Arbetssätt och åtgärder i skolan - Borta bra, men i skolan bäst

4. Resultat

4.2. Arbetssätt och åtgärder i skolan

För att besvara forskningsfråga 2 (Vilka arbetssätt och åtgärder använder undervisnings- och elevvårdspersonal i arbetet med problematisk skolfrånvaro?) analyserades fem enkätfrågor (4 och 7–10) (Bilaga 6) och de transkriberade intervjusvaren som hörde till temat skolans konkreta åtgärder och arbetssätt (Bilaga 7). I analysen sammanfördes data från de öppna svaren i enkäten (fråga 8–9) och intervjuerna.

Respondenterna ombads ange vid hur många frånvarotimmar skolorna ingriper. Flest skolor (3) ingriper vid 51–75 timmar, en skola ingriper vid 21–50 timmar och en skola ingriper vid 1–20 timmar. Resultaten visar att i de flesta fall är frånvarotimmarna relativt många innan skolorna ingriper. Därtill ombads respondenterna ange vilka personer och instanser som kontaktas vid fall av problematisk skolfrånvaro. Samtliga skolor kontaktade klasslärare eller klassföreståndare, speciallärare, rektor, skolpsykolog och elevens familj. Av de givna alternativen var skolläkaren den som färst skolor kontaktar. En av respondenterna lyfte fram att vilka personer och instanser som kontaktas varierar från fall till fall.

Beträffande arbetssätt (frågorna 8–9 och intervjusvaren) kunde sex kategorier urskiljas i respondenternas svar: från fall till fall, uppföljning av frånvaro, utredning av bakomliggande orsaker, samarbete mellan skolan, hemmet och utomstående instanser, flexibla

undervisningsarrangemang samt en trygg och välkomnande skolmiljö. Samtliga skolor rapporterade att de använder sig av en handlingsplan eller modell i arbetet med problematisk skolfrånvaro.

4.2.1. Från fall till fall

Det som framkom i respondenternas svar var att det inte finns ett entydigt arbetssätt eller åtgärd som passar varje fall av problematisk skolfrånvaro, utan skolorna ska bemöta varje fall enskilt:

“De behandlas nog väldigt vart fall för sig och jag tycker inte att vi har några väldigt klara

‘att så här gör vi’, utan det varierar från fall till fall nog.”. Därför ska skolorna göra upp en plan för varje enskilt fall och arbeta i enlighet med den. Dock bör alla inblandade parter vara flexibla: om det visar sig att planen inte fungerar, kan det finnas skäl till att gå tillbaka till början och fundera ut ett nytt tillvägagångssätt. Vidare nämnde respondenterna flera gånger att tidigt ingripande är nyckeln till att lyckas med att få tillbaka eleverna till undervisningen: “Det är viktigt att reagera i ett tidigt skede på elevers frånvaro”; “I de fall som jag personligen varit involverad i har tidigt ingripande fungerat bäst, så att problematiken inte växer alltför stor.”.

Som respondenterna nämnde kan ett tidigt ingripande möjliggöra att elevens frånvaro inte blir utdragen.

4.2.2. Uppföljning av frånvaro

Under kategorin uppföljning av frånvaro nämnde samtliga respondenter att skolorna använder LAPE:s frånvarotrappa. Frånvarotrappan ger riktlinjer för hur skolorna ska ingripa när en elev är återkommande frånvarande. En respondent berättade att vid fem frånvarogånger eller tio frånvarodagar kontaktar skolorna vårdnadshavarna, vid detta tillfälle rekommenderar läraren att eleven besöker skolhälsovårdaren. Samma respondent lyfte fram att vid 50 frånvarotimmar under läsåret är det lärarens skyldighet att göra en barnskyddsanmälan. Innan barnskyddsanmälan görs, informeras vårdnadshavarna om att en barnskyddsanmälan kommer att göras.

Frånvaron följs upp via plattformen Wilma. Klassläraren bokför elevens frånvaro, förseningar och om eleven går hem under skoldagen. Vårdnadshavarna i sin tur frånvaroanmäler eleven i Wilma. En av respondenterna nämnde att det är önskvärt att klassläraren alltid kontaktar vårdnadshavarna vid det första frånvarotillfället, speciellt då det är fråga om sjukfrånvaro eller frånvaro utan angiven orsak. Vidare nämnde respondenten att det är eftersträvansvärt att skolan har en låg tröskel för att kontakta hemmet.

