Detta avsnitt är skrivet av Olle Westling, IVL. Här ges bara en sammanfattning, medan den fylligare sammanställningen och alla referenser som hör till avsnittet återfinns i bilaga 1.
6.1 Sammanfattande bedömning
Det ökade uttaget av skogsbränslen, samt användning av industriella spillprodukter med ursprung i skogen, är en viktig del av ett långsiktigt hållbart energisystem i Sverige.
Askan som bildas vid förbränning utgör en näringsresurs som kan motverka oönskade förändringar av skogsmarken. Storskalig återföring av trädaskor kan även bidra till att undvika dyrbar deponering av näringsrika avfall. Denna sammanfattande bedömning diskuterar möjligheter och hinder för askåterföring till skogen med utgångspunkt från miljöeffekter, som beskrivs närmare i efterföljande avsnitt.
En stor del av kunskapen som ligger till grund för bedömningarna finns samlad i en MKB av skogsbränsleuttag och kompensationsgödsling. (Egnell m. fl. 1998). Under de senaste åren har ytterligare forskning och utveckling främst bedrivits helt eller delvis inom ramen för Energimyndighetens program för ”Uthållig produktion av biobränslen från skogen” och Skogsstyrelsens försöksverksamhet med åtgärder mot försurning av skogsmark. Arbetet omfattar såväl miljöeffektstudier, som olika metoder för att karakte-risera och behandla trädaskor för att uppnå vissa egenskaper. Forskningen och utveck-ling av metoder för att kartlägga det regionala behovet av kompensationsgödsutveck-ling av olika ståndorter efter uttag av avverkningsrester (GROT) sker främst inom Mistra-programmen ASTA (International and National Abatement Strategies for Transboun-dary Air Pollution) och SUFOR (Sustainable Forestry in Southern Sweden).
Den MKB som utförts ligger i stor utsträckning till grund för Skogsstyrelsens nuvaran-de regelverk och rådgivning (Skogsstyrelsen 2001) avseennuvaran-de skogsbränslen och kom-pensationsgödsling. Skogsstyrelsen anser i sina riktlinjer att vid uttag av skogsbränsle (GROT) bör kompensationsgödsling ske och merparten barr kvarlämnas någorlunda jämnt spridda. Ett uttag per omloppstid kan dock ske utan kompensationsgödsling, förutsatt att merparten barr kvarlämnas någorlunda jämnt spridda.
6.1.1 Skogsstyrelsens rekommendationer
Kompensationsgödsling är generellt tillåtet på alla marker där uttag av GROT kan ske, men bör enligt Skogsstyrelsen framför allt utföras:
• Vid uttag från starkt försurad skogsmark.
• Vid uttag från torvmarker.
• Vid uttag av merparten barr i samband med föryngringsavverkning.
• Vid flera uttag per omloppstid.
Det bör noteras att de nuvarande riktlinjerna i första hand avser arealer med uttag av GROT på fastmark, men askåterföring som kompensationsgödsling kan enligt Skogs-styrelsen även ske efter all avverkning på torvmark och på skogsmark med enbart stam-vedsuttag.
6.1.2 Stimulans eller hinder för operativ verksamhet
Omfattningen av askåterföring till skogsmark i operativ skala som Skogsstyrelsen rekommenderar är idag blygsam. Askspridning sker inom Skogsstyrelsens försöksverk-samhet samt av ett fåtal entreprenörer i mindre skala. Det finns flera tekniska och ekonomiska frågeställningar runt en operativ verksamhet som ännu inte är belysta till-räckligt för att en storskalig verksamhet skall komma igång. Det finns inget formellt hinder för en storskalig verksamhet att utvecklas. En svårighet är att få entreprenörer att investera i utrustning och bygga upp en organisation för askspridning i skogen, eftersom omfattning och spelregler är delvis oklara. Det finns logistikproblem i kedjan skogs-bränsle från skog till askproducent och aska tillbaka till skogen. Skogsskogs-bränslet kommer från en rad skogsbestånd och skogsägare och återföring av askan kan komma att ske i andra områden där nyttan är som störst. Denna bedömning diskuterar i vilken utsträck-ning miljöaspekter på spridutsträck-ning av trädaska på skogsmark kan vara stimulans eller hinder för att en operativ verksamhet skall växa fram.
6.1.3 Askåterföring i ett uthålligt skogsbruk
Askåterföring i skogen konkurrerar med andra sätt att hantera askan som deponering eller fyllnadsmaterial vid exempelvis vägbyggnation. Valet av sätt att hantera askan långsiktigt är dock mer komplicerat än att hitta det för dagen mest ekonomiska alterna-tivet. Ren trädaska utgör en näringsresurs som kan motverka oönskade miljöeffekter i skogsmarken på lång sikt och bidra till ett uthålligt skogsbruk enligt nuvarande uppfatt-ning. Om återföring av aska inte sker kan det leda till krav på restriktioner av uttag på de mest känsliga markerna (där Skogsstyrelsen idag stark rekommenderar askåter-föring). De känsligaste markerna är ofta bördiga granskogslokaler i södra och mellersta Sverige där efterfrågan på skogsbränslen är stor, och ytterligare restriktioner kan därför få en påtaglig effekt på den regionala potentialen för uttag av avverkningsrester(GROT).
6.1.4 Teknik för behandling av askan före spridning
Trädaska är i princip inte svår att stabilisera och forma till granuler eller andra agglome-rat, eftersom askan har cementliknande egenskaper. Normalt behövs inget bindemedel efter vattentillförsel för att granulera eller pelletera. Viktigt är att metoden för stabilise-ring ger ett förutsägbart resultat med varierande askkvaliteter utan att processen är för dyr. Vattentillförsel, härdning och krossning, följt av siktning, är sannolikt den billigaste metoden, men resultatet är ibland svårt att styra. Askans egenskaper, främst andelen oförbränt, påverkar härdningsprocessen.
Granulering och pelletering är i regel dyrare metoder men samtidigt mer kontrollerbara.
Valspelletering av skogsindustriaskor har prövats i industriell skala i en mobil anlägg-ning med relativt bra resultat. Metoden är sannolikt billigast, även i stor skala, bland nu kända tekniker för granulering och pelletering.
Det finns ett behov av fortsatt utveckling av kostnadseffektiv teknik för behandling av aska. Problemet att hitta bra teknik är knappast oöverkomligt och det är därför inget reellt hinder för en storskalig verksamhet med askåterföring till skogsmark.
6.1.5 Kvarlämnade barr minskar behovet av kompensation
Barr som till större delen lämnas kvar jämt spridda på hygget efter uttag av GROT anses vara ett sätt att kraftigt minska behovet av kompensationsgödsling (även kväve) på många ståndorter. Nuvarande tekniker för avbarrning är inte tillräckligt effektiva enligt tillgängliga studier. Dessa studier är dock få och det är i praktiken svårt att avgöra om merparten barr tagits ut med hänsyn tagen till avbarrning och de avverkningsrester som alltid blir kvar efter uttag av GROT. Om dagens teknik regelmässigt inte klarar av att spara huvuddelen av barren spridda på hygget får det till konsekvens att Skogsstyrelsens råd att alltid kompensationsgödsla vid uttag av merparten av barren i dagsläget bör utfö-ras på i stort sett hela arealen där uttag av GROT sker, om rekommendationen ska föl-jas. Önskemålen om en effektiv avskiljning av barr och finkvistar har initierat försök med nya tekniker för avskiljning vid uttag av GROT.
6.1.6 Askåterföringens möjligheter och risker
Tillgänglig kunskap har visat att askgödsling med stabiliserade produkter vid rätt till-fälle, och med den hänsyn som bör tas vid all gödsling (jämför kvävegödsling), medför små effekter. Det är önskvärt eftersom nyttan av åtgärden är långsiktig och begränsade effekter möjliggör , åtminstone teoretisk, en lång varaktighet. Snabba och kraftiga effekter klingar i regel av relativt snabbt och kan dessutom orsaka skador på mark och
vegetation. Den typen av effekter kan uppnås med lättlöslig aska som det inte finns något känt behov av att utnyttja för behandling av skogsmark. Kompensation med stabiliserad aska motverkar långsiktiga förändringar av markkemi till följd av GROT-uttag, men kan ej kompensera för mer akuta effekter på flora och fauna som orsakas av att avverkningsresterna avlägsnas.
Riskerna med askgödsling måste generellt betraktas som relativt små. På mycket kväve-rika marker i södra Sverige finns en risk för ökad nitratutlakning efter näringskompen-sation med trädaska. Om askgödsling kan öka avgången av växthusgaser kan inte bedömas säkert. Askan kan öka nedbrytningen av organiskt material i skogsmarken, men effekten är sannolikt begränsad. Trädbränsleaskors innehåll av miljögifter innebär vissa risker vid en tillförsel till skogen, men de negativa effekterna torde vara margi-nella om principerna i Skogsstyrelsens riktlinjer följs. Det gäller även vid inblandning av andra avfall och spillprodukter än aska så länge innehållet av näringsämnen och miljögifter följer riktlinjerna. Askgödsling medför en ytterligare risk för markskador eftersom körningarna i skogen ökar.
6.1.7 Tillväxtförluster efter askgödsling
Både uttag av GROT och gödsling med trädaska kan få vissa (mindre) effekter på trädens tillväxt. Genom en näringskompensation med trädaska på bättre mark
(C/N-kvot <30) kan tillväxtförlusten efter uttag av GROT motverkas. På svagare mark (C/N-kvot >30) ger asktillförsel sannolikt en viss temporär tillväxtminskning och näringskompensationen behöver innehålla kväve om tillväxtbortfallet skall kompense-ras.
6.1.8 Metoder för kontroll av aska
Genomgående för alla bedömningar av möjligheter och risker med askåterföring är att metoden är miljömässigt acceptabel under förutsättning att askan är stabiliserad på rätt sätt och att halterna av näringsämnen, miljögifter och radioaktiva ämnen följer rikt-linjerna. Det ställer krav på att en aska som ska spridas i skogen på ett relativt enkelt sätt kan karakteriseras så att egenskaperna är de som förväntas. Vid utveckling av metoder för behandling av askan kan mer sofistikerade, och kostsamma, metoder användas för att kontrollera resultatet av olika tekniker. Men det behövs även enklare metoder för rutinkontroll i en operativ verksamhet. Detta finns inte idag och det är i viss mån ett hinder för en ökad verksamhet med askåterföring. Totalhalterna av miljögifter (tung-metaller) kan bestämmas med relativt standardiserade metoder, men kostnaden per prov
försök med lakningsmetoder som sannolikt kan användas för att föreslå en åtminstone preliminär metod.
6.1.9 Spridning på hyggen
Askåterföring kan ske under större delen av omloppstiden, men behandling relativt nära efter slutavverkning har flera praktiska och ekonomiska fördelar. Den risk som finns är främst kopplad till att den normalt redan förhöjda utlakningen av oorganiskt kväve från hygget kan stimuleras ytterligare av askans pH-höjande effekt, som i sin tur kan öka nitrifikationen. Flera studier har visat att stabiliserad aska på hyggen/planteringar där markvegetationen är etablerad (normalt upp till fem år efter avverkning) inte orsakar ökad utlakning. Nackdelen att sprida på en plantering är en viss avgång av plantor samt att maskiner måste transporteras till platsen ytterligare en gång. Spridning på färskt hygge (efter det att GROT-högarna transporterats bort) kan minimera maskininsatsen och undvika plantskador, men askan måste då vara speciellt långsamlöslig och vals-pelleterade askor kan vara en lämplig produkt enligt utförda försök.
6.1.10 Är det bråttom med askåterföring?
Askåterföring är en långsiktig åtgärd som kan ske under en stor del av omloppstiden.
Den aspekten gör att det fortfarande finns tid att sprida aska på arealer med uttag av GROT de senaste decennierna. Det finns dock en risk att en framtida operativ verksam-het med askåterföring bara klarar av att hålla jämna steg med årliga avverkningar och GROT-uttag. Tillgången på lämplig aska samt maskiner och annan utrustning kommer sannolikt att begränsa möjligheterna till att även behandla mark som avverkats för många år sedan. Dessutom finns det ett administrativt problem att hålla reda på vilka arealer som haft uttag av GROT, även om det är anmälningspliktigt sedan 1998. Ask-spridningen på äldre avverkningar måste dessutom ske i sluten skog från stickvägar som tagits upp i samband med gallring. Under de senaste åren (1999-2001) har ca 30 000 ha per år anmälts för uttag av GROT i samband med föryngringsavverkning. Mer än hälf-ten av den arealen finns i Götaland där problemet med markförsurning är som störst i landet. Om den arealen dessutom ökar i framtiden i hela landet kan arealen skogsmark med tidigare uttag av GROT, men utan kompensationsgödsling, med tiden bli relativt stor om en operativ verksamhet med askåterföring dröjer en längre tid.