Anna

När Anna fick frågan vilken metod hon använde för utlärning av algoritmer svarade hon att det beror helt på vilken elever det handlar om, för att olika metoder fungerar för olika elever. Hon fortsätter med att prata om att arbeta konkret med det tidigare nämnda laborativa materialet som exempelvis pengar. Hon berättar att hon tror att elever förstår helt annorlunda och försöker hitta någonting som relaterar till dem. Här betonar hon också vikten av positionssystemet igen precis som hon gjorde när det talades om hennes årskurs 6. Vidare fick hon frågan om det var svårt att föra över det laborativa till en algoritm och hon svarade:

Nej, jag tycker inte det. Ehm, i och med att det laborativa, jag brukar utgå från en tanketavla och det är att man har en ruta som är konkret, du laborerar med det konkret, du har en bild, att du för över det konkreta till bild, sen har du matematikspråket, att du eh, det du gör

31

ska du nu skriva då i ett matematikspråk som en algoritm till exempel eh , och sen den fjärde är liksom är hur du tänkte, hur kom du fram till det här, lite att man ska resonera och argumentera varför jag gjorde såhära, att tänka till, kunna förklara så det är vår tanketavla som vi alltid har som en. Asså på min, dem vet att så fort dem ska göra något så är det alltid det du ska utgå ifrån liksom, så att på något sätt så är det konkreta leder till bilden och dem som kan släppa det konkreta kan ju sen gå från bilden till matematikspråket och dem som sen kan släppa bilden kan ju endast jobba med matematikspråket och algoritmen liksom. Mm.

(Anna)

Anna arbetar på ungefär samma sätt när hon lär ut skriftlig huvudräkning och hon fick frågan om det var så att hon föredrog det ena framför det andra. Hon ansåg att allting har ett sammanhang och om du inte förstår det ena kanske du har svårare att förstå det andra. Hon föredrog därför inget av det eftersom hon ansåg att båda var lika viktiga. Anna grundar sin undervisning i Vygotskijs idéer och det sociokulturella perspektivet. Hon arbetar mycket utifrån den proximala utvecklingszonen, vilket förtydligas senare i teoretiska perspektiv på lärande. Detta gör hon genom att arbeta mycket i stationer i klassrummet. Stationerna är uppbyggda utifrån vad hela klassen behöver träna på eller vad den enskilde individen behöver träna på. Detta förklarar hon på följande sätt:

[…]om jag har till exempel fyra elever som är väldigt eh, ja men behöver träna mer på samma sak eller ligger på samma liksom utvecklingszon, kanske jag sätter dem tillsammans i en station där dem gör det det på sin, algoritmer på sin nivå genom laborativt o så medan jag kanske annan grupp av elever som är på en helt annan nivå och behöver utmanas liksom på ett annat sätt eller på en annan nivå, då har jag liksom en station till dem. Ehm, Men här är det återigen, det är relationer, relationerna till barnen som spelar A och O, asså det är A och O i det, ehm, utan relationerna med barnen så blir det ju jättesvårt att hitta just det här att var är den här elevens utvecklingszon.

(Anna)

Utifrån detta fick hon frågan om det sker mycket kommunikation på dessa stationer. Hon förtydligar att det inte bara handlar om att kommunicera utan att där, exempelvis, alltid finns en station som handlar om att utveckla förmågan att lösa rutinuppgifter. Här jobbar oftast eleverna själva, men inte alltid, och de använder sig av ett digitalt matematikverktyg. Hon berättar att eleverna får snabb feedback och löser rutinuppgifter på sin egen nivå. Vidare gav hon ett exempel på att hon hade elever förra terminen som behövde utmaningar i divisionsuppställningar medan hon hade andra elever som inte

32

klarade, exempelvis, tiokompisarna. Hon kunde skicka dem på uppdrag där de kunde träna på sitt och sedan hade hon stationer där det fanns uppgifter som baserades på att de skulle resonera tillsammans och kommunicera för att lösa problem. Säljö (2014) betonar att kommunikation är centralt inom det sociokulturella perspektivet eftersom lärande och utveckling sker i samspel med andra människor genom kommunikativa praktiker. Kommunikation är alltså det som gör att en individ får ta del av kunskaper och färdigheter. Fortsättningsvis fick Anna frågan om de arbetade på liknande sätt när de arbetade med skriftlig huvudräkning och hon gav då ett exempel på hur hon hade arbetat med detta:

Mm, ehm, där är ett exempel jag jobbar mycket med i trean nu förra terminen när vi skulle jobba med det. Då var det att dem satt två och två, ehm, och så hade jag gjort olika kort, och en hög var lite högre tal, det var gula färgen, ehm, sen hade jag en hög som var addition och subtraktionskort och sen hade jag en blå hög där det var lite lägre tal. Då jobbar man två och två så drog kompisen tre kort då och så lika med, och så skulle man då skriva av detta, och sen skulle man då hitta på, hitta på, men du skulle komma på ett, ett, när, vad kan det här vara för sammanhang? Du skulle göra en räknehändelse. Eh, kompisen lyssnar, kompisen löser liksom, du vet skriver upp det så som det ska vara, gör det på sitt sätt. Men den här eleven som gör det ska också kunna förklara för den andra, den andra kompisen blir lite facit och den eleven måste ju kontrollera, stämmer det som kompisen sa, det kompisen gjorde. Eh och på det sättet får man också den här dialogen tillsammans mellan varandra, att, dels att man kan rätta varandra lite, det här stöttar begreppet, vi stöttar varandra, att du det där, eller fyra plus tre blir inte det till exempel. Alltså så, eh, gör såhär, processen går till såhära, eh, eller att kör mellanled eller om vad det nu skulle vara om du inte kan liksom ställa upp det, kör först hundratalen, sen tiotalen och sen entalen liksom, det blir samma sak. Asså så. Se om du kan, får du samma svar? Ehm, Och för dem eleverna som är väldigt framåt där kunde man också utmana med kan man lösa detta på andra sätt? Måste man göra en sån här skriftlig liksom uppställning eller kan du kontrollera detta genom att du gör något annat t.ex. mellanled eller att du hittar en annan strategi, tillexempel avrundning och liksom så, lägger till på ena sidan och tar bort på andra sidan. Asså hittar dem sätten.

(Anna)