“...som jag tycker kanske är den viktigaste saken då det gäller frånvaron, om en elev är återkommande borta, att man ringer direkt och frågar av föräldern att ‘nu har jag märkt att ditt barn har varit borta ganska mycket, vad beror det här på?’. Att man frågar ganska direkt

‘Är det så att hen är sjuk eller kan det möjligen vara så att ditt barn inte vill komma till skolan, att du har svårt att få iväg ditt barn till skolan?’”

En av respondenterna nämnde att om eleven inte dykt upp i skolan och vårdnadshavarna inte meddelat något, kontaktar klassläraren hemmet för att reda ut om eleven är på väg till skolan. Därtill granskar klassläraren frånvaron en gång i månaden, för att upptäcka oroväckande frånvaron eller vissa mönster i frånvaron. Om antalet frånvarotimmar är många eller ökat drastiskt kontaktar klassläraren hemmet för att diskutera den möjliga orsaken till frånvaron. Förutom klasslärarens uppföljning av elevernas frånvaro kontrollerar elevvårdsgruppen alla elevers frånvarotimmar några gånger per läsår.

4.2.3. Utredning av bakomliggande orsaker

Båda intervjurespondenterna lyfte fram att skolan tar reda på de bakomliggande orsakerna till frånvaron, för att kunna anpassa åtgärderna enligt den individuella elevens behov: “...göra stödåtgärderna med en förståelse över vad är det som bakomligger det här problemet”. En av respondenterna diskuterade att en försening inte alltid beror på ångest och uttryckte sig enligt följande:

“...därför blir barnet försenat, att de har inte något att göra med någon ångestproblematik eller någonting, men då har man ju rett ut det. Medan det i något annat fall, faktiskt kan visa

sig att det finns någonting där bakom, som gör att den alltid är försenad.”

I båda intervjuerna framkom ångest som en prominent orsak till den problematiska skolfrånvaron. En av respondenterna nämnde att hos yngre elever framkommer motviljan att gå till skolan genom fysiska symptom, men att de vuxna ofta kopplar dessa symptom med en underliggande ångest. Vidare nämnde respondenten att till skillnad från de yngre eleverna är ångesten hos de äldre eleverna mera framträdande som en renodlad ångest.

Respondenterna nämnde att både elevens inlärning och hemsituationen kan ha en inverkan på elevens ångest som kan bidra till den problematiska skolfrånvaron. Därtill har vantrivsel i skolan, knepiga kompisrelationer och mobbning en stor inverkan på elevens ork

och vilja att komma till skolan. En av respondenterna beskriver att vid mobbningsfall ingriper antimobbningsteamet i skolan:

“... som också är viktigt, det är att man har ett fungerande antimobbningsteam. För att många gånger så kan den här frånvaron vara relaterad till någon form av mobbning. Då man

börjar reda ut den här frånvaron så kan det komma fram att eleven känt sig mobbad, så därför är det jätteviktigt att man tar tag i de här mobbningsärendena och reder ut, så att

eleven faktiskt vill komma till skolan, om det är det som orsakar den här ångesten.”

Utredningen av de bakomliggande orsakerna görs bland annat genom att skolan kontaktar hemmet för att diskutera elevens skolgång. Därtill kontrollerar skolan elevens frånvaro för att se om det finns specifika mönster, ifall det är frågan om vissa lektioner eller dagar som eleven alltid är frånvarande. När de bakomliggande orsakerna identifierats skräddarsys stödåtgärderna, så att de tacklar de specifika utmaningarna som eleven i fråga har.

4.2.4. Samarbete mellan skolan, hemmet och utomstående instanser

Samtliga respondenter betonade vikten av ett välfungerande samarbete mellan skolan och hemmet i arbetet med problematisk skolfrånvaro: “Och ha samarbete med föräldrarna. För utan dem så gör man ingenting.“. Respondenterna lyfte fram att det är viktigt att skolan tillsammans med vårdnadshavarna gör upp en plan och har gemensamma överenskommelser om hur man ska arbeta med utmaningen. Det är väsentligt att även höra eleven i utformandet av planen, i och med att det är elevens frånvaro det handlar om. Skolan bör utreda vad hemmet upplever utmanande och hur skolan kan stödja hemmet, till exempel om hemmet behöver hjälp med att få eleven till skolan. Under arbetet med att få eleven tillbaka till skolan bör en kontinuerlig kommunikation mellan skolan och hemmet upprätthållas. Genom kontakten med vårdnadshavarna får skolan reda på vad som är utmanande och vad som går bra och kan således flexibelt modifiera åtgärderna enligt behoven.

