Pia och Anna är överens om att det skolorna skulle kunna göra för att förebygga
hedersproblematiken är att lyfta fram frågan. Låta det ingå i undervisningen och göra eleverna medvetna om att det finns men också att personalen ska ha öppna ögon inför problemet. Pia menar att det är viktigt att man försöker tänka kring varje individ och vara medveten om att
det kan handla om hedersrelaterat förtryck. Men också att våga fråga eleverna hur de har det hemma.
Om Marie skulle få förslag på att hennes skola skulle arbeta förebyggande med frågor som rör hedersrelaterat våld, så skulle hon vilja ta in någon med aktuell kulturkompetens. Om det var så att det var många irakier eller syrianer på skolan så skulle hon vilja ta in någon med den kulturkompetensen. Eftersom Marie har upplevt att hon har lägre status som kvinna skulle det behöva vara en man. Marie skulle vilja arbeta med både tjejer och killar och deras attityder genom att jämföra mellan olika kulturer. Hon skulle vilja att man pratade om hur olika kulturer ser på saker, om hur man ser olika saker som viktigt. Marie menar att man måste få tycka att det är kollektivet som ska bestämma, att det inte behöver vara som vi har det i Sverige. Men det är viktigt att ta upp vilka konsekvenser olika sätt att se på saker får. Marie skulle vilja att man lyfte frågorna utan att komma med något färdigt facit eller vara
fördömande. Hon tycker att det är lite tabu att prata om sådant, men att man måste våga prata om sådant som är lite jobbigt. Men hon tror att de som jobbar med det här måste vara
proffsiga på att föra in det som är viktigt utan att eleverna uppfattar det som att de tagit ställning. Marie menar att det bästa skulle vara att prata generellt om saker på en nivå som är aktuell för till exempel en elev i årskurs åtta. Marie tar som exempel upp hur olika kulturer påverkar vilka ute tider eleverna får ha, hur man ser på sex eller på pojkvänner och
flickvänner. ”Att man kan prata om en sak utifrån olika perspektiv, eller utifrån olika
kulturella erfarenheter.”
Skolverket
Enligt skolverket kan skolan vara en frizon för flickor med utländsk bakgrund, detta gäller särskilt flickor i familjer med patriarkala mönster. Skolverket anser att det är ett helt familjesystem som behöver uppmärksammas. Det handlar inte enbart om att flickorna i patriarkala familjer har begränsad rörelsefrihet utan även pojkarna behöver lyftas fram då de i många fall har en frihet som gränsar till övergivenhet. Dessa pojkar utvecklar sin manlighet på egen hand. Deras självkänsla byggs på makt och deras uppgift är att kontrollera sina systrar (Lärande exempel: s46). Skolverket menar att skolan måste stödja dessa pojkar för att de inte ska ”bli de framtida bärarna av patriarkala normer” (s.46). Skolverket ser ett samspel mellan bakgrundsfaktorer så som; kulturella, psykologiska, socioekonomiska och personliga omständigheter till hot och konflikter i familjer med patriarkala mönster (s.48).
Skolverkets idéer om förebyggande arbete
Ett problem när det gäller att förebygga konflikter mellan individ och familj där orsaken är patriarkala normer är att konflikten mellan skolans ansvar och föräldraansvar, mellan samhällsansvar och familjens integritet. Familjer med patriarkala mönster har ofta sin bakgrund i samhällen där familjen är den institution som står för sådant som vi i Sverige ser som ett samhällsansvar. Detta kan göra att de ser samhället som inkräktande på familjens integritet. Konsekvensen av detta kan vara att ett nära samarbete mellan skola och familj är som svårast när behovet är som störst. En del i arbetet att förebygga konflikter mellan individ och familj menar Skolverket att man gör genom att låta skolans värdegrund genomsyra hela skolans verksamhet. Denna värdegrund rör demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde. Jämställdhet bör lyftas fram som en del av FN:s mänskliga rättigheter som, liksom Barnkonventionen säger att alla barn har samma rätt till utbildning och utveckling samt att inte bli utsatt för fysiskt eller psykiskt våld.(Lärande exempel s.47) Skolans uppgift är att se de utsatta eleverna och sträva efter att etablera en kontakt med föräldrarna, där föräldrarna kan känna att de är kompetenta och viktiga, för att undvika att en maktkamp uppstår mellan familj och skola (s.49).
