Analys av material

Av observationer och intervjuer framgår att högläsning förekommer dagligen i undersökningsklasserna eller flera gånger i veckan. Pedagogerna förklarar att på grund av schematekniska orsaker förekommer högläsningen inte så ofta som pedagogerna skulle vilja. Lästiden varierar men genomförs oftast mellan 15 och 30 minuter under förmiddagspasset i samband med fruktstunden. Det genomgående syftet med högläsningen är enligt pedagogerna att eleverna får möta olika typer av litteratur, genre och författare. De menar även att eleverna får inblick i berättelsers struktur samtidigt som nya ord och begrepp erövras. Detta stämmer överens med vad Taube (2007) framhåller angående vad elever kan lära sig av högläsning. Hon menar att genom högläsning kan eleverna få förståelse för hur en text är konstruerad, både språkligt och innehållsmässigt, samt utveckla sitt ordförråd. Studien visar också att syftet med högläsningen är att eleverna får utbyta tankar och erfarenheter med varandra för att på så sätt öka sin kunskap och förståelse för omvärlden. Högläsningen kan dessutom bidra till att eleverna kan ta till sig mer avancerade böcker och utvecklar sin egen läslust. Jönsson (2007) förklarar att högläsningsstunden kan ge elever möjlighet att erövra bokens innehåll utifrån sin individuella läsförmåga. Detta eftersom högläsningen startar och slutar samtidigt för alla elever.

vid. De menar att det är angeläget att bokvalet görs med hänsyn till elevernas tidigare erfarenheter. Enligt Lpo 94 ska all undervisning i skolan utgå från elevernas intresse, bakgrund och behov. Studien visar dock att bokvalet påverkas av pedagogernas egen smak och inställning till litteratur, vilket leder till att bokvalet inte alltid görs utifrån eleverna. Pedagogerna väljer litteratur av såväl gamla som nya författare för att ett varierat utbud ska förekomma i undervisningen. Bokvalet påverkas även av olika boktips som ges av kollegor, vilket kunskapsöversikten (Skolverket, 2007b) visar är vanligt i dagens skola. Enligt de medverkande pedagogerna i studien är en bra högläsningsbok en bok som innehåller många händelser för att bevara elevernas intresse. Högläsningsboken ska även vara en bok som skapar tankar, kräver eftertanke och som berör eleverna. Böcker ses som mer givande och utvecklande att använda i undervisningen än filmer. Boken ger eleverna målande beskrivningar av lukt, färg, känslor och tankar, som inte förekommer på samma vis i filmen.

Enligt pedagogerna sker bearbetning av högläsningen på olika sätt och varierar beroende av bok och ålder på eleverna. Detta eftersom att vissa böckers innehåll är mer lämpligt att ha som diskussionsunderlag än vad andra är. Det gemensamma samtalet i klassen är den klart dominerade typen av bearbetning, dock har pedagogerna ambitioner om att bearbeta läsningen på en mängd andra sätt. De nämner drama, bild och boksamtal enligt Chambers modell som varierande tillvägagångssätt. Detta har dock inte framgått konkret i observationerna och frågan är om ett varierat arbete utifrån högläsning verkligen förekommer. Genom att stanna upp läsningen kan pedagogen även förklara och diskutera svåra ord med eleverna. Pedagogerna förklarar att om en skönlitterär bok som läses högt med ett innehåll som berör eller upprör eleverna inte bearbetas i undervisningen kan eleverna påverkas negativt. Eleverna kan även påverkas negativt om högläsningsboken är för avancerad språkligt, innehållsmässigt eller om bokvalet är ogenomtänkt utan hänsyn till elevernas olika bakgrunder och situationer. Därmed framhåller pedagogerna samtalets betydelse och menar att kommunikation är avgörande för elevernas individuella utveckling. Kommunikation är även något som flera forskare anser vara centralt för elevernas språkutveckling (Dysthe, 1996, Söderbergh, 1989 och Liberg, 2003). Söderbergh (1989) och Liberg (2003) är överens om att barn redan i tidig ålder kommunicerar med sin omgivning. Genom samspel med andra främjas barnets språk-, tanke- och kunskapsutveckling. Dysthe (1996) framhåller också samspelet och menar att det gemensamma samtalet skapar mening och förståelse. Vidare poängterar Dysthe (a.a) att genom ett gott engagemang, delaktighet och med höga förväntningar kan eleverna få ett givande utbyte av sin läsning.

Eleverna anser att högläsningen är en positiv, rolig, lugn och avslappnande stund. Det är spännande att ta del av en boks innehåll och sorgligt när högläsningsstunden avslutas. Det framkommer att eleverna vill ta del av längre eller fler högläsningstillfällen. Pedagogerna uppfattar elevernas syn på högläsning som positiv, vilket bekräftas av eleverna. Ingen negativ respons har framkommit, utan tvärtom ses högläsning som en av höjdpunkterna i skolan. En intressant fråga är om samtliga elever, såväl pratglada som tystlåtna, kommer till tals i dessa situationer och kan framhålla sina individuella åsikter om högläsning. Eller om pedagogernas uppfattning om elevernas inställning till högläsning endast baseras på klassen som helhet, där eventuellt de pratglada eleverna framträder mest.

Pedagogerna har som mål att få ut mycket av högläsningsstunderna och ser dessa som givande lärandesituationer. Genom högläsningen kan flera förmågor utvecklas hos eleverna, bland annat deras ordförråd, empati och lust att lära och läsa. Eleverna har inte lika lätt för att urskilja vad högläsningen ger. De är medvetna om att högläsningsstunden är ett inslag i undervisningen där målet är lärande, men de har svårigheter med att precisera vad. Dock var eleverna överens om att böcker kan ha flera användningsområden, bland annat som hjälp och inspiration inför eget skrivande. Vårt resultat tyder på att eleverna trots allt är medvetna om några olika lärandemoment som finns att tillgå utifrån högläsningen, men har svårt för att koppla det till sitt eget lärande.

Vårt empiriska material har nu redovisats och analyserats. Resultatet har knutits an till för studien relevant litteratur och tidigare forskning. I följande avsnitt kommer resultatet att diskuteras.