Analys och kunskapsanvändning

Genom den tematiska analysen som har använts har fyra olika teman kunnat identifieras som förefaller ha haft en stor betydelse för att möjliggöra brott i studiens olika fall; bristen på kapabla väktare, tillgängliga objekt, rationalisering och sociala kontakter. Bortsett från försäkringsbedrägeriet finns det ett tydligt samband mellan brottet och de fyra faktorerna, vilket tydligt går att utläsa ur domarna. Däremot skiljer sig delar av domarnas innehåll åt eftersom varje brott är unikt. Det förekommer viss skillnad i definition av vissa begrepp, exempelvis sociala kontakter. Om det är de sociala kontakterna som leder in individen i den kriminella banan eller om denne rekryterar andra medkriminella genom kontakter. Det förstnämnda har inte kunnat identifierats i denna studie, medan den andra har varit

genomgående. Det kan innebära att en tidigare laglydig individ hittar motiv och tillfälle som driver dem till att begå en brottslig gärning, vilket exempelvis var fallet med bedrägeriet mot hjälporganisationen (fall 4). I ungefär hälften av fallen var de huvudtilltalade i

belastningsregistret och visade på någon form av allvarligare problematik (spelmissbruk, drogmissbruk, alkoholmissbruk, psykisk ohälsa). Det visade även på en stor påverkan om hur personen i fråga uppfattades av omgivningen, om han/hon hade ett högt förtroende i privat- eller arbetslivet. I fyra av de fem studerade fallen (inte försäkringsbedrägeriet) visade det på att förtroende och position i arbetslivet hade en stor betydelse. I dessa fall har den

huvudtilltalade varit antingen högt uppsatt i arbetslivet genom exempelvis chefsposition eller haft kunskap om verksamheten (ekonomichef eller tidigare anställd) eller visat på ett stort förtroende till offren vilket sedan har lett till en utnyttjande från gärningspersonen.

Det fanns som nämnts innan många likheter i tillfällesstrukturerna mellan de olika fallen beträffande bristen på kapabla väktare, tillgängliga objekt, rationalisering och sociala kontakter. Angående brist på kapabla väktare så har det framkommit att det var av stor betydelse oavsett vilken bedrägerityp det handlade om. Avsaknad av kontroll i verksamheten eller personer som inte agerar som väktare möjliggör ett bedrägeri. Hur den utsatta

verksamheten är uppbyggd har stor betydelse för kontrollen, exempelvis hur

fakturahanteringen hanteras, attestrutinen m.fl. Inom bank- och finansbranschen brukar det talas om dualitetsprinciper, att människor som arbetar tillsammans också ska bevaka

varandra. En individ ska alltså inte ensam utföra olika arbetsuppgifter – så att det alltid finns insyn och kontroll från andra i verksamheten (Engdahl, 2010). Samma princip borde användas i dessa verksamheter för att förbättra kontrollfunktionen och på så sätt minska sannolikheten för att brott uppfattas vara möjliga att utföra. Om arbetare helt utan kontroll kan attestera och

bidra till att möjligheten för ett bedrägeri ökar. I dessa fall så skiljer sig verksamheterna från varandra, men det är därför viktiga att verksamheten ser över sin kontroll vid exempelvis fakturahanteringen. Det är svårt, om inte omöjligt att ha full kontroll över en stor verksamhet men att det självklart går att begränsa tillfällena. Som även framkommit i tidigare forskning så kan ett brott ge tillfälle för andra, vilket stämmer överens med fallen i denna studie (se tabell 2 på sidan 25). Alla gärningspersonerna blev i samband med bedrägeridomen fälld för andra brott, såsom bokföringsbrott, häleri, dataintrång, trolöshet mot huvudman etc.

Dessutom har social status en stor betydelse och att brist på kontroll av ”barriärerna” i verksamheten påverkar tillfället till att begå brottet (Engdahl, 2008; Engdahl, 2009; BRÅ, 2000; BRÅ, 2016; Alalehto, 1999; Benson et al, 2009; Van Slyke et al., 2016a). Även Alalehtos (1999) resonemang kring att stora komplexa organisationer nästan är omöjliga att helt kontrollera verkar stämma.

