Översikt över analyserade artiklar
Problem och syfte Metod Arbetsteraputisk
intervention
Resultat och slutsats
Sahlin, E., Ahlborg, G., Jr., Tenenbaum, A., Grahn, P. (2015) Using Nature-Based rehabilitation to restart a stalled process of rehabilitation in individuals with Stress-Related mental illness. International Journal of Environmental Research and Public Health, 12
(2), pp. 1928-1951.
Syftet med denna uppföljningsstudie var att undersöka effekterna av naturbaserad rehabilitering hos personer med stressrelaterad ohälsa i jämförelse med gruppen som fick ordinarie hälsovård.
Studien har en kvantitativ och kvalitativ metod. Den grupp som deltog i den naturbaserade rehabiliteringen var (n=57) och i den grupp som deltog i ordinarie hälsovård utan arbetsterapeutisk intervention var (n=45). Deltagarna fick besvara en enkät samt intervjufrågor vid interventionens start och tre samt sex månader efter interventionen.
Naturbaserad rehabilitering i grupp 3h/2ggr i veckan under 12 veckor. Under tolv veckors naturbaserad rehabilitering med träffar två gånger i veckan fick personer med stressrelaterad ohälsa delta i ett
rehabiliteringsprogram som innebar trädgårdsaktiviteter, guidade vandringar i naturreservat,
avslappningsövningar både inomhus och utomhus och konstmålning
Resultatet visade på ökat
välbefinnande och avsevärt minskad vårdkontakt. Personerna upplevde ökad delaktighet samt ökad förmåga för återgång till arbete. 71% av de personer som ingått i naturbaserad rehabilitering hade återgått till arbete eller börjat studera. Dock så visade sig att interventionen hade minst påverkan på knä, rygg och nacksmärtan hos personerna Slutsatsen av studien visar på att interventionerna i båda grupperna hade en positiv effekt på personerna välmående så då kan den
naturbaserade interventionen
kompletteras med ordinarie hälsovård för att stärka den ordinarie hälsovård.
Sahlin, E., Ahlborg, G., Matuszczyk, J. V., & Grahn, P. (2014). Nature-based stress management course for individuals at risk of adverse health effects from work-related stress—effects on stress related symptoms, workability and sick leave. International
journal of environmental research and public health, 11(6), 6586-
6611.
Denna studie syftade till att undersöka effekterna av 12- veckors naturbaserad rehabilitering som innebar stresshantering och hur rehabiliteringen upplevdes av personer med stressrelaterad ohälsa.
Denna studie har en mixed method. (n=33). Studien baseras på kvantitativ och kvalitativt underlag som gjordes vid kursstart och tre
uppföljningar efter
naturbaserade rehabiliteringen.
Naturbaserad rehabilitering i grupp 3h/2ggr i veckan under 12 veckor. Under tolv veckors naturbaserad rehabilitering med träffar två gånger i veckan fick personer med stressrelaterad ohälsa delta i ett
rehabiliteringsprogram som innebar trädgårdsaktiviteter, guidade vandringar i naturreservat,
avslappningsövningar både inomhus och utomhus och konstmålning
Resultatet visade på ökad välmående hos personerna med stressrelaterad ohälsa. Personerna visade ökad förmåga för återgång till arbete och kortare sjukskrivningsperiod. Efter 12 månaders uppföljning så rapporterade 41.9% ökad arbetsförmåga. Men störst skillnad visade sig i
personernas stressrelaterade symptom såsom att 18% upplevde bättre sömnkvalitet, 16% lägre blodtryck och 15% minskade magbesvär. Majoriteten av deltagarna använde sig även av de strategier för stress- och ångest hantering i form av att säga nej, andningstekniker och utevistelse i naturen. Naturen visade ha positiv effekt på personernas välmående efter den naturbaserade rehabiliteringen.
Eklund, M., Erlandsson, L. K., & Wästberg, B. A. (2015). A longitudinal study of the working relationship and return to work: perceptions by clients and occupational therapists in primary health care. BMC family
practice, 16(1), 46.
Syftet var att undersöka förhållandet till arbete. Hur det uppfattas av personer med stressrelaterad ohälsa och arbetsterapeuter efter vardagsrevidering och dess relationer att återvända till arbete och tillfredsställelse med rehabiliteringen.
Studien har en kvantitativ metod. Information om återgång till arbetet bedömdes genom själsbesvarade frågeformulär. Deltagarna i den ordinarie vården gruppen var (n=37) och i ReDO gruppen (n=37).
