Att arbeta på distans

Detta tema syftar till att besvara vilka arbetsuppgifter som upplevs svåra alternativt lättare att

utföra på distans. Vi har valt att dela upp resultaten i två olika teman som besvarar vad

respondenterna upplevde som lättare samt svårare arbetsuppgifter nu under pandemin. Vidare

presenterar vi ett tema som vi döpt till kollegialt stöd. Detta tema framkom under

transkriberingen och var ett oväntat ämne vi inte tänkt beröra men som alla respondenter

nämnde under intervjuerna som svårare att utföra på distans. Det kollegiala stödet beskrevs

som en central del av arbetet av respondenterna, således har vi valt att ha med det temat under

detta avsnitt.

6.2.1 Svårare uppgifter på distans

Vid frågan kring svårare arbetsuppgifter på distans svarade en respondent följande:

Jag märker att jag har mer vardagligt prat än vad jag har på kontoret, jag märkte också

att jag under en tid verkligen undvek konflikter men när konsekvenserna kom så insåg

jag “jaha jag hade ju redan haft mötet, men vad sa jag då, men jag sa inget om det,

eller jag fegade ur och jag var inte tillräckligt tydlig” och det är något som jag har

jobbat aktivt med men jag har också hittat strategier för att undvika det som att

exempelvis inte boka in de samtalen när jag vet att jag ska jobba hemma.

- Respondent 2

Återigen återkom problematik kring att som socialsekreterare ta sig an den professionella

rollen vid hemarbete. Majoriteten av respondenterna uppgav att det var tufft att ta sig an den

professionella rollen och att det krävdes träning för att göra det. I citatet ovan berättar

respondenten att hen utvecklat en strategi och numera försöker se till att boka in svåra

klientsamtal när hen är på kontoret för att samtalet med klienten ska bli så bra som möjligt.

Att vara socialarbetare innebär att man ofta har stora valmöjligheter i sitt arbete samtidigt

som man behöver förhålla sig till de organisatoriska överenskommelser som finns i den

organisation man arbetar för (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). Att besitta ett

handlingsutrymme innebär inte endast att du har möjlighet att välja hur du ska agera utan

även att du har kompetens att bedöma reson kring de val du tar (Svensson, Johnsson &

Laanemets 2008). Genom att boka in tuffare klientsamtal när respondenten är på kontoret har

hen märkt en skillnad i hur väl resultatet blir efter samtalet. Hen har därmed gjort

bedömningen att fortsätta planera in tuffa klientsamtal när arbetet utförs på kontoret. En

annan respondent besvarar frågan om svåra arbetsuppgifter på distans med följande citat:

Det är väl egentligen samtal mest, utredningssamtal, om jag får planera själv så tar jag

dem helst på kontoret (...), det är bara det att det känns lite märkligt att prata i telefon

jättelänge när man sitter hemma och vill hellre göra det här (på kontoret) och kunna

ha skrivardagar hemma istället.

- Respondent 4

Likt citatet ovan berättade majoriteten av respondenterna att de föredrog att skriva

utredningar och göra övriga arbetsuppgifter när de arbetade hemifrån och ha klientsamtal när

de var på kontoret. Detta går att koppla till anpassningen av den professionella rollen hemma

och att tuffa klientsamtal var lättare att ta sig an i kontorsmiljön. Respondenterna har använt

sitt handlingsutrymme till att planera in olika arbetsuppgifter beroende på var de arbetar.

Vid intervjuerna framgick det att socialsekreterarna prioriterade bort särskilda arbetsuppgifter

som tidigare hade genomförts fysiskt. Vissa arbetsuppgifter upplevdes som svårare, en av

dessa var telefonsamtal med tolk vilket lett till att socialsekreterarna endast tog sådana samtal

vid behov. Citatet nedan är ett exempel på detta:

Tolkmöten har varit jättesvåra. Då kanske man inte bokar in dem mötena i onödan, en

vanlig uppföljning, utan man kanske tar det om det är något mer akut som vi måste

prata om. Det innebär också att det är en målgrupp som blir bortprioriterad.

- Respondent 2

Genom att applicera Goffmans dramaturgiska perspektiv på citatet ovan kan man tolka det

som att socialsekreterare har haft svårt att upprätthålla den expressiva kontrollen vid

tolksamtal och således undviker dessa (Goffman 1998. Taylor (2017) påpekar vikten av att få

utbildning om digitala verktyg för att kunna använda dem på rätt sätt. Om de professionella

inte har fått utbildning om digitala verktyg och saknar kunskap kring att använda dessa

riskerar det att missgynna klienten. Enligt citatet ovan blir klienter som behöver tolksamtal

lidande för att dessa bortprioriteras. Mihai, Rentea, Gaba, Lazăr & Munch (2016) hävdar att

det är svårt att garantera lika mycket delaktighet för alla klientgrupper eftersom alla har olika

möjlighet till detta och att strukturella ojämlikheter påverkar delaktigheten. Utifrån det

antiförtryckande förhållningssättet går detta att tolka som att sårbara klientgrupper faller bort

under pandemin. De som är språksvaga är ett exempel på en sådan grupp. Socialarbetare kan

inte arbeta utjämnande vid telefonmöten om de väljer bort dessa möten för vissa

klientgrupper. Citatet nedan är ett exempel på hur socialsekreterarna har inom ramen för

deras handlingsutrymme försökt hitta lösningar, även för de utsatta grupperna.

