ansvarför de utsatta barnen.
Stockholm: Wahlström & Widstrand.
31 Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lindstein, T. (1995). Vändpunkten: Att arbeta med barn till alkoholister. Stockholm: Gothia.
Nelson-Jones, R., & Zetterström, G. (2005). Grundläggande samtalsmetodik: en handbok för hjälpare. Lund: Studentlitteratur.
Regeringskansliet. (2006). Mänskliga rättigheter – konventionen om barns rättigheter.
Stockholm: Utrikesdepartementet.
Runqvist, W. (1998). Små och vuxna barn till alkoholister – deras livssituation och vägen till ett nytt liv. Stockholm: Alfagruppen.
Sandberg, A (red.) (2009). Med sikte på förskolan: barn i behov av stöd. Lund:
Studentlitteratur.
Skolverket. (2011). Läroplan för förskolan Lpfö98 rev. 2010. Stockholm: Fritzes.
Skolverket (2012). Elevers rätt till kunskap och särskilt stöd.
Socialstyrelsen. (1985). Att tala med barn om alkohol. Stockholm: Liber.
Socialstyrelsen. (2004). Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn.
Lindesberg: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009). Barn och unga i familjer med missbruk. Vägledning för socialtjänsten och andra aktörer. Västerås: Socialstyrelsen.
Statens folkhälsoinstitut. (2008). Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem.
Omfattning och analys. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Thornberg, R, Fejes, A. (2009). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber AB.
Torstenson-Ed, T. (2011). Barns livsvärld: Genus, etnicitet, generation, särskilt stöd och värdering i skolan. Lund: Studentlitteratur.
32
Bilaga 1
Information till dig som ska bli intervjuad
.Vi som skriver detta examensarbete heter Katarina Larsson och Linda Edberg. Vi studerar båda två till förskollärare på Umeå Universitet.
Vi som skriver detta examensarbete heter Katarina Larsson och Linda Edberg. Vi studerar båda två till förskollärare på Umeå Universitet.