Då det inte bara är kontrollen som påverkar bedrägerimöjligheterna så kan små insatser ha en stor betydelse. En annan aspekt som samverkar med kapabla väktare är tillgängliga objekt, vilket ofta handlar om offret och att brottet utövas i samband med det vardagliga eller

arbetsvardagliga livet. Även här så finns det stora likheter mellan de olika fallen i studien, vid bedrägeriet mot bank så skedde det en pågående kontakt mellan offret och gärningspersonerna i det vardagliga arbetslivet, i Ponzi-bedrägeriet så hade förövaren kontakt med offren genom kontakter i det dagliga livet, hjälporganisationen genom det dagliga arbetet och mot

kommunen även där i kontakt genom det dagliga arbetslivet. Det har således visat på en rutin i kontakten med offret och dess verksamhet, detta bidrar också till en större förståelse i hur verksamheten fungerar och gör det då möjligt att ha ”inside” information vilket möjliggör en bra planering av brottet (Cohen & Felson, 1979; Kleemans & De Poot, 2008). Även i denna aspekt skiljer sig försäkringsbedrägeriet från de andra fallen, det framkommer inte alls om de tilltalade hade den kunskapen vad gäller försäkringsbedrägeri som de andra hade för sina offer och verksamheter. Detta visar även att arbetsplatsen i sig kan skapa tillfälle för brottet (Kleemans & De Poot, 2008). Brottstillfället beror därför på ens vardagliga eller

arbetsvardagliga aktiviteter, detta kan däremot ifrågasättas gällande försäkringsbedrägerier (ibid). Att brottet därmed skulle ske av en slump är dels motbevisat då de har varit

välplanerade och genomtänkta, bortsett från försäkringsbedrägeri där det mer skedde av en

”slump” (ibid). Det har funnits en tanke med brotten och någon form av planering innan dess genomförande, exempel genom att skapa sig en kunskap om den utsatta organisationen, eller köpa ett tradingprogram som skulle underlätta verksamheten (i fallet med bedrägeri mot privatperson).

Den tredje aspekten, rationalisering, är också av stor betydelse för tillfällesstrukturen. Att gärningspersonen rationaliserar kring sina handlingar genom att i många fall förneka antingen skada, offer eller ansvar. Det framgår tydligt att dessa tre neutraliseringstekniker förekommer vid bedrägerier, exempelvis vid försäkringsbedrägerier så lyfts det ofta fram som ett offerlöst brott – förnekelse av offer. I det första fallet, med banken, så hävdar de tilltalade att banken inte dragit skada av handlingen då de hade full teckning för beloppen på tidigare fakturor. I fall två, mot privatpersoner (Ponzi-bedrägeriet), sker en förnekelse av ansvar då han

fortfarande hade för avsikt att betala tillbaka de utlånade kapitalet och att hans avsikter hela

tiden var att hjälpa sina kunder. I fall tre, med försäkringsbedrägeriet förnekar de att den brottsliga handlingen har begåtts och att de själva är offret i form av två nedbrända bilar. I fjärde fallet med hjälporganisationen förnekar de skada, att de kommer att få teckning för fakturorna och utföra det utlovade arbetet senare. I det sista fallet (fem) med kommunen förnekar de skada för kommunen då de bidragit med bra hemtjänst under den tiden. Alla bedragare har alltså använt sig av någon av neutraliseringsteknikerna som Sykes och Matza (1957) lyfter fram.

Den fjärde aspekten som har stor betydelse för brottets tillfällesstruktur är sociala kontakter.