“...följa upp det och med väldigt låg tröskel försöka få igång en diskussion med familjen att vad det är fråga om, att varför har vi den här frånvaron och är det någonting som skolan kan

stödja eller är det någonting angående den där hemsituationen och på det sättet påverka.

Och jag tror att många gånger så räcker det med det här, att dialogen kommer igång i bästa fall.”

Respondenterna i intervjun lyfte även fram vikten av ett välfungerande mångprofessionellt samarbete. Klassläraren är den som bär det huvudsakliga ansvaret över att rapportera frånvaron och att vara i kontakt med hemmet. Vid oroväckande fall kontaktar och konsulterar klassläraren specialläraren, rektorn eller någon annan ur elevvårdsgruppen.

Tröskeln för att kontakta både hemmet och elevvårdsgruppen ska vara låg, eftersom tidigt ingripande är viktigt. När klassläraren informerat elevvårdsgruppen om ett potentiellt fall av problematisk skolfrånvaro hör det till elevvårdsgruppens uppgift att ta ställning till om det behövs hjälp av utomstående instanser eller om ärendet kan skötas internt. Majoriteten av respondenterna lyfte fram att elevvårdsgruppen kontrollerar frånvaron i alla klasser två till tre gånger per läsår och klassläraren är uppmärksam på frånvarostatistiken däremellan. En av respondenterna lyfte fram att det kan vara utmanande att bemöta en elev med stor ångest och vårdnadshavare i deras oro över barnets skolgång. I denna situation har respondenten konsulterat skolpsykologen i hur hen bäst kan bemöta dessa elever och vårdnadshavare.

“...så där kommer ju nog de här utmaningarna, att på något sätt möta elevernas ångest, att komma hit till skolan, det har ju inte varit någon lätt uppgift. Och jag är ju inte utbildad psykolog, tack och lov har vi en bra skolpsykolog här som jag konsulterat mycket gällande de

här sakerna, hur jag ska bemöta eleverna. Och också hur man ska bemöta föräldrarna, för där kommer ju också deras oro och ängslan in, och deras uppgivenhet.”

Vid fall av problematisk skolfrånvaro där skolans resurser inte räcker till kan eleven och hemmet få hjälp av utomstående instanser. De utomstående instanser som respondenterna lyfte fram att oftast är inblandade i fall av problematisk skolfrånvaro är specialsjukvården, barnskyddet och socialservicen. En av respondenterna nämnde att vårdnadshavare har kontaktat specialsjukvården för konsultation i utmaningen. Respondenten lyfte fram att det är skolans skyldighet att göra en barnskyddsanmälan vid 50 frånvarotimmar, vilket innebär att barnskyddet ofta är inkopplat vid fall av problematisk skolfrånvaro. Respondenterna nämnde även fall där socialservicen haft en uppsökande verksamhet, där socialservicen hämtat eleven hemifrån på morgnarna.

4.2.5. Flexibla undervisningsarrangemang

I respondenternas svar kunde fyra typer av flexibla undervisningsarrangemang urskiljas: skicka uppgifter hem, stödundervisning, hemundervisning och sänka kraven. En av respondenterna i intervjun lyfte fram att när eleven är frånvarande är det viktigt att läraren ställer krav på eleven

och skickar uppgifter hem, för att undvika att eleven upplever det som en belöning att stanna hemma. Respondenten lyfte även fram att eleven ska göra uppgifterna tillsammans med vårdnadshavarna. De två respondenterna i intervjun uttryckte sig enligt följande: “...sen också att eleven där hemma, med hjälp av föräldrarna ska göra uppgifterna.”

“...i och med att det här barnet har någon slags återkommande feber, att även under de här febriga dagarna skicka uppgifterna hem, så att barnet skulle, om den nu verkligen inte är väldigt sjuk, göra uppgifterna, att det inte blir en belöningssituation. Att den undviker då allt som har med skolan att göra, utan att man då också gör uppgifterna hemma tillsammans med

föräldrarna.”

