Antal Över Antal Under
Kap 6. Slutsatser
I den här studien har avvikelsen mellan bokfört värde och realiserat försäljningspris för förvaltningsfastigheter granskats. Sett i genomsnitt för alla försäljningar som skett under perioden upptäcktes en avvikelse på 11,6 procent, med andra ord strax över den vedertagna felmarginalen på plus eller minus 10 procent. Vidare förekommer det en icke obetydlig spridning av avvikelser, genom att vissa värderingar uppvisar betydligt högre felmarginal. Detta gör att tillförlitligheten för en enskild värdering är relativt låg, vilket betyder att en intressent inte kan förlita sig på att värderingen är rättvisande.
Den ekonomiska oro som uppstod i samband med finanskrisen år 2008 har inte påverkat graden av genomsnittlig avvikelse i någon större utsträckning. Dock kan en ökad variation runt medelvärdet utläsas vilket kan vara en indikation på att vissa värderingar blev svårare att utföra.
När hänsyn tas till hur fördelningen av över- och undervärderingar ser ut, framkommer det att bokfört värde genomgående är lägre än realiserat försäljningspris. Detta innebär att företagen i de allra flesta fall, medvetet eller ej, väljer att redovisa ett värde som är lägre än marknadspriset.
Kritiken mot verkligt värde får stöd av att den genomsnittliga avvikelsen befinner sig utanför den vedertagna felmarginalen, dessutom är enskilda avvikelser stora vilket ger låg reliabilitet. Samtidigt är den absoluta merparten av avvikelserna undervärderingar vilket innebär att verkligt värde inte objektivt speglar marknadsvärdet. Därför ger denna studie också stöd till kritiken gällande att kontinentala Europa, i detta fall Sverige, är för präglat av försiktighet för att kunna implementera verkligt värde på ett tillfredställande sätt. Vidare finns farhågor att tillämpligheten av verkligt värde minskar under perioder av ekonomisk oro, farhågor som inte stöds av denna studie i någon större utsträckning. I detta fall med förvaltningsfastigheter kan inte någon entydig försämring utläsas under ekonomisk oro, vilket innebär att ekonomisk oro utifrån denna studie inte utgör något hinder för att använda sig av verkligt värde.
Kap 7. Egna reflektioner
Verkligt värde ska öka relevansen och göra att det bokförda värdet speglar ett marknadsvärde för tillgången i fråga. En anledning till detta är att intressenter ska kunna lita på att värdet som står i redovisningen stämmer överens med det värde tillgången kan förväntas inbringa, antingen nu eller i framtiden. Det ska helt enkelt inte kunna finnas några ”luftslott” i redovisningen, som gör att man som intressent blir vilseledd. I fallet med förvaltningsfastigheter upplevs verkligt värde som ganska rimligt i förhållande till historisk kostnad (som är det naturliga alternativet), med tanke på att fastigheters värde förändras över tid. Historisk kostnad är många gånger väldigt missvisande, som exempelvis när en fastighet köpts för 20 år sedan och delvis skrivits av. Värdet i redovisningen är då betydligt lägre än inköpspriset, vilket i sin tur oftast är betydligt lägre än det nuvarande marknadspriset som ökat (istället för att minska) under åren. Verkligt värde har i förhållande till detta scenario potential att vara betydligt mer rättvisande än historisk kostnad, trots dess framkomna brister. Det bör dock tilläggas att även tillförlitligheten av värdering till verkligt värde kan ifrågasättas, speciellt för den enskilde intressenten. Detta på grund av att verkligt värde förvisso har potential att spegla ett uppdaterat och informativt marknadsvärde, men som studien har visat inte alltid gör det. Då enskilda värderingar kan avvika med omkring 40-50 procent mot marknadsvärdet, faller trovärdigheten för intressenten tyvärr ihop som ett korthus. Kritikerna har rätt i att värderingens kvalitet blir helt beroende av den/de som sköter värderingen. I vissa företag och tidsperioder kommer värderingen därför att vara väldigt rättvisande och korrekt, samtidigt som värderingen blir bristfällig på andra håll. Problemet är att det först är i efterhand som facit finns att tillgå, varför det blir svårt för en intressent att lita på det verkliga värdet. Detta gör att hela idén med verkligt värde kan ifrågasättas, då värderingarna uppvisar alltför stora variationer för att kunna klassificeras som tillförlitliga.
Kap 8. Förslag på fortsatta studier
En naturlig tanke som dyker upp efter denna studie är hur verkligt värde fungerar i andra branscher. De flesta typer av tillgångar tillåts som bekant inte att värderas till verkligt värde, men det finns åtminstone två områden till där verkligt värde används i praktiken; finansiella och biologiska tillgångar. Speciellt biologiska tillgångar, i form av till exempel skog, skulle vara intressant att utvärdera. Skogsföretagen har också genomgått en stor förändring i och med införandet av IAS 41, som behandlar verkligt värde för biologiska tillgångar. Skog är en långsiktig tillgång som också kan vara svår att marknadsvärdera, varför en jämförelse mellan branscherna vore intressant.
En annan tanke är den tydliga undervärdering som upptäcktes i studien. Beror detta på försiktighet eller kan det finnas fler förklaringar till fenomenet? Här skulle intervjuer med företagen kunna bringa klarhet i hur de ser på saken, och kanske ge en djupare förklaring till varför de konstant undervärderar sina tillgångar.
Litteraturförteckning
Allen, F., Carletti, E. (2008). Mark-to-market accounting and liquidity pricing.
Journal of Accounting and Economics, vol. 45, ss. 358-378.
American Banker Association. (2009). Fair Value and Mark to Market Accounting. (Online) Tillgänglig på:
http://www.aba.com/Issues/Index/Pages/Issues_FairValue.aspxPF=1. (Åtkomst 2013- 02.16)
Artsberg, K. (2005). Redovisningsteori -policy och -praxis. 2 uppl. Malmö: Liber AB. Basu, S. (1997). The conservatism principle and the asymmetric timeliness of
earnings. Journal of Accounting and Economics, vol. 24, ss. 3-37.
Benston, G. J. (2008). The shortcomings of fair-value accounting described in SFAS 157. Journal of Accounting and Public Policy, vol. 27, ss. 101-114.
Bryman, A. & Bell, E. (2005). Företagsekonomiska forskningsmetoder. Malmö: Liber AB.
d'Arcy, A. (2001). Accounting classification and the international harmonization debate-an empirical investigation. Accounting, Organizations and Society, vol. 26, ss. 327-349.
Fahnestock, R.T., Bostwick, E.D. (2011). An analysis of the fair value controversy.
Journal of Finance and Accountancy.
Fink, A. (2003). How to Manage, Analyze, and Interpret Survey Data. United States of America: Sage Publications, Inc.
Heaton, J.C., Lucas, D., McDonald, R.L. (2010). Is market-to-market accounting destabilizing? Analysis and implication for policy. Journal of Monetary Economics, Vol. 57, ss. 64-75.
Hellman, N. (2008). Accounting Conservatism under IFRS. Accounting in Europe, vol. 5:2, ss. 71-100.
IFRS-volymen 2012. (2012). Stockholm: FAR Akademi AB.
Kam, V. (1990). Accounting Theory. 2 uppl. New York, USA: John Wiley & Sons, Inc.