Ett antal remissinstanser tar upp omfattningen av ansökan och menar dels att den borde utökas, dels att den borde preciseras. Oskarshamns och Östhammars kommuner samt SSM tar upp frågor som har att göra med den mängd och de typer av kärnbränsle som ansökan omfattar.
1.1 Mängden bränsle och annat kärnavfall
1.1.1 Mängden bränsle
Bränslemängder och bränsletyper anges i avsnitt 1.3 i toppdokumentet till ansökan. Sammantaget omfattar ansökan slutförvaring av cirka 12 000 ton använt kärnbränsle, huvudsakligen det använda bränsle som redan lagras eller som beräknas uppkomma från driften av reaktorerna vid de svenska kärnkraftverken eller från tidigare verksamhet i Studsvik. Synpunkter och kompletteringskrav som framförts gäller bland annat:
Specifika angivelser av totala mängden bränsle, max tillåtna antal deponerade kapslar, inkapslingskapaciteten och deponeringskapaciteten per år.
Inverkan av förlängda drifttider för befintliga kärnkraftverk.
Inverkan av eventuell tillkomst av nya kärnkraftverk.
SKB vill framhålla att ansökans omfattning är strikt begränsad till det bränsle som finns i dag och det som beräknas uppkomma från driften av nu befintliga kärnkraftreaktorer. Angivelsen cirka 12 000 ton bedöms enligt SKB täcka in de ofrånkomliga osäkerheterna som finns vad gäller de mängder bränsle som kan uppkomma inom ramen för tänkbara framtida driftförhållanden och drifttider för de verk som nu finns i Oskarshamn, Forsmark och Ringhals.
Sedan ansökan lämnades in 2011-03-16 har Vattenfall meddelat (hösten 2012) att investeringar i kärnkraftverken i Forsmark och Ringhals planerades för att höja säkerheten och förlänga drifttiden.
Utgångspunkten var att drifttiden skulle förlängas till 60 år för reaktorerna i Forsmark samt för Ringhals 3 och 4. OKG har under hösten 2013 meddelat SKB att den planerade drifttiden för
Oskarshamn 1 ska ändras från 60 år till 50 år. Dessa nya planeringsförutsättningar har sedan legat till grund för de beräkningar av framtida kostnader för omhändertagande av kärnkraftens radioaktiva restprodukter som lämnats till SSM 2014-01-07. Det bör noteras att några beslut om förändrade driftstider inte föreligger, utan att de tagna besluten avser planeringsförutsättningar för investeringar.
Både återstående drifttider och framtida mängd använt bränsle från kärnkraftverken baseras på prognoser och kan komma att ändras både uppåt och neråt.
SKB bedömer det som ändamålsenligt att inom ramen för det sökta tillståndet få slutförvara allt det använda kärnbränsle som uppkommer från driften av de svenska kärnkraftsreaktorer som finns i dag.
För att undvika oklarheter vid prövning av ansökan med hänsyn till de osäkerheter som finns avseende den framtida mängden använt bränsle, anser SKB det vara mest ändamålsenligt att vid bedömning av ansökan och tillståndsgivning utgå från den i ansökan angivna mängden använt bränsle, cirka 12 000 ton. (Vikten avser mängden uran, och för MOX-bränsle även plutonium, i det obestrålade
kärnbränslet.) Om det senare skulle uppstå ett behov att lagra en större mängd än den tillståndsgivna, avser SKB att pröva en sådan utökad slutförvaring i föreskriven ordning.
1.1.2 Annat kärnavfall
SKB har i ansökan yrkat om tillstånd till ”slutförvaring av kärnämne, i huvudsak bestående av använt kärnbränsle, och därutöver kärnavfall från det svenska kärnkraftsprogrammet.” Det kärnavfall som avses, utgörs i huvudsak av konstruktionsmaterialet i de bränsleelement där kärnämnet ingår.
