Inledning
I vår uppgift ingick också att försöka skaffa oss en bild av de initiativ som tagits, och tas, i kyrkan för att förbättra arbetsmiljöarbetet. Ti- digare har vi beskrivit det material vi fått fram. Som konstaterades där finns, enligt vår bedömning, flera intressanta och pedagogiska skrifter och vägledningar för arbetsmiljöarbete inom organisationen. Redan så här inledningsvis bör dock framhållas att, med undantag möjligen av den s.k. Arbetsmiljöhandboken, så verkar det inte ha framtagits något skriftlig material för närmare vägledning kring hur församlingarna skall utveckla ett förebyggande och systematiskt arbetsmiljöarbete. SAM-problematiken lyser tyvärr genomgående med sin frånvaro i det övriga materialet. Detta är synd eftersom SAM är en grundstrategi och sålunda borde knytas till, genomsyra, alla arbetsmiljöansatser.
SAM och arbetsmiljöarbetet
På Församlingsförbundet har man utformat ett personalpolitiskt utvecklingsavtal (PU 2001). Detta skall utgöra ett stöd för arbetsgi- vare att utforma en god personalpolitik. I avtalet finns ett avsnitt som särskilt tar upp och belyser arbetsmiljön. Där finns direktivet att arbetsgivaren skall bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Denne ska se till att ”det finns rutiner för att hantera bl.a. frågor som missbruk, mobbing, våld, stress, utbrändhet och rehabilitering”. I avtalstexten slås också inledningsvis fast att arbetsmiljön påverkas av en mängd faktorer – fysiska, psykiska och sociala.
Det personalpolitiska utvecklingsavtalet handlar om vilka organisa- toriska rutiner som skall följas i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Dessa rutiner är förhållandevis enkla att efterleva. Skyddsombud och skyddskommitté skall utses, regelbundna skyddsronder ska ut- föras enligt uppställda mallar. Enligt vad vi har kunnat observera i våra fallstudier är detta tämligen oproblematiskt på församlingsnivå. Här skedde ett traditionellt skyddsarbete i form av inspektion av den fysiska miljön. Problemen i arbetsmiljön, särskilt de psykosociala, låter sig dock inte, vilket de facto är ett av motiven för SAM- strategins kärna – verksamhetsintegrationen, fångas så lätt i sådana rutiner. Problemet med skyddskommittéverksamheten har ju varit att denna lätt förvandlas till en ”sidovagn”. Arbetsmiljöfrågorna be- handlas inte på de arenor där verksamhetsbesluten tas, utan efteråt
och vid sidan om. Det vore därför en styrka om PU-avtalet på ett tydligare sätt förmedlade SAM-tänkandet. Huvudpoängen här är att där verksamhetsbesluten tas, där skall också konsekvenserna av dessa övervägas ur arbetsmiljösynpunkt. Konsekvens- och riskbe- dömningar kring arbetsmiljön skall göras innan verksamhetsföränd- ringar sker. Först då kan arbetet bli förebyggande.11
När det gäller det systematiska arbetsmiljöarbetet saknas alltså tyd- liga direktiv från central nivå som slår fast hur kyrkan skall utveckla detta. Arbetsmiljöhandboken framhåller vissa rutiner, men, som vi framhållit tidigare så handlar SAM i grund om innehåll, inte form. En för arbetsplatsen anpassad systematik i hur man skall arbeta med frågorna, kan endast utvecklas på grundval av insikt. Församlings- förbundet tillhandahåller verktyg och resurser som det sedan är upp till varje församling att utnyttja, eller låta bli att utnyttja, efter eget huvud. Men hur skapas kompetenta ”beställare”? För att idén med SAM skall bli verklighet så krävs en betydligt mer offensiv inriktning från centralt håll. Det enda styrmedlet av vikt – kyrkoordningen – täcker inte arbetsmiljöfrågor. Kärnan i det systematiska arbetsmiljö- arbetet är ett substantiellt fungerande förebyggande arbetsmiljöar- bete. Dokumentation, rutiner etc. är bara stödfunktioner – kärnfrå- gan är hur man skall väcka engagemang, insikt och medvetenhet om nyttan av att arbeta med och uppmärksamma arbetsmiljöfrågor i den dagliga verksamheten. Detta skall vara en del i det löpande arbe- tet, inte något som förpassas till en sidovagn i form av en skydds- kommitté.
Materialet – några kommentarer
Material inriktat mot olika arbetsmiljöproblem
Det material vi fått oss tillhanda är i och för sig sällan fokuserat di- rekt mot arbetsmiljön, de problem som tas upp lyfts inte tydligt fram såsom arbetsmiljöproblem. Slående i dessa skrifter är att det verkar saknas en medvetenhet om alla de organisationsfaktorer som skapar arbetsmiljöproblem i kyrkan, sålunda merparten av de vi diskuterat här i vår analys. Vi tycker oss se två trender i materialet; den första är att man hänför kyrkans arbetsmiljöproblem till omvärldsfaktorer, den andra att man ser individen som problemet, kanske inte dess orsak, men den som skall stärkas och rustas genom olika personlig- hetsstärkande insatser.
11
Alltså, på samma sätt som att ansvariga, när de fattar beslut om, t.ex. förändringar i kyrkans barnverk- samhet bedömer vilka konsekvenser detta får för församlingsmedlemmarna och deras barn, så skall man också bedöma vilka arbetsmiljökonsekvenser det får.
Vi vill inte förneka att kyrkan idag är utsatt för ett starkt omvärlds- tryck, att denna svåra situation kan leda till förstämning och uppgi- venhet. Detta påverkar naturligtvis arbetsmiljön. Vi har stor respekt för den bedömningen, den kan dock knappast utgöra huvudsidan här. Vi har också respekt för alla de insatser som görs för att hjälpa och stärka personal som mår dåligt. Psykosociala ohälsoeffekter beror dock först och främst av hur arbetet är organiserat. Då räcker det inte med att rikta insatserna mot det som mestadels är symptom på problemen hos individerna. Insatser måste göras för att förändra de strukturella och kulturella förhållanden i organisationen som driver fram ohälsan. Ett offensivt SAM-arbete skulle här kunna fri- lägga sådana förhållanden och ge verktyg för lokala aktörer att åt- gärda dem.
Material för att utveckla systematik i arbetsmiljöarbetet
Som vi redan varit inne på så lyser detta i huvudsak med sin frånva- ro. Ett material som vi tagit del av har dock, som vi bedömer, en god utvecklingspotential här. Det är Kyrkans Q. Denna är en intressant satsning som, om den utvecklades med klarare inslag av SAM och hur man kan utveckla systematik i arbetsmiljöarbetet, skulle kunna stimulera en positiv utveckling. Vi är dock osäkra på hur organisa- tionen driver detta. Som vi nämnt var folket i ”våra fall”, de försam- lingar vi besökte, tämligen okunniga om dess existens. Vi har heller inte sett någon utvärdering av hur denna satsning har avlöpt. Över huvudtaget verkar inte instrumentet att utvärdera olika arbetsmiljö- insatser, att försöka få vetskap om vilken omfattning de fått och vad de har lett till, användas i någon särskild utsträckning. Detta är synd. De centrala nivåerna i kyrkan har ju, pga. organisationens starka decentralisering, knappast några möjligheter att via något rapportsystem erhålla sådana överblickar.