Arbetsmarknad, lön och relation till arbetsgivare

6.2.1 Är en jämn könsfördelning eftersträvansvärt?

Korrespondenterna svarar enhälligt ja på frågan om en jämn könsfördelning bland utrikeskorrespondenter är något eftersträvansvärt för att ge olika perspektiv. Tre respondenter lyfter specifikt det faktum att publiken består av 50 procent män och 50 procent kvinnor. Två av respondenterna uttrycker att vita män är överrepresenterade i medierapporteringen och att det behövs en större variation. De flesta betonar att det är viktigt med journalister från alla olika

34

samhällsgrupper. Förutom kön är det viktigt med representation från olika samhällsklasser, etniciteter och bakgrunder.

Ja, när jag började var det ändå något udda, men nu tycker jag att de allra bästa krigskorrespondenterna globalt är kvinnor. För att de kan täcka båda sidorna, har större rörelsefrihet. Men det optimala är ett reportageteam med en man och en kvinna.

Johanne Hildebrandt

Lotta Shüllerqvist menar att en jämn könsfördelning bland utrikeskorrespondenter, men även på redaktioner, är viktigt. Hon tror att hade det enbart varit män på fältet skulle det kunna bli mer av en machotävling, ett visst tankemönster, vilket skulle kunna leda till större risktaganden. Hon understryker att det nödvändigtvis inte skulle bli det, men hon tror på en jämn fördelning för en mer nyanserad rapportering. Man kan inte heller bortse från den könsmaktsordning som råder i hela samhället, anser Ulrika Engström. Hon menar att det finns en struktur i samhället där ett kön är underordnat, och att denna struktur leder till att kvinnor har andra erfarenheter än män, vilket gör dem mer medvetna i vissa frågor.

6.2.2 Jämställd arbetsmarknad

Det blir fler och fler kvinnor på redaktionerna och andelen kvinnor är idag närmre 50 procent (Edström, Jacobson & Lindsten 2010, s. 13). Men jämställdhet enligt vår definition innebär inte enbart att räkna huvuden, därför är syftet i denna undersökning att ta del av hur kvinnorna upplever att det ser ut på deras arbetsplats och även på arbetsmarknaden i stort.

Fyra av respondenterna upplever att deras nuvarande arbetsplats är jämställd, en av dem vittnar dock om att det fanns en hel del missnöje på hennes tidigare arbetsplats, då män oftare blev skickade på utlandsuppdrag. Ytterligare en korrespondent uppger att hon inte vet hur det ser ut idag men menar att det borde vara en självklarhet. Fem av respondenterna upplever att arbetsmarknaden inte är jämställd. En av dem är Lena Scherman som inte tror att det är lika lätt för en kvinna att få ett jobb som korrespondent. Hon tror att det beror på gamla strukturer, där mannens arbete ofta prioriteras i familjen och kvinnan lättare blir medföljande. Hon understryker dock att det har blivit bättre och att det idag finns många fler kvinnliga korrespondenter. På den

35

sistnämnda punkten får hon medhåll av Malin Mendel Westberg, Kristin Solberg, Johanne Hildebrandt, Lotta Schüllerqvist och Ulrika Engström.

Trots att det blivit fler kvinnliga korrespondenter anser Kristin Solberg och Carolina Jemsby att det oftast är män som får de tyngre uppdragen och sitter på de tyngre posterna:

Däremot så tror jag att det finns eller det tycker jag mig ha sett att det finns en annan beredskap att skicka män till farliga platser. Men kanske lite mer att man värjer sig för att skicka kvinnor till sådana platser. I alla fall ensamma kvinnor.

Carolina Jemsby

En aspekt som tre av kvinnorna lyfter fram som problematisk är att kombinera yrket som utrikeskorrespondent med att ha familj. En av dem är Kristin Solberg som menar att det är vanskligt att kombinera arbete som kräver långa resor på kort varsel med att ha barn, och att kvinnor blir mer ifrågasatta för sina livsval än män. Alla tre tror att trots att även män har familj, så är det ingen som reagerar när de fortsätter sina uppdrag i utlandet, dock upplever de att det finns kvinnor som slutar sina uppdrag när de får barn. De traditionella korrespondentavtalen gör det möjligt att ta med sin familj under utlandsstationeringen. Flera av kvinnorna vittnar dock om en förändrad arbetsmarknad där fler unga kvinnor får en möjlighet att ta sig in i yrket för att jämna ut könsfördelningen, men då på mindre trygga stringerkontrakt, vilket kan vara både bra och dåligt. Men de allt snävare avtalen gör det svårare att kombinera yrket med ett familjeliv.

