Anna Maria var det näst äldsta barnet och den äldsta dottern till Elias och Anna Maria Brandel. Åtminstone hennes mor och mormor hade samma förnamn som hon själv. Hennes far dog när hon var elva år gammal, men hans död innebar ju inte några ekonomiska problem för familjen. Som
—
91 Calonius var professor i Åbo och ledamot av Högsta domstolen. Även Porthan var professor vid Åbo Akademi, men i historia i hans fall.
92Mathias Calonii bref till Henrik Gabriel Porthan åren 1793–1800, s. 385. Skrifter utgifna
af Svenska litteratursällskapet i Finland LV, Helsingfors 1902.
nittonåring, år 1762, gifte hon sig med den betydligt äldre Eric Giers. Han var son till den ovan nämnde kyrkoherden med samma namn i Skepps-holms församling.94
Anna Maria och Eric fick två döttrar. Bägge föddes medan de bodde kvar i Stockholm. Anna Maria föddes år 1764 och Brita Sophia år 1765.
Eric Giers var grosshandlare, men hans rörelse var betydligt mindre än den som Anna Marias mor var ägare av. Åren 1772 och 1775 betalade han 70 daler silvermynt i skatt för näringen.95 År 1777 sa han upp sitt burskap, och vid denna tid flyttade familjen till herrgården Hakunge i Garns socken i Uppland. Så sent som 1778 hyrde familjen fyra bänkplatser i Skeppsholms kyrka.96 Så eventuellt flyttade de inte omedelbart. På Hakunge bodde de fram till Erics död 1791. Gården var en frälsegård och ägdes aldrig av familjen. De brukade den bara. Något år efter Erics död flyttade Anna Maria tillbaka till Stockholm.97
Anna Maria Giers liv är höljt i ännu större dunkel än hennes mors. Vi vet att hon bosatte sig i samma hus som sin dotter Anna Maria och hennes familj när hon som nybliven änka flyttade tillbaka till Stockholm. Huset låg i kvar-teret Näckström i Jakobs församling. Enligt mantalslängden år 1800 hade hon en jungfru och två pigor. Dessutom betalade hon skatt för ett guldur och för att hon bar kläder av siden. Hon tillhörde Skeppsholms församling och gick tillsammans med sina döttrar till nattvarden varje år på skärtorsdagen. Möj-ligen kan hon ha tagit nattvarden vid fler tillfällen under åren, men att ta natt-varden på skärtorsdagen tycks familjen ha gjort till tradition.98 Hon avled år 1808, 65 år gammal. Även hon har efterlämnat en innehållsrik bouppteck-ning. Till skillnad från sin mor hade hon dessutom upprättat ett testamente.
Boets sammanlagda värde var i det närmaste 7 900 riksdaler banco. Då är de osäkra fordringarna inte inräknade i summan. Anna Maria hade större delen av sitt kapital utlånat, de säkra fordringarna uppgick till hela 7 167 riksdaler banco. Ett fåtal låntagare hade ganska stora skulder till henne, brukspatronerna Tidmark och Grubb var skyldiga 2 500 riksdaler banco vardera, stallmästaren M. W. Törne och hans fru Agneta Lovén 1 515, överstelöjtnanten Berger var skyldig 1 225 och svärsonen, före detta krydd-kramhandlaren, Pehr Ahlström 1 336 riksdaler banco. Samtliga låntagare
—
94 Gustaf Asplund, Släkten Giers från Göteborg jämte en del andra Gierssläkter, Genea-logiska föreningens släktböcker 5, Stockholm 1944, s. 88.
95 Bemedlingskommissionens verifikationer 1772 och 1775, SSA.
96 Skeppsholms församlings räkenskaper år 1778, SSA.
97 Asplund, s 88. Husförhörslängd Garn, AI:2, SSA.
utom en bodde i Stockholm. Moderns internationella kontaktnät saknas alltså helt. De osäkra fordringarna var även de betydande. Det fanns endast två låntagare och den största var hennes före detta svärson, Claes Samuel Lybecker. Han var skyldig sin före detta svärmor 3 732 riksdaler banco. Ingen räknade tydligen med att han någonsin skulle betala tillbaka sin skuld, annars skulle skulden inte ha varit upptagen som osäker.
Lybecker var också ett av skälen till att Anna Maria Giers hade skrivit testamente. Anna Maria och Claes Samuel Lybecker skilde sig år 1806. Anna Maria Giers upprättade sitt testamente år 1804, men fann tydligen inget skäl att ändra det efter deras skilsmässa. Enligt testamentet skulle döttrarna dela lika på de ”husgerådspersedlar” och det lösöre som fanns i boet vid hennes död. Eftersom dottern Brita Sophias son hade ärvt en släk-ting, döttrarnas faster, ansåg Anna Maria att dottern Brita Sophia endast skulle erhålla 2 000 riksdaler specie av boets återstående delar. Dottern Anna Maria Lybecker skulle däremot ärva hela 6 000 riksdaler specie. Om det därefter fanns ytterligare tillgångar i boet skulle de delas lika mellan döttrarna. Men det fanns stränga kriterier för hur dottern Anna Marias arv skulle förvaltas. I punkt fem i testamentet beskrivs hur Anna Maria tänkte att pengarna skulle förvaltas så att dottern och hennes barn skulle få tillgång till dem. Enligt Anna Maria var Claes Lybecker känd för sin slösaktighet och för sina ”oordentligheter” och därför skulle han inte få använda eller för-valta arvet efter henne. Risken var alltför stor att han skulle förskingra medlen. För att försäkra sig om att han inte fick minsta befattning med dotterns pengar eller den egendom hon skulle ärva förordnade Anna Maria att hennes bror Hans Brandel och en okänd person vid namn Johan Niclas Berger skulle utses att förvalta arvet så att kapitalet förblev orubbat och att dottern Anna Maria endast skulle få den årliga räntan på kapitalet. Om dottern avled skulle hennes döttrar få dela på räntan tills de blev myndiga eller gifte sig.99
Anna Maria Giers tilltro till Claes Lybecker tycks alltså ha varit obefint-lig. Att använda sig av utomstående förmyndare till dottern och hennes barn måste ha varit en ovanlig handling. Dessutom skulle arvet inte tillfalla dottern utan hon skulle endast få den årliga räntan av kapitalet. Detta överensstämmer med hur ett arv skulle tillfalla omyndiga personer.100 Prob-lemet är att Anna Maria Lybecker var gift när testamentet skrevs och frånskild när modern dog. Åtminstone före skilsmässan var det Claes
Ly-—
99 BoU 1808-2-1789, SSA.
100 Ann Ighe, I faderns ställe. Genus, ekonomisk förändring och den svenska
becker som var hennes målsman, som skulle ha fått förfoga över arvet. Hur det var efter skilsmässan är mer osäkert. 1734 års lag är inte tydlig när det gäller frånskilda kvinnors myndighet. De nämns helt enkelt inte i lagtexten. Det kan ha varit skälet till att testamentet inte ändrades efter skilsmässan.
Den andra dotterns, Brita Sophias, man, Pehr Ahlström, fann testa-mentet upprörande och meddelade genast att han skulle överklaga det. Så skedde också och i diariet kan man läsa att Justitiekollegium behandlade hans ärende slutgiltigt så sent som 1809. Domslutet är inte angivet och rättegångshandlingarna är inte bevarade. Det tyder på att hans överklagan inte vann gehör.101