Kartläggningen av företagens nedskrivningsprövningar visade på en bristande jämförbarhet mellan årsredovisningar i och med att många företag inte redovisade och motiverade sina antaganden. I detta avsnitt diskuteras detta med kopplingar till den teoretiska referensramen.
5.1 Företagens nedskrivningar under 2014
För att beskriva och jämföra hur svenska börsnoterade företag redovisar sina nedskrivningsprövningar är det viktigt att få ett helhetsperspektiv av utfallet. Ett helhetsperspektiv är även till hjälp för att analysera skillnader i diskonteringsränta, prognosperiod och tillväxttakt.
Vid ingången av året uppgick total goodwill till 688 959 Mkr för att vid årets utgång uppgå till 686 224 Mkr. Detta motsvarar en minskning med 0,5 procent vilket indikerar på en relativt liten nedskrivning jämfört med om linjära avskrivningar hade tillämpats. Studiens resultat visade att 24 procent av företagen identifierade ett nedskrivningsbehov av goodwill under 2014. Resterande 76 procent lämnade sina goodwillvärden oförändrade vid årets slut. Enligt Watts & Zimmerman (1990) kan detta förklaras av att företagsledningarna har antagit ett opportunistiskt perspektiv snarare än ett effektivitetsperspektiv. Nedskrivningar av goodwill anses normalt som ett misslyckande från företagens sida. Därmed kan nedskrivningar hota företagens legitimitet om de inte kan motiveras på ett tillförlitligt sätt. Detta kan styrkas av Deegan & Unerman (2011) och Sandell & Svensson (2014).
5.2 Uteslutna antaganden i posten nedskrivningsprövning av goodwill
Enligt IFRS/IAS 36 ska företagen redovisa sin diskonteringsränta, tillväxttakt och prognosperiod. Resultatet av föreliggande empiriska undersökning visade att det förekommer att företag utesluter att redovisa sin diskonteringsränta, prognosperiod och/eller tillväxttakt. Undersökningen visade att tre procent av de undersökta företagen inte redovisade diskonteringsräntan, tolv procent redovisade inte tillväxttakten och 17 procent redovisade inte prognosperioden. Tabell 14 visar en sammanställning av de företag som frångick regelverket och i vilket avseende.
TABELL 14: Företag som frångick IFRS/IAS 36.
Diskonteringsränta Tillväxttakt Prognosperiod
Atrium Ljungberg Atrium Ljungberg Atrium Ljungberg Lundbergföretagen Lundbergföretagen Lundbergföretagen
Lundin Mining Lundin Mining
Autoliv Autoliv
Ratos Ratos
Oriflame ABB
Alfa Laval Loomis
Skanska SKF
Broberg et. al. (2007) menar att företag inom samma bransch tenderar att likna varandra i sina redovisningar. Detta är även i likhet med den institutionella teorin. I bilaga 2 har företagen kategoriserats per branch.
Atrium Ljungberg och Lundbergföretagen frångick regelverket i alla tre avseenden. På Stockholmsbörsen är dessa kategoriserade i samma bransch, Fastigheter och Finans. Likaså Ratos är verksam inom denna bransch och har varken redovisat sin tillväxttakt eller prognosperiod. Autoliv och Lundin Mining frångick regelverket genom att inte redovisa sin tillväxttakt och prognosperiod. Dessa är också verksamma inom samma bransch, Material. Detta indikerar att företag inom samma bransch tenderar att likna varandra i sina redovisningar vilket styrks av Deegan och Unermans (2011) teori om härmande isoformism. Det torde därför finnas risk för att ytterligare företag inom samma branscher tenderar att ta efter och i framtiden utesluta de antaganden som ligger till grund för deras nedskrivningsprövningar.
Det är anmärkningsvärt att endast två av de tolv företag (17 procent) som inte redovisat sina antaganden identifierade ett nedskrivningsbehov under 2014. För att intressenter ska kunna bedöma om goodwill är korrekt värderad är det en förutsättning att företagen presenterar de antaganden som ligger till grund för värderingen. Företagsledningar väljer ofta att redovisa den information som är till deras fördel (Deegan & Unerman, 2011). Utan företagsintern information är det svårt att avgöra orsaken till varför vissa antaganden saknas i redovisningen. Avsaknaden av motiveringar kan bero på att företagen upplever att det är så pass givet att följa regelverket att någon sådan inte är nödvändig. En annan möjlig förklaring kan vara manipulation av redovisningen. Ledningen kan ha incitament att inte skriva ned goodwill för att visa ett bättre resultat. Genom att inte redovisa sina antaganden kan företagen dölja att en nedskrivning av goodwill egentligen är erfordrad. Detta är i linje med Pajunen och Saastamoinens (2013) studie på finska börsnoterade bolag.