Genast när eleven återvänder till skolan ska hen få stödundervisning.

Stödundervisningen ges av klassläraren, resurslärare eller speciallärare. En av respondenterna lyfte fram att skolan kan erbjuda ett visst antal timmar hemundervisning, där en lärare går hem till eleven. Det som respondenterna lyfte fram att är viktigt gällande alla flexibla undervisningsarrangemang är att sänka kraven på eleven. Respondenterna nämnde att de börjar med små steg, till exempel med en lektion per dag och ökar närvaron efterhand. Förkortningen kan gälla både skoltid och eftistid, dagen balanseras enligt hur eleven orkar.

“Det här är också ett barn som kanske har haft svårt med orken sådär i allmänhet, så då har man kommit överens om förkortade eftisdagar och på något sätt att kunnat följa upp barnets

ork och försöka göra skoldagarna en sådan längd att barnet skulle uppleva att det inte blir helt slutpumpad, utan att på något sätt balansera dagen på ett sådant sätt att det skulle stöda

orken och därmed också förhoppningsvis det här att komma till skolan och vara närvarande.”

“...nog har det ju funnits barn som man har kommit överens med om att skoldagarna förkortas. Det beror ju lite på vad situationen är och hur svåra motstånden från barnet att

komma till skolan är. Nog har vi ju haft sådana barn som, speciellt efter en längre frånvarotid, att det har kanske gått veckor, om inte till och med en månad, eller att det har varit så gott som omöjligt för barnet att komma till skolan och då har man nog tänkt sig att då börjar vi med väldigt små steg, att det skulle kännas att [barnet] klarar av det där. Första

steget är att överhuvudtaget återkomma till skolan.”

Detta kan även betyda att eleven tagit överenskomna pauser, både i försöken att komma till skolan och under själva skoldagen. Förkortade skoldagar har vid behov kompletterats med hemundervisning. I fall där det har varit fråga om specifika lektioner då eleven varit frånvarande, har man skalat av stoffet i ämnena i fråga, eller rentav skurit bort dessa lektioner.

“...att vi först kör med hemundervisningen och så småningom gör vi en plan för hur eleven ska fås tillbaka till skolan. Det kanske kan börja med att [eleven] kommer nån timme som, ja,

eleven får själv också delta i planeringen, vilka timmar är roliga och vilka tycker eleven om att vara på. I ganska stor grad får de själva påverka. Och föräldrarna får också påverka det, det är inte bara vi lärare som bestämmer det. Och så ökar vi vartefter den här närvaron här i skolan och ibland händer det att det går lite till bakåt så då får vi igen dra bort några timmar

från närvaron här i skolan och så kanske vi återlappar med lite hemundervisning”

Som framkom i respondenternas svar är situationen föränderlig och de som arbetar med eleven med problematisk skolfrånvaro bör vara alerta och reagera när det krävs någon form av förändring.

4.2.6. En trygg och välkomnande skolmiljö

För att få varje elev att känna sig uppskattad och välkommen till skolan, bör skolan skapa en trygg skolmiljö. En av respondenterna betonade att skolan bör ha ett fungerande antimobbningsteam, som både förebygger och tar tag i mobbning. Vidare ska skolpersonalen vara medveten om utmaningen med problematisk skolfrånvaro och ska således vara aktiv i sitt arbete med elever som är frånvarande. Detta kräver att skolpersonalen är flexibel i fråga om undervisningsarrangemang. Ytterligare nämndes att skolpersonalen ska visa uppskattning när eleven kommer till skolan, trots att eleven är sen.

“...vi [är] också alla medvetna om här i skolan, att de elever som ofta kommer för sent, att då man öppnar dörren åt dem så ska man inte sucka ‘åh, nämen nu igen är du sen, nå jo de här

är nu tredje dagen den här veckan’, utan istället möta de där eleverna med ett leende och säga ‘välkommen, jättetrevligt att du kom’. Att man ska visa den där glädjen, för att fort blir

det också en negativ spiral att de kommer försent, och läraren suckar, så kan [eleven] igen tänka ‘att jag är ändå så pass försenad, och de bara suckar de där lärarna och ser störda

ut’”.