Arbetsterapeutisk intervention i grupp under totalt 16 veckor. Interventionen är delad i tre olika faser (5+5+6). Första fasen handlar om att analysera sina dagliga aktiviteter under 5 veckor. Sedan ligger fokus på målsättning och strategier för förändring i sina dagliga aktivitetsmönster under 5 veckor. Fas tre sker i grupp under tre olika tillfällen för att få stöd och uppmuntra till att hitta egna strategier under 6 veckor för arbetsträning. Faserna sker i grupp.
Resultatet visade på att personerna med stressrelaterad ohälsa upplevde ökad hälsa, förbättrad självkänsla, hade kortare sjukskrivningsperiod samt ökad livskvalité. Inom
arbetsträning var det av vikt att alla involverade professioner strävade efter att förbättra förhållandet mellan arbetsträning och återgång till arbete. I synnerhet de som levererade tjänster som försäkras av socialförsäkringen måste vara uppmärksamma i detta avseende. Denna studie tyder också på att de professionella kunde vidta åtgärder för att förbättra relationen till personer med stressrelaterad ohälsa som de anser att relationen är känslig och därigenom öka chanserna för de personer att återvända till arbete.
Eklund, M., Wästberg, B. A., & Erlandsson, L. K. (2013). Work outcomes and their predictors in the Redesigning Daily Occupations (ReDO) rehabilitation programme for women with stress‐ related disorders.
Australian occupational therapy journal, 60(2),
85-92.
Denna studie hade som syfte att undersöka den objektiva samt subjektiva upplevelsen hos personer som genomgått ReDO-programmet hade ökad förmåga att återgå till arbete.
En kvantitativ metod användes och (n=84) personer med stressrelaterad ohälsa
inkluderades. Mål (återgång till arbete och sjukskrivning) och subjektiva resultat (upplevelsen av yrkesrollen och arbetsmiljön) undersöktes.
Arbetsterapeutisk intervention i grupp under totalt 16 veckor. Interventionen var delad i tre olika faser (5+5+6). Första fasen handlar om att analysera sina dagliga aktiviteter under 5 veckor. Sedan ligger fokus på målsättning och strategier för förändring i sina dagliga aktivitetsmönster under 5 veckor. Fas tre sker i grupp under tre olika tillfällen för att få stöd och uppmuntra till att hitta egna strategier under 6 veckor för arbetsträning.
Resultatet visade på signifikanta skillnader i objektiva upplevelsen av arbetsrehabiliteringen både i ReDO- och den ordinaroe hälsovårds
gruppen. Resultatet visade även på att flertalet av deltagarna hade återgått till arbete. Deltagarna i båda grupperna hade även en positiv förändring av uppfattningen om arbetsmiljön medan upplevelsen av yrkesrollen var oförändrad. Denna studie har visat på att båda rehabiliteringsmetoder med en väsentlig positiv inverkan på återgång till arbetet och kortare sjukskrivning, vilket visade även att uppfattning om yrkesrollen inte påverkas, men stimulerar till en mer positiv uppfattning om arbetsmiljön. ReDO- interventionen hade mer effekt för de högre utbildade och äldre personerna.
Eklund, M. (2013). Anxiety, Depression, and Stress Among Women in Work Rehabilitation for Stress-Related Disorders: The Redesigning Daily Occupations (ReDO) Project. International
Journal of Mental Health, 42(4), 34-47.
Denna studie har som syfte att undersöka upplevelsen av ångest och depression under stress bland personer med stressrelaterad ohälsa i samband med
arbetsrehabilitering.
Denna studie har en kvantitativ metod. ReDO-projektet, utfört i en naturalistisk
primärvårdskontext (n=48).
Arbetsterapeutisk intervention i grupp under totalt 16 veckor. Interventionen är delad i tre olika faser (5+5+6). Första fasen handlar om att analysera sina dagliga aktiviteter under 5 veckor. Sedan ligger fokus på målsättning och strategier för förändring i sina dagliga aktivitetsmönster under 5 veckor. Fas tre sker i grupp under tre olika tillfällen för att få stöd och uppmuntra till att hitta egna strategier under 6 veckor för arbetsträning
Efter 16 veckors rehabilitering så visade resultatet inte på någon statistisk signifikans mellan grupperna gällande ångest och depression. Eklund, M., & Erlandsson, L. K. (2014). Women’s perceptions of everyday occupations: outcomes of the Redesigning Daily Occupations (ReDO) programme. Scandinavian journal of occupational therapy, 21(5), 359-367.
Syftet var att jämföra resultatet av det 16-veckors ReDO-programmet för sjukskrivna personer på grund av stressrelaterade ohälsa med en grupp av personer med stressrelaterad ohälsa som fick ordinarie sjukvård.
Jämförelsen gällde
Studien har en kvantitativ metod. Totalt n=42 kvinnor som fick ReDO och n=42 som fick vård som vanligt (CAU) inkluderades i en matchad kontrollstudie med mätningar före och efter rehabilitering.
