Att analysera attitydens gestalt

Attitydens gestalt är själva formen av den attityd kring ett objekt som kan tolkas ur ett

eller flera attityduttryck. I en retorisk artefakt kan det finnas en progression av betydelser över tid, och attitydens gestalt kan bli mer komplex eller definierad genom flera värderande uttryck. Attitydens gestalt framträder gradvis för publiken, som en mosaik som bildas av att fler och fler bitar fästs till den.

I analysstadiet så finns ett behov av ett enkelt sätt att ställa upp hur attityduttrycken värderar objektet, speciellt när vi följer en utveckling av en attitydgestalt genom flera uttryck. Här föreslår jag en enkel modell i vilken vi kan föra in olika uttryck i en retorisk artefakt, dels för att följa progressionen av värderingarna och dels för att tydliggöra den generella inställningen till objektet:

I denna skala för vi in de värderingar och definitioner av objektet som görs genom attityduttrycken. Uttrycksanalyserna som görs kan med fördel numreras kronologiskt och föras in i skalan. På så vis kan vi se om en rhetor förändrar sitt tonfall i någon del av ett tal, kanske kan vi se om hen reagerar på någon replik genom att skifta var i sin latitud hen hämtar sina värderingar. Skalan går från extremt positiva värderingar längst till vänster, via neutrala värderingar i mitten till extremt negativa längst till höger. I praktiken avgörs placeringen av kraft och värde. Vi kan ”översätta” de attityduttryck som görs till adjektiv vilket förenklar analysarbetet. På så vis kan vi se hur en mer sammanhållen bild av den komplexare attitydgestalten framträder.

Om vi jämför olika attitydgestalter med varandra så framträder en djupare bild av rhetorns ståndpunkter. Vi kan studera hur de olika attityderna förhåller sig till varandra, om de verkar relaterade eller beroende av varandra. På så vis kan vi analysera den ideologi som rhetorn propagerar genom sina attityduttryck. Detta kan vara en fruktsam infallsvinkel i fall där vi anar underförstådda budskap som är svåra att förstå när vi enbart ser till det verbala och argumenten. Det kan exempelvis visa hur en rhetor, trots att det verbala uttrycket kanske verkar balanserat, inbjudande och faktabaserat samtidigt dansar en mycket polariserande eller mästrande attityd.

Om vi återvänder till exemplet ovan så kan vi se hur detta går till i praktiken. Vi hanterar de två attitydobjekt som framträdde i analysen av riktning; Katolska kyrkan och debattmotståndarna. Jag har här räknat Onaiyekan och Widdecombe som ett gemensamt objekt, på grund av att kameravinklarna i inspelningen inte visar om Fry vänder sig specifikt till någon av dem. Som de sitter på podiet så kan vi anta att de flesta i publiken inte heller kunde uppfatta om Fry vänder sig till någon av dem specifikt. Det kan hända att det tolkas som att Fry vänder sig specifikt mot Widdecombe då hon är den enda av dem som berört frågan om kondomanvändning.

Vi kan i exemplet finna tre attityduttryck. På rad 1-3 finner vi ett ironiserande uttryck över avhållsamhet som en HIV-preventiv åtgärd. Fry försäkrar publiken, på ett skämtsamt övertydligt sätt att avhållsamhet verkligen fungerar. Detta är uttryck nr.1. På rad 4-6 har vi uttryck nr.2, vilket är det som utreddes i uttrycksanalysen ovan. På rad 7- 8 hittar vi det tredje uttrycket där Fry förstärker det föregående med meningen ”and do not deny it”, vilket är mer riktat mot debattmotståndarna. Såhär kan vi placera in dessa uttryck på skalan:

Uttryck 1 har jag placerat som milt negativt för kyrkan respektive neutralt för debattmotståndarna. Då en ironi samtidigt kritiserar och är ansiktsbevarande148 _{så får}

detta ironiska uttryck olika värderande funktion för de olika objekten. För katolska kyrkan är uttryck 1 milt negativt, då det alluderar till kyrkans hållning som självklar: Alla som känner till att HIV överförs sexuellt förstår att avhållsamhet hindrar smittospridningen. Det ironiska tonfallet påpekar att avhållsamhet som HIV-prevention är en plattityd och värderar därför kyrkans politik milt negativt. Samtidigt medger Fry avhållsamhet som relevant för HIV-bekämpning, vilket värderar debattmotståndarna neutralt: Han erkänner att detta är ett godkänt argument vilket kan tänkas förhindra att de ska använda detta argument senare. Uttryck 2 är kraftigt anklagande, och visar upp den ytterst negativa värderingen att kyrkan mot bättre vetande propagerar mot kondomanvändning. Den anklagar samtidigt denna politik för att vara just ett starkt exempel på att kyrkan inte är en god kraft i världen. Uttryck två är, genom Fry's pose och gester även riktad mot debattmotståndarna, men värderar dem på ett annorlunda sätt. Här blir denna värdering kraftigt negativ även för bilden av dem, då den insinuerar att debattmotståndarna förleder människor. I stället för att som i kyrkans fall värdera genom effekterna av politiken värderas debattmotståndarna moraliskt. Det direkt efterföljande uttryck 3 är direkt riktat mot debattmotståndarna. Det är en uppmaning men den uttalas i en fördömande, nästan varnande ton. Den tjänar dels till att vidare fästa den föregående värderingen vid dem, men den kan också alludera till eventuella motargument för att förhindra att de uppstår. Det är väl värt att notera att Fry inte sakligt argumenterar för att kondomer hindrar spridningen av HIV, han framställer detta genom sitt attityduttryck som fullständigt självklart.