Bränsleelementen består av kutsar av kärnbränsle (E respektive VI i figur 1-1) som placerats i rör av zircalloy. Mellan 60 och 100 rör byggs ihop till ett bränsleelement för BWR-reaktorer (till vänster i figur 1-1). Bränsleelementen för PWR-reaktorer (till höger i figur 1-1) är större och innehåller 204 till 264 element. I PWR-elementen är styrstavarna inbyggda i bränsleelementen medan de är separata för BWR-reaktorer.
Figur 1-1. Bränsleelementen för BWR- respektive PWR-reaktorer.
Ett BWR-bränsleelement väger cirka 300 kg varav cirka 175 kg (initialvikt) utgörs av uran. Ett PWR-element inklusive styrstavar väger cirka 750 kg varav cirka 464 kg (initialvikt) utgörs av uran. För de mindre mängder äldre bränsle som förvaras i Clab är proportionerna mellan mängden kärnämne och kärnavfall ungefär desamma.
En mindre mängd kärnavfall kommer också att inkapslas tillsammans med de bränslerester från verksamheten i Studsvik som avses deponeras i slutförvaret. Dessa bränslerester tillsammans med vidhängande kärnavfall placeras i kapslar av PWR-typ och deponeras i slutförvaret. Antalet sådana kapslar uppskattas till sju stycken. Allt det kärnavfall som avses deponeras i slutförvaret kommer således att vara inkapslat i kopparkapslar.
1.2 Kapacitet för mellanlagring
Avsnittet har uppdaterats med anledning av SKB:s tilläggsyrkande om tillstånd till utökad kapacitet för mellanlagring i Clab/Clink, vilket lämnades in i mars 2015.
Den ursprungliga ansökan om ett sammanhängande system för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall omfattade även fortsatt tillstånd till lagring av 8 000 ton bränsle i Clab. Vid det tillfället bedömde SKB att detta var tillräckligt. Enligt uppdaterade prognoser beräknas denna mängd uppnås cirka år 2023. SKB planerar för att inleda provdrift av slutförvaret för använt kärnbränsle och Clink (Clab sammanbyggt med inkapslingsanläggningen) cirka år 2030 och det är först då som utlastning av det mellanlagrade kärnbränslet kan påbörjas. För att kunna fortsätta ta emot bränsle efter 2023 behöver tillståndet till mellanlagringen i Clab/Clink utökas. I dag mellanlagras förutom använt kärnbränsle
även härdkomponenter (varav en stor del utgörs av styrstavar) i Clab. Styrstavarna skulle kunna lagras tätare, alternativt skulle samtliga härdkomponenter kunna mellanlagras på annan plats. Om
anläggningen enbart skulle användas för mellanlagring av använt kärnbränsle och allt bränsle placerades i så kallade kompaktkassetter, skulle befintliga förvaringsbassänger kunna rymma cirka 11 000 ton använt kärnbränsle. Övergripande beskrivning av hantering av härdkomponenter samt miljö- och radiologiska konsekvenser ges i bilaga K:20, Tilläggs-MKB avseende förändringar i Clink och utökad mellanlagring och bilaga K:23, Radiologiska konsekvenser i samband med mellanlagring och inkapsling av använt kärnbränsle.
1.3 Transporter
Flera remissinstanser tar upp transporterna som en del av systemet.
SKB instämmer i att transporterna av använt bränsle är en del av KBS-3-systemet. Transporter anses som följdföretag som enligt 16 kap 7 § miljöbalken ska beaktas vid tillståndsprövningen och vars miljöpåverkan ska beskrivas i miljökonsekvensbeskrivningen, vilket också görs, se kapitel 8 (Clab) och 9 (Clink) i MKB:n. SKB har dessutom tagit fram kompletterande uppgifter om miljöpåverkan av transporter mellan Clab/Clink och slutförvarsanläggningen, se avsnitt 5.9 i denna bilaga,
Sjötransporter av använt kärnbränsle och kärnavfall.
Önskemål framförs också på att transporterna ska tillståndsprövas tillsammans med ansökan för inkapslingsanläggningen och slutförvaret.
Transporter är inte knutna till en viss fastighet och tillståndsprövas därför inte enligt miljöbalken.