Skolverket menar att insatserna inom skolan att nå ”utsatta flickor” finns på tre nivåer (s.49). Den första nivån är generell på så sätt att den syftar till att nå alla barn och föräldrar, oavsett kulturell bakgrund. På den andra nivån riktar sig insatserna mot specifika grupper tex utsatta flickor, pojkar och även föräldrar för att förebygga generationskonflikter innan de blir permanenta. Den tredje nivån är när situationen för flickan är akut. Jag kommer här att gå igenom de två första nivåerna som Skolverket tar upp. På den generella nivån ansvarar rektorerna för att alla elever får tillgång till undervisning när det gäller ämnesområden som; sexualitet, jämställdhet och samlevnad. Dessa ämnen är de mest utmanande i skolors värdegrundsarbete. Denna undervisning ska ske utifrån ett förhållningssätt som främjar en god arbetsmiljö och goda relationer.(s.49) Enligt en kvalitetsgranskning av undervisningen i sexualitet och samlevnad, som utfördes av Skolverket hösten 1999, visade att på ett par skolor med många elever med utländsk härkomst var avståendet mellan könen stort. Stereotypa föreställningar och okunskap om det andra könet var inte ovanligt. Skolverket menar att en god sex och samlevnadsundervisning kan vara en del av skolans arbete att skapa möten mellan kulturer. Som exempel tar Skolverket upp en 6-9 skola varav hälften av eleverna har
utländsk bakgrund. På den skolan har man en tema vecka kallad ”Vad är kärlek?”, där man förenar olika perspektiv. Sexualitet diskuteras där både ur ett kvinnligt och manligt perspektiv och värderingsövningar genomförs, där det handlar om att ta ställning i frågor som rör
samlevnad. (s 51) På den andra nivån är det viktigt att föräldrarna ses som en resurs och uppmuntras så tidigt som möjligt och får aktivt stöd för att bli delaktiga i skolans verksamhet. Den vanliga skolan och öppna förskolan är viktiga länkar mellan föräldrarna och det svenska samhället. Öppna förskolans uppgift är att stödja föräldrarnas väg in i det svenska samhället för barnens skull. Inom grundskolan är det viktigt att bygga upp ett samarbete, en dialog mellan skolan och hemmet. Skolverket påpekar också att det saknas en insats i form av en föräldrar utbildning på skolorna. Det behövs eftersom föräldrar behöver få kunskap om vad som är rätt och fel enligt svensk lag, redan när de nyankomna. (s 53-55)
Tidigare har det nämnts att mina informanter anser att det saknas kunskap om hur skolan ska hantera hedersrelaterat våld och förtryck. De känner en osäkerhet eftersom det är så allvarlig och kan få fruktansvärda följder om det hanteras fel. De menar att det inte finns några planer för hur skolan ska hantera hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverkets del
integrationsverkets rapport ”Lärande exempel- att förebygga konflikter mellan individ och
familj” är visserligen ingen handlingsplan på det sättet utan snarare ett exempel på hur det kan
hanteras. Men detta är ingenting som mina informanter tycks känna till.
Skolverket talar om insatser för att nå utsatta flickor. Det är tydligt att deras hållning är att flickor är offer och männen förövare, även om de menar att det är ett helt familjesystem som behöver uppmärksammas. De skiljer på flickor och pojkar och menar att flickorna har begränsat livsutrymme medan pojkarna är övergivna och får utveckla sin manlighet på egen hand. Detta stämmer väl med Pias uppfattning och erfarenhet. Både Pia och Anna fokuserar liksom Skolverket på utsatta flickor, men enligt Marie är det inte enbart flickor som är utsatta. Skolverket talar om att se de utsatta eleverna, men uppenbarligen har de inte sett att det även kan handla om att pojkar utsätts eftersom de talar om att nå utsatta flickor. För det verkar ju finnas pojkar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, även om det kanske inte är i samma grad. Eller kan det vara så att det inte är i samma utsträckning eftersom det inte synliggjorts att även de kan vara offer? Pia menar att det är svårt att bedöma huruvida det är hedersrelaterat eller barnmisshandel när pojkar utsätts för våld i hemmet. Det finns en skillnad där emellan. Marie menar att hon genom att prata med eleven om vilka konsekvenser en anmälan får för eleven kan komma åt vilka orsaker våldet kan ha och vilka åtgärder som är nödvändiga. Pia å andra sidan tycks lägga det mesta av det arbetet på Socialtjänsten.