Vi kan alltså härleda två attitydgestalter ur exemplet. Dels formas en attitydgestalt runt katolska kyrkan: Att denna organisation är ond då den sätter sin position mot preventivmedel framför människoliv. Kyrkans rekommenderade metod för HIV- prevention, avhållsamhet ironiseras över som självklar. Vi kan förkorta denna värdering till ”skapar lidande genom blind ideologi”. Debattmotståndarna värderas samtidigt som omoraliska, i det att de mot bättre vetande propagerar denna hållning. Fry erkänner

148Sigrell 2007 s.245ff.

implicit att han har lyssnat på deras argument, alltså att han tar dem på allvar men kritiserar dem starkt och varnar dem för att argumentera mot kondomanvändning.149

Detta kan vi rekonstruera i epitetet ”omoraliska propagandister”.

Eftersom vi enbart utgått från ett kort exempel så visar inte analysen ovan på de mer komplexa attityder mot katolska kyrkan och debattmotståndarna som Fry uttrycker över anförandets helhet. Då han talar i 20 minuter och berör en lång rad ämnen så är dessa attitydgestalter mycket mer utvecklade sett till artefakten i sin helhet. Exempelvis uttrycker Fry ett flertal gånger att det är de kyrkliga institutionerna och deras politik som är problemet, och inte själva den kristna tron eller katolska troende.

För att underlätta en analys kan modellen i figur 2 förlängas med flera rader nedåt. Raderna kan delas in i teman: I vårt exempel hade vi kunnat sätta temat till HIV-politik. Andra rader hade i Fry's anförande kunnat vara pedofili, homosexualitet, hjälparbete etc. Attityduttryck berör olika teman och dessa teman är viktiga för att förstå attityden i stort; Fry kan exempelvis ses som kraftigt kritisk mot HIV-politiken samtidigt som han uppmuntrar de grundläggande värderingarna i Jesu liv och gärning, själva tron är inte problematisk för Fry. Han hämtar alltså under talets gång sina värderingar på olika platser utmed sin latitud: Katolska kyrkan, eller snarare katolicismen är inte alltigenom negativ för Fry. På det hela taget så tolkar jag Fry's attityd mot kyrkan som kraftigt avfärdande både sett till dess dogma, politik och dess förespråkare, men han medger samtidigt att kyrkan har goda egenskaper och har potentialen att vara en god kraft i världen. Debattmotståndarna får däremot utstå en skarpare kritik, och det är framför allt Widdecombe som är måltavla för Fry's angrepp. Överlag så framställs de som propagandister som mot bättre vetande framhärdar i att framställa kyrkan i god dager.

Vi kan använda andra kategorier på raderna som exempelvis riktningar, subjektivitet och objektivitet i uttrycken, vilken status, stilnivå eller genus som uttrycken finns inom, eller i talturer. Valet kommer an på vilken forskningsfråga som analysen ska besvara. Om vi exempelvis utgår från retoriskt genus och analyserar hur rhetorn uttrycker sina attityder när hen talar epideiktiskt, juridiskt eller deliberativt kan vi dra slutsatser om hur rhetorn gör olika attityduttryck för att skuldbelägga, skapa identifikation eller mana till en specifik handling.

Poängen med att ställa upp attitydens gestalt på detta vis är att vi ska kunna göra oss en bild av hur attitydgestalten utvecklas i olika faser av talet. Detta kan visa hur rhetorn ändrar anslag och förmedlar olika sinnesstämningar på olika punkter i talet. Det kan också, om vi utgår från turtagning vid analys av en debatt tydligt visa om rhetorn byter position, går från en agonistisk till en inbjudande hållning etc. Om vi i en sådan analys jämför attityduttrycken hos olika debattörer skulle vi kunna följa det sociala spelet mellan debattörerna, för att blottlägga dynamiken i diskussionen.

149Vilket kan ses som den retoriska figuren Procatalepsis, se Silva Rhetoricae: http://rhetoric.byu.edu/Figures/P/procatalepsis.htm