Andra EOL-produkter

Såsom nämnts i avsnitt 2 så ställs krav på ökad återvinning av material från bilar, elektriska och elektroniska produkter.

Kylmöbler, som under flera år nu har tagits om hand för sig och upparbetas separat föranlett av kravet på CFC-utvinning, kan därför ge viss vägledning om hur

materialåtervinning kan utökas till att omfatta plaståtervinning även för andra EOL- produkter.

Bilar

Stena Bilfragmentering har deltagit 1994-1997 i projektet ECRIS ( Ecological Car Recycling in Scandinavia) med Gotthards och Volvo i vilket bl a plaståtervinning från bilar var ett delprogram.

Olika plastdetaljer demonterades och försök med återvinning av rena plaster genomfördes. Hög kostnad och tveksam kvalitet var återkommande problem som tillsammans med små volymer medfört att projektet inte resulterat i något exempel på plaståtervinning.

Bilfabrikanterna som säljer på Europamarknaden ställer krav på underleverantörer av detaljer där plaståtervinning kan vara aktuell att blanda in recyklat i detaljen och tillåter det i materialsepcifikationen. Men där inblandning förekommer torde det hittills vara mest produktionsspill hos underleverantören som sätts in.

I en seminarium i Tyskland i februari 1999 ”Verwertung von Kunststoffen aus dem Altauto” (13) konstaterades att det trots många projekt och initiativ egentligen inte kommit igång någon kommersiellt fungerande plaståtervinning av någon enda detalj frånsett batterilådor av PP och att man knappast såg några möjligheter att med materialåtervinning klara EU-kraven.

Förhoppningen stod till energiåtervinning av fragmenteringsavfallet vad gäller dagens bilpark.

För morgondagens bilar fanns förhoppningar om men ingen säkerhet för återanvändning av plast från större komponenter.

Det enda land i Europa som idag synes återvinna en del plast från bilar och även återanvänder detta i bilar är Italien enligt uppgift från Fiat ( 14).

Återanvändning sker efter ”kaskadprincipen” som innebär att t ex PP i en stötfångare återanvänds som hjulkapslar som har lägre kvalitetskrav.

Bruna varor och IT

Elektriska och elektroniska produkter som de definieras i aktuella EU-förslag omfattar ”vita varor” som består av större och mindre hushållspparater och ”bruna varor” eller underhållningselektronik som består av TV, video, stereo m m i hemmen samt datorer med IT-utrustning från kontor.

Traditionellt har sedan början av 80-talet större vitvaror fragmenterats tillsammans med annat komplext skrot medan bruna varor och elektronik deponerats eller för produkter med högt metallvärde upparbetats i speciella anläggningar.

Under 90-talet har i norra Europa inkluderat Sverige uttjänt elektronik börjat saneras och återvinnas genom demonteringsföretag. Återvinning av olika ingående material inklusive plasten är fortfarande ett område statt i utveckling.

Stena Technoworld som var först i Sverige med en miljöinriktad elektronikdemontering har sedan starten 1993 lagt ned mycket arbete på att källsortera, separera och mala fraktioner av olika plaster som ingår i elektronikprodukter.

Plasterna har delats upp i sådana som innehåller bromerade flamskyddsmedel vilket utgör den största volymen och sådana som inte gör det.

Höljen till datorer och TV-apparater som svarar för en stor del av plastinnehållet i elektroniken innehåller oftast bromerade flamskyddsmedel.

En del av de bromerade flamskyddsmedlen klassas som miljöfarliga i Sverige.

Plaster som innehåller bromerade flamskyddsmedel bör därför inte materialåtervinnas såvida inte de inte återanvänds i originalanvändningen som kräver flamskydd.

I Sverige förekommer praktiskt taget inte någon tillverkning av sådana plastdetaljer och en återanvändning i Sverige är inte aktuell.

Plast med bromerat flamskyddsmedel energiåtervinns i stället genom avfallsförbränning med annat avfall varvid flamskyddsmedlet förhoppningsvis destrueras utan omvandling till andra miljöskadliga ämnen som tex bromerade dioxiner.

Trots att Stena Technoworld med en produktion på ca 3.000 årston är störst i Sverige så är återvinningsbara mängder av plast så små att de är svåra att finna en marknad för.

Plasterna utgörs av ABS, HIPS, PC, PP, PVC m fl. Antalet kvaliteter och färger är flera. Det gör att årsmängd av en specifik plast vanligen inte uppgår till 10 ton.

Dessutom förekommer oftast föroreningar i form av etiketter, färg och skruvar m m som försvårar användningen.

Stena Bilfragmentering och Stena Technoworld har under 90-talet följt utvecklingen på området.

Elektronikåtervinnare i Tyskland har p g a den mycket större marknaden betydligt bättre möjlighet till avsättning av rena utsorterade plaster och kan förmodligen finna köpare för större volymer.

Avfallsförbränning är annars den vanligaste vägen för plastavfallet också i Tyskland.

Vita varor

Vita varor frånsett kylmöbler utgör en stor del av det s k kommunskrotet.

lämnas på återvinningsstationer.

Skrotet som slängs i container på återvinningsstationen går ofta direkt till fragmentering. En stor del kommer till en återvinningscentral där det eventuellt sorteras och sedan kompakteras till paket innan det transporteras till fragmentering.

Erfarenheterna från plaståtervinning av vitvaror är begränsade.

Plaster som återfinns i tvättmskiner, diskmaskiner, torkmaskiner, spisar,

mikrovågsugnar, kaffebryggare, mixers, dammsugare m m är av flera slag och kvaliteter.

Formsprutningskvaliteter av PP, HDPE, ABS och HIPS torde utgöra en större del av plastinnehållet i vita varor.

PP förekommer ofta förstärkt med ett oorganiskt fyllnadsmedel som krita eller kaolin. Fiberförstärkt plast finns också.

Användningen av flamskyddsmedel torde förekomma men är begränsad till apparater med höga krav på flamskydd t ex ugnsfläktar och brödrostar. Troligen används i så krävande applikationer plast som tål hög temperatur och brinner dåligt tex

polysulfonplast.

I SPIKA-projektet i Sverige där bl a Gotthards och Rondoplast och Polykemi deltog och som omfattade plaståtervinning från hushållsapparater fastslogs att svårigheterna att samla in källsorterade plaster från apparaterna var betydande, mängderna blev mycket små och återvinningen dyrbar.

Huruvida det i något europeiskt land återvinns kommersiellt plast från uttjänta vitvaror är inte bekant men föga troligt, då kostnaderna för en sådan utvinning normalt sett bör överstiga intäkten.