En av respondenterna lyfte fram att användningen av ett belöningssystem kan locka den frånvarande eleven till skolan. Detta kan göras genom att eleven får ett klistermärke när hen dyker upp eller kommer i tid till skolan. Efter ett visst antal klistermärken får eleven en belöning hemma.

“Eller sen att vi har gjort något belöningssystem, och varje dag eleven har klarat av att komma till skolan så får den då något klistermärke eller stjärnor, och då när den har tillräckligt många av belöningsmärkena så ger föräldrarna någonting där hemma som

upplevs som en positiv belöning.”

Respondenterna lyfte fram att det är viktigt att skolan sänker tröskeln för frånvarande elever att komma till skolan. Genom att till exempel ha någon i skolpersonalen som möter eleven vid skolgården kan det kännas tryggare för eleven att komma till skolan.

“...då har vi någon gång gjort så att om eleven har haft svårt att komma till exempel på skolgården, att någon assistent eller någon lärare har gått till grinden eller till staketet där

och vänta på eleven, liksom, sänka tröskeln för att komma in hit till skolan. “

I en av skolorna har det funnits två i personalen som inte varit bundna till någon klass och som istället haft de frånvarande eleverna på sitt ansvar. Genom att inte vara bunden till en klass har det möjliggjort att de har kunnat hämta eleven hemifrån när vårdnadshavarna själva inte förmått att få eleven till skolan och ingen utomstående instans haft möjlighet att hjälpa.

När dessa två i skolpersonalen hämtat elever hemifrån har det skett i samförstånd med vårdnadshavarna. Denna åtgärd går utanför skolpersonalens egentliga arbetsuppgifter, men har gjorts i de fall där det inte funnits utomstående instanser som haft resurser att fånga upp dessa elever och för att undvika att dessa elever marginaliseras.

4.3. Undervisnings- och elevvårdspersonals upplevelser av arbetet med problematisk skolfrånvaro

För att besvara forskningsfråga 3 (Hur upplever undervisnings- och elevvårdspersonal arbetet med problematisk skolfrånvaro?) analyserades tre enkätfrågor (12–14, Bilaga 6) och de transkriberade intervjusvaren som hörde till temat respondentens upplevelser kring arbetet med problematisk skolfrånvaro. I analysen sammanfördes data från de öppna svaren i enkäten

(frågorna 12–14) och intervjuerna. I analysen framkom fem kategorier: tidigt ingripande som möjliggörare, medvetenhet och mångprofessionellt samarbete som möjliggörare, elevens ålder som avgörande komponent, olika tankegångar och definitioner som hinder samt resursbrist som hinder.

4.3.1. Tidigt ingripande som möjliggörare

Majoriteten av respondenterna ansåg att nyckeln till att lyckas få tillbaka elever med problematisk skolfrånvaro till undervisningen är tidigt ingripande. Det tidiga ingripandet stöds av åtgärder såsom ett välfungerande samarbete mellan skolan och hemmet samt användningen av Wilma. I Wilma sker uppföljningen av frånvaro regelbundet och således är det lättare att upptäcka eventuella mönster i frånvaron. En av respondenterna lyfte fram att när skolan ingriper i frånvaron i ett tidigt skede har skolan även möjligheten att påverka mest och arbeta effektivt med att få eleven tillbaka till undervisningen.

“.. ribban att återkomma till skolan blir bara högre och desto mera man har gått miste om någonting eller desto mera skolarbete som man har blivit efter i, desto svårare känns det ju

att återkomma [till skolan] och också vanan att vara tillsammans med sin grupp, att vara i den där skolrytmen, så barnet förlorar den ganska snabbt och det kan kännas jättesvårt att

återuppfå rytmen igen…”

Respondenterna lyfte även fram att ett för sent ingripande innebär ofta att det är svårare att få tillbaka eleven till undervisningen, vilket ofta känns som ett misslyckande från skolans sida. Ju längre eleven varit borta, desto svårare är det för eleven att komma tillbaka till skolan, undervisningen och elevgruppen.

4.3.2. Medvetenhet och mångprofessionellt samarbete som möjliggörare

En av respondenterna ansåg att den ökade medvetenheten inom kollegiet möjliggjort ett fungerande arbete med problematisk skolfrånvaro: “...jag tycker nog att medvetenheten i kollegiet är ganska stor, om man jämför med då jag började jobba för 24–25 år sedan, så de

In document Borta bra, men i skolan bäst (Page 26-38)