6.2.3 Löner

I denna del redovisas vad korrespondenterna svarat kring hur det ser ut med lönenivåerna mellan män och kvinnor. Då flera uttryckt att de inte vill framträda med namn, då ämnet anses känsligt, har vi valt att respektera detta och endast redovisa åsikterna och vittnesmålen anonymt.

Tre av respondenterna vet att deras manliga kollegor tjänar mer än vad de gör. En av dem berättar om en undersökning gällande journalisters löner där det enbart fanns män i gruppen som tjänar allra mest:

Löner skiljer sig fortfarande ganska starkt mellan män och kvinnor. Kvinnliga reportrar tjänar överlag mindre än män. (…) Jag har försökt säga till att jag tycker jag ska tjäna lite mer, och

36

visst jag har fått lönehöjningar men det finns alltid män som ligger högre. Oförklarligt ibland tycker jag och det är inte speciellt diskuterat tycker jag. (...) Män är bättre på att förhandla, de går in och stampar i golvet och det har jag inte förnedrat mig till att göra tidigare, men det ger resultat har det visats sig.

Jag vet att kvinnor tjänar mindre, men jag vet inte hur mycket. Skillnaden är inte astronomisk men den är till männens fördel Men jag vet att jag är en sämre förhandlare än många killar. Det handlar nog om att ta sig rätten och tycka att man är värd, som kanske killar har på ett mer naturligt sätt, men också vad arbetsgivaren tycker det är rimligt att betala.

En annan korrespondent hänvisar till ett uttryck som lyder “där kvinnor går in, går lönen ner”. Hon tror att det är fler män som är kvar i de gamla tyngre kontrakten, med trygga och generösare avtal, men hon inflikar dock att arbetsmarknaden är dålig för nästan alla korrespondenter idag och att det är tuffa villkor för alla yngre som tar sig in i yrket. Resten av korrespondenterna är osäkra kring hur det ser ut med lönerna idag, då de inte vet vad deras kollegor tjänar. Två uttrycker dock att de tror att lönen inte skiljer sig mellan män och kvinnor, utan att det snarare varierar mellan olika arbetsgivare och olika medier, samt påverkan av lön från tidigare arbetsgivare. En av dem menar att det vore skandalöst om det inte är jämnt inom Public Service. Resterande uppger att de inte vet men har en känsla av att kvinnor tjänar mindre än män, eftersom det ser ut så på de flesta arbetsmarknader idag. Många av de som vet eller tror att kvinnor tjänar mindre än män uppger att det kan bero på att kvinnor generellt är sämre på att löneförhandla än män.

6.2.4 Relation och diskussion med arbetsgivare

I boken No Woman’s Land vittnar flera kvinnliga korrespondenter om att de inte vill ses som svaga inför sin arbetsgivare och väljer därför att inte berätta om vissa risker och svårigheter. För att undersöka hur de kvinnliga korrespondenterna som jobbar för svenska medier upplever sin situation ställdes frågor kring hur de hanterar eventuella risker för dem som kvinnor, och om det finns en diskussion om dessa frågor på redaktionerna.

Åtta av korrespondenterna menar att det inte finns någon specifik diskussion om eventuella risker som kvinnliga korrespondenter kan utsättas för. Flera uttrycker att de risker som finns för korrespondenter är könsneutrala och att det generellt finns ett större säkerhetstänkande idag. Tre

37

korrespondenter berättar dock att de diskuterat olika hinder på grund av deras kön med sina kollegor, i syfte att utbyta erfarenheter.

Det har blivit mycket mer nu, med tanke på till exempel det som hände i Egypten och Indien, med våldtäkter och att det kan var så att en man bredvid en kanske faktiskt inte skyddar en. (...) Men det har inte vart så mycket diskussion förut att man skulle vara mer utsatt som kvinna eller inte.

Alice Petrén

Alice Petrén tillägger även att under 1900-talet var journalistik nästan ett fredat arbetsområde, men att så är det inte idag. Hon menar att i och med terrorattacken mot World Trade Centre 2001 har det blivit en förskjutning mot att journalister istället har blivit måltavlor. Även Malin Mendel Westberg och Stina Blomgren upplever att det finns en diskussion på deras redaktion i den mån det behövs. Samtliga respondenter känner att de skulle kunna ta upp hinder eller risker med sin uppdragsgivare, utan att de skulle medföra några problem. Dock vittnar ett par korrespondenter om att de inte känner att de skulle få någon speciell uppbackning eller hjälp från redaktionen. Carolina Jemsby menar att det ska finnas en medvetenhet, men att det kan finnas en fara med att fokusera för mycket på risker för just kvinnor, då det snarare kan slå tillbaka mot kvinnor och utmärka dem som svagare än sina manliga kollegor.