Pia och Anna var överens om att skolorna skulle kunna förebygga hedersrelaterat våld och förtryck genom att lyfta fram frågan och göra både elever och personal medvetna om problemet. Detta kan man se som en självklar grund att utgå ifrån. Det är ingenting som Skolverket tar upp, men man kan nästan utgå ifrån att de ser det som viktigt eftersom det annars borde vara svårt att arbeta förebyggande. Marie säger sig vilja arbeta förebyggande genom att arbeta med tjejers och killars attityder utifrån olika kulturella perspektiv.
Skolverket talar istället om ett kvinnligt och ett manligt perspektiv. Skolverket menar att alla elever ska ha undervisning i ämnen så som sexualitet, jämställdhet och samlevnad. Men det sägs ingenting om olika kulturella erfarenheter. Istället talas det om stora avstånd mellan könen eftersom det är vanligt med stereotypa föreställningar och okunskap om det andra könet. Skolverket menar att en god sexualundervisning kan skapa möten mellan kulturer. Men detta förutsätter ju att man arbetar utifrån olika kulturella perspektiv, precis som Marie menar. Uppfattningen man får genom Skolverkets del i ”Lärande exempel” är att det förebyggande arbetet präglas av undervisning, dvs att elever i familjer med patriarkala mönster ska lära sig ”vårt” sätt att se på saker. Enda sättet att stävja hedersrelaterat våld och förtryck är att ”de” blir som ”oss”.
Sammanfattning
Mitt syfte med denna uppsats var att ge en bild av hur skolkuratorer uppfattar och hanterar hedersproblematiken. De teorier jag har använt har både förklarat och kompletterat mina informanters erfarenheter och uppfattningar. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett väldigt stort ämne med många aspekter möjliga orsaker. Jag har, utifrån mina informanters
perspektiv, försökt diskutera grunderna. Men tyvärr har det inte funnits utrymme för att gå in så djupt på varje aspekt, som man kanske skulle önska.
Skolkuratorer står för den sociala kompetensen inom skolan. En skolkurators arbete är väldigt fritt på så sätt att kuratorn själv har möjlighet att välja vad hon arbetar för, men med hänsyn till skolans behov. De finns där för elevernas skull. Mina informanters uppfattningar om hedersrelaterat våld och förtryck är både erfarenhetsbaserade och baserade på det de läst eller sett i media. Vid första anblicken kan man se att deras uppfattningar om vad heder egentligen innebär skiljer sig åt. Det råder också en viss osäkerhet. Men sammantaget kan man säga att
det handlar om anseende, att bevara det gamla landets kultur och kollektivets dominans över individen tillsammans med kvinnans underordning. Dessa orsaker kan ses som en grund till hedersproblematiken. Heder handlar om anseende som går utanför individen och inbegriper hela kollektivet eller familjen. En handling blir därför mer än den enskildes angelägenhet vilket gör att individerna måste följa de regler och ramar som familjen satt upp. Om detta inte görs drabbas familjens anseende. Familjen blir vanärad eller tappar ansiktet. Sjögren menar att det finns två olika ideologier som karaktäriserar mentaliteten hos en kulturell enhet; gruppcentrerad och individcentrerad. Dessa visar på synen på individen i förhållande till andra. Den gruppcentrerade ideologin sätter kollektivet eller gruppen före individen medan den individcentrerade gör tvärt om. Det svenska samhället präglas av den individcentrerade ideologin. Det kollektivistiska tänkandet kan ses som en del av det gamla landets kultur, liksom att hålla sig till familjens normer. Att bevara det gamla landets kultur går inte att kombinera med att bli försvenskad. En annan del av det gamla landets kultur är de patriarkala familjemönstren. Det handlar om hierarkier, kvinnan är underordnad mannen och hennes sexualitet kontrolleras. Kvinnor måste rätt förvalta sin sexualitet för att inte familjen ska tappa ansiktet. Att kvinnan ses som underordnad är även något som, enligt mina informanter,
kommer fram i hur invandrarkillar behandlar tjejer. Många har väldigt dålig kvinnosyn.
