Den andra artikeln ingår i delstudie två. Empiriinsamlingen pågick under perioden januari 2011 – januari 2013. Den slutliga versionen av texten färdigställdes under hösten 2014, efter deltagandet i en workshop om socialt kapital i augusti 2014. Artikeln är publicerad i en antologi från workshopen, 2015.
Regeringarna i Norge och Sverige stödjer utvecklingen av kvinnors företag genom olika initiativ, såsom utvecklingsprogram och projekt. Bland entrepre-nörskapsforskare finns en förståelse för nätverksrelationers betydelse för företags-utveckling och behovet av tillit i företags-utvecklingsprogram. Däremot finns det ett forskningsgap när det gäller att studera processerna där socialt kapital, i form av relationer och tillit, utvecklas. Avhandlingens artikel nummer två, ”Social capital for business development – developing relationships and trust in development programs for women entrepreneurs”, utgår ifrån utvecklingsprogrammet Kvinnor & Tillväxt med 24 företagande kvinnor som alla hade en uttalad vilja om före-tagsutveckling. Syftet med artikeln är att undersöka 1) hur relationer och tillit ut-vecklas mellan programdeltagare, 2) hur deltagarnas tillit till programorganisa-törer utvecklas, och 3) hur olika aspekter av relationer och tillit kan mätas i utveck-lingsprogram. Övergripande teoretiskt fält för denna studie är socialt kapital med delarna relationer och tillit.
I utvecklingsprogrammet deltog 12 norska och 12 svenska företagande kvinnor, som alla drivit företag mer än tre år, ägde minst 50 procent av företaget och fick sin huvudsakliga inkomst därifrån samt ville utöka sin verksamhet. Dessutom ingick en man från respektive land som valts ut av programorganisatörerna utifrån männens entreprenörskapserfarenhet. Kvinnorna kom från olika branscher: tio från hälsobranschen, tre från upplevelseindustrin, tio var verksamma inom service och tre inom tillverkning. Den minst erfarna entreprenören hade varit verksam tre år medan de mest erfarna hade varit verksamma mer än 20 år. Medelåldern var 39 år för norskorna och 46 år för svenskorna. Sju av de norska entreprenörerna och åtta av de svenska ägde sina företag helt och hållet. De var alla välutbildade: alla
tolv i Norge och sex i Sverige hade universitetsutbildning på mellan tre-fem år. Utvecklingsprogrammet hade fem träffar, med övernattning, lokaliserade till grän-sen mellan Norge och Sverige. Programmet kombinerade teoretiskt innehåll med praktiska övningar och tid för reflektion, diskussioner och erfarenhetsutbyte mellan deltagarna. Deltagarna delades också in i fyra mindre grupper, med del-tagare från båda länderna och från olika branscher. Grupperna fungerade som ett forum för erfarenhetsutbyte och som en form av gruppmentorskap.
Empirin om utvecklingen av relationer och tillit har samlats in på tre sätt: genom egenutformade korta enkäter för att kartlägga nätverkskontakter mellan entreprenörerna i Kvinnor & Tillväxt, genom de inom projektet gemensamt ut-formade reflektionsschemana (där deltagarna skriftligt reflekterade i slutet av varje samling i programmet) och skriftliga utvärderingarna (som deltagarna fyllde i hemma efter samlingarna).
Vid analysen fokuserades relationers utveckling och tillitsskapande genom individens relationsutveckling och tillit till övriga deltagare samt individens tillit till programmets organisatörer. Innehållet från reflektionsschemana och utvärde-ringarna, som rörde utvecklingen av relationer och tillit, analyserades med hjälp av aktuella teorier på området. De teman som var synliga i det empiriska materialet kategoriserades, och därmed kunde mönster och förändringar, gällande utveck-lingen av relationer och tillit, följas över tid. De korta enkäterna som rörde nät-verksrelationerna mellan entreprenörerna analyserades utifrån vem de hade kon-takt med och om vad. Presentationen av empirin har till viss del inspirerats av Zhang och Hamiltons (2010) modell, men utvecklingen i Kvinnor & Tillväxt har också bidragit till hur empirin redovisas i artikeln. Vad som utmärker relationer och tillit, till övriga programdeltagare respektive gällande tillit till program- orga-nisatörer i kontexten utvecklingsprogram, diskuteras i relation till tänkbara sätt att identifiera och studera detta utifrån bakgrund, process eller utfall.
