Radium-226 och radon-222
Figur 8 och 9 visar analysresultaten av radium-226 och radon-222 från olika delar i Sverige. Vad gäller radium-226 förekommer det mycket sparsamt med förhöjda halter i råvatten. Endast i Mellansverige och i Siljansringen i Dalarna är halter över 0,5 Bq/l något vanligare. Radonhalter över otjänlighetsnivån på 1 000 Bq/l påträffas däremot i brunnsvatten i stora delar av landet men i sydvästra Sverige är halterna av radon-222 i allmänhet låga. Bohusläns uranrika graniter har inte orsakat höga radiumhalter men däremot relativt höga radonhalter i vattnet. Under samma tidsperiod som Bohusgraniten, bildades i Årjängsområdet den uranrika Blomskogsgraniten och med den associerade gångar och massiv av pegmatit. I detta område har tidigare ett stort antal brunnar påträffats med förhöjda halter av de radioaktiva ämnena i dricksvattnet. I en brunn uppmättes både den högsta radonhalten, 66 200 Bq/l, och den högsta radiumhalten, 6,85 Bq/l, i hela undersökningen. Den uranrika alunskiffern i exempelvis Närke och Västergötland orsakar däremot inte några förhöjda halter av vare sig radium-226 eller radon-222 i dricksvattnet.
45
Figur 9. Översikt över radon-222 i råvatten från bergborrade brunnar.
Uran
Resultaten visar att 20% av samtliga råvattenbrunnar har en uranhalt över 15 µg/l. För det riktade urvalet, då brunnar i uranrika områden uteslutits, har ändå så mycket som 17% av de undersökta bergborrade brunnarna en uranhalt i råvattnet över rekommendationen på 15 µg/l. Även 17 % av dricksvattenbrunnarna har en uranhalt över 15 µg/l.
Förhöjda halter av uran i brunnsvattnet förekommer i många områden i Sverige men i de södra och sydvästra delarna av landet och i områden med sedimentär berggrund är uranhalterna i allmänhet mycket låga i vattnet (figur 10). Förhöjda halter är främst vanliga i östra Mellansverige, i delar av Gävleborgs län, i norra Bohuslän och i delar av Dalarna. De högsta uranhalterna i Sverige har uppmätts i ett antal brunnsvatten från Siljansringen i Dalarna, se sidan 63.
46
Figur 10. Översikt över uranhalter i råvatten från provtagna bergborrade brunnar.
I norra Bohuslän där berggrunden består av en yngre uranrik granit har många brunnar höga radonhalter i vattnet. Däremot är uranhalten i vattnet måttlig med en högsta halt av 90 µg/l i analyserade prov.
Undersökningarna visar att de bergborrade brunnarna i alunskifferområden inte, med vissa undantag, har några förhöjda halter av uran i vattnet. Av de fem jordbrunnar som provtogs öster om Skara i den s.k. Vallemoränen, som innehåller fragment av alunskiffer, hade tre brunnar en uranhalt över 15 µg/l och högsta halten var 46 µg/l. För de provtagna jordbrunnarna har det funnits en viss inriktning mot områden där berggrunden har förhöjda uranhalter vilket visas av relativt höga medianvärden. Två av de analyserade jordbrunnarna som har en uranhalt över rekommendationen hämtar sitt vatten från Enköpingsåsen respektive Surahammarsåsen.
47
Arsenik
De tidigare analyserna av arsenik i vatten från bergborrade brunnar, som innebar att förhöjda halter kunde knytas till vissa områden och vissa bergarter (Fagerlind 1991, Lewin m.fl., 1998), har bekräftats i denna undersökning. De högsta halterna har även nu uppmätts i vatten från brunnar i Skelleftefältet, Enköpingsområdet och delar av Västernorrland. Endast några enstaka brunnar utanför dessa områden har visat förhöjda arsenikhalter (figur 11 och tabell 15). I de flesta fall ligger dessa brunnar i områden med äldre sulfidrika sedimentbergarter.
Några brunnar provtogs i Smedjebackens kommun sommaren 2006 i områden som är kända som ”högrisk”-områden för arsenik i brunnsvattnet. Ingen av dessa brunnar hade en arsenikhalt över riktvärdet vilket visar att det även inom högriskområden finns brunnar med låga arsenikhalter. Den markgeokemiska kartan (figur 4) visar att arsenikhalten är förhöjd i områden med alunskiffer. I provtagna bergborrade brunnar i alunskifferområden har dock inget brunnsvatten visat sig ha arsenikhalter över riktvärdet med undantag för tre brunnar i sydöstra Skåne. Inte heller någon av de särskilt provtagna jordbrunnarna i den alunskifferrika Vallemoränen i Skara kommun hade en förhöjd arsenikhalt i vattnet. Den markgeokemiska kartan påvisar förhöjda arsenikhalter inom detta område.