Detta kan ha olika betydelser, dels sociala kontakter som gör att individen initierar den kriminella banan genom att ha vänner som är kriminella. Denna sort har däremot inte gått att identifiera i detta arbete, utan istället har det gått att identifiera en annan form av sociala kontakter. Det handlar mer om att den huvudtilltalade använt sina sociala kontakter till att hitta medbrottslingar eller ett lämpligt offer. Sociala kontakter ger alltså även tillgång till lämpliga offer – antingen genom ens privata liv eller arbetsliv. Som Sutherland (1949) lyfter fram sociala kontakter, att det sker genom inlärning av beteende eller interaktionen med andra individer som skapar beteendet verkan finnas en sanning i. I de studerade fallen har detta dock inte identifierats i samma utsträckning utan mer i form av medbrottslingarna. Den

huvudtilltalade utnyttjade mer sina sociala kontakter till att kunna möjliggöra handlingen – genom ett lämpligt offer eller hitta medbrottslingar. Det har inte gått att identifiera hur eventuella sociala kontakter har påverkat huvudbrottslingen till att begå handlingen på ett sådant sätt som har framgått i tidigare forskning (Engdahl, 2008; Bjørgo, 2015). Sociala och teknologiska förändringar kan därmed producera nya brottstillfällen, det behöver däremot inte betyda att ett brott kommer ske då enbart tillfälle motiverar handlingen (Van Slyke et al., 2016a).

I resultatet framgår det också att bedrägeri mot bank, privatperson, hjälporganisation samt kommun alla är arbetsrelaterade brott, vilket innebär att det har skett i samband med

bedragarnas yrkesroll (Cressey, 1953). Bedragaren använder då sina kunskaper och kontakter inom arbetslivet för att kunna begå brottet och skapa dess möjligheter, medan med

försäkringsbedrägeriet i denna studie inte skett på samma sätt (ibid). Den ekonomiansvarige har exempelvis stor koll och insyn på ekonomin inom verksamheten och har därför kunskap om hur bedrägeriet kan verkställas. För försäkringsbedrägeri är inte detta fallet, utan den kunskapen fanns inte.

Utöver dessa fyra aspekter (kapabla väktare, tillgängliga objekt, rationalisering och sociala kontakter) så har förtroende också visat sig ha stor betydelse. Förtroende skulle kunna anses vara en femte aspekt, men så behöver det inte nödvändigtvis vara. Utan förtroendet samverkar med de övriga faktorerna. Exempelvis så bidrar förtroendet till att människor avstår från att kontrollera, vilket var fallet med bedrägeriet mot privatpersonerna, detta skapade därför en brist med de kapabla väktarna. Förtroendet är också en komponent som möjliggör sociala kontakter och därmed skapar tillgängliga objekt i form av lättlurade offer. Enligt Cressey (1953) så är förtroende viktigt för den ekonomiska strukturen, det bygger på förtroende

mellan parter och att det annars hade varit väldigt ineffektivt. Utan detta hade den ekonomiska strukturen att fallerat.

Genom att studera tillfällesstrukturerna på bedrägerier så kan detta sedan användas för det framtida brottsförebyggande arbetet. I fallet mot bank så använde exempelvis bedragarna sig av redan färdigpåskrivna handlingar som gjorde att egentligen vem som helst i bolagen kunde fejka fakturor. Genom att göra om rutinerna i verksamheten och inte ha färdigpåskrivna handlingar kan detta i framtiden förhindras. Liknande i fallet mot hjälporganisationen så kunde bedragaren attestera och kontera sina egna fakturor vilket gjorde att ingen annan hade insyn. Om detta ändras så att en person inte kan attestera och godkänna samtidigt så kan möjligheten också minskas – alltså använda sig av dualitetsprinciper (Engdahl, 2010).

Däremot gäller det att personen som ska granska den andra, har en sådan relation att den vågar granska, ifrågasätta och vid behov anmäla för att upprätthålla en bra kontroll. Som det framgår i dessa exempel så kan enskilda åtgärder och kunskap om tillfällesstrukturen leda till att det brottsförebyggande arbetet förbättras och att bedrägerier kan förebyggas. Sen går det självklart inte att förebygga all bedrägeribrottslighet då det alltid kommer finnas enskilda tillfällen för brotten att begås, även om exempelvis kontrollen är hög. Detta resonerar även Van Slyke et al., (2016a) kring, där brottet kan förebyggas genom att reducera tillfället samt att denna reduceringen inte automatiskt innebär att brottet förflyttas.

