ur fältdagboken beskriver:
Pedagogerna välkomnar mig och när jag påpekar förändringen säger de skrattande att de gått ifrån Batman till Glitter och Glamour. Nu efter sommaren har de en helt annan barngrupp och kan göra helt andra saker eftersom de inte längre är lika trötta. Pedagogerna Hanna, Tommy och Annica berättar att föräldrarna till de barn som nu är äldst kommer med glittriga tyger och spets för att de ska sy upp prinsessklänningar eftersom de menade att deras flickor saknar det på förskolan. Men pedagogerna hade markerat att de kläder de eventuellt kommer att sy på förskolan ska vara utklädningskläder till alla barnen, inte bara till flickorna. Hanna och Annica fortsätter skrattande att nu har Tommy fått sätta sig och sy glittriga klänningar till barnen och det gjorde han väldigt bra. ( Fältanteckningar den 16 oktober 2006)
Under förra året strukturerades verksamheten med tanke på de barn som
kallades ”typiska” pojkar. Att en större grupp flickor och några pojkar nu tillhör
de äldsta på avdelningen skulle kunna innebära att det utifrån normer om ålder
är de som syns, hörs och tar mest kontakter. Kanske finns det andra aspekter
som tillskrivs barnen i denna grupp som får pedagogerna att strukturera rummen
annorlunda än förra året? För att förstå detta kommer verksamhetsplaneringen
för detta andra år att beskrivas:
Pedagogen Sofia tar också fasta på den nya barngruppens behov när hon berättar att en hel del av den pedagogiska verksamheten och planeringen är ny för terminen. Veckoplaneringen i hallen är ifylld till bristningsgränsen med olika aktiviteter till skillnad mot förra året då stora fält var tomma eller märkta med ”fri lek”. En stor skylt intill planeringen på anslagstavlan berättar om vem som är veckans bokbarn. Information till föräldrar berättar att man som bokbarn förväntas ta med en valfri bok hemifrån som kan läsas under vilan. När jag kommenterar detta berättar Sofia att pedagogerna nu har pratat om att barnen hellre än att ta med filmer hemifrån till filmtajm på fredagar borde ta med sig böcker. Detta för att stimulera den förberedande
läsinlärningen. Nu har de ju också en lugnare barngrupp som kan sitta stilla och lyssna på böcker. Barnen behöver inte längre lugnas ner med massage på vilan, utan nu vilar bara de minsta 3-4 åringarna på madrasser och kuddar hemifrån till en kort saga. De stora barnen sitter nu upp på vilan och lyssnar till lite längre böcker. Annica fyller i med att jämföra med den tidigare barngruppen och menar att de verkligen har en mycket lugnare barngrupp nu. Mycket beror på att de bråkiga pojkarna har slutat, men också för att flickorna som nu är stora tar ett helt annat ansvar för att hjälpa till med de andra barnen än vad de stora pojkarna gjorde. Detta år får pedagogerna alltså mer hjälp ifrån barnen, menar Annica.
Temat för terminen är ”havet” och Hanna berättar om hur de inrett avdelningen efter temat med skatter, stenar och skimrande tyger. Jag för piratlekarna ifrån förra året på tal, men pirater finns det inga alls denna termin, trots havstemat, varken bland barnens lekar eller i pedagogernas planerade verksamhet. De har mest utgått ifrån barnens frågor och då har de jobbat mycket med sköldpaddor. Jag spinner vidare på sköldpaddor och frågar om Ninjas, men också dessa lekar är frånvarande nu. Hanna säger att det blivit mer av mysiga djur ifrån havet än farliga, inga hajar direkt. (Fältanteckningar, den 16 oktober 2006)
I denna grupp gör man mer aktiviteter, målar med kladdiga färger, har mer av
temaarbete. Pedagogerna nämner att barnen redan är lugna och att de hjälper till
på ett annat vis än barnen i förra barngruppen. Noteras bör att pedagogerna
endast talar om flickorna i samband med detta, inte om pojkarna i gruppen,
vilket jag återkommer till.
Böcker använder man på ett annat vis än förra året. Då plockades böckerna fram
spontant då något barn ville höra en saga. Nu är ”läsning” en planerad egen
aktivitet under vilan. Temat handlar inte detta år om styrka och mod, utan om
”glitter och glamour” med havet som ram. Barnen verkar själva väldigt
intresserade av sköldpaddor, vilket alltså nu finns som husdjur på avdelningen så
att barnen kan få hjälpa till och sköta om dem. Om förra året innehöll normer
om att ”lugnas ner” och ”styrka och mod” i verksamhetsplaneringen, framträdde
nu normer om estetik, omvårdnad, att hjälpa till och vikten av att höra sagor och
böcker.
I samtalen slås jag av att ingen pratar om ”typiska” pojkar vilket var så
framträdande i pedagogers och föräldrars berättelser förra året. När jag för
frågan på tal berättar pedagogerna att de inte tänkt på det, men att det kan bero
på att de inte har den typen av pojkar i barngruppen längre, de som de har nu i
gruppen är bara så ”himla goa” killar:
När jag frågar mer om detta ”goa” så säger pedagogerna att man helt enkelt inte märker pojkarna på samma sätt nu som under förra året, de är lugnare, kräver inte pedagogernas uppmärksamhet och klarar väldigt fint av att komma överens med andra barn i leken. Hanna säger att man ser ju att dom är pojkar, men man tänker inte på dom som pojkar utan mer som barn för de märker inte ut sig med såna typiska killgrejer. Hon fortsätter att förklara att det är ju inte det att dom här barnen är tysta och blyga precis, tvärtom är dom ganska pratiga och påhittiga. Men dom bråkar sällan, varken med pedagogerna eller med andra barn. Himla goa killar helt enkelt, såna som man själv vill ha om man fick barn. Tommy flikar in att dom är lugna men så har de också bra föräldrar, inga ensamstående mammor eller föräldrar som inte orkar med sina barn, utan mer ordning och reda. (Fältanteckningar 16 oktober 2006)