Arbetsterapeutisk intervention i grupp under totalt 16 veckor. Interventionen är delad i tre olika faser (5+5+6). Första fasen handlar om att analysera sina dagliga aktiviteter under 5 veckor. Sedan ligger fokus på målsättning och strategier för förändring i sina dagliga
Resultatet visade på statistisk signifikanta skillnader i upplevelsen av konkret- och symboliskt värde samt tillfredsställelse av dagliga aktiviteter. Konkret-, symboliskt och självbelönande värde ökade i båda grupperna. Även tillfredsställelsen med dagliga aktiviteter ökade i båda grupper men i detta fall var ökningen
yrkesvärde, tillfredsställelse med dagliga aktiviteter och deltagande. Undersök sambandet mellan dessa utfall och återgå till arbete.
aktivitetsmönster under 5 veckor. Fas tre sker i grupp under tre olika tillfällen för att få stöd och uppmuntra till att hitta egna strategier under 6 veckor för arbetsträning
lika i båda grupperna. Upplevelsen av delaktighet ökade i båda grupperna men ReDO gruppen uppskattade sin upplevelse av delaktighet högre.
Eriksson, T., Karlström, E., Jonsson, H., & Tham, K. (2010). An
exploratory study of the rehabilitation process of people with stress-related disorders. Scandinavian
journal of occupational therapy, 17(1), 29-39.
Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med stressrelaterade ohälsa och rehabiliteringsteam upplever rehabiliteringsprocessen. Syftet var också att beskriva hur erfarenheter från
rehabiliteringen har integrerats personernas vardag.
En kvalitativ studie. Deltagarna (n=8) deltog i fyra aktiviteter i en terapeutiskt iordning gjord trädgård.
Rehabiliteringsprogrammet var lokaliserad till en terapeutisk trädgård. Programmet var gruppbaserad som innehöll tio sessioner i tio veckor, varje session varade i 3h, två uppföljningar, tre och fyra månader efter
rehabiliteringsprogrammets avslut. Sessionerna innehöll liknande struktur i form av träning och diskussion, avslappningsövningar samt delaktighet i aktiviteter. Träningen hade ett kognitivt tillvägagångssätt som tillät personen att fokusera på tankar och handlingar, exempelvis hur
Resultaten visade att erfarenheterna möjliggjorde för personerna att ändra sin självbild, ta kontroll över sin vardag och omvärdera aktiviteter under rehabiliteringen. I den lugna miljön kunde personer med
stressrelaterad ohälsa uppleva glädje i aktivitetsutförandet. I grupp kunde en del av personerna med stressrelaterad ohälsa uppleva stöd i att kunna vara sig själv. Dock så var det några som inte upplevde stöd ifrån
gruppmedlemmarna då de hade olika mål med sin rehabilitering.
Personerna beskrev också hur de fick kämpa med att använda sig av strategier för att inte ta på sig för mycket aktiviteter. Studien
man ska handla om bussen är försenad och man inte hinner äta. Efter det så fick personerna diskutera i grupp deras egna upplevelser från deras vardag. Avslappningssessionen bestod av mindfullness, meditation och andningsteknik. Den sessionen avslutades med att personerna fick delta i aktiviteter som ansågs avslappnande och glädjefullt såsom att binda blomsterbukett, rengöra blomkrukor eller tillverka en kruka. Det fanns inga krav på resultatet och deltagarna tog alltid hem de objekt som de gjort. Interventionen gavs av en arbetsterapeut, sjukgymnast, socialarbetare och en trädgårdsmästare. Den terapeutiska trädgården var placerad i ett enormt växthus som skulle främja hälsa enligt kliniska erfarenheter och teoretiska idéer.
understryker hur dessa erfarenheter integrerades i personens vardag 1-7 månader efter avslutad rehabilitering
Eriksson, T., Westerberg, Y., & Jonsson, H. (2011). Experiences of women with stress- related ill health in a therapeutic gardening program. Canadian
Journal of Occupational Therapy, 78(5), 273-281.
Denna studie har till syfte att undersöka och beskriva hur personer med stressrelaterad ohälsa upplever
rehabiliteringsprocessen i en terapeutisk trädgård och hur dessa erfarenheter yttrar sig i deras vardagsliv.
Studien har en kvalitativ metod. Personerna (n=5) genomförde tre semistrukturerade intervjuer med tre veckors intervaller under rehabilitering och en intervju tre månader efter rehabilitationen.
Rehabiliteringsprogrammet var lokaliserad till en terapeutisk trädgård. Programmet var gruppbaserad som innehöll tio sessioner i tio veckor, varje session varade i 3h, två uppföljningar, tre och fyra månader efter
rehabiliteringsprogrammets avslut. Sessionerna innehöll liknande struktur i form av träning och diskussion, avslappningsövningar samt delaktighet i aktiviteter. Träningen hade ett kognitivt tillvägagångssätt som tillät personen att fokusera på tankar och handlingar, exempelvis hur man ska handla om bussen är försenad och man inte hinner äta. Efter det så fick personerna diskutera i grupp deras egna upplevelser från deras vardag. Avslappningssessionen bestod
En säker miljö underlättade engagemang i aktiviteter som gav känslor av njutning. Dessa
erfarenheter inspirerade deltagarna att lägga till roliga aktiviteter i sin vardag, vilket bidrog till
aktivitetsbalans, trots oro för att inte kunna fortsätta att utföra roliga aktiviteter. Personerna upplevde att deras upplevelse av dagliga aktiviteter förändrades efter att ha deltagit i rehabiliteringsprogrammet och att de kände sig värdefulla och accepterade. Den trygga miljön ökade personernas aktivitetsförmåga. De kände en ökad aktivitetskompetens samt ökad glädje i aktiviteter såsom plantering och avslappningsträning i form av mindfullness valde att införa till sina dagliga aktiviteter.
av mindfullness, meditation och andningsteknik. Den sessionen avslutades med att personerna fick delta i aktiviteter som ansågs avslappnande och glädjefullt såsom att binda blomsterbukett, rengöra blomkrukor eller tillverka en kruka. Det fanns inga krav på resultatet och deltagarna tog alltid hem de objekt som de gjort. Interventionen gavs av en arbetsterapeut, sjukgymnast, socialarbetare och en trädgårdsmästare. Den terapeutiska trädgården var placerad i ett enormt växthus som skulle främja hälsa enligt kliniska erfarenheter och teoretiska idéer.
Hellman, T., Jonsson, H., Johansson, U., & Tham, K. (2013). Connecting rehabilitation and
Syftet med studien var att beskriva och förstå kopplingen mellan
rehabiliteringsupplevelser och
Studien har en kvalitativ metod. Personerna (n=5) intervjuades tre gånger under
rehabiliteringsperioden samt en
Rehabiliteringsprogrammet var lokaliserad till en terapeutisk trädgård. Programmet var gruppbaserad som innehöll tio
Resultatet visade på ökad glädje i den aktivitetsbaserade interventionen i trädgården. Samtidigt som de fick möjlighet för reflektion under
everyday life–the lived experiences among women with stress- related ill health.
Disability and rehabilitation, 35(21),
1790-1797.
vardag samt hur det kännetecknades av de upplevda erfarenheterna vid rehabilitering hos personer med stressrelaterad ohälsa.
gång tre månader efter rehabiliteringen.
sessioner i tio veckor, varje session varade i 3h, två uppföljningar, tre och fyra månader efter
rehabiliteringsprogrammets avslut. Sessionerna innehöll liknande struktur i form av träning och diskussion, avslappningsövningar samt delaktighet i aktiviteter. Träningen hade ett kognitivt tillvägagångssätt som tillät personen att fokusera på tankar och handlingar, exempelvis hur man ska handla om bussen är försenad och man inte hinner äta. Efter det så fick personerna diskutera i grupp deras egna upplevelser från deras vardag. Avslappningssessionen bestod av mindfullness, meditation och andningsteknik. Den sessionen avslutades med att personerna fick delta i aktiviteter som ansågs avslappnande och glädjefullt såsom att binda
aktivitet om vad de upplevde som glädjefullt då de var vid god hälsa. Genom trädgårdsaktiviteten så kunde personerna känna hopp inför
framtiden samt ökad förmåga för livsstilsförändring. Personerna beskrev avslappningsövningarna och mindfullness som aktiviteter som ökade deras förmåga att leva i nuet samt hur de kunde ta tid för sig själv vilket de varit dåliga på innan. Dock fanns det frustration hos deltagarna då de önskade egen tid efter sessionen för att bearbeta allt som kommit upp. Personerna beskrev även övergången till arbete något som upplevdes frustrerande då de kände sig lämnade ensamma utan stöd och alldeles för många arbetsuppgifter i krävande arbetspositioner.
blomsterbukett, rengöra blomkrukor eller tillverka en kruka. Det fanns inga krav på resultatet och deltagarna tog alltid hem de objekt som de gjort. Interventionen gavs av en arbetsterapeut, sjukgymnast, socialarbetare och en trädgårdsmästare. Den terapeutiska trädgården var placerad i ett enormt växthus som skulle främja hälsa enligt kliniska erfarenheter och teoretiska idéer.