Varför enbart fem fall lyfts fram som grund för resultatet kan kanske ifrågasättas. Däremot är det fler fall som har studerats men som sedan exkluderats på grund av informationsbrist kring brottets tillfällesstruktur. Däremot så har det visat sig att oavsett vilken slags bedrägeri det handlar om eller vilka som är offren så finns det många likheter mellan dem, bortsett från till viss del försäkringsbedrägerier. Det kan bero på att de andra fallen är arbetsrelaterad

brottslighet (occupational crime), vilket enligt Sutherlands (1949:9) definition innebär: “a crime committed by a person of respectability and high social status in the course of his occupation”. Därför är det också möjligt att tala om överförbarhet till andra brott som skett genom liknande omständigheter. En gemensam tillfällesstruktur för de studerade fallen lyfts fram i tabellen nedan:

Bedrägeri mot… Brist på kapabla väktare

Tillgängliga objekt

Rationalisering Sociala kontakter

Bank Ja, brist på kontroll Rutin i arbetet Ja, förnekelse av offer Ja, medbrottsling Privatperson Ja, utnyttjande av

förtroende

Rutin i arbetet Ja, förnekelse av ansvar Ja, offren

Försäkringsbolag Ej identifierbart vilka brister

Ej iden-tifierbart Ja, dels förnekelse av ansvar

Ja, medbrottsling

Hjälporganisation Ja, brist på kontroll och förtroende

Rutin i arbetet Ja, förnekelse av ansvar Ja, medbrottsling

Kommun Ja, brist på

insyn/kontroll

Rutin i arbetet Ja, förnekelse av skada Ja, medbrottsling

Generellt för

Tabell 3: Sammanställning av resultatet för tillfällesstrukturerna samt en sammanställning generellt för bedrägerier.

Det finns ett tydligt samband mellan de olika faktorerna, de går till viss del in i varandra.

Framförallt gällande kapabla väktare, tillgängliga objekt och sociala kontakter. Det är i och för sig inte konstigt att tillgängliga objekt och kapabla väktare samverkar, då de båda kommer från rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson, 1979). Sedan samverkar även sociala kontakter med dessa två, vilket tydligt har visats i resultatet. Där de sociala kontakterna framförallt har påverkat vilka som är offret eller medbrottslingarna. Rationaliseringen däremot är mer fristående från de andra aspekterna. Däremot har dessa fortfarande en stor betydelse för brottets tillfällesstruktur.

Som framgått ovan finns det många likheter mellan tillfällesstrukturerna på de olika bedrägerityperna. Däremot så sticker försäkringsbedrägeri ut i flera aspekter och detta

bekräftas genom domarna. Vad gäller försäkringsbedrägerier har det visat sig vara svårare att identifiera tillfällesstrukturen än för de andra bedrägerityperna – både gällande kunskapen om förfarande, tillvägagångssättet, rationaliseringen, sociala kontakter och kapabla väktare.

Rationalisering hos individen sker för att neutralisera sina handlingar, vilken av dessa metoder som används beror på motivet och brottet. Offren blir tillgängliga genom en vardaglig eller arbetsvardaglig kontakt vilket gör att gärningspersonen har stor kunskap om verksamheten eller personerna. Sociala kontakter i den utsträckning att det påverkar vem som är offret eller medbrottslingarna har också visat sig ha en stor betydelse. Individens förtroende och yrkesställning påverkar agerandet från andra och detta kan möjliggöra en brottslig

handling. Om gärningspersonen varit straffad tidigare eller inte verkar inte ha någon större betydelse för bedrägerier i denna studie. Gemensamt går det också att säga att sambandet mellan de olika aspekterna tycks samverka för att brottet ska kunna begås och om flera av dessa tas ut ur ekvationen så kan brottet förebyggas. Exempelvis är det svårt att alltid ha full kontroll på verksamheten och därmed alltid ha en kapabel väktare, men att detta inte är helt avgörande för brottet då andra åtgärder kan göras. Genom att förhindra brist på kapabla väktare, tillgängliga objekt, rationalisering hos gärningspersonenen och de sociala

kontakterna kan viss bedrägeribrottslighet förebyggas. Det är viktigt att ha i åtanke att varje fall är unikt och att det påverkar utfallet i studien, däremot finns det trots detta fortfarande stora likheter mellan bedrägeribrottens tillfällesstruktur.