6 Verkställighetsärenden
6.2 Ansvaret för verkställighet
Huvudansvaret för att genomföra verkställighet av förvar har Migrationsverket (10:18). Förutom att ansvaret innebär att myndigheten ska se till att personen tas i förvar, innebär det även att myndigheten ansvarar för de lokaler där utlänningarna ska vistas.112 Hur de förvarstagna ska behandlas och hur tillsynen i lokalerna ska gå till m.m. finns i huvudsak reglerade i 11 kap. UtlL. Det kommer dock mer utförligt behandlas i ett senare kapitel.
Migrationsverket måste dock inte alltid svara för verkställigheten. I 10:19 föreskrivs bestämmelser som medger att polismyndigheten kan medverka till att verkställa ett förvarsbeslut. Polismyndigheten ska enl. 10:19 1 st. “lämna den hjälp som behövs för att verkställa beslutet” på begäran av den myndighet eller domstol som fattat beslut om förvar. Om Migrationsverket begär det, ska polismyndigheten även lämna den hjälp som behövs för att transportera en utlännings som hålls i förvar (10:19 2 st.).
Syftet med bestämmelserna i 10:19 är dels att möjliggöra för polisen att delge en utlänning ett beslut för att därefter transportera personen till ett förvar och dels för att bistå migrationsverket om en person har avvikit och som måste tas i förvar på nytt. Det hindrar dock inte att Migrationsverket själv genomför verkställigheten.
När det gäller övriga myndigheters begäran är syftet vidare att polismyndigheten ska bistå i de fall behovet anses brådskande.113 De myndigheter som berörs framgår av 10:12-15 samt 17.114
112 Jfr prop. 1996/97:147, s. 21 ff.
113 Se a.a., s. 40.
114 Jfr Wikrén, Gerhard & Sandersjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, 9 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2010, s. 502.
58 6.3 Möjligheter att placera en utlänning på annan plats
Migrationsverket ansvar innefattar att hålla särskilda förvarslokaler där utlänningarna i första hand ska placeras (jfr 11:2). I vissa fall kan dock migrationsverket besluta om att placera en utlännings på en kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Rätten att fatta ett sådant beslut stadgas i 10:20 och är en exklusiv möjlighet för migrationsverket.115 Beslut om att placera en utlänning på en sådan plats kan göras om:
1 utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott,
2 utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av säkerhetsskäl inte kan vistas i en sådan särskild lokal som avses i 11 kap. 2 § första stycket, eller
3 det annars finns synnerliga skäl.
Vad gäller den första punkten i bestämmelsen så möjliggör den en annan placering för de utlänningar som ska utvisas p.g.a. brott och som hålls i förvar i avvaktan på verkställighet.116 I den tidigare lydelsen angavs förut att bestämmelsen berörde de som ska utvisas med stöd av 8:8, men är numera endast ersatt av begreppet
“allmän domstol”. Förändringen är dock bara en språklig anpassning till andra lagändring som samtidigt genomfördes.117 Därav bör bestämmelsen fortfarande vara avsedd att ge migrationsverket möjlighet att placera grova våldsbrottslingar på en annan plats.118 I det här fallet behöver ingen tidigare incident ligga till grund för ett sådant beslut.119 Möjligheten ska dock inte tillämpas slentrianmässigt eftersom alla beslut om utvisning inte ska leda till att personen placeras på annan plats än förvarslokal; friheten ska inte begränsas mer än nödvändigt och en avvägning ska ske i varje enskilt fall. I MIG 2011:3 bedömde Migrationsöverdomstolen att det inte förelåg skäl att placera den förvarstagne på annan plats eftersom personen ifråga endast var dömd för trafikförseelser samt förmögenhetsbrott, vilket inte ansågs vara brott av allvarlig art. Att personen dessutom inte uppvisat något våldsamt eller hotfullt beteende i övrigt föranledde heller ingen annan bedömning.