5.3 Varierande antaganden i posten nedskrivningsprövning av goodwill
Resultaten visade att företagens diskonteringsräntor, prognosperioder och tillväxttakter varierade kraftigt mellan svenska börsnoterade företag. Detta kan i första hand hänföras till att 46 procent tillämpade olika diskonteringsräntor för olika kassagenererande enheter. På samma sätt tillämpade fem procent olika prognosperioder och 14 procent olika tillväxttakter. Detta förklaras av att dessa företag har flera grupper av tillgångar som i hög grad är oberoende av andra tillgångar och ger upphov till inbetalningar.Diskonteringsräntan är det antagande som ger störst utrymme för subjektiva tolkningar (Nobes, 2006). Resultatet visade att diskonteringsräntan varierade mellan sju och 16 procent. En relativt hög eller relativt låg diskonteringsränta frångår i sig inte från regelverket. Detta skiljer sig från prognosperioden och tillväxttakten som ska motiveras om de avviker från normen. Resultatet visade att prognosperioden varierade mellan ett och 33 år och tillväxttakten mellan noll och fem procent. Dessa siffror indikerar att IFRS/IAS 36 ger utrymme för subjektiva bedömningar och tolkningar vilket styrks av Nobes (2006), Hoogendoorn (2006), Sandell & Svensson (2014), Lönnqvist (2012) och Malmqvist (2015). Det handlar om hur företagen redovisar och motiverar sina antaganden för att skapa rättvisa och jämförbara årsredovisningar. De brister som identifierades i företagens motiveringar kan förklaras av legitimitetsteorin och institutionell teori. Enligt dessa teorier anses företagens
Den positiva redovisningsteorin kan förklara varför AstraZeneca, Skanska, Alfa Laval och SKF motiverade sina avvikande prognosperioder. Redovisningen kan fungera som ett hjälpmedel för att uppnå målöverrensstämmelse mellan företaget och dess aktieägare. Swedbank och Handelsbanken tillämpade den längsta prognosperioden om 33 respektive 20 år. Eftersom dessa företag är verksamma inom samma bransch utsätts de för liknande marknadsvillkor. Detta influerar dem att agera liknande vilket kan styrkas av Broberg et. al. (2007). Det är anmärkningsvärt att det även är dessa två företag som inte redovisade sina skäl för en längre prognosperiod än fem år. Electrolux var det enda företag som tillämpade en anmärkningsvärt högre tillväxttakt än genomsnittet. De motiverade dock inte sina skäl. Eftersom det saknas företag med liknande avvikelser att jämföra med är det svårt att förklara orsaken bakom antagandet.
5.3.1 Kravet på en diskonteringsränta före skatt efterföljs inte av alla företag Resultatet visade att 22 procent av företagen använde en diskonteringsränta efter skatt. Detta kan jämföras med Sandell & Yards undersökning som identifierande att 26 procent av de svenska företagen under 2011 använde en diskonteringsränta efter skatt. Petersen och Plenborg (2010) menar att en diskontering av kassaflöden före skatt med en diskonteringsränta före skatt teoretiskt sett ger samma utfall som en diskontering av kassaflöden efter skatt med en diskonteringsränta efter skatt. Som föreliggande empiriska undersökning visade använde Ericsson och Assa Abloy denna motivering till varför de valde att frångå regelverket. En diskonteringsränta efter skatt medför dock svårigheter om det inte är ett enskilt skattesubjekt som utgör den kassagenererande enheten. Ibland inkluderas verksamheter från flera länder med olika skattesatser i en och samma kassagenererade enhet. (Carlsson et. al, 2013). Utan företagsintern information är det som intressent svårt att göra en egen bedömning. Att frångå regelverket i detta avseende motverkar således syftet med IFRS vars målsättning är att skapa en rättvis och jämförbar redovisning över gränserna inom EU. Varför 22 procent valde att frångå regelverket kan tänkas bero på att det är mer problematiskt att beräkna en diskonteringsränta före skatt. Det är ofta omöjligt att genomföra utan att gå omvägen via en iteration utifrån ett värde fastställt efter skatt (Carlsson, Sandell, & Yard, 2013).