Ansvarsförsäkringar och försäkringar rörande fast

Försäkringsavtal som gäller ansvar för en skadevållande handling särskiljer sig från övriga försäkringsavtal. I de fall försäkringen faller ut är det ofta en tredje part som inte är inblan- dad i själva försäkringsavtalet som har blivit drabbad. Det kan exempelvis röra sig om att försäkringstagaren skadar en annan person eller dess egendom genom oförsiktighet eller genom ren våda. Tvisten kompliceras i dessa fall av att ytterligare forum för att lösa tvisten kan komma på fråga, nämligen forum i den staten i vilken skadan inträffade.91 _{Det ter sig} ganska naturligt att personen som lidit skada genom en försäkringstagares handlingar inte skall behöva tvista med en försäkringsgivare eller en försäkringstagare på en annan ort än den som gäller för huvudtvisten.

Även när det gäller försäkring av fast egendom skiljer sig försäkringsavtalet åt från övriga försäkringsavtal. Här kan nämligen domstolen i den stat där den fasta egendomen befinner sig bli behörig att döma i tvisten. Avtalet återknyts således till den fasta egendomen istället för avtalskontrahenternas hemvist.

Ansvarsförsäkringar och försäkringar av fast egendom regleras särskilt i artikel 10 BF. Arti- keln är identiskt med artikel 9 BK samt LK.

Stadgandet möjliggör för försäkringstagaren att väcka talan vid den ort där skadan inträffa- de. Möjligheten som står till buds för försäkringstagaren gäller utöver de möjligheter han har att väcka talan enligt de övriga reglerna i avsnitt 3 BF.92

Skulle fallet vara sådant att försäkringsavtalet omfattar såväl lös som fast egendom och egendomen skadas genom samma händelse har försäkringstagaren även i detta fall möjlig- heten att väcka talan vid den ort där skadan inträffade enligt artikel 10 BF.

Ansvarsförsäkringars uppgift är huvudsakligen att täcka försäkringstagarens skadeståndsan- svar då denna åsamkat någon eller något en skada. 93

91 _{Enligt artikel 10 BF.}

92 _{Möjligheten kommer utav lydelsen i artikel 10 BF som stadgar att: ”… talan mot försäkringsgivaren också}

I det fall den skadelidande väcker talan mot en försäkringstagare vid en viss domstol kan även talan mot försäkringsgivare väckas vid samma domstol i det fall lagen i detta land tillå- ter det, vilket stadgas i artikel 11.1 BF. Artikel 11 är identisk med den som återfinns i BK artikel 10. Stadgandena är av särskild betydelse för trafikförsäkringar och trafikolyckor.94 Exempel på när denna regel kan bli tillämplig är i de fall då en svensk försäkringstagare är inblandad i en trafikolycka i Frankrike och den skadelidande stämmer den svenska försäk- ringstagaren inför fransk domstol. Den franska parten har då ett anspråk gentemot den svenska försäkringstagaren i det fall denne är skadeståndsskyldig, men då den svenska för- säkringstagaren har en ansvarsförsäkring blir försäkringsgivaren även inblandad i tvisten. Att talan mot försäkringsgivaren därför skall kunna väckas vid samma domstol ter sig vara en naturlig möjlighet för att underlätta eventuella ersättningar men även för att tvisten har ett nära samband till denna stat då skadan inträffat här. Kritik mot denna typ av kumulatio- ner av talan har dock framförts av framförallt Tyskland som inte tillåter denna typ proces- suella förfaranden.95 _{Man menar att i det fall en tysk försäkringstagare slutit ett avtal med} en tysk försäkringsgivare så skall tysk intern rätt gälla och tvister skall slitas i tyska domsto- lar. Lagstiftaren har valt att lösa denna problematik genom ett stadgande i artikel 13.3 BF och 12.3 BK som ger parterna rätten att avtala om att i det fall parterna vid avtalets ingåen- de hade hemvist i samma medlemsstat så ska denna stats domstolar vara behöriga att döma i tvisten.96

I vissa medlemsstater har den skadelidande rätt att väcka talan direkt mot försäkringsgiva- ren. Bestämmelserna i artiklarna 8-10 BF blir här tillämpliga för att utse behörig domstol. Det bör påpekas att den skadelidande inte har de rättigheter som försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare har. Han kan dock väcka talan vid deras hemvistorter om de befinner sig i en medlemsstat enligt artikel 9.1 b. Annars har den skadelidande möjlighet att välja mellan att väcka talan vid försäkringsgivarens hemvistort i det fall denne har hem- vist i en medlemsstat i enlighet artikel 9.1 a BF, vid försäkringsgivarens filial, agentur eller annat etableringsställe om tvisten hänför sig till verksamheten vid denna och slutligen vid den ort där skadan inträffade. Dessa möjligheter förutsätter dock att försäkringsgivaren har sin hemvist i en medlemsstat. I de fall försäkringsgivaren inte har hemvist i en medlemsstat tillämpas reglerna i artikel 4 BF. 97

Artikel 11 gör det möjligt för den skadelidande samt försäkringstagaren att föra sin talan mot försäkringsgivaren vid samma domstol vart den huvudsakliga tvisten mellan dessa par- ter förs. För att påskynda processen samt att undvika domar som står i strid med varandra, vilket i sin tur försvårar verkställandet av domar, har lagstiftaren i artikel 11.3 BF samt arti- kel 10.3 BK valt att även ge försäkringsgivaren möjligheten att föra sin talan mot den ska- delidande samt försäkringstagaren i samma domstol om den lag som är tillämplig på avtalet tillåter ett sådant förfarande.98

93 _{Bengtsson, Bertil Försäkringsrätt Några huvudlinjer, s. 13f.} 94 _{Jenard, P., OJ 1979 C 59/71, s. 32.}

95 _{Jenard, P., OJ 1979 C 59/71, s. 32.}

96 _{Se Jenard, P., OJ 1979 C 59/71, s. 32; Seatzu, Francesco Insurance in private international law: a European}

perspective, s. 59; Layton, Alexander & Mercer, Hugh mfl. European Civil Practice, para. 16.26-45.

97 _{Pålsson, Lennart Brysselkonventionen, Luganokonventionen och Bryssel I-förordningen, s. 144; Jenard, P.,}

OJ 1979 C 59/71, s. 32

Särskilda forumregler för försäkringsavtal