När det gäller 2 p. måste ett beslut om avskildhet först ha fattats med anledning av att det antingen är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen, eller om personen anses vara en fara för sig själ eller andra (jfr 11:7 1 st). Därefter ska en bedömning avseende om personen av säkerhetsskäl fortsättningsvis inte kan vistas
115 Jfr prop. 1996/97:147, s. 41.
116 Jfr a.a., s. 41.
117 Jfr prop. 2011/12:60, s. 94.
118 Jfr prop. 1996/97:147, s. 44.
119 Jfr Wikrén & Sandersjö, s. 502.
59 i en förvarslokal. Avvägningen ska göras utifrån de tendenser utlänningen visat samt om migrationsverket har anledning att anta att säkerheten skulle riskeras om personen får vara kvar.120 Säkerhetsavvägningen innefattar även personalen.121 Vad gäller den 3 p. stadgas att om det finns synnerliga skäl kan en person utöver de grunder som stadgas i 1-2 p. placeras i häkte etc. Bestämmelsen ska, som rekvisitet antyder, tillämpas restriktivt. De situationer som avses i motivuttalandet är om en person av transporttekniska skäl behövs placeras i häkte eller liknande när verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning är nära förestående.122 I MIG 2012:17 bedömdes det föreligga grund för placering i häkte med stöd av 2 p. då personen spottat på andra förvarstagna, samt uppmanat andra förvarstagna att slåss med honom. Det faktum att personen åberopade psykiska besvär togs inte hänsyn till i bedömningen eftersom det inte fanns något medicinskt underlag för ohälsan. I MIG 2006:3 ansåg domstolen att synnerliga skäl att placera en utlänning i häkte med stöd av 3 p. förelåg då en utlänning hade blivit dömd till livstids utvisning, men därefter återvänt och därefter skulle utvisas med stöd av Lag om särskild utlänningskontroll (1991:572). Det finns vidare regler för i 6:15 Utlänningsförordningen (2006:7) som stadgar att alla beslut ska vara motiverade, tas in i särskild handling samt vara dokumenterade på lämpligt sätt.123
Om ett beslut har meddelats att den förvarstagne ska placeras på annan plats än Migrationsverkets lokaler enl. 2 eller 3 p. (d.v.s. inte om den förvarstagne blivit utvisad p.g.a. brott), ska personen hållas avskild från andra förvarstagna (10:20 2 st). Vidare framgår av 11:1 att en utlänning ska ha rätt till information under den tid personen är förvarstagen. I rätten ingår bl.a. möjligheten att ta kontakt med personer utanför förvaret.124 Enl. 11:2 3 st. får det fall att den förvarstagne placeras på annan plats enl. 10:20 inte inverka på den rätten, annat än vad som inte kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten i lokalen.125 I övrigt ska dock Häkteslagen (2011:611) som annars gäller, i stort tillämpas (jfr 11:2 2 st.).
Vid införandet av bestämmelsen, som var en del av anpassningen till Återvändardirektivet, diskuterades om direktivet i den delen även omfattade Sverige som har speciella förvarsanläggningar. Regeringens uppfattning i frågan var att förvarstanga fortsatt kan placeras på annan plats än i Migrationsverkets lokaler, medan Förvarsutredningen förordade att förvar endast skulle förekomma i
120 Jfr Wikrén & Sandersjö, s. 502.
121 Jfr prop. 1996/97:147, s. 44.
122 Jfr a.st.
123 Se Wikren & Sandersjö, s. 503.
124 Jfr prop. 2011/12:60, s. 94.
125 Jfr a.a., s. 81 ff.
60 de senare lokalerna. Som hittills framgått finns alltså möjligheten enl. 10:20 att placera en förvarstagen på annan plats om det bedöms nödvändigt kvar.
Slutligen kan sägas att alla regler ovan inte omfattar barn, eftersom de undantas enl. 10:20 3 st. och kan därmed inte placeras på varken äkte, kriminalvårdsanstalt eller arrest. Således kan barn endast placeras i en lokal Migrationsverket förfogar över.
6.4 Sammanfattning
I kapitlet har ansvaret för verkställighet av ett beslut om förvar eller uppsikt behandlats. Ansvaret för verkställighet har i regel Migrationsverket, vilket i princip betyder att myndigheten ska ställa förvarslokaler till förfogande.
Myndigheten kan dock i vissa fall ta hjälp av polisen för att genomföra verkställigheten, t.ex. av transporttekniska skäl. Det kan också vara om en utlänning avvikit och måste tas i förvar på nytt. En sådan begäran kan även göras av en domstol som fattat beslut i verkställighetsfrågan. Migrationsverket har som sagt ansvaret för lokalerna, men kan även överlåta det ansvaret åt andra myndigheter i särskilda fall. Migrationsverket kan då, om en utlänning t.ex. är dömd för ett grovt våldsbrott och inte bedöms kunna vara i förvarslokal, besluta om att en person ska hållas i förvar på t.ex. en kriminalvårdsanstalt. Barn kan däremot endast placeras i lokaler Migrationsverket har ansvar för. Reglerna för hur behandlingen ska gå till finns i 11 kap UtlL.
61