Grunden till hedersproblematiken kan vara många faktorer. Det kan ses som en krock mellan det individualistiska och kollektivistiska tänkandet, en kulturkrock mellan det svenska samhället och hederskulturen. Det kan också ses som en generationskonflikt mellan föräldrar och barn. Barnen kan hamna mellan föräldrarna och samhällets normer, då barnen snabbare anpassar sig till det nya landet. Enligt en av mina informanter handlar det om familjer som inte är så etablerade i det svenska samhället. Föräldrarna kan drabbas av en känsla av maktlöshet då barnen rör sig i ett Sverige som de inte känner till eller är delaktiga i. Eldén menar att det är när kulturer jämförs med varandra som de skapas som avgränsade helheter. Hylland Eriksen menar att det är kontrasterna som skapar den kulturella identifikationen. Hedersförtrycket och det hedersrelaterade våldet markerar en gräns mellan vad som ses som svenskt och vad som ses som främmande, precis som jämställdhet bland svenskar och kvinnoförtryck bland invandrare. Samhörighet inom den egna gruppen och avstånd till invandrare skapas genom dessa kontraster. Det blir en tydlig uppdelning mellan ”vi” och ”dem”, där majoriteten inte behöver reflektera över sin egna kulturella identitet på samma sätt som ”de” i minoritet.
När det handlar om elever som är utsatta för hedersrelaterat våld har mina informanter skilda uppfattningar/erfarenheter. Anna, som inte har några erfarenheter, tänker att det är flickor som är offer. Pia har bara erfarenheter av att det varit flickor, medan Marie har erfarenhet av att både flickor och pojkar varit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverket fokuserar enbart på flickor som utsatta. Men när man talar om vilka som är offer för förtrycket kan man se det på olika sätt. Både de som slår och de som blir slagna kan ses som offer, särskilt när man talar om flickor och pojkar. Anna och Pia ser pojkarna som offer på så sätt att de tvingas vakta och bestraffa sina systrar. Skolverket ser pojkarna som offer på samma sätt. Det som tycks vara generellt när det gäller elever utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är att de har ett begränsat livsutrymme. Marie menar att hon sett även detta hos de pojkar som hon har erfarenhet av. Men det finns en osäkerhet bland kuratorerna när det gäller att bedöma om det är hedersrelaterat våld eller förtryck. De säger sig sakna kunskap inom ämnet och det finns ingen plan för hur det ska hanteras inom skolan. Pia anser att det är svårt att veta om det är hedersrelaterat eller ”vanlig” barnmisshandel. Ingen av hennes elever har använt sig av ordet heder när de pratar om varför de inte får göra som de vill. Utgångspunkten för Eldéns
definition av ett brott som hedersrelaterat är de inblandades egna definitioner. Men skolkuratorerna har bara den utsattas berättelse att gå på, då de inte kan ta kontakt med föräldrarna eftersom det finns en hotbild mot eleven. På grund av hotbilden som ofta
förekommer hanteras inte hedersrelaterat våld som ”vanlig” barnmisshandel. Kuratorn tar inte kontakt med föräldrarna och ber om tillåtelse för läkarundersökning och alla handlingar sekretess skyddas. Man kan tänka sig att detta ökar föräldrarnas känsla av maktlöshet om en av orsakerna till det hedersrelaterade våldet är en generationskonflikt.
Det tycks finnas ett system i hur våldet i familjerna ser ut, om man ser till Pias och Maries erfarenheter. Men alla tycks i varierande grad vara delaktiga. Mamman står för det
”vardagliga” våldet, som tillrättavisningar för mindre förseelser och fadern står för det grövre när inget annat hjälper. Även systrar och bröder slår. Darvishpour menar att kvinnor fått ökade maktresurser efter invandringen medan många män förlorat sin tidigare makt och status både i samhället och i familjen. Eldén tar upp att invandrade mäns våld mot kvinnor kan ses som en följd av påfrestningar i en migrationssituation. Men ingen av dessa teorier förklarar varför mammor slår sina barn eller varför äldre systrar slår yngre.
