Appendix 1: Swedish summary

9 Appendices

9.1 Appendix 1: Swedish summary Bakgrund

Att främja hållbar utveckling genom att utveckla människors anknytning till naturen har lyfts fram både inom forskning och naturpedagogik. Människor spenderar allt mindre tid i naturen och har allt färre vardagliga naturupplevelser, något som tycks särskilt påtagligt för barn som växer upp i en stadsmiljö där direktkontakt med naturen är sällsynt. Detta trots att naturupplevelser, i synnerhet under barndomen, visat sig vara viktiga för människors anknytning till naturen, och i förlängningen även deras miljörelaterade attityder och beteenden. Den individuella relation en person har till naturen brukar inom forskning kallas för connectedness with nature, vilket innefattar både känslomässiga, kognitiva och upplevelse- eller beteendemässiga aspekter. Detta har ansetts få för lite uppmärksamhet inom både forskning och många utbildningsprogram för miljö och hållbar utveckling.

Den här studien utforskade därför I Ur och Skur, en etablerad naturpedagogisk verksamhet som tillämpas i många svenska förskolor och inom vilken det är ett integrerat mål att utveckla barns relation till naturen. Jag undersökte 1) hur regelbundna naturupplevelser, här kallade naturrutiner, genomförs som pedagogiskt verksamhet inom I Ur och Skur, samt 2) hur barn utvecklar en relation till naturen genom dessa naturrutiner. Femton pedagoger med lång erfarenhet inom I Ur och Skur intervjuades för att besvara dessa frågor.

Barns utveckling av en relation till naturen

Resultaten visar att samtliga aspekter (känslomässiga, kognitiva och upplevelsemässiga) av connectedness with nature finns representerade inom I Ur och

Skur. Pedagogerna uttryckte tre målsättningar, att barnen ska: utveckla en naturkänsla, utöva friluftsliv, samt lära sig om naturen, se figur 1. Vidare visar resultaten att en

naturkänsla, eller känslomässig connectedness with nature, tycks utvecklas i fyra faser över tid, känslan av: trygghet i naturenà, glädje i naturenà, omtanke om naturenà, samt enighet med naturen. Att ett barn känner sig tryggt i naturen är en förutsättning för att hen ska utveckla en naturkänsla och relation till naturen.

Målet att utöva friluftsliv har fyra sekundära målsättningar som innefattar kognitiva och fysiska aspekter: utveckla motorik (rörelsemönster i naturen), utöva

friluftslivsfärdigheter (exempelvis äta, sova, laga mat, tälja i naturen), utöva friluftslivssporter (exempelvis åka skidor, skridskor, eller klättra) samt använda naturens resurser (exempelvis plocka svamp och bär). Vidare strävar pedagogerna

efter att barnen ska tillägna sig: kunskap om arter, ekologisk kunskap, samt kunskap

om Allemansrätten.

Figur 1: Progressionen inom de tre huvudsakliga målsättningarna: utveckla en naturkänsla, utöva

friluftsliv, samt lära sig om naturen. Naturkänsla utvecklas i fyra faser: trygghet i naturen, glädje i naturen, omtanke om naturen, samt enighet med naturen. Utveckling mot de övriga två målen sker

gradvis. Att vara trygg i naturen är en förutsättning för vidare utveckling (se orange streckad linje).

Pedagogernas roll

Resultaten tyder på att pedagogerna, snarare än att lära ut naturkunskap i traditionell mening, främjar situationer där barnen får positiva naturupplevelser, inspireras och uppmuntras att utveckla färdigheter i naturen samt tillsammans med pedagogerna söker kunskap om naturen. Detta gör pedagogerna genom att kontinuerligt observera, utvärdera och anpassa de dagliga aktiviteterna efter rådande situation och barnens behov och intressen. Vidare strävar pedagogerna efter att vara delaktiga och närvarande i barnens upplevelser, utforskande och lärande. Pedagogers egen relation

till, och intresse för, naturen anses ha en avgörande roll för hur de fungerar som förebilder för barnen.

De aktiviteter som genomförs i naturen tycks i stor utsträckning styras av nyfikenhet och intresse hos pedagoger och barn. Naturaktiviteter som genomförs i naturen inkluderar: naturskola, naturlek, ritualer och skapande. Rutiner och ritualer, så som sånger och ramsor, används för att skapa förutsägbarhet och trygghet. Barn utvecklar färdigheter inom friluftsliv som att sova, äta och uträtta sina behov utomhus, samtidigt som de regelbundet kan observera pedagoger i aktiviteter som att bygga vindskydd, laga mat över stormkök, och tända och sköta en eld. Att kunna utöva friluftsliv ses som en bas för framtida friluftsliv, därför även för framtida naturupplevelser. Det finns en tydlig progression i naturrutinerna där barnens nuvarande färdigheter och kunskaper i naturen gradvis byggs på och utmanas.

Naturrutiner som kulturinlärning

Studien uppmärksammade den socio-kulturella kontext inom vilken barns naturrelation kan utvecklas. Genom naturrutinerna kan en kultur gradvis etableras inom gruppen utefter gemensamma intressen, erfarenheter, regler och normer. Inom denna ges barn förutsättningar att utveckla en relation till naturen samt lära sig hur de kan vara och bete sig i naturen. De mer långsiktiga effekterna av att ha tagit del av denna process under tidig barndom kan studeras vidare i andra forskningsprojekt.

Naturplatser som pedagogisk arena

För att skapa trygghet återvänder ofta pedagoger och barn till samma platser i naturen. På så sätt kan barnen expandera och fördjupa sina förhållanden till en naturplats samt återkomma till olika aktiviteter eller lekar.

Flera pedagoger uttryckte en medvetenhet kring vilka pedagogiska och funktionella värden olika platser i naturen har. Under förskoleåren introduceras barnen för flera olika naturplatser, vilka erbjuder olika aktiviteter och inbjuder till olika typer av lek, se figur 2. Detta innebär att utmaningarna som platserna erbjuder följer barnens utveckling så att de stimuleras kontinuerligt. Ofta har platserna olika naturtyp, vilket gör att de fyller olika pedagogiska värden. Detta är inte bara intressant ur pedagogisk synpunkt, utan kan också tillämpas i stadsplanering och i framtida forskning.

Figur 2: Progressionen i naturplatser under förskoleåren. De yngsta barnen stannar nära förskolan och när de blir äldre introduceras de ofta för ett flertal naturplatser som erbjuder nya utmaningar i varierande naturmiljöer. På så sätt kan upplevelsen av äventyr bibehållas.

Avslutande reflektion

Tidigare forskning visat att barns förståelse och känsla för naturen påverkas av närheten till grönområden från deras förskolor. Men också att vuxna som arbetar med natur- och miljöfrågor ofta framhåller naturupplevelser under barndomen som grunden till deras engagemang. Denna studie utforskade därför en förskoleverksamhet som inte bara går ut i naturen, utan använder närliggande grönområden som en pedagogisk resurs för att uppnå särskilda mål.

En viktig slutsats är att studien visar på potentialen med pedagogiskt utformade naturrutiner under förskoleåren som en möjlighet för att stärka människors anknytning till naturen, och därmed i förlängningen också deras miljömedvetenhet. Hur kan en långsiktigt hållbar utveckling främjas om inte människor som växer upp i städer har en relation till naturen och förståelse för den? Dagens barn är trots allt de framtida förvaltarna av vår natur och miljö.