Argument som talar för amorteringskravet

Bolånet är idag de svenska hushållens vanligaste skuld. Skuldkvoten i Sverige ökar och kan medföra att den finansiella stabiliteten sätts ur spel. Syftet med amorteringskravet är att motverka finansiella störningar som kan vara förknippade med hushållens skulder. Ett hushåll som har en stor skuldsättning är även mer benäget att reagera vid en makroekonomisk förändring. De flesta är överens om att ett amorteringskrav bör införas snarast, dock har något sådant inte införts än. Processen att införa ett striktare amorteringskrav började redan år 2014, som då kom som ett förslag från Svenska Bankföreningen. FI tog sig an processen att införa ett amorteringskrav år 2015. Efter ett förslag på föreskrifter, en proposition från Regeringen och sedan ytterligare en proposition är det ännu oklart om ett amorteringskrav kommer att införas. Det är inte endast remissinstanser och FI som vill införa amorteringskrav, även internationellt har bristen på amorteringskrav uppmärksammats. EU har gett Sverige rådet, att införa ett amorteringskrav jämte andra åtgärder för att försöka balansera bolånemarknaden. Det faktum att processen att införa ett striktare krav har varit långdragen, påverkar bolånemarknaden negativt. Läget är väldigt ovisst och ohållbart på lång sikt.

I Sverige läggs en stor vikt vid förarbeten vid en tolkning av ett lagrum. Det innebär att syftet med en bestämmelse spelar en stor roll. Lagar och bestämmelser är ofta vagt utformade och hålls odetaljerade. Bestämmelserna kompletteras av förarbeten eller propositioner. Syftet med regelkomplexet, som föreslås innehålla bestämmelsen om amorteringskrav, är i grunden av offentligrättslig karaktär. Exemplet aktualiserades i förarbetena till personuppgiftslagen. Syftet med lagen var att möjliggöra för det allmänna att skydda enskilda mot olämpligt användande av personuppgifter. Regeringen bedömde där att endast det faktum att det fanns en sanktion av privaträttslig karaktär inte medförde att regelverket kunde förlora sin offentligrättsliga natur. Lagrådet delade inte Regeringens uppfattning och ansåg att bestämmelsen i regelverket som möjliggjorde skadestånd innebar att hela

regelverket skulle falla inom området för civilrätt. Lagrådet lade fokus på att syftet med det obligatoriska lagområdet inte skulle urholkas. Om Regeringen bedömde att ett regelverk innehållandes en civilrättslig sanktion, i grunden inte var av civilrättslig natur, bör en bedömning av bestämmelserna om amorteringskrav inte vara svårgjord. En överträdelse av bestämmelserna om amorteringskrav skulle i praktiken endast innebära en effekt på förhållandet mellan FI och låneinstituten, vilket talar för att lagkomplexet är av offentligrättslig natur och därmed grundlagsenligt.

I RÅ 1980 2:69 aktualiseras samma sorts problem. Även i rättsfallet fokuserades på sanktionerna vid en överträdelse av bestämmelserna. Utfallet blev att endast det avtal som förelåg mellan bilförsäljaren och det allmänna påverkades. Avtalet som fanns mellan bilköparen och bilförsäljaren kunde inte bli ogiltigt eller påverkas av en överträdelse. Det innebar att bestämmelsen hade offentligrättslig karaktär och att delegation var fullt möjligt. Även Strömberg var av åsikten att när sanktionen vid en överträdelse som endast rörde det allmänna och, i fallet från 1977, trafikutövaren kunde inte regleringen bedömas vara privaträttslig. I det fall en överträdelse av bestämmelserna om amorteringskrav skulle ske blir konsekvensen att FI kan ingripa mot kreditinstitutet. Någon påverkan på avtalet mellan kredittagare och kreditinstitutet kommer således inte att ske. Det betyder att amorteringskravet inte rör enskild direkt och inte kan ha en privaträttslig karaktär.

Samma gränsdragningsproblem har uppkommit på andra områden inom den finansiella sektorn. I frågor som handlar om aktiekapitalets storlek, krav på kapitaltäckning med mera. har liknande problem uppstått. På den finansiella sektorn förekommer sammanblandning av civilrätt och offentlig rätt oftare än på andra områden. Det vill säga regleringar på området börjar få en övervägande offentligrättslig karaktär. Sammanblandningen medför att gränsdragningen blir svårare att göra. Den mer förekommande offentligrättsliga karaktären av

regelkomplex talar för att även bestämmelserna kring amorteringskrav ska ses som offentligrättsliga och därmed utges som föreskrifter.