Två av mina informanter tänker att man kan arbeta förebyggande genom att lyfta fram frågan om hedersrelaterat våld i skolan och att personalen har öppna ögon inför problemet. Den
tredje anser att det är viktigt att arbeta med både flickors och pojkars attityder och att diskutera saker utifrån olika kulturella erfarenheter. Skolverket menar att en del i ett
förebyggande arbete är att skolans värdegrund genomsyrar hela skolans verksamhet. Sex och samlevnadsundervisningen kan vara ett sätt att skapa möten mellan kulturer. Detta borde förutsätta att man tar hänsyn till olika kulturella perspektiv. Men Skolverket nämner ingenting om det utan ger istället exempel på att man lyfter fram ett kvinnligt och ett manligt perspektiv.
Som nämndes inledningsvis i denna sammanfattning är hedersrelaterat våld och förtryck ett brett ämne med många aspekter. Efter en sammanfattning av mina informanters perspektiv lämnas en del frågor obesvarade. Vilket ansvar kan man egentligen säga att skolkuratorerna har att se de utsatta eleverna, när det är en så uppenbar brist på kunskap inom skolan och det saknas mallar för hur kuratorerna ska hantera problematiken? Vad är egentligen skillnaden mellan ”vanlig barnmisshandel ” och hedersrelaterat våld? Och hur skiljer man på
barnmisshandel och aga?
Skolverket fokuserar på utsatta flickor som utsatta för hedersrelaterat våld, likaså gör media. Men min slutsats är att det är viktigt att se till individerna, utan att sätta upp begränsande ramar som generaliseringar och kategoriseringar. Generellt sett är det säkert fler flickor som utsätts men det gör ej att vi kan bortse från de pojkar som blir offer för våldet. Att förebygga hedersproblematiken genom att förändra pojkars och mäns attityder (så som ex Sharaf hjältar, som nämndes i bakgrunden) är givetvis nödvändigt eftersom de kanske generellt sett oftare är förövare. Men detta innebär inte att man kan bortse från de flickor och kvinnor som slår. Om man fortsätter att låtsas som att det inte förekommer så finns det ingen möjlighet att förändra deras attityder. Alla individer i familjer där hedersrelaterat våld förekommer är i varierande grad delaktiga i våldet och förtrycket, precis som alla i olika grad kan ses som offer. Man borde därför se till individerna, istället för till flickorna eller pojkarna.
Bibliografi
Stiftelsen Allmänna barnhuset Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer –
teori och praktik Skriftserie 2005:3
Darvishpour, Mehrdad 2004 Invandrarkvinnor som bryter mönstret Lund: Liber AB
De los Reyes, Paulina 2003 Patriarkala enklaver eller ingenmansland? : våld, hot och
kontroll mot unga kvinnor i Sverige Integrationsverkets skriftserie
Eldén, Åsa 2003 Heder på liv och död: våldsamma berättelser om rykten, oskuld och heder Edsbruk: Akademitryck
Hylland Eriksen, Tomas 2000 Små platser – Stora frågor Nora: Nya Doxa
Hylland Eriksen, Thomas 2004 Rötter och fötter Nora: Nya Doxa
Kvale, Steinar 1997 Den kvalitativa forskningsintervjun Lund: Studentlitteratur
Integrationsverket i samarbete med statens folkhälsoinstitut Lärande exempel- att förebygga
konflikter mellan individ och familj. Integrationverkets rapportserie 2002:14
Sjögren, Annick 1993 Här går gränsen Värnamo: Arena
Thurén, Britt-Marie 2002 Genusforskning inom socialantropologin Bollebygd: Högskoleverket
Artiklar från Internet
Darvishpour, M ”Kämpa för invandrarflickor” Svenska Dagbladet 2004-03-16 URL: http://www.mediearkivet.se Hämtad 14 maj 2005
Haverdahl, Anna-Lena ”Arg expert i kvinnors tjänst” Svenska Dagbladet 2004-12-05 URL: http://www.mediearkivet.se Hämtad 4 juni 2005