Och hur man överbryggar det, det finns ju telefontolk då om det är ett viktigt möte.

Sen säger de ofta ”vänta lite så får du prata med min dotter”(…). Vi blir det att vi

pratar alla 3, ofta får vuxna barn hjälpa sina föräldrar, det kan jag acceptera det nu

under corona men jag ogillar om det är yngre barn som ska vara tolkar, då ska man ju

ha tolk.

- Respondent 1

Socialsekreterare försöker fungera som en brygga mellan organisationens mål och klientens

förutsättningar (Lipsky 1980) vilket de gjorde även innan pandemin. Respondenten ovan

resonerar på ett sådant sätt och förklarar att innan pandemin så hade samtal med klientens

barn inte varit acceptabelt men att det har fått bli det nu. Socialarbetarens uppgift är att länka

samman klientens behov med organisationens uppdrag på ett sätt där både klient och

socialarbetare uppfattar det som korrekt. För att kunna göra det använder sig socialarbetaren

av sin egen kunskap samt de resurser hen har från organisationen (Lipsky 1980). I detta fall

har respondenterna använt sitt handlingsutrymme till att acceptera en förändring kring hur

arbetet får bedrivas för att både klientens och socialsekreterarens behov ska tillmötesgås,

respondenten ovan menar att detta sätt är acceptabelt för hen nu under pandemin. Det

dramaturgiska perspektivet utgår från att både framträdandet samt inhämtandet av intryck

sker vid fysiska möten (Goffman 1998), genom införandet av covid-19 restriktionerna har

förutsättningarna för detta ändrats genom att klientmöten inte längre sker fysiskt.

Socialsekreterare har till följd av detta gjort anpassningar som tidigare inte hade varit

acceptabla.

6.2.2 Kollegialt stöd

Samtliga respondenter uttryckte att kollegorna var av stor vikt för en trivsam arbetsmiljö och

att det kollegiala stödet är något de brukar använda sig av för att bearbeta tuffa klientsamtal

eller händelser som väckt negativa känslor hos dem. Samtliga respondenter uttryckte att det

har blivit svårare att ta del av det kollegiala stödet vid arbete på distans. En respondent

förklarade hur hen brukar bearbeta vissa klientsamtal vid arbete hemifrån:

Har jag fått ett jätteviktigt samtal och behöver få ur mig det så kanske jag går i

korridoren och tittar, vem är tillgänglig? Då kanske man frågar, har du två minuter?

Men här hemma så sitter jag bara i mitt hem. Vem ska jag ventilera med?

- Respondent 2

Under intervjuerna nämnde alla respondenter att det kollegiala stödet blivit lidande av

pandemin och dess konsekvenser kring hemarbete. Likt respondenten ovan talade alla

respondenter kring vikten av möjligheten att söka upp en kollega och prata av sig kring det de

behövde bearbeta. Respondenterna berättade att vid hemarbete gjordes detta inte lika lätt

samt att vissa inte gjorde det så ofta de kände att de skulle behöva. Två respondenter pratade

också kring vikten av kollegorna för att få pauser i det dagliga arbetet. De upplevde att man

inte fick de avbrotten på samma sätt vid arbete hemifrån och att detta i sin tur upplevdes

tungt. Vid frågan om hur digitalt arbete påverkat respondenten svarar en följande:

Man får andra naturliga avbrott som fikapaus eller att någon kollega kommer in och

börjar prata med en eller att man går in till en annan kollega. Men just när man sitter

hemma då blir det verkligen ingen paus om man inte tvingar sig själv till det och då

måste man verkligen komma ihåg det. Det är det lite svårare faktiskt (...) man känner

sig mer trött i huvudet tycker jag.

- Respondent 3

Citaten ovan påpekar vikten av interaktion kollegor emellan. Respondenterna menar att

interaktionen inte är lika givande när den inte sker fysiskt. Respondenterna pratade kring

vikten av att skapa positiv laddning genom samtal med andra kollegor kring negativt laddade

händelser för att motverka den negativa laddning som uppstått mellan respondenten och

dennes klient. Collins (2004) menar att interaktion påverkar vad utfallet blir kring den

emotionella laddningen, vid interaktion mellan kollegor kan den emotionella laddningen gå

från negativ till positiv. Följande respondent svarar på frågan kring hur det kollegiala stödet

ser ut för hen vid arbete hemifrån:

Nej men det faller ju bort. Det känns som en större... inte process... men det faller

bort. Det är inte lika naturligt för mig att skriva till någon på Teams att ”jag hade ett

jättejobbigt samtal nu” eller ”vad jobbigt det här var”. Det är mycket enklare om man

är på plats.