Tabell 15. Antal brunnar där arsenikhalten i dricksvattnet överstiger riktvärdet 10 µg/l i olika län. I övriga län har ingen brunn en arsenikhalt över riktvärdet. I Uppsalas, Västernorrlands, Skånes och Västerbottens län riktades provtagningarna delvis mot områden där förhöjda arsenikhalter kunde förväntas i vattnet. I Västerbotten hade 6 brunnar någon typ av vattenrening vilket i vissa fall har påverkat arsenikhalten i vattnet, se även tabell 18.
Län Antal brunnar >10 µg/l Antal provtagna brunnar
Gävleborg 1 32 Norrbotten 2 27 Skåne 3 39 Stockholm 3 42 Uppsala 6 (1 grävd) 45 Västerbotten 15 53 Västernorrland 5 32 Västmanland 1 27 Summa 36 297
48
49
Bor
Bor förekommer med halter över WHOs rekommendation 500 µg/l i sydvästra Skåne och på Gotland, se mer sidan 67. I övrigt är halterna mycket låga, med ett medianvärde på 19 µg/l i vatten från
bergborrade brunnar (figur 12).
Figur 12. Översikt över borhalter i råvatten från bergborrade brunnar. Analyser av bor utfördes endast under 2006 varför information saknas eller är sparsam för flera län.
Kartöversikter för följande ämnen återfinns i bilaga 4.
Kadmium förekommer endast sällsynt i analyserade vatten. Endast en brunn, som ligger i
Siljansringen, har en halt som överstiger riktvärdet 5 µg/l för dricksvatten. Medianvärdet (<0,1 µg/l) ligger långt under riktvärdet.
Bly. Medianvärdet 0,36 µg/l för bly i råvatten visar att höga halter är ovanliga, endast i 10
brunnsvatten ligger blyhalten över riktvärdet (10 µg/l). Tre av dessa brunnar ligger i Siljansringen, varav ett har den här undersökningens högsta uppmätta värde, 41 µg/l. I dricksvatten är halterna obetydligt lägre. Däremot är halterna i provtagna jordbrunnar högre med ett medianvärde på 0,56 µg/l
50
för råvatten och 0,63 µg/l i dricksvatten. Det högsta uppmätta värdet i vattnet från en jordbrunn är 6,4 µg/l.
Toriumhalterna är låga med ett medianvärde långt under den angivna detektionsgränsen (0,5 µg/l). De
högsta uppmätta halterna är 2,7 µg/l, i vattnet från en bergborrad brunn i Nynäshamns kommun och 1,0 µg/l från en grävd brunn i Lindesbergs kommun.
Kromhalterna är låga i undersökta vatten och endast ett brunnsvatten har en halt över riktvärdet 50
µg/l. Brunnen i fråga har en kromhalt på 123 µg/l och är belägen i Västerbotten i området med förhöjda arsenikhalter i berggrund och i brunnsvatten. Fördelningen över landet visar annars att något förhöjda halter påträffas främst i kustnära områden.
Nickel. Totalt har 15 brunnsvatten en nickelhalt över riktvärdet (20 µg/l) varav en är jordbrunn.
Medianvärdet för nickel ligger under detektionsgränsen både för dricksvatten som råvatten från bergborrade brunnar men något över för vatten från jordbrunnar. Den högsta uppmätta nickelhalten på 625 µg/l påträffades i ett brunnsvatten från Surahammar.
Strontium. Förhöjda strontiumhalter i brunnsvatten förekommer främst i områden med sedimentär
berggrund och de högsta uppmätta halterna erhölls i sydvästra Skåne med 11 450 µg/l i ett dricksvatten från Eslöv.
Barium. WHOs rekommendation för barium på 700 µg/l överskrids i endast fyra dricksvatten, dels i en
brunn från södra Storsjöområdet i Jämtland, dels i tre brunnar från den östra delen av Siljansringen i Rättviks kommun. Det högsta uppmätta värdet är 1184 µg/l och medianvärdet i råvatten är 24 µg/l.
Fluorid förekommer i brunnsvattnet med halter som överstiger riktvärdet för tjänligt med anmärkning
inom många delar av Sverige. Drygt 30 % av de brunnar som hittills undersökts i Sverige har en fluoridhalt över 1,3 mg/l. Medianvärdet för fluorid i brunnsvatten från bergborrade brunnar ligger kring 0,8 mg/l, d.v.s. på den nivå då fluoriden börjar få en kariesförebyggande effekt. Vatten från jordbrunnar har lägre fluoridhalter, med ett medianvärde strax under 0,3 mg/l.
51