Regeringens förslag: Kriminalvården ska ansvara för verkställigheten av ungdomsövervakning.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att huvudmannaskapet för verkställigheten av påföljden ska ankomma på Statens institutionsstyrelse (SiS).
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Malmö tingsrätt, Kriminalvården, Brottsförebyggande rådet (Brå), SiS, Saco-S SiS, Sjöbo kommun, Vännäs kommun och Föreningen Sveriges Socialchefer, ifrågasätter om SiS bör ansvara för verkställigheten av påföljden. De pekar framförallt på att huvudmannaskapet kommer att medföra ett omfattande
49 Prop. 2019/20:118 och resurskrävande uppbyggnadsarbete såväl när det gäller organisation
och lokaler som personal. Kriminalvården framhålls, bl.a. av myndigheten själv och av SiS, som ett lämpligare alternativ för huvudmannaskapet, bl.a. ur ett resurs- och tidsperspektiv. Malmö tingsrätt, Brå, Saco-S SiS och några av kommunerna lämnar liknande synpunkter. Åklagarmyndigheten ifrågasätter om SiS inom den tid som vore önskvärd kommer att kunna arrangera verkställigheten av den nya påföljden. Barnombudsmannen, Socialstyrelsen, Stockholms kommun och Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare tillstyrker att huvudmannaskapet bör ankomma på SiS. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig, däribland Kriminalvården, SiS, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland, Göteborgs tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, Sveriges advokatsamfund och Barnombudsmannen, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.
Socialstyrelsen anser att det är viktigt att vidhålla ambitionen att barn och unga som begår brott i första hand ska hållas utanför kriminalvården och frihetsberövande påföljder. Den huvudman som får ansvaret för verkställigheten kommer behöva ha ett barnrättsperspektiv i sitt arbete och i hela landet ha personal med kunskaper om barns behov, om risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende och om samverkan med barn, föräldrar och andra myndigheter. Det behöver också finnas möjlighet att följa upp barnets situation och behov efter avslutad påföljd. Socialstyrelsen saknar en tillräcklig analys över hur detta ska tillgodoses. Brå påtalar både för- och nackdelar med förslaget. I bärande delar framstår uppgiften att ansvara för verkställigheten som mer lämplig för en nationellt verkande myndighet som har verkställighet av påföljd som sin huvuduppgift.
Barnombudsmannen, som anser att förslaget är i linje med artikel 40 i barnkonventionen, understryker vikten av att den nya påföljden är organiserad så att barn inte behandlas som vuxna utan är anpassad utifrån att de är barn. Barnombudsmannen välkomnar bedömningen att Kriminalvården bör stärka sina kunskaper i att ha ett barnrättsperspektiv i sitt arbete. Stockholms kommun anför att det är angeläget att Kriminalvården i ett inledande skede samverkar med socialtjänsten, och/eller att Kriminalvården utser särskilda handläggare med kunskap och kompetens om unga lagöverträdare. Liknande synpunkter framför Fackförbundet ST.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslås att SiS ska ansvara för verkställigheten av ungdomsövervakning. Som skäl för det anförs att påföljden innehåller flera moment som förekommer vid sluten ungdomsvård, för vilken SiS är huvudman. Även i det fallet inleds verkställigheten med en relativt omfattande planering och en verkställighetsplan ska upprättas som närmare anger innehållet i påföljden. SiS kan också, på motsvarade sätt som föreslås för ungdomsövervakning, besluta om inskränkningar i rörelsefriheten inom ramen för en sluten ungdomsvård. Vidare är en utgångspunkt att unga personer ska hållas utanför kriminalvården, även om det är fråga om frivård. Kriminalvården bör därför, enligt promemorians bedömning, inte anförtros huvudmannaskapet för verkställigheten av ungdomsövervakning.
