Med stöd i de teoretiska perspektiven och tidigare forskning analyseras här de vuxna aktörernas förväntningar på projektet Vimmerbymodellen avseende skapandet av nätverk och
mötesplatser för ensamkommande ungdomar och vilken betydelse projektet Vimmerbymodellen har för ensamkommande ungdomars delaktighet i projektet.
Robert Putnams begrepp överbryggande och sammanbindande sociala kapital hjälper oss i vår analys för att tolka hur Vimmerbymodellen kan bidra till skapandet av nätverk och
mötesplatser för de ensamkommande ungdomarna. En respondent berättar att projektet handlar om integration för ensamkommande ungdomar och att alla är välkomna oavsett nationalitet vilket kan tolkas som överbryggande socialt kapital. När det gäller
Vimmerbymodellen beskrivs även ömsesidigheten som betydelsefull vilken är den viktigaste normen som förstärker förtroende och tillit enligt Putnam (2006). För respondenterna är respekt och förståelse viktigt och att tillvara på kunskaper som människor har. Av vårt resultat framkommer att de ensamkommande ungdomarna besitter enorm kunskap och har fått kämpa. Respondenterna uppger att ungdomarna är otroligt kraftfulla och att de har mer kraft än många andra ungdomar. Vimmerbymodellen kan skapa fler mötesplatser åt ungdomarna som leder till fler möten mellan människor, där människor synliggör varandra. Empowerment innefattar ordet power som betyder både styrka, makt och kraft och hänför sig till en människas makt och kontroll i sitt egna liv (Swärd & Starrin 2006). Utifrån respondenterna har de ensamkommande ungdomarna makt och styrka men att projektet är en modell för att ta tillvara på denna kraft hos ungdomarna.
Utifrån Putnam (2006) skapar sammanbindande socialt kapital starka band av lojalitet, ömsesidighet och solidaritet inom enskilda grupper vilket kan utgöra ett socialt och psykologiskt stöd. De ensamkommande ungdomarna i vår studie kan tolkas som en sådan grupp. Detta sammanbindande sociala kapital kan även leda till motstånd mot de som inte ingår i nätverket och Vimmerbymodellen skulle kunna tolkas som brygga mellan gruppen till andra individer och grupper, det vill säga ge upphov till överbryggande socialt kapital.
Putnam (2006) framför också att den kollektiva aspekten av socialt kapital är betydande genom att de sociala förbindelserna i ett nätverk inte enbart främjar de individer som bygger upp dessa utan även tillfaller omgivningen. Utifrån dettta resonemang gynnar inte
Vimmerbymodellen enbart de som är delaktiga utan kan också kunna främja hela Vimmerby. Putnam (2006) redogör att socialt kapital som en samhällelig tillgång har samband med tillit och förtroende i ett samhälle. Tillit och förtroende i ett samhälle kan uppstå ur ett nätverk av medborgerligt engagemang och normer för ömsesidighet vilket underlättar samarbete. Den ömsesidighet som Putnam betonar leder till begreppet reciprocitet som handlar om
ömsesidiga förväntningar. De vuxna respondenterna har förväntningar och ställer krav på att de ensamkommande ungdomarna också ska prestera och att det handlar om att ge och ta. En respondent menar att det är viktigt för deltagare i projektet att förstå vad projektet går ut på och uppger att förtroendet i projektet skapas genom att alla involverade möts med respekt och har förståelse för varandra. Resultatet visar att mötet mellan människor, synen och respekten för varandra är betydelsefullt i projektet vilket Putnam (2006) menar är viktiga komponenter för att underlätta samarbete.
Respondenterna har förväntningar på att Vimmerbymodellen ska skapa nya kontakter och nätverk. Att projektet skapar större möjligheter till nya sociala nätverk för de
ensamkommande ungdomarna är alla de vuxna respondenterna överens om och ser även framtidsutsikter och förhoppningar om att dessa nätverk kan skapa större utbildnings- och arbetsmöjligheter. Håkansson (2011) talar om att socialt kapital i form av nätverk minskar sannolikheten för arbetslöshet och nätverk som skapas genom Vimmerbymodellen kan tänkas få denna effekt.
Franzén (2001) skriver om hur ensamkommande ungdomar genom sin flykt förlorat många speglingsmöjligheter. Detta kan även tolkas utifrån Cooley (1981) där han menar att
spegeljaget, det vill säga att bilden vi har av oss själva, formas utifrån hur vi tror att andra ser på oss. Vår självbild kommer antingen förstärkas eller försvagas utifrån hur vi sedan tror att andra ser på oss. Utifrån vad respondenten säger är det är viktigt att ungdomarna deltar i aktiviteter och träffar andra utomstående vilket kan tolkas som att det är betydande att ungdomarna får nya speglingsmöjligheter för att forma sitt medvetande och sin identitet (Cooley 1981). En respondent betonar språkets betydelse för att de ensamkommande ungdomarnas självförtroende och menar att Vimmerbymodellen kommer bygga ett
självförtroende hos de ensamkommande ungdomarna och självförtroende är ett centralt begrepp i empowerment. Payne (2008) beskriver empowerment som mål är att minska effekterna av personliga och sociala hinder för individer för att människor ska få
handlingsutrymme och makt i sina liv och att öka självförtroende och förmågan att använda denna makt. Respondenten nämner språkliga hinder som behöver övervinnas och att
Vimmerbymodellen kommer att bygga ett självförtroende bland annat när det gäller språk. Detta kan tolkas på så sätt att ungdomarna får större makt i sina liv. Även Askheim och Starrin (2005) beskriver att deltagande leder till processer och aktiviteter som kan stärka just självförtroende. En respondent framför också att det är viktigt att behålla sin identitet för att inte glömma vart man kommer ifrån och behålla sig själv men samtidigt inte vara någon ny utan vara mottaglig för nya idéer. Respondenten framhåller att det därför är viktigt att vara lyhörda för vad ungdomarna vill få ut av projektet. Beirens et al. (2007) pekar på betydelsen av att ha sociala nätverk och att umgås med folk från olika ursprung vilket främjar en känsla av tillhörighet, gemenskap och en starkare kulturell identitet. Respondenterna uppger att ungdomarnas deltagande i Vimmerbymodellen bidrar till ett sätt att föras in i kulturen.
Det empiriska material indikerade även att Vimmerbymodellen ska vara för hela samhället. En respondent betonande vikten av att deltagarna i projektet gör något gemensamt och att det blir “vi”. Detta kan dels tolkas utifrån Cooley (1981) som betraktar individen och samhället som två sidor som tillsammans skapar en oskiljaktig helhet och dels utifrån Putnam (2006) teori om överbryggande socialt kapital som sammanbinder individer och grupper.