Resultaten som besvarar artikelns första syfte visar att relationer utvecklades först med deltagare från samma bransch, oavsett landstillhörighet, och deltagare som var verksamma inom branscher som kännetecknades av mycket sociala rela-tioner tenderade att utveckla fler relarela-tioner till andra deltagare, samt att tillit till andra deltagare underlättades av en balans mellan homogenitet och heterogenitet, nedlagd tid i programmet och undertecknande av sekretessavtal. När det gäller utvecklingen av relationer mellan deltagarna visade det sig att erfarenhetsutbytet inledningsvis var av generell karaktär men senare utgjordes av specifika företags-råd. Speciell tillit till andra företagare, inom samma bransch, verkade vara bety-delsefullt inledningsvis medan nätverkets payoff fick större betydelse i ett senare skede. Det var också intressant att se att de som hade en relationell inställning (jämför resonemanget i artikel 1), i det här fallet tydligast för dem som var verk-samma inom yrken med många sociala kontakter, också snabbare utvecklade rela-tioner med de andra deltagarna i utvecklingsprogrammet. När det gäller utveck-lingen av tillit mellan deltagarna så underlättades det av att de hade likartade
före-tagsproblem och var i fas med att utveckla sina företag, men de var ändå till-räckligt olika för att inte konkurrera med varandra tack vare att de var verksamma i olika branscher och i olika länder. De var alltså tillräckligt homogena för att känna trygghet i gruppen men tillräckligt heterogena för att ha ett värdefullt erfa-renhetsutbyte med varandra. Entreprenörer som avsatte tid till programmet och på så sätt visade en seriositet, sågs som trovärdiga av de andra deltagarna. De som däremot inte medverkade tillräckligt aktivt, genom bland annat nedlagd tid i programmet, uppfattades som icke pålitliga. Ett viktigt symboliskt dokument, som underlättade tilliten mellan alla involverade i programmet, var undertecknandet av ett sekretessavtal. Efter att detta var undertecknat vågade flera av deltagarna vara mer öppna med att dela med sig av både med- och motgångar.
Resultaten som besvarar artikelns andra syfte visar att tidsaspekten var av-görande för tillit till programmets organisatörer. Deltagarna förväntade sig inled-ningsvis ett strukturerat program med tydligt innehåll och klara roller gällande organisatörerna. Deltagarna var inte beredda på att själva aktivt delta i utforman-det av programmet tillsammans med organisatörerna. Deras förtroende både till programmets upplägg och till programorganisatörerna var i början avvaktande, men ökade allteftersom tiden gick.
Resultaten som besvarar artikelns tredje syfte visar att det finns flera möjliga sätt att se vad som utmärker utveckling av relationer och tillit. När det gäller rela-tioner och tillit mellan deltagarna kan bakgrundskriterier vara motivation, lär-behov, generell tillit samt homogena och heterogena grupper. För att fånga sådant som rör utvecklingsprocessen av relationer och tillit kan det vara tänkbart att upp-märksamma specifik och generell tillit, individens egna sociala kapital (sociala meriter), social aktivitet i form av nedlagd tid, sekretessavtal och erfarenhets-utbyte. De resurser som deltagarna fått tillgång till samt nätverkets payoff kan vara sådant som kan fånga utfallet baserat utifrån hur relationer och tillit har utvecklats i ett utvecklingsprogram. När det gäller deltagarnas tillit till programorganisatö-rerna, så kallad institutionell tillit, kan bakgrundskriterier vara vilken organisation organisatörerna tillhör och vilken utbildning de har. För processen kan sådant fångas upp som organisatörernas roll, social aktivitet i form av tid som avsätts, programmets struktur, innehåll och aktiviteter. Även här kan nätverkets payoff vara användbarbart för att identifiera och studera utfallet från deltagandet.
En central implikation från denna studie är att tidsaspekten bör uppmärk-sammas när det gäller utvecklingen av både relationer och tillit i utvecklingsgram. Genom att både deltagare och programorganisatörer investerar tid i pro-grammet bör tilliten öka mellan alla involverade. Detta innebär att både relations-byggandet, genom deltagande i olika aktiviteter, liksom olika sätt att underlätta för tillitsutvecklingen mellan alla involverade är avhängigt av att tid avsätts.