Prop. 2019/20:118
50
Det finns sedan länge en ambition att barn och unga som begått brott i första hand ska hållas utanför kriminalvården och i stället bli föremål för insatser inom socialtjänsten (se prop. 1997/98:96 s. 144 och prop. 2005/06:165 s. 43). Socialtjänsten har genom sitt allmänna ansvar för unga personers sociala situation särskild kompetens och omfattande erfarenhet av att arbeta med barn och unga som har sociala problem. Ett alternativ skulle därför kunna vara att låta ungdomsövervakning verkställas inom socialtjänstens regi. Med hänsyn till de inslag av övervakning och kontroll som påföljden föreslås innefatta skulle en sådan ordning emellertid inte vara invändningsfri. Att ålägga socialtjänsten ansvaret för verkställigheten av en sådan påföljd skulle ligga långt från dess huvuduppgifter i samhället. Det framstår därför inte som en lämplig ordning att anförtro den typen av övervakningsåtgärder åt socialtjänsten.
Som beskrivs i promemorian innehåller förslaget om ungdomsövervakning flera inslag som i dag förekommer vid sluten ungdomsvård. Det skulle kunna tala för att det vore naturligt att lägga ansvaret för ungdomsövervakning på SiS. För att verkställigheten av påföljden ska fungera i praktiken måste emellertid vissa grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Påföljden måste kunna verkställas oavsett var i landet den dömde bor, med bibehållen kvalitet och inom de lagstadgade tidsramarna. Om SiS skulle anförtros huvudmannaskapet för verkställigheten skulle det krävas att en ny organisation skapades, lokaler anskaffades och anpassades med geografisk spridning över hela landet. Enligt de beräkningar som SiS lämnat som underlag för kostnadsuppskattningarna i promemorian skulle kostnaderna för verkställigheten överstiga 100 miljoner kronor per år. Av myndighetens remissyttrande över promemorian framgår emellertid att förslaget skulle innebära ännu större kostnader för myndigheten, bl.a. då förslaget skiljer sig från vad SiS utgått ifrån vid beräkningarna på så sätt att rörelseinskränkningarna alltid föreslås kontrolleras med elektroniska hjälpmedel.
Frågan, som väcks av flera remissinstanser, bl.a. Malmö tingsrätt, Kriminalvården, Brå och SiS, är om det ur ett resurs- och tidsperspektiv vore lämpligare att Kriminalvården anförtros ansvaret för verkställigheten. Som anges ovan är det visserligen en övergripande ambition att omyndiga lagöverträdare bör hållas utanför kriminalvården. Den principen får dock framförallt anses ha fog för sig när det gäller kriminalvård i anstalt och inte ha samma giltighet när det är fråga om kriminalvård genom frivård. Redan i dag förekommer det att lagöverträdare under 18 år döms till påföljder eller påföljdsinslag för vilka Kriminalvården är huvudman, t.ex. skyddstillsyn eller en föreskrift om samhällstjänst. I utkastet till lagrådsremiss gjordes mot den bakgrunden bedömningen att Kriminalvården borde ansvara för verkställighet av påföljden.
När det gäller frågan om Kriminalvårdens resurser bör beaktas att myndigheten har en uppbyggd organisation med frivårdskontor över hela Sverige, som det vore möjligt av att dra nytta av när det gäller verkställighet av ungdomsövervakning. Den kontroll av den dömde som föreslås ske med elektroniska hjälpmedel (se vidare avsnitt 5.3.7) uppvisar vidare likheter med verkställighet av fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, som Kriminalvården är huvudman för. Inom Kriminalvården arbetar redan i dag psykologer,
51 Prop. 2019/20:118 särskilt utbildade ungdomshandläggare och programledare. De särskilda
ungdomshandläggarna fungerar som verkställighetskoordinatorer med etablerad samverkan med socialtjänst, beroendemottagningar och psykiatri. Regeringen delar mot den bakgrunden bedömningen i utkastet till lagrådsremiss att Kriminalvården är bättre rustad än SiS att åta sig verkställigheten av ungdomsövervakning.
Kriminalvården har ombetts att göra en uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna för det fall myndigheten skulle anförtros ansvaret för verkställighet av ungdomsövervakning. Myndigheten beräknar att de årliga kostnaderna för att verkställa påföljden uppgår till cirka 35 miljoner kronor. Därutöver tillkommer engångskostnader som är förenade med systemstödsförändringar och implementering. Det innebär att kostnaden för att låta Kriminalvården ansvara för verkställigheten av