Myndigheten som har tillsyn över amorteringskravet är FI. Det faller naturligt att FI är tillsynsmyndighet eftersom de även har befogenhet beträffande andra frågor inom den finansiella sektorn. Historiskt sett har regler som rör den finansiella sektorn varit föreskrifter utgivna av FI. Anledningen till den valda konstruktionen är dels att den finansiella sektorn är FI:s specialområde där de har den rätta kompetensen. Dels att regler kring amorteringskrav är av sådan karaktär som har en tendens att ofta behöva justeras. Beroende på hur läget på bostadsmarknaden ser ut kan det finnas olika behov av amorteringskrav. Därför är det viktigt att FI enkelt kan göra förändringar i regleringen för att anpassa den efter rådande läge. Finns inte möjligheten att snabbt justera bestämmelserna kan konträra effekter av amorteringskravet uppstå. Det betyder att istället för att göra hushållen mer motståndskraftiga mot störningar i ekonomin, blir de mer känsliga. Mycket talar för att amorteringskrav bör införas som föreskrifter. Att ge ut rekommendationer som exempelvis var fallet med bolånetaket är inte aktuellt eftersom målet med amorteringskravet inte kan uppnås på annat sätt än det som är föreslaget i propositionen. I remissvaren som inkommit har olika instanser lagt fram exempel på hur ett amorteringskrav skulle kunna utformas, utan att ha utgångspunkt i belåningsgrad. Exempelvis föreslår Konkurrensverket att amorteringskravet ska baseras på ett kreditinstituts hela kreditstock, och kan således fördela kravet över alla bolån. Det hade varit ett bra förslag om målet med att införa kravet var att minska den totala skuldsättningen för svenska hushåll. Förslaget garanterar dock inte att de allra mest utsatta hushåll som behöver sänka sin belåning kommer att bli mer motståndskraftiga.

Det har riktats mycket kritik mot den konsekvensanalys som är gjord i förslaget. Anledningen till varför den är magert utformad är att det inte finns möjlighet att göra en komplett konsekvensanalys när bestämmelserna inte är detaljerat utformade. När en utförlig formulering har presenterats kan en fullständig analys

av kravets effekter göras. Amorteringskrav är ett marknadsmisslyckande i form av en extern effekt. Att motverka marknadsmisslyckanden ingår i FI:s uppdrag inom makrotillsynen de blivit tilldelade. Makrotillsynen handlar om att förutse obalanser och vidta åtgärder på förhand. Det innebär att FI ibland måste handla i osäkerhet. Amorteringskravet är ett bra exempel på en åtgärd som FI vill vidta inom uppdraget för makrotillsynen. Det innebär att alla konsekvenser inte kan förutses innan ingripande har gjorts. IMF har gjort bedömningen att ett amorteringskrav inte bör ha påtagliga effekter på samhällsekonomin. Det talar för att propositionen kommer att röstas igenom. Även Lagrådets granskning visade att amorteringskrav bör införas, i form av förslaget som lagts fram. Därutöver kommer även ett medgivande från Regeringen inhämtas innan föreskrifter meddelas, som kan innebära inte oväsentliga kostnader för staten. Regeringen kan göra en bedömning om varje enskild föreskrift som innebär kostnader för staten. Det betyder att en viss säkerhet tillförs i form av granskning av Regeringen.

Det är inte endast amorteringskrav som diskuteras som åtgärd mot den rådande situationen på bolånemarknaden. I budgetpropositionen har Regeringen föreslagit att enbart för år 2016 ska 5,5 miljarder kronor investeras i bostadssektorn. Nybyggnation är viktigt för att försöka reparera situationen som föreligger idag. I amorteringskravet föreslås ett undantag för nybygge, vilket är positivt för bostadsmarknaden. Det är viktigt att inte hämma nybygge med anledning av att det skulle medföra oönskade effekter. I propositionen föreslås att det inte ska finnas någon tidsgräns för undantaget av amorteringskrav för nybyggnation. Det betyder att det inte finns risk för rädsla att köpa ett nybygge med vetskap om amortering inom snar framtid. Även andra undantag från amorteringskrav föreslås i propositionen. Av olika skäl kan ett hushåll under en period behöva avvika från amorteringen. Regleringen har utformats så att den är flexibel vilket underlättar för hushåll som kan behöva undantas från kravet. Det anförda talar för att amorteringskravet är genomtänkt och genomarbetat. Amorteringskravet är bara ett steg i rätt riktning för att uppnå en balans på bolånemarknaden. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att undvika en plötslig korrigering av bostadspriserna.

5.2 Argument som talar mot amorteringskravet så som