- Respondent 5

Goffman beskriver att individer kan genomföra ett framträdande själv men framträdanden

kan också ske tillsammans i ett team (Goffman 1998). I sådana team finns det ett samspel

och beroende, medlemmarna i ett team kan arbeta tillsammans för att stötta medlemmarna i

teamet (ibid). Detta går att koppla till ovanstående citat då samtliga respondenter uttrycker att

stödet från teamet är en viktig del i arbetet.

6.2.3 Lättare uppgifter på distans

Samtliga respondenter upplevde att de föredrog att skriva utredningar och ta sig an

arbetsuppgifter som inte involverade klientsamtal när de arbetade hemma. En respondent

uttryckte följande kring frågan om lättare uppgifter på distans:

Något som har blivit lite lättare är att många av våra klienter har blivit mer digitala så

man kan ju på ett sätt få snabbare respons genom mailkontakt som man inte hade

mycket av innan. Innan bokade man ett besök och så tog man allt inför besöket,

medan nu kan man ha lite mer mailkontakt och får lite mer snabba svar ibland (...).

Så det är ju en sån sak som jag känner har blivit lättare, att ha den dagliga kontakten

på det sättet.

- Respondent 3

Respondenten ovan menar att den dagliga klientkontakten har blivit mer tillgänglig nu när

mailkontakten mellan socialsekreterare och klient öppnar upp för snabbare svar. I olika

sammanhang råder olika normer för hur man ska handla, dessa påverkar hur man interagerar

då ens handlingar får en respons från omvärlden (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008).

Interaktionen mellan socialsekreterare och klient har ersatts från att främst ske via fysiska

möten till att under pandemin ske genom telefonsamtal eller mail, normen för hur

kommunikation ska gå till har alltså ändrats under covid-19 pandemin. Respondenten ovan

menar att den nya formen av interaktion ibland kan underlätta då eventuella frågor snabbare

kan bli besvarade vilket kan underlätta för socialsekreteraren. En intressant upptäckt gällande

interaktion var att ett par respondenter under intervjuerna nämnde fördelar kring att ibland ha

telefonsamtal istället för fysiska möten. Genom att bedriva telefonsamtal istället för fysiska

möten kunde socialarbetaren få mer tid över till klienten vilket en respondent förklarade med

följande citat:

Jag märker att jag oftast har möjlighet att ge mer tid på telefon, jag kanske har bokat

av en timme som jag brukar göra. Men sitter du i ett fysiskt rum så är det en annan

som ska ha rummet efter en så måste man börja runda av fastän klienten sitter mitt

uppe i någonting som är jobbigt och mycket känslor. Medan i telefon så sitter jag på

mitt kontor, det enda som hindrar är ifall jag har ett möte direkt efter och det ser jag

till att inte boka in (...) just den möjligheten att ge mer tid och lyssna färdigt och

känna in. Det är ju jättemånga som mår mycket sämre under pandemin utav våra

klienter. Många mer som lyfts åt sidan, det blir dem här tunga samtalen där man

kanske bara hintar om hur dåligt man mår. Och då är det jätteviktigt att jag har den

tiden att fråga.

- Respondent 2

I citatet ovan förklarar socialsekreteraren att interaktionen till klienten i vissa fall kan gagnas

av att den sker digitalt. I de fall där klienten behöver mer stöd och prata mer med

socialsekreteraren kan samtalet eventuellt förlängas en stund om samtalet är över telefon.

Däremot har respondenten tidigare uttryckt att fysiska möten är att föredra men att det ibland

kan finnas fördelar med digitala möten, som i exemplet som nämns i citatet ovan.

Respondenten förklarar att klienten i vissa fall kanske endast har kontakt med

socialsekreteraren, det blir därför viktigt att kunna lyssna på klienten och ha tid att fråga hur

denne mår och lyssna på det klienten berättar. Den emotionella energin som skapas i samtalet

mellan socialsekreterare och klient är påverkad av interaktionen samt den makt och status

som båda parterna besitter. Genom att lyssna på klienten och ge denne utrymme att uttrycka

sig och tala för sig själv besitter både socialsekreteraren och klienten makt och status. Detta

kan i sin tur leda till att den emotionella laddningen blir positiv och klienten får ett förtroende

för socialsekreteraren och känner att det hen upplever och känner är av vikt för

socialsekreteraren (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). Detta är ett exempel på hur man

kan arbeta med ett antiförtryckande förhållningssätt även på distans.

In document “Socialt arbete blir till